 |
| Angereds boxningsklubb |
Idag skriver två tidningar om gängens och skottlossningarnas Göteborg. I GP utgår Mattias Hagberg från en rättegång om narkotika- och vapenbrott. Hagberg, som själv bor ett stenkast från samma tidnings Gert Gelotte, i det nybyggda och dyra området Eriksberg, undviker dock noggrant att ens antyda någon etnisk dimension. Faktum är dock att samtliga skottlossningar har ägt rum i stadens allra mest invandrartäta stadsdelar, som Angered och Biskopsgården. Nej, jag skyller inte på "invandrarna", eftersom de allra flesta självklart inte skjuter. Däremot borde vem som helst med öppna ögon kunna se att dessa händelser är en direkt följd av massinvandringen.
Mattias Hagberg inleder:
"Göteborg är en splittrad stad – två skilda nationer, helt ovetande om varandra. Allting handlar om två ord – tystnad och rädsla."
Denna utveckling kan vi se över hela Sverige och det är bland annat därför som Sverigedemokraterna talar om en "splittringspolitik". Låt oss titta på en karta över staden, som även är försedd med en indikation på vilka partier som är starka var:
För den som inte känner till Göteborg så väl, berättar även partisympatierna om hur staden är uppdelad. De mest mångkulturella stadsdelarna har en hög andel som röstar på Vänsterpartiet och Socialdemokraterna - samt Sverigedemokraterna. Mönstret känns igen från andra städer. Det sägs gärna att människor som är kritiska till invandringspolitiken är rädda för det okända, när vi istället kan se att de snarare är kritiska mot en alltför välkänd verklighet. De som istället välkomnar massinvandringen, eller åtminstone inte bekymras av den, är de som bor i svenska områden med hög andel borgerliga röster. I valet 2010 blev Rannebergen i Angered Sverigedemokraternas starkaste fäste i Göteborg. Den senaste tidens skjutningar har huvudsakligen skett i Biskopsgården och Backa på Hisingen, i Bergsjön och Hjällbo i nordost och i viss mån i Västra Frölunda.
Hagberg gör en jämförelse med Storbritannien:
"Sverige är inte England. Göteborg är inte Birmingham eller Manchester. Polariseringen och fattigdomen har inte nått samma nivåer här som där. Men det finns skrämmande likheter – och de blir allt mer uppenbara. Göteborg är en splittrad stad. Studerar man siffrorna är detta smärtsamt tydligt. I stora delar av staden ökar välståndet och tryggheten samtidigt som brottsligheten minskar. Men i några få områden ser allt annorlunda ut. Där sprider sig fattigdom, ohälsa och arbetslöshet, och där ökar otryggheten och, måste jag tyvärr skriva, laglösheten, eller snarare, en parallell rättsskipning."
Att Sverige följer Storbritanniens exempel, eller för all del Frankrikes, Belgiens och Nederländernas, är inte alls märkligt, eftersom vi följt deras strävan efter ett mångkulturellt land. Dessa länder har dock varit kolonialmakter, som fått ett betydande inflöde från sina forna kolonier. Samma historia har inte Sverige, varför vår politik är än mer bisarr.
I artikeln uttalar sig en polis:
"De här skjutningarna är mycket svåra att utreda, säger han. Killarna som blir beskjutna är inte intresserade av att prata med oss. De vill lösa konflikterna själva. Eller så vågar de inte prata. Dessutom har de här gängen till viss del fått makt över sina lokalsamhällen. Folk vill inte bli inblandade. De är rädda. Vi vet att det finns vittnen, men ingen berättar. Man kan säga att gängen håller lokalsamhället som gisslan."
Hagberg avslutar med en liten tanke:
”Jag kan inte låta bli att fundera över vad som hade hänt om alla dessa skottlossningar, mord och fall av misshandel inträffat i Askim, Linnéstaden eller Örgryte”
Till att börja med måste man förstås invända att det aldrig skulle ske, eftersom dessa områden bebos av svenskar. I det hypotetiska fallet, däremot, skulle det förstås bli en journaliststorm och en aldrig sinande ström av artiklar. Det är också anledningen till att vi fått läsa mycket lite om vänsterns eviga attacker mot deras politiska motståndare, medan en attack från SMR, mot mediernas vänner, direkt genererar helsidor av upprördhet och fördömanden.
 |
| Skola i Biskopsgården |
I Aftonbladet lyfter däremot östermalmsposören Peter Kadhammar fram den etniska aspekten. Det kan tyckas något förvånande, men hans syfte verkar vara att framhålla ett utanförskap, där de drabbade möter myndigheternas etniska svenskar. Kadhammar vill frammana en "vi-och-dom"-känsla, där ursprungsbefolkningens blondhet i sig kan vara provocerande för nybyggare:
"Carina Persson är hög polischef och ansvarig för den stora satsningen ”Trygg i Göteborg”. Hon är ljusblond."
"Carina Persson har ljust läppstift vilket förstärker det blonda håret och hennes ljusa hy."
"Fuxborg och Adlersson ser ut som svenska snutar brukar. Långa, vältränade men inte överdrivet atletiska, ljushylta, avvägt lugna i rörelserna."
"Hans kommentar kunde gälla så många andra grupper: vi och de, det välvilliga, blonda Myndighetssverige och den rasande kampen i en subkultur som växt fram ur utanförskapet."
Vi får dock även ta del av stadens kriminella utveckling:
"Papperen singlar över det brunbetsade bordet. Persson beskriver ett slags svenskt Chicago, eller snarare Medellin, med gängkonflikter, skottlossning in i folksamlingar, skjutningar från motorcyklar, vittnen som inte talar, skottskadade brottsoffer som tiger: en sluten värld dit polisen inte har tillträde."
De båda poliserna berättar:
"- Här sköt de in i lägenheter från en moped.
– Här vid macken sköt de första gången mot X. Han klarade sig men blev mördad vid ett senare tillfälle.
– Här är ibland problem med falsklarm. De väntar på gångbroarna och kastar sten.
– Här blev en kille skjuten i bägge benen. Han vill inte tala med oss."
"Det är mycket somalier här. En sluten folkgrupp. Vad de sysslar med vet jag inte"
Som alla upplysta förstår, kommer denna utveckling fortsätta och förvärras tills det här landet får en ny politisk ledning. Dagens etablissemang, från politiker till journalister och kulturpersonligheter, verkar fast beslutna att montera ner Sverige så fort och så fullständigt det bara går. När skall landet vakna?
Ett uppvaknande verkar ju vara på gång, men det går långsamt och frågan är om det inte snart är försent.
SvaraRaderaJag tror att internet och fri media är några av de viktigaste anledningarna till invandringskritiska partiers stora framgångar över hela Europa de senaste 7-8 åren. I takt med att fler tar sig ut på nätet, och att alternativ media i allt större utsträckning blir en naturlig del av gemene mans mediediet, så tror jag att fler kommer att vakna. Det bästa som kan hända vore om pappersdrakarna kunde gå omkull imorgon. Fler skulle tvingas ut på nätet, och då blir steget till alternativ media kortare, fri media kan konkurrera på mer jämlika villkor och bli bättre och vi kanske får se ett skifte där fri media snart blir mainstream. Dessvärre kommer ju inte detta att ske nästa vecka.
Angående utvecklingen i framtiden, så vore det väldigt roligt att höra vad du tror om den, Tobbe. Är det försent att vända utvecklingen?
Ett ganska radikalt men kanske nödvändigt verktyg tror jag vore att så att säga retroaktivt belägga medborgarskap utfärdade de senaste säg tio åren med en prövotid, för att kunna återkalla medborgarskap utfärdade till grova brottslingar. Vi måste slänga ut så många våldtäktsmän, förortsgangsters, mördare och liknande samhällsförstörare som det bara går. Man skulle även kunna utreda huruvida människor fuskat med bidrag, och om detta skett dra in medborgarskapet. Kanske det finns möjlighet att oavsett prövotid dra in medborgarskapet för alla grova brottslingar som har dubbelt medborgarskap?
Bara några ganska ogenomtänkta funderingar från min sida. Men hur tror du att det kommer att utveckla sig i framtiden, och vad kan vi göra för att komma till rätta med problemen? För jag antar att du liksom de flesta Sverigevänner anser att utvecklingen redan för länge sedan gått för långt?
Spekulerar här lite om framtiden.
SvaraRaderaJag är helt säker på att det är framväxten av alternativ media, främst på Internet, som tvingat fram en kursändring. I länder som USA är kanske debatten om vi ska tro Björn N. mer öppen och sannolikt gäller det också i flera Europeiska länder.
Det är ingen slump att utvecklingen gått långsammast i Sverige eftersom media här är 100% överens om att föra fram det goda med mångkultur och förtiga det mindre bra. I Sverige är Alternativ Media helt avgörande.
Det är tur att i Sverige även många äldre är ute på nätet. Vi har en hög datormognad. Det som också krävs är att man är nyfiken och vill ta reda på saker och ting. Många sitter fortfarande och surfar in på de gamla favoriterna och använder inte Internet som det fantastiska sökverktyg det är.
Vi ska inte heller underskatta rädslan som många känner att gå utanför de invanda domänerna. Hotet om virus, trojaner och registrering av IP-adresser gör att de som inte är väldigt kunniga, framför allt lite äldre och medelålders, känner en oro att ta första steget och klicka på Sverigevänliga sidor.
Sverigedemokraterna för i grunden samma politik som Moderaterna gjorde för 15 år sedan och Socialdemokraterna gjorde för 45 år sedan. Många svenskar skulle kunna tycka att det är en bra politik. Säkert upp mot 50% av Sveriges befolkning.
Man hindras p.g.a. mediebilden som etsat sig fast. Sverige kommer vakna men skadan är då så stor att det sannolikt inte går att reparera. Det positiva är att jag tror att vi kan tjäna som ett avskräckande exempel för många länder så vårt fall kommer ändå till nytta.
Sverige kommer alltid att gå att bo i men precis som i vissa Sydamerikanska länder kommer exceptionella åtgärder att behöva vidtas för den som vill leva tryggt och säkert. Skatterna kommer att vara skyhöga för de som har pengar och förmögenhet där är lika givet som att solen går och och ner varje dygn. Så det kanske ändå inte är så många som kommer att vilja bo här av de högavlönade, egna företagare, osv.
Lite pessimistisk bil kanske men inte helt uppgiven.