Åsa Linderborg kräver gratis "mot-annons"

Historien kring den berömda bokannonsen blir allt mer bisarr och den skulle absolut endast kunnat utspela sig i Sverige. Alla är väl förtrogna med händelsen, men låt oss snabbt rekapitulera, för att påminna oss om hur märkligt det hela egentligen är. En bok har alltså skrivits om landets invandringspolitik. För att marknadsföra den placeras en annons med åtta faktapunkter ur boken, tagna ur officiell statistik. Så snart annonsen blir synlig, reser sig varenda människa som vill tillhöra det socialistiska och liberala etablissemanget, med ursinniga och osammanhängande vrål.

Denna rena faktauppställning, som inte innehöll någon referens till raser, grupper eller förslag till åtgärder, kallades direkt för "rasistisk". När nu Åsa Linderborg skall rasa ännu en gång, är den förstås dessutom "brun", det vill säga nationalsocialistisk. Och därmed är det totala vansinnet fulländat.

"I söndags publicerade Dagens Nyheter en helsidesannons för den brunfärgade boken Invandring och mörkläggning. Det är årets mest kritiserade annons, Reklamombudsmannen har hittills tagit emot 78 anmälningar."

Det kan mycket väl vara sant att denna annons fått ta emot fler anmälningar än någon annan, men det säger ju mindre om annonsen och desto mer om hur många självgoda idioter, med för mycket fritid, som befolkar detta bisarra land. 78 personer tyckte alltså att SCBs och Migrationsverkets siffror var så stötande för deras världsbild att de kände att det var värdefullt att göra en formell anmälan för att förhindra att de kunde ses på en sida i en dagstidning.

"Enligt DN:s chefredaktör Peter Wolodarski i är annonsen möjlig att publicera, eftersom den inte innehåller några felaktiga uppgifter. Det stämmer inte; annonsen liksom boken trixar med siffror i syfte att väcka kritik mot invandring och mångkultur." 

Det är mycket intressant att alla dessa människor tycker att Wolodarski på något sätt skall stå till svars för informationen i denna betalda annons. Visserligen innehåller den endast redan tillgängliga uppgifter, men någon måste ställas inför rätta för att den fick publiceras! I likhet med alla andra upprörda och fina vänstermänniskor, kan Åsa Linderborg inte peka på vad som egentligen är fel, utan väljer att formulera det som att boken "trixar" med siffror. Vad hon troligen menar är att den lyfter fram siffror som är mindre fördelaktiga för massinvandringsprojektet och det är naturligtvis precis vad författarna vill ta upp. På samma sätt är syftet, vilket Linderborg så finurligt listat ut, givetvis att väcka kritik mot invandring och mångkultur, men då detta är det mest förbjudna som kan ske i Sverige, räcker det att ana detta syfte för att ropa på censur.

Nu är dock skadan redan skedd, informationen har kommit folket till del, så Linderborg framför därför sitt krav.

"Gudrun Schyman och Elisabeth Ohlson Wallin har nu startat en insamling för en "motannons" .
Jag är av princip för alla sorters aktioner, men den här gången känner jag mig tveksam. En motannons kostar 115 000 kronor exklusive moms. DN ska alltså belönas med 115 000 för sin hållningslösa annonspolicy.
DN borde ta in annonsen gratis. Det är enda sättet för Wolodarski att revanschera sig för sin totala genomklappning."

Just det, bokannonsörerna fick visserligen betala, men i Linderborgs ögon har nu Wolodarski en skyldighet att ge vänstern en gratis annons, eftersom det är det enda sättet han kan sona sitt brott och kanske få dessa kvinnors förlåtelse. I själva verket skulle både Gudrun Schyman och Åsa Linderborg ha råd att betala en sådan annons ur egen ficka, men riktigt så långt sträcker sig inte deras altruism. Tydligen skulle det inte heller vara "hållningslöst" av Wolodarski att släppa in deras inlägg alldeles gratis, eftersom det ju egentligen inte alls handlar om principer, utan om att deras åsikter, och endast deras åsikter, skall få synas.