måndag 9 december 2013

Zanyar Adami om en av sina propagandafilmer




Zanyar Adami har vi hört talas om många gånger förut, då han är en av alla dessa individer som helt lever på sitt ursprung och därför blir upplyft av ett samlat etablissemang. Han startade en gång i tiden en sorts förortstidning, kallad Gringo, som förstås gick i konkurs så småningom, trots lokaler på Östermalm. Numera verkar han vara helt sysselsatt med att producera olika små filmer för regimen, alltid om mångkultur och "fördomar".

Igår var denne Adami inbjuden till något av det finaste som finns i dagens Sverige, nämligen TV4s morgonsoffa, för att tala om sin film "Krigsduvor". Filmen är en indoktrineringsfilm för årskurs 8, som ingår i ett större projekt kallat "Hej Sverige", och vars syfte är att våra 15-åringar skall bli mer positiva till den grupp som kommer till Sverige under beteckningen "ensamkommande flyktingbarn". Som vi vet utgörs i verkligheten denna grupp nästan uteslutande av yngre män från Afghanistan, men uppenbarligen känner Adami att verkligheten inte slår tillräckligt effektivt.

Han har valt en 11-årig flicka. För att befria svenska 15-åringar från deras fördomar, använder man alltså rena lögner. Tanken måste vara att om nu någon fördomsfull åttondeklassare skulle säga något om att de allra flesta "ensamkommande flyktingbarn" varken är ensamma eller barn, så kan man peka på Adamis film och säga "nej, du ser ju att det är 11-åriga flickor som kommer". Det är inte mycket heder kvar i regimen, när man inte bara producerar liknande propagandafilmer, utan dessutom insisterar på att skolbarn skall matas med dem. Skulle en vuxen publik vara alltför kritisk? Måste vi formas så unga som möjligt?

Låt oss då titta på gårdagens inslag:


Det är intressant att man väljer denna taktik, för den går igenom överallt. Man vill inte på ett sansat sätt diskutera Sverigedemokraternas invandringspolitik, utan tar direkt till stora ord om "främlingsfientlighet" och "rasism". Det räcker inte att massinvandringsförespråkare har 329 av 349 mandat i riksdagen, för man vill inte ha en enda avvikande röst. När igår en bokannons dök upp med åtta faktapunkter om invandringen, valde man inte att diskutera dessa, utan blev förfärade över att de överhuvudtaget fick yttras. Zanyar Adami skulle ju kunna argumentera för att även 20-åriga afghaner kan behöva skydd, men det räcker inte, utan flyktingen måste göras till en 11-åring, till en flicka, som ackompanjerad av känslosam musik gråter på flygplatsen.

Det är också talande att Adami själv säger:

"Det är det som har saknats i diskussion kring ensamkommande. Det är mycket statistik och siffror och politiska debatter, men lite själ och hjärta och kött och blod."

Jag skulle snarare säga att hela invandringsdebatten är helt förstörd av känsloargument. Det skulle vara mycket välkommet om den istället fick lite mer siffror och politisk debatt.

När sedan Alexandra Rapaport, som av någon anledning spelar svensk i filmen, kommer in i diskussionen blir det patetiskt på allvar. Adami nämner "apatiska" flyktingbarn, och då måste bara Alexandra hoppa in med sin mycket fina människosyn. Hon berättar att hon har hållit "ett brandtal" om att man ifrågasätter apatiska flyktingbarn. Detta är ett beteende som är mycket vanligt hos dessa människor; man vet ingenting om ämnet, men det blir så mycket känslor att man bara måste yttra sig så starkt som möjligt, alldeles oavsett hur verkligheten ser ut. Troligen känner Alexandra inte ens till att dessa apatiska kommer från samma länder, att fenomenet endast existerar i Sverige, samt att sjukdomsbilden på ett märkligt sätt hänger ihop med hur ärendet går i asylprocessen. Hon blir iallafall "otroligt upprörd och lika upprörd igen när hon tänker på det". För att nå någon sorts klimax avslutar hon med att "jag tycker att man skall slå ett slag för humanismen och solidariteten".

Relativt underbar är också Alexandras kommentar om sitt engagemang i dessa frågor:

"Jag vet inte om jag är engagerad rent praktiskt i det, men jag känner ett engagemang."

Jag tycker att detta lilla inslag ger ytterligare en inblick i hur motståndarsidan tänker och agerar. Det är lögner och känsloargument, och det gäller alltid att tysta all information som går emot alla dessa känslor och lögner.





8 kommentarer:

  1. Snart finns det inte någon svensk film eller något svenskt tv-program som
    jag vill se på grund av sådana som Alexandra Rapaport och Mikael Tornving.
    Bytte kanal när jag upptäckte att han var med i Johan Falk-filmen på 4:an
    igår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad har Tornving gjort för ont?

      Radera
    2. @ Icke-troende ang Tornvings ondska, här ett bevis:
      http://www.friatider.se/mikael-tornving-tog-stallning-mot-sd-stangs-av-fran-svt

      Radera
  2. 95% av PK-svansen agerar efter rent karriärsmässiga överväganden. Vill du vara med i värmen och tv-sofforna gäller det att kunna rabbla katekesen när man kallas som vittne i någon liten mysig "alla tycker vi lika"-sejour.


    SvaraRadera
  3. Ur ett rent journalistiskt hantverksmässigt perspektiv så torde även Zanyar Adami ha skrivit "på:an" eller introt till inslaget.

    Där kan den som är driftig plöja in talepunkter som rapas upp av programledaren. Redaktionerna brukar oftast inte ha tid eller ork att göra en bakgrundsstudie till saker (i sig ett hot mot demokratin). Några av dessa är att stärka hans identitet som "inkvoterad" (ensamkommande flyktingbarn är alltid bra) och att han naturligtvis kommer från KURDISTAN!

    Jag drar parallellen till Roger Pontare som ju har rösträtt i sametinget och som därmed också måste komma från Sápmi...

    SvaraRadera
  4. Man garvar lite åt klippet ur hans film, patetiskt och melodramatiskt så det förslår. Sen undrar man också varför den filmstjärnevackra modern o dotter på den lyxiga flygplatsen tycker att det är så hemskt att flickan skickas till säkerheten ? Jag måste ha missat nåt ur storyn som förklarar det. Att mata våra försvarslösa 14-åringar med denna stats-propaganda är för jäkligt.

    SvaraRadera
  5. Enligt första reportaget jag läste för många år sedan handlade detta om små barn som mist sina familjer i krigsdrabbade länder. Artikeln hade en hopklippt bild av Mona Sahlin som höll en liten mörklockig ledsen flicka i handen, ca 4 år gammal. När jag tänker på detta blir jag heligt förbannad över hur vi förs bakom ljuset av våra politiker.

    Beträffande filmen ovan kunde den ha filmats på vilken modern flygplats som helst i ett land utan krig och konflikter. Och den välklädda mamma? Varför kallas de "ensamkommande"? Jag trodde de hade inga familjer kvar. Men det kanske betyder ensamkommande för att ta hit resten av familjen.

    SvaraRadera
  6. Ursäkta om det blir "mycket statistik och siffror [..], men lite själ och hjärta och kött och blod", men på Migrationsverket.se kan man faktiskt läsa, att av 3 490 asylsökande ensamkommande i år (tom nov) var bara 121 st flickor i åldern 7-12 år, 3.5%, (som flickan i filmen) och hela 1 726 st pojkar (s k skäggbarn) i åldern 16-17 år, 49%. Hade det blivit för mycket "kött och blod" om en av dem fått spela med i filmen? Hade det inte varit på sin plats, om programledaren frågat.. - nej, vad dum jag är!

    Sen kan man undra varför Migrationsverket för statistik över den snäva ålderskategorin 16-17 år. Är det månne en tyst protest mot sakernas tillstånd?

    En tredjedel av alla ensamkommande, som söker asyl, kommer från Afghanistan. Åtta av tio ansökningar bifalles. En sjättedel kommer från Somalia. Åtta av tio ansökningar bifalles.

    Jag undrar hur många av dessa goda människor, som vill "slå ett slag för humanitet och solidaritet" ens har ett fadderbarn - från typ Afrika

    SvaraRadera