Thomas Mattssons patetiska försvarstal

På vår sida är vi sedan länge ganska luttrade. Medierna gör allt för att bekämpa Sverigedemokraterna, för att sedan med ett flin säga att de behandlar alla partier på samma sätt. Landets statsminister talar öppet om sitt förakt för det svenska folket och talar hånfullt om ett "åttonde parti" som inte skall få vara med. Allt som rör invandring och integration förtigs och vinklas, samtidigt som alla sådana påpekanden otåligt viftas bort. Människor kallas obekymrat, och utan några distinktioner, för "främlingsfientliga", "högerextremister", "rasister" och "nazister".

Ändå upplever jag att Expressens senaste kampanj mot oppositionella innebär ett paradigmskifte. Jag tror inte ens att det handlar om att ett riksdagsval närmar sig, utan att en helt ny fas av demokratur och förföljelse av oliktänkande har inletts. Det handlar inte längre om att bekämpa ett politiskt parti. När man månad efter månad ältade den berömda "järnrörsfilmen", kunde man hävda att det handlade om bevakning av politiska makthavare, vilket skulle ligga i allmänhetens intresse. När man nu ger sig på helt vanliga människor, enbart för att de har kommenterat på för makten obekväma nyhetssidor, kan man inte ens låtsas att det handlar om någon sorts samhällsbevakning. Nu söker man upp folk i hemmet, lägger upp namn och bild på dem, endast på grund av deras åsikter.

Expressen ser till att skydda identiteten
för en person som våldtagit barn

I klippet nedan får vi höra Expressens chefredaktör Thomas Mattsson påstå att det inte på något sätt handlar om åsiktsregistrering. Men det är ju just vad det gör. Man är noggrann med att inte publicera bilder på misstänkta bankrånare, våldtäktsmän och mördare, eftersom de ännu ej är dömda, men när en docent och egen företagare yttrar sig om invandring, ser man direkt till att skildra honom med både namn och bild, med förhoppningen att han skall få ett rejält straff av samhället, exempelvis genom förlust av arbete eller personliga problem med grannar, vänner eller professionella våldsverkare. Om det inte skulle handla om åsikter, varför ger man då inte samma behandling till de som anonymt kommenterar från andra politiska läger, eller i andra frågor?

Om någon tidigare tyckt det varit överdrivet att tala om en regim, demokratur eller fulmedia, hoppas jag nu att det är mycket klart att denna bild av dagens Sverige kanske inte är särskilt långt från sanningen. När Timbuktu får pris i riksdagen, dagar efter att han uppmanat till våld mot Jimmie Åkesson, när Sebbe Stakset bjuds in till morgonsoffan för att ostört få prata om sitt samhällsengagemang och när människor jagas i sina hem för att ha diskuterat invandringen, då är det helt uppenbart att det finns ett politiskt, medialt och kulturellt etablissemang, som är berett att gå mycket långt för att behålla sin hegemoni och förfölja sina motståndare.

Redan i början av intervjun blir det tydligt att absolut handlar om åsiktsförföljelse, då den av upphetsning andfådde Thomas Mattsson direkt slår fast att det gäller att avslöja "främlingsfientlighet" och vad han kallar "motbjudande åsikter".

Vi kan också notera hur vördnadsfullt Researchgruppen flera gånger nämns, trots att det handlar om en liten grupp kriminellt belastade vänsterextremister, som flyter mellan olika likartade terrorgrupper och absolut inte förtjänar någon vördnad eller status.

När den väsentliga frågan kommer om varför man valt att trappa upp förföljelsen från förtroendevalda till vanliga privatpersoner, kommer ett par intressanta svar. Innan Mattsson går in på själva frågan, vill han triumferande slå fast att det här bara är början och att vi ännu inte ens kan förstå vidden av vad som komma skall. Det är obehagligt, och det blir inte trevligare när han börjar tala om "arbetsmetoder som vi håller för oss själva".

Sedan följer ett mycket märkligt och förljuget resonemang. Mattsson menar att om man kommenterar på en "seriös" sida, där han självklart nämner Expressen som exempel, då har man rätt till anonymitet, vilket inte gäller på det som, av någon anledning, kallas för "undervegetationssajter". Vi förstår att detta uttryck avser oppositionella medier, men var i floran finns då ett alster som Expressen? Är det en lysande palmtopp över alla oss andra? Mattsson menar vidare att anonymitetsskyddet är viktigt, men att det finns tillfällen och personer, då det upphör att gälla. Det visar sig att de som skall hängas ut, är de som skriver allra oftast på dessa berömda undervegetationssajter. Anledningen är att den som skriver ofta, är central i "hatpropaganda" och då måste Mattsson naturligtvis skicka hem reportrar till dem. Det handlar, förstås, om "nazism" och "värdegrund".

Mot slutet kommer då det mycket motsägelsefulla och lögnaktiga påståendet att det inte handlar om åsiktsregistrering. Thomas Mattsson menar att de förföljda individerna har undandragit sig ansvar. Men varför har då Thomas Mattsson själv skyddad identitet? Vill han inte stå till svars? Kanske är vi många som tycker att hans åsikter är motbjudande och vill bemöta dem?

Det är uppenbart att denna nya upptrappning inte på något sätt handlar om principer, utan helt enkelt om att försöka skrämma oppositionella röster till tystnad. Min inställning har alltid varit att det är förkastligt att förfölja eller hota enskilda journalister, men det är en hållning som blir allt svårare att motivera. Tydligen skall vi nu ha ett klimat där vi letar upp varandra i hemmen, men det är en upptrappning som naturligtvis kan slå tillbaka mot de som initierat den.