onsdag 27 november 2013

Jan Helin och Peter Kadhammar släpper masken



Jan Helin på sin helt mångfaldsbefriade arbetsplats,
precis innan han åker hem till sitt helsvenska Äppelviken.

Jag tycker mig se en intressant trend hos aktörerna i dagens fulmedia. I decennier har de visserligen bedrivit samma likriktade, partiska och politiskt korrekta agenda, men de har tidigare åtminstone hävdat att de strävar efter att vara undersökande och opartiska. Nu verkar man släppa den masken och stoltserar med att man minsann har en viktig uppgift att fylla som "opinionsbildare". Opartisk rapportering har till och med försetts med en ny nedsättande etikett; "neutralitetssjuka". Någon sådan diagnos lär aldrig svensk media få.

I söndags skrev självaste Jan Helin i ämnet:

"Varför skulle medier ha ett normalt eller avspänt förhållande till ett sådant parti?
Vilken del av det journalistiska adelsmärket opartiskhet är det som inte tål att stå upp för en värdegrund som handlar om mångfald och alla människors lika värde?"

Partiet som avses är naturligtvis Sverigedemokraterna. Man skulle kunna hävda att partiet kanske bör behandlas neutralt, eftersom det är ett riksdagsparti som åtminstone samlar var tionde svensk, men Jan Helin menar att det är omöjligt, eftersom partiet 2003 hade material med uppmaningen "Bevara Sverige svenskt". Troligen uppfattar ganska många svenskar det som rimligt att Sverige förblir svenskt, men för Jan Helin är det viktigaste att hans arbetsplats och bostadsområde är det.

Att "stå upp för mångfald" betyder ju i klarspråk att propagera för massinvandring, och då är det en solklar politisk position man intar. Det betyder också, vilket vi ser, att de måste fördöma alla människor som motsätter sig denna politik. Även "alla människors lika värde" är en förljugen omskrivning för en viss politisk hållning i invandringspolitiken. Och mycket riktigt, Jan Helin kommer sedan in på Sverigedemokraterna:

"Denna helg funderar Sverigedemokraterna på sina landsdagar om de ska ansluta sig till den bruna nationalistiska politiska strömningen som växer sig allt starkare i Europa. De har fått en inbjudan av franska Nationella Fronten att bilda en särskild grupp i EU-parlamentet."

Brun brukar betyda nationalsocialistisk, och till något sådant parti funderar SD knappast på att ansluta sig. Att Sveriges tredje parti däremot funderar på att samarbeta med Frankrikes snart största, är dock inte särskilt märkligt.

Mot slutet av Helins lilla kolumn återgår han sedan till kärnan, det vill säga varför medierna skall vara partiska, samt vinkla och förtiga:

"Så vad är det partiets anhängare påstår när de säger att media tiger om sanningen kring invandring och mångkultur? Vad är det de menar att medier inte vågar ta upp? Vad är det som saknas i medier om mångkultur, trots all gedigen journalistik och efterföljande debatt som till exempel syntes i årets nomineringar till Stora journalistpriset?"

Ovanstående stycke blir komiskt på allvar, när man sedan tittar på Helins exempel på "gedigen journalistik" kring mångkultur:
  • Josefin Hökerberg och Roger Turesson på Dagens Nyheter vann priset för årets berättelse för sitt reportage om livsödena bakom tiggarna på Stockholms gator.
  • I klassen årets förnyare var Aftonbladets Natalia Kazmierska, Kenan Habul och Stefan Mattsson nominerade för reportageserien #välkommen. 
  • Expressens Christian Holmén och David Baas var nominerade för sitt genialt publicerade jobb som avslöjade Sverigedemokraterna som ett parti med riksdagsledamöter som griper till järnrör, skriker rasistiska och sexistiska tillmälen till medborgare en natt på Kungsgatan och därefter ljuger om saken.
  • Dagens Nyheters Niklas Orrenius var nominerad för att ha grävt fram ett hemligt register över romer hos polismyndigheten i Skåne som med imponerande precision belyste en människosyn vi trodde hörde till ett mörkt förflutet.

Slutligen ger han exempel på vad han menar är de fruktansvärda följder neutral rapportering skulle innebära:

"Medier som definierar mångfald som något osvenskt. Medier som förklarar orsaken till brott med etnisk tillhörighet. Medier som anser att människor från andra kulturer spär ut det svenska i Sverige tills nationen går under.

Det är sant att medier inte vågar skildra verkligheten så. Och det är bra."



"Ah, Östermalm. Lite finare, lite mer bildat, men framför allt så mycket mindre sverigedemokratiskt."







En annan aspekt, som alltid varit tydlig, men som nu öppet hyllas av samma tidnings Peter Kadhammar, är fenomenet att alla journalister bor i helsvenska områden i centrala Stockholm och föraktar de som inte gör det. Under den närmast självironiska rubriken "Jag är jävligt trött på de gnälliga och självgoda", gnäller östermalmsbon och posören, med en rejäl dos självgodhet, över folk "på landet":

"Skiljelinjen går mellan de tre storstadsregionerna och resten av landet. På ena sidan har vi ett lag – säg halva befolkningen – som känner att det är med på färden framåt, mot intressanta arbeten, ­högre standard – allt det nya. På andra sidan finns de som blev kvar när tåget gick."

Detta skulle jag själva klassa som en synnerligen obehaglig människosyn. I storstadsregionerna bor alltså kort sagt positiva och duktiga människor, medan övriga landet bebos av människor som "blev kvar när tåget gick". Sedan bjuder Kadhammar, inte särskilt oväntat, på den politiska dimensionen av övriga Sveriges efterblivenhet:

"Avgrunden som går tvärs genom vårt land sätter inget större avtryck i debatten. Det är märkligt. För det är avgrunden som bestämmer hur vi röstar och agerar, och som antagligen förklarar hur de rasistiska Sverige­demokraterna kunde ta plats i riksdagen."



Det är på sätt och vis sympatiskt att Kadhammar är så här öppen med sin människosyn, men det finns förstås ett par problem med resonemanget. Även om Kadhammar naturligtvis inte känner en enda av dem, var det i Stockhoms kommun 16950 personer som röstade på SD i 2010 års riksdagsval. För Göteborg var siffran 15608 och Malmö 13256. I kommunalvalet samma år erhöll SD 10,42% av rösterna i Malmö.

I verkligheten finns det en mycket viktigare anledning till varför SD har olika stort stöd i olika delar av landet. Det finns nämligen en mycket stark koppling mellan graden av mångkultur och sympatier för partiet. Enligt den gängse retoriken, där folk är "rädda för det okända", skulle kommuner där folk fått känna på mångfalden och därmed lärt sig älska den, vara kommuner där SD var mycket svaga. I själva verket är det precis tvärtom; i kommuner som ännu inte fått ta del av mångfalden i praktiken, ser folk inte heller någon anledning att rösta på SD, medan desto fler gör det i kommuner med hög andel utlandsfödda. Därför fick SD 0,42% i dels lantliga, men svenska, Malå, dels 0,74% i svenska Stockholmskommunen Danderyd. Enligt samma princip fick partiet 11,65% i lantliga, men svårt mångkulturella, Söderhamn, samtidigt som det som sagt erhöll 10,42% i landets tredje största stad, mångkulturella Malmö.




22 kommentarer:

  1. Ja statistiken är ju ganska talande kan man tycka.
    Fast detta är väl en av de gånger herrar och damer journalister kommer att hävda att korrelation inte implicerar kausalitet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. De vet inte vad de orden betyder.

      /Andvare

      Radera
    2. "The further a society drifts from truth, the more it will hate those that speak it."

      - George Orwell

      Radera
  2. Förstår inte var man hämtar detta "alla människors lika värde" i FN säger: "All human beings are born free and equal in dignity and rights." Det närmaste som finns är dignity som betyder värdighet....AB har inte kollat i ordlistan.....
    Himla bra för övrigt att man kryper ut ur sin håla, tyvärr nästan sist av alla. Jag hoppas och tror att detta utspel är den sista spiken i kistan för tendentiösa media....Re:"Det är sant att medier inte vågar skildra verkligheten så. Och det är bra." Jaa kanske det men vad är det för bra att läsa skrönor och fantasier etc. Då kan man lika gärna läsa de klassiska böckerna eller de böcker som skriver om OFO´n.....Med tillräckligt få läsare finns de enda som intresserar sig av alstren inne på redaktionen....coh då spar man träd...behöver inte trycka tidningen alls.......Det som seriöst är trist är att man så länge fört människor bakom ljuset.......hur vi än hade velat påverka politiken så hade det varit bättre att alla, inte bara vi som följer här, hade fått korten på bordet.

    Verkligheten ljuger inte och ju närmare verkligheten kommer desto tydligare ser man vad som är vad........

    SvaraRadera
    Svar
    1. "The further a society drifts from truth, the more it will hate those that speak it."

      - George Orwell

      Radera
  3. Tack Tobbe för denna - som vanligt - intellektuellt spänstiga och
    välformulerade text! Du är så vida överlägsen Helin och Kadhammar,
    både stilistiskt och moraliskt, att det är sorgligt att du är förpassad
    till din egen blogg istället för ledarsidan i någon större morgontidning.
    Men som du vet, så är tiden ur led.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha - ja, vi får väl hoppas att vinden vänder snart, så att även vår sida kan skriva i stora tidningar...

      Radera
    2. Man kan väl påpeka att Kadhammars "intressanta arbete" är sponsrat av skattebetalarna genom presstödet.

      Radera
    3. Nej, Aftonbladet har inget presstöd. Bara prenumererade tidningar har det. Men deras koncernkollega Svenska Dagbladet har Sveriges högsta presstöd.

      Radera
  4. "Övermänniskorna" Helin och Kadhammar, svensk medias absoluta bottenskrap. På 30-talet skulle DE ha stoltserat på nazisternas sida.
    Vilka oerhört genomvidriga människor.

    SvaraRadera
  5. Klarsynt iakttagelse, Tobbe. Ligger i linje med vad Johan Eherenberg propagerade för häromveckan i Aktuellt.

    Möjligen är det ett sätt att positionera sig inför valen nästa år. Aftonbladet har nog insett att den kampanj mot SD som de då med all sannolikhet kommer föra, blir omöjlig att försvara utifrån ett neutralt och objektivt förhållningssätt.

    Lika bra att redan nu plantera en ny typ av journalistik som "tar ställning" (som det brukar heta) och som sedan kan användas även i valbevakningen.

    Jag välkomnar dock initiativet då det kommer driva än fler att söka sig till alternativ och mer hederlig nyhetsförmedling.

    Baksidan är den ökade polarisering som det innebär.

    SvaraRadera
  6. Eddy K: Låt oss inte gå händelserna i förväg visavi samverkan med F.N. Jag tror att det är viktigt att Sverigevänner avvaktar EU-valet, som i sig förhållandevis inte betyder så mycket. I annat fall lämnar vi angreppspunkter öppna för gammelmedia och sjuklövern.
    I övrigt så känns Jan Helin, åtminstone bildligt talat, som en av Margit Norells lärjungar, det vill säga som en sektmedlem. Men på sådana Lambertz-typer som Helin biter dessvärre varken logik eller sunt förnuft. Tack för din blogg!

    SvaraRadera
  7. Jag tycker att vi bör se det som någonting positivt, att de numera är ärliga med vad de egentligen sysslar med. De har så tydligt och kategoriskt tagit avstånd från att vara politiskt neutrala.

    Detta har nog de flesta redan vetat. Men det är som sagt bra att de åtminstone är öppna och ärliga med vad deras syfte är.

    SvaraRadera
  8. Ja Helin och Kadhammars människosyn har en del övrigt att önska, kanske en värdegrundskurs vore på sin plats, men det är nog bara slöseri med tid, de är nog så uppblåsta av sin egen förträfflighet så inget kan sticka hål på den bubblan.

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sin åsikt får man säga men det är olämpligt att uttrycka sig på detta sätt - den som sa´t, va´t
      Tycker bloggen skall radera ovanstående inlägg.
      Alice

      Radera
    2. Instämmer med Alice.
      Inlägget hör inte hemma på en blogg. Snarare är det något som man säger i affekt eller när man är upprörd.
      Är man i sådan sinnesstämning så skall man definitivt inte skriva på en blogg. Man skall istället ta några djupa andetag och sansa sig.
      /Per

      Radera
  10. Det finns alltså en avgrund mellan folk i stan och på landet inom Sverige men det finns ingen skillnad alls mellan svenskar och t.ex. afghaner enligt Kadhammar?

    SvaraRadera
  11. I Sundbyberg hade 2010 SD flest röster i Hallonbergen där 77% är invandrare och lägst stöd i Duvbo med 16% invandrare.

    SvaraRadera
  12. AB måste väl ha städare? Var kommer de ifrån?
    / JohanIII

    SvaraRadera
  13. Kanske överdriver Kadhammar skillnaden mellan storstäderna och resten av landet, men jag tror faktiskt att han i grunden har rätt: Det finns verkligen (generellt sett) en stor skillnad här, och förstår man inte det förstår man inte korrekt vare sig mångkulturvurmandet eller motståndet mot detsamma.

    SvaraRadera