Nu måste jag tyvärr bemöta Borzoo Tavakoli

Kent Ekeroth, en av Sverigedemokraternas utmärkta
debattörer i riksdagen, inröstad av tusentals svenskar.

Så mycket idiotier, så lite tid. Jag hade först inte tänkt kommentera Borzoo Tavakolis gravt överskattade inlägg, men nu lyfts det återigen fram i DN, och även om det fortfarande är lika dumt som när det först publicerades, är det dags för mig att ta mitt samhällsansvar och bemöta det.

Idag får denne Borzoo ännu ett tillfälle att hylla sitt eget inlägg, under rubriken "Så fick han idén att skriva Kent Ekeroth-brevet". Jag måste erkänna att jag inte är det minsta nyfiken på varför han skrev det, då vi ständigt matas av liknande skriverier och det inte krävs någon gudomlig inspiration för att producera dem. Dagens insats inleds med vad som inom vänstern fortfarande anses vara mycket fyndigt:

"Mitt engagemang i deras liv har handlat om att skydda dem från Ekeroths och hans meningsfränders järnrör i ord och handling. Där ingår att de ska utveckla en självständig syn på sin religiösa tro."

Eftersom användandet av ordet "järnrör" uppenbarligen genererar skratt och suckar av välbehag hos vänstern, är det kanske motiverat att använda det vid varje tillfälle. Vad Borzoo här talar om är sitt kall att förklara islam för afghanska unga män, som han menar har en fundamentalistisk inställning till religionen. Själv hade jag hellre sluppit denna ideologis utövare helt och hållet, och framför allt de eviga diskussionerna kring alla aspekter av den.

"Nu, några dagar efter publiceringen av artikeln, inser jag att den tycks ha träffat en hjärtpunkt i människors demokratiska engagemang. De vill själva börja tala klarspråk om politiker som Kent Ekeroth för att stoppa SD:s frammarsch. När jag nås av alla dessa telefonsamtal och meddelanden är det inte tacket som är det viktiga. Jag får del av budskap där människor berättar om egna erfarenheter i kampen mot rasism. Jag tolkar läsarreaktionerna som ett tecken på att den kampen pågår dagligen i det svenska vardagslivet."

Vad han menar med "demokratiskt engagemang" är förstås helt enkelt motstånd mot SD, då ett engagemang för partiet av någon anledning inte längre är demokratiskt. Jag undrar för övrigt hur mycket den mångkulturella "kampen" egentligen pågår i det svenska vardagslivet, då jag mycket sällan stöter på deras resonemang i verkligheten. Att det finns en reaktion mot etablissemang och mångkultur bland vanliga människor i vardagslivet, vet jag däremot mycket väl. Att Borzoos text spridits tusentals gånger på sociala medier är inte särskilt konstigt, då den lyfts upp av de flesta etablerade medier. Med hela etablissemanget i ryggen är det inte så svårt att få genomslag.

Sedan kastas vi hastigt och lustigt in i den där parallella, orwellska verkligheten:

"Det tycks mig som om en tillfällighet gjorde att jag lyckades fylla ut ett tomrum i den svenska offentligheten. Många tackar mig för vad de ser som en modig handling. Men det de ser som mod är de facto att jag har lyckats framföra ett budskap som medier och politiker hittills har tonat ner." 

Finns det verkligen någon som känner att det finns ett tomrum att fylla när det gäller att propagera för massinvandring och attacker mot SD? Är det modigt att skriva exakt samma sak som alla andra i fulmedia? Har medier och politiker "tonat ner" kritik mot SD och vurmande för massinvandring?

Borzoo har även fått ett brev från en Kerstin, som kanske inte ens är ironisk:

"Tänk om våra politiker från övriga partier kunde vara lika konkreta och bemöta SD med lika bra, sakliga och konkreta argument."

Vi skall snart titta på hans ursprungliga inlägg, men det säger en del om övriga partiers argument, om Kerstin uppfattar Borzoos text som "bra, konkret och saklig". Mot slutet får vi lite självförhärligande och, återigen, orwellskt språkbruk:

"Jag, en okänd person som ingår i den svenska demokratin, tycks ha lyckats bryta en vad många i Sverige upplever som politisk tystnad." 

Krig är fred. Frihet är slaveri. Konstant och entonigt trumpetande är tystnad. Vi kommer också se att Borzoos uppfattning till demokrati är lite speciell.

"Unikt välskriven". Om media får säga det själva.

Jag tycker faktiskt att en del av Borzoos ursprungliga inlägg är ganska bra, då han vill framhålla att han i Sverige har utbildat sig, arbetat och överhuvudtaget sköter sig. Jag kan förstå att en person som Borzoo Tavakoli har ett behov av att ge en motbild till den ofta negativa bilden av "invandrare" som sprids, där de behandlas som ett kollektiv bestående av kriminella och allmänt usla individer. Naturligtvis finns det både bra och mindre bra individer i alla grupper, men när vi talar om politik och samhälle måste vi tyvärr tala om grupper, och kritik mot invandringspolitiken handlar inte ens om att varje individ som söker sig hit skulle vara en dålig människa. Det är dessutom så, att hans egen grupp iranierna, har visat sig vara en av de mer skötsamma och framgångsrika invandrargrupperna i Sverige.

Dessvärre är större delen av Borzoos inlägg tämligen infantil, särskilt som han, av någon anledning, skriver det som ett öppet brev till Kent Ekeroth:

"Ofta, när medierna nämner ditt namn, beskrivs du som en företrädare för ”islamofobi”. På ren svenska betyder det att du bär ett hat mot islam. Så brukar medierna skriva även när nyheten om vad du haft för dig inte har något samband med islam." 

Hur medierna väljer att beskriva en individ, särskilt en sverigedemokrat, saknar helt relevans. På ren svenska betyder "fobi" inte "hat", utan rädsla, från grekiskans φόβος (fobos). Att vi är många som kanske inte är rädda, men åtminstone bekymrade, inför islams ständigt framflyttade positioner i Västeuropa är inte särskilt märkligt, då just den ideologin verkar ha en speciell förmåga att hindra utveckling och skapa konflikter i stort och smått.

Attackerna mot Kent Ekeroth blir sedan än mer personliga och infantila:

"...att jag aldrig förekommit i det svenska polisregistret medan du har ett digert register med många anmälningar. Juridikfrontens polisanmälan är bara en."

Ja, i dagens klimat drar man på sig anmälningar om man har en avvikande uppfattning. Det underlättas av politiska organisationer som Expo och Juridikfronten, där den senare alltså inte är någon sorts opolitisk expertkommitté, utan en ren kampanjorganisation mot Sverigedemokraterna. De har även förföljt Thoralf Alfsson.

"...att jag aldrig har attackerat människor medan du och dina partikamrater jagade folk med järnrör mitt i Stockholm i juni 2010."

Varför har jag aldrig hört talas om denna händelse förut, trots att det bara var tre år sedan?

"...att jag som kommer från ett land som förtrycker kvinnokönet aldrig har nedvärderat kvinnor, medan du och dina partikamrater, fysiskt attackerade en kvinna och kallade henne ”hora” år 2010."

Det låter ju fruktansvärt. Vad bra att du tar upp detta om någon nu har missat samtlig media i tre år.

"...att jag har aldrig har brutit mot svensk lag, trots att jag är emot en del lagar i detta land. Jag använder mig av min yttrandefrihet, och min röst, för att bekämpa de lagar och regler som jag anser vara felaktiga, medan du struntar i Sveriges lagar och tar lagen i egna händer i form av ett järnrör."

I verkligheten tror jag inte Kent Ekeroth bröt mot en enda lag den där natten. Framför allt är jag inte säker på att lite trams en sommarnatt är liktydigt med att "strunta i Sveriges lagar".

Egentligen var det länge sedan det fanns någon anledning att kommentera vad som hände och inte hände på den där filmsnutten, men då dessa vänsterindivider fortfarande alltid förstorar och ljuger något så oerhört kan några konstateranden vara på sin plats.
- Filmens sverigedemokrater "jagade" inte "folk" med järnrör. Under några sekunder plockar de upp några rör, viket faktiskt är allt som händer. Varken olagligt eller särskilt hotfullt.
- Det finns anledning för kända, och mindre kända, sverigedemokrater att känna sig hotade. I detta fall blev de dessutom hotade av någon som påstod sig vara grovt kriminell, men som i media framställdes närmast som en hjälte.
- Tjafs förekom, skällsord utdelades, men ingen attackerades fysiskt.
- Filmens mest aktive, Erik Almqvist, fick faktiskt ta en hel del konsekvenser för denna i verkligheten helt oviktiga händelse. De övriga två gjorde egentligen ingenting, men attackeras fortfarande för filmen.

"...att jag kämpade för demokrati i Iran och satt sex år i fängelse för min sak utan att ångra mina handlingar eller ta tillbaka mina ord, medan de nyheter jag läst om dig i Expo ofta börjar med ord som ”Kent Ekeroth ljuger, ljög, har ljugit…” När du ljuger om det som du har sagt, eller gjort, och när du inte vågar stå för dina ord eller dina handlingar finns det bara ett adjektiv som passar in på dig, nämligen ”feg”. Och din feghet minskar inte av att du väljer att beväpna dig med ett järnrör."

Att Expo skriver någonting negativt om Ekeroth innebär förstås att det är sant, eftersom Expo är en helt neutral källa? Lite tidigare i min text kunde jag raljera lite kring det tvångsmässiga användandet av ordet "järnrör", men börjar du inte själv känna att det kan bli lite fånigt?

Sedan följer ett intressant exempel på ett vanligt tankefel hos vänstern:

"Du, ditt parti och era anhängare med rötter i Sverige försöker rättfärdiga era rasistiska och olagliga handlingar, och er hets mot and­ra folkgrupper med att ni är ”svenskar”. Men att vara född i Sverige är inte något att yvas över, det är något att vara tacksam för. Tacksam för att det finns mat och kläder och hus att bo i som inte är sönderbombade. Att det finns ett demokratiskt politiskt system och ett rättsväsende som åtminstone hjälpligt skyddar medborgarna mot godtyckligt våld." 

Man skulle också kunna säga att just svenskar har skapat detta land av välmående, fred och demokrati. På samma sätt skulle man kunna säga att islam enbart verkar kunna skapa förstörelse, diktatur och krig. Möjligen är det därför vi är skeptiska till visheten i att ha massinvandring från just dessa länder. De bisarra resonemangen fortsätter:

"Den demokrati som jag respekterar, men som du bara utnyttjar, har givit dig en plats i Sveriges riksdag.
[...]
I Iran, ett land utan demokrati och fria val, är det helt naturligt att parlamentets ledamöter i praktiken är tillsatta uppifrån. Men att en sådan som du sitter i Sveriges riksdag med ett mandat från nästan sex procent av Sveriges befolkning är skrämmande. Jag ser det som en varningssignal om en möjlig katastrof för vårt gemensamma hemland."

På vilket sätt "utnyttjar" Kent Ekeroth demokratin, medan alla andra använder den på något mycket mer ädelt sätt? Själva tanken med demokrati är väl att vi skall utnyttja den för att göra våra åsikter hörda? Det är dock uppenbart att du inte riktigt förstår konceptet demokrati, då du förfäras över att sex procent av befolkningen är representerade i parlamentet. Hur det har något samband med mullorna i Iran förblir oklart.

Vi är många som ser massinvandringen som en inte bara möjlig, utan självklar, katastrof för vårt land. Detta skall vi inte få yttra, än mindre ha en representant i Riksdagen?