"SD lurar skjortan av arbetarklassen"

Redan rubriken ger en fingervisning om vem av Metros krönikörer som är i farten. Det är naturligtvis Göran Greider, mannen med en osviklig förmåga att placera varje debatt, oavsett ämne, direkt i 1800-talet. Det är arbetare och kapitalister, borgare och revolution. Han framstår som en närmast övertydlig karikatyr av den intellektuelle kommunisten, som visserligen aldrig haft något hederligt arbete, men kompenserar denna brist genom att ständigt posera i rutig skjorta och med rufsigt hår, precis som han föreställer sig att en riktig arbetare ser ut.

Idag handlar krönikan, som så många gånger förut, om Sverigedemokraterna, och vi förstår då att vi kommer att få ta del av den eviga vänsteranalysen, som säger att de enkla människorna, med sin brist på bildning och intelligens, vänder sin frustration mot "invandrarna", när de borde vända den mot det kapitalistiska systemet. Greiders inledning är så bisarr att det blir komiskt:

”Palme fick ett nackskott/SD fick jackpot” – så rappar Kartellen i en ny låt och det är en rätt genial sammanfattning av det senaste kvartsseklet i svensk politik. Det där rimmet säger mer än vad de flesta statsvetare och analytiker vanligtvis lyckas få ur sig."

Man kan ju konstatera att "genial" har en mycket egen betydelse i vänsterkretsar. Om vi bortser från själva textens uselhet, är även beskrivningen mycket märklig. I själva verket sköts Olof Palme i ryggen, ungefär 20 år före SDs verkliga genombrott, och hans död hade knappast någon som helst inverkan på partiets uppgång. Möjligen skulle hans fortsatta roll i politiken drivit på en ännu snabbare uppgång, då han som arrogant och extrem världsförbättrare, kanske skulle ha blivit en sverigedemokratisk valarbetare, i klass med Mona Sahlin. Sorgligt nog har Greider troligen upptäckt Kartellen genom deras återkommande hot mot sverigedemokrater. Vi må tycka att Kartellens text är fullständigt imbecill, men Greider kan berätta för oss vad den egentligen betyder:

"Att Palme fick ett nackskott bör uttydas som att ett fungerande välfärdssystem och en hög nivå på sysselsättningen har ersatts med en permanent osäkerhet."

Ja, det var ju inte helt självklart i de citerade raderna, så vi får väl tacka Greider för klargörandet. Sedan kommer då en liten redogörelse för de borgerligas nedrivning av välfärden, vilket gör att de vilseledda och oupplysta hamnar fel:

"Den som mister jobbet idag får en usel a-kassa och den som blir sjuk kan fösas in i meningslösa, degraderande åtgärder inom FAS 3. Över hela Europa har det där nackskottet avlossats mot trygghetssystemen och på de flesta håll har högerextrema rörelser fått jackpot."

Detta är den eviga och enda förklaringen vänstern har till invandringskritisk opinion, men de utelämnar då alltid, medvetet eller omedvetet, de absolut viktigaste aspekterna. Den sverigedemokratiske väljaren kanske ser bortom sin egen privata situation, och är orolig för vad massinvandringen på sikt innebär för Sverige? Framför allt låtsas dessa vänstermänniskor aldrig om vad den innebär för välfärden, och att man faktiskt inte kan kombinera en enorm flyktinginvandring med ett generöst välfärdssystem.

Eftersom de stackars arbetarna, i Greiders värld, lurats av det ondskefulla Sverigedemokraterna, bör man överhuvudtaget inte bemöta partiet, utan direkt ge sig på dessa arbetare, för att upplysa dem om klasskampen:

"Jag menar att det är helt fel att inrikta kraften på att debattera med SD i deras favoritfråga – invandringen. Det är dessutom vansinnigt att ödsla sin energi åt att gå i dialog med de ledande representanterna för SD; de kommer aldrig att kunna påverkas i någon human riktning. Nej. Det är deras väljare man ska kommunicera med. Partiet har hundratusentals väljare som de andra partierna måste ta på allvar och lyssna på. Jag har genom åren mött och pratat med många människor som öppet eller mellan raderna deklarerat att de tänker rösta på SD, eller som man ofta får höra: De tänker rösta ”svenskt”. Genomgående hos den typen av SD-väljare är att de aldrig har nåtts av någon annan analys av varför välfärden krackelerar eller arbetslösheten är hög än den som SD levererar."

Visst skulle det vara bra om de övriga partierna tog folket på allvar, men det är ju omöjligt så länge som de svartmålar, tystar och hånar alla försök till debatt. Det är dessutom ganska få som känner att Greiders egen 1800-tals-marxism är vägen framåt.

Efter att ha ondgjort sig över att ett inlägg från Kent Ekeroth fått publiceras, givetvis med en mening om "järnrör", återkommer själva grundtanken om "svart och vita - tillsammans mot de rika":

"Men en arbetslös ”etnisk” svensk har i själva verket exakt samma intresse som en invandrare av en ekonomisk politik som minskar arbetslösheten och ökar den sociala välfärden. Kent Ekeroth ställer sig mellan dessa två och skiljer dem åt."

Problemet är ju bara att massinvandringen knappast minskar arbetslösheten eller ökar den sociala välfärden. Varken Kent Ekeroth, eller någon annan sverigedemokrat, "ställer sig mellan" svenskar och "invandrare". Det är snarare Göran Greider själv som har en ytterst nedlåtande syn på människor med icke-svensk bakgrund; han ser dem som ett enda stort kollektiv, vars ursprung gör att de utan vidare hör till vänstern. Han tycker helt enkelt att de har en plikt att ansluta sig till svenska revolutionärer mot de borgerliga. Den mästrande tonen ovanifrån fortsätter ända till de avslutande raderna:

"Går det att slå in en kil mellan SD och många av deras väljare? Ja, det tror jag. Det var faktiskt det som Palme en gång gjorde."

Det skulle vara mycket intressant att veta vad Greider här syftar på, då det på Palmes tid varken fanns fri media, invandringskritiska partier eller dagens form av massinvandring. Framför allt skulle jag vilja att personer som Göran Greider, Jonas Sjöstedt, Gustav Fridolin och alla de andra, någon gång förklarade hur de tänkt få ihop sin välfärdsstat och sina sysselsättningsmål med en ohämmad flyktinginvandring från tredje världen.