fredag 20 december 2013

Apropå de dubbla måttstockarna




Vi har i dessa dagar blivit mycket påtagligt påminda om de dubbla måttstockar som gäller i svensk offentlighet. Vänsterextremism anses i grunden handla om någonting fint, medan det som kallas högerextremism endast är fruktansvärt.

När vänsterextremister år efter år attackerar fredliga demonstrationer, skrivs knappt en rad i medierna. När nationalsocialister gör en motsvarande attack, fylls tidningarna i dagar med rapporter, krönikor, intervjuer och kartläggningar. Jimmie Åkesson skulle aldrig delta i ett tåg med Svenska Motståndsrörelsen, men Stefan Löfven kan obekymrat gå bredvid Revolutionära Fronten och AFA.

Jag kom i detta sammanhang att tänka på nedanstående tv-inslag:

video

Jag inser att det var tänkt att göras med någon sorts glimt i ögat, men är det ändå inte något märkligt att ingen ser några problem med att låta en före detta politiker i Vänsterpartiet kommunisterna framföra en hyllning till Stalin, dessutom till publikens skratt. Ingen mediefigur skulle tycka att det var mysigt om Jimmie Åkesson framförde en hyllning till Adolf Hitler. Dessutom är Vänsterpartiets band till kommunismen bra mycket starkare än SDs obefintliga sådana till nationalsocialismen. På samma sätt kritiseras nu Moderaterna för att inte ha stött sanktioner mot Sydafrika, medan det inte är några som helst problem för vänsterpartister att vara medlemmar i Svensk-kubanska föreningen och hylla Fidel Castro, vilket bland annat gäller Lars Ohly. Våra medier berättar att franska Front National är ett hemskt parti, medan det finns gott om vänsterpolitiker som stöder terroristorganisationen Hamas.

Överhuvudtaget har Vänsterpartiet, som fram till nyligen hade "Kommunisterna" i sitt partinamn, en mycket besvärande historia. Den tidigare partiledaren CH Hermansson yttrade:

"Stalin har varit läraren och ledaren inte blott för Sovjetunionens folk, utan för arbetarklassen i alla världens länder. I vårt partis fortsatta arbete måste vi bättre än hittills utnyttja och i handling omsätta Stalins lära. Lenin och Stalin är och förblir också den svenska arbetarklassens främste lärare."

Medier och politiker slutar aldrig att tala om SDs tidigare år, och ältar fortfarande att det infördes ett uniformsförbud, men SD har aldrig haft någon partiledare som uttalat sig på ett liknande sätt om Hitler, Mussolini eller vem motståndarna nu tycker är relevant. Som vanligt dubbla måttstockar alltså.



3 kommentarer:

  1. Många (allt för många) har fått betala ett dyrt pris (alltför dyrt) för att Stalin gjorde det möjligt för de allierade att vinna kriget

    SvaraRadera
  2. Det är mycket viktigt att dessa dubbla måttstockar kommer fram i ljuset. Det gör du på ett förträffligt sätt. Lenin, Trotskij och Stalin är alla historiens värsta massmördare. Ingenting kan jämföras med deras metoder och antalet offer. Ingenting.

    SvaraRadera
  3. Det är som vanligt. Våld och extremism är mer eller mindre OK om det kommer från vänster. Är man dock konservativ och invandringskritisk så är man fruktansvärd och ond, oavsett hur fredlig och medmänsklig man är.

    SvaraRadera