Moderat dammar av det praktiska argumentet

Den moderata debattören Helena Rivière har idag hittat ett nygammalt grepp för att attackera Sverigedemokraterna. Istället för att tala om "människosyn", "solidaritet" och "främlingsfientlighet", väljer hon att i SvD hävda att det rent praktiskt inte går att minska flyktinginvandringen till Sverige.

"Sverigedemokraterna säger att de vill ha ner invandringen med 90 procent. Hur ska det gå till? SD talar gärna om allt ont som invandringen i deras ögon förorsakar landet, att de vill ändra på det, men ingenting (såvitt jag vet) om hur. Det är en intressant lucka."

Nej, det är inte en särskilt intressant "lucka", eftersom det inte krävs någon större fantasi för att utforma en mer restriktiv politik.

Helt unik är inte denna vinkel om praktisk omöjlighet, då den i riksdagsdebatter dyker upp i minst två skepnader. Den ena är att vi är förbundna av internationella avtal, vilket är en smula förljuget, då Sverige tar emot oerhört mycket större volymer än jämförbara länder, även när det gäller kvotflyktingar. Det andra spåret går ut på att vi inte kan bestämma vilka som kommer till våra gränser, utan helt enkelt måste ta emot de som dyker upp. Man förbiser då både att vi visst kan neka folk vid gränsen, samt att generösa asylregler i sig blir till en magnet.

Helena Rivières argument handlar om att det inte är regeringen som bestämmer, utan Migrationsverket:

"Visserligen styr regering och riksdag över lagar och förordningar på migrationsområdet, men sedan våren 2006 ligger det praktiska och faktiska ansvaret, tillämpningen av lagarna, på Migrationsverket och migrationsdomstolarna."

Jag är lite förvånad över att Rivière, som ändå har varit riksdagsledamot, argumenterar på det här sättet. Jag läser hennes resonemang ytterligare ett par gånger, men hittar fortfarande inte någon logisk poäng. Målet med politisk verksamhet handlar ju inte minst om att förändra och stifta lagar, vilket skulle kunna göras även på migrationsområdet. Man skulle, på samma sätt, kunna säga att Moderaterna inte behöver fundera på sänkta skatter, eftersom det är Skatteverket som sköter detta. Hennes fortsättning gör inte resonemanget klarare:

"Alla myndigheter har att tillämpa lagen. Alla styrs av grundläggande principer om saklighet, likabehandling och oväld. En vanlig fråga är varför vi tar emot så många fler flyktingar än andra nordiska länder och länder i Europa som lyder under samma internationella folkrättsliga förpliktelser. Svaret är att Migrationsverket tillämpar lagen. Vi har en egen lag som ger asyl för övriga skyddsbehövande utöver de internationella konventionerna om det pågår inre väpnad konflikt i ett land."

Exakt. Migrationsverket styrs av lagar och alltså måste dessa lagar ändras, vilket kan ske genom riksdagsbeslut. Helena Rivière menar att ändringar på detta område skulle kräva extrema åtgärder och få enorma konsekvenser:

"Ska SD lyckas måste de verkligen förändra det Sverige de säger sig älska. De måste ha regeringsmakten till att börja med, därefter återföra migrationsbeslutandet till regeringens bord och införa ministerstyre. Sedan måste de ge sig på Sveriges internationella trovärdighet. De måste mäla sig ur den gemensamma europeiska migrations- och asylpolitiken där medlemsstaterna tillämpar samma bestämmelser och erkänner varandras beslut. De måste bryta sig loss från pakten om fördjupat samarbete inom EU i frågor om laglig invandring och integration, olaglig invandring, återvändande och gränskontroll. De måste bryta med konventionen om mänskliga rättigheter där rätten att söka asyl är grundläggande, bryta med Dublinförordningen och skyddsgrundsdirektivet för att bara nämna några av alla de bindande åtaganden som styr asylpolitiken."

Man kan också säga att politik är att vilja. Naturligtvis vill SD Sveriges bästa, men om det är något som inte är värt att älska med detta land, så är det dess migrationspolitik. Om man inte förändrar den, kommer det överhuvudtaget inte finnas kvar något Sverige att älska.

Rivières tal om "internationell trovärdighet" visar att hon är ännu en av de som tror att Sverige beundras för sin massinvandring. Vi kan nog anta att varken Finland eller Danmark har en gnutta mindre trovärdighet än Sverige på den internationella scenen, även om de tar emot en bråkdel så många flyktingar. Dessutom har Rivière tydligen helt missat att SD avser att lämna EU.

Vi skulle kunna bryta hur många förordningar som helst, eftersom det gäller att rädda vårt land. Jag tror inte ens att en ny inriktning på Sveriges invandringspolitik skulle orsaka särskilt mycket protester internationellt. Övriga länder är troligen mer förundrade inför vad vi håller på med just nu. På slutet spårar skribenten ur rejält:

"En del av dessa misslynta förstår argument och kan ta till sig insikten om varför Sverige måste ta emot asylsökande och varför SD:s vilja att i stort sett sätta stopp för invandringen är fruktlös. SD inser förmodligen själva att det är så eftersom de vill bredda sin politik på spridda punkter. Sin huvudfråga kan de inte vinna. Allt de kan är att ställa till oreda."

Jag tillhör uppenbarligen de misslynta som inte förstår argument, eftersom jag fortfarande inte inser varför Sverige måste ta emot asylsökande. Man får gärna hävda att vi bör göra det, av olika skäl, men att säga att det skulle vara praktiskt omöjligt att göra på något annat sätt är ett mycket svagt argument, då det inte ens är sant. Att Sverigedemokraterna har ett fullständigt partiprogram för att man inte skulle kunna genomföra sin huvudfråga, är ett direkt ointelligent resonemang.

Vi kan, och vi måste, stoppa flyktinginvandringen till Sverige. Endast fantasin sätter gränser för hur detta genomförs praktiskt.