Patetiska svar från Stefan Löfven

Det är alltid något smärtsamt att se Stefan Löfven i en debatt, eller som här, i en intervju. Vid varje framträdande påminns man om att här är en man som kastats in i något, där hans kapacitet inte riktigt räcker till. I debatter blir det pinsamt tydligt att han anländer med några inövade fraser, sannolikt framtagna av någon annan i kretsen, men när dessa sedan skall utvecklas eller försvaras, får han problem. I dagens intervju bjuds vi på ett antal inövade och krystade svar, floskler, hyckleri och rena lögner.

Till Löfvens försvar kan sägas att man åtminstone får intrycket att han någonstans har en politisk vilja, även om visionerna eller resonemangen är av det enklare slaget. Det gör honom betydligt mer sympatisk än exempelvis Mona Sahlin, som endast drevs av ärelystnad, där hon hemskt gärna ville bli partiordförande och statsminister, men inte var särskilt intresserad av det politiska arbetet. Idag är kanske Veronica Palm den tydligaste motsvarigheten, möjligen i konkurrens med Jytte Guteland. För att ingen skall tro att det handlar om att de är "unga" kvinnor, kan vi nog lägga till Mikael Damberg i den kategorin. Socialdemokraterna lockar, av naturliga skäl, ärelystna personer, men verkar helt sakna förmåga att attrahera intelligenta individer.

Redan frågan om det kommande valet besvaras med en floskel, som var löjeväckande redan när Fredrik Reinfeldt skulle avvisa påståenden om sin trötthet:

Hur nervös är du?

– Jag är inte nervös. Jag ser fram emot det. Verkligen. Jag är taggad.

Eftersom ingen politiker, eller för den delen företagsledare, vill säga att man sedan länge saknat intresse för sitt uppdrag, har i Sverige just ordet "taggad" blivit populärt att använda. Jag tror nog att Stefan Löfven delvis drivs av en politisk vilja, och säkert också en personlig ambition, men att han skulle vara "taggad" inför valrörelsen tror jag faktiskt är något överdrivet. När Reinfeldt använder ordet, blir det direkt patetiskt.

På den eviga frågan om hur man skall förhålla sig till Sverigedemokraterna, ger Löfven ett svar som låter ganska rimligt, men ändå är tämligen förljuget:

Hur ska ni hantera SD i valrörelsen?

– Vi ska inte hantera dem på något speciellt sätt. Jag gör anspråk på att bli Sveriges statsminister och vill bilda regering, då är min politiska huvudmotståndare Moderaterna. Min verkliga motståndare finns i arbetslösheten, alldeles för dåliga skolresultat och en välfärd som krackelerar med den här regeringen.

Moderaterna är Socialdemokraternas historiska huvudmotståndare, och borde egentligen vara det fortfarande, men idag är de faktiska skillnaderna mindre än vad man vill göra sken av. Det handlar om tusenlappar här och där i budgeten, snarare än omvälvande visioner. Framför allt tror jag att utelämnandet av Sverigedemokraterna är en medveten strategi som vi kommer att se mer av under valrörelsen. Varken Moderaterna eller Socialdemokraterna har någonting att vinna på att argumentera mot Sverigedemokraterna, eftersom de skulle förlora varje debatt, då de saknar svar på framtidens ödesfrågor. Den enda taktiken som kan begränsa SDs valframgångar, är att framställa det politiska landskapet som en konflikt mellan en tydlig höger och en tydlig vänster.

Journalisternas enorma intresse för SD visar dock att partiet faktiskt nu är tyngdpunkten i svensk politik; kraften till vilka alla måste förhålla sig. Även om övriga partiledare kommer att göra allt för att bibehålla den traditionella blockpolitiken, är jag övertygad om att mediernas märkliga behov av att ständigt smutskasta och bekämpa SD, kommer att verka till partiets fördel.

När Löfven sedan får fler frågor om SD, kommer naturligtvis flosklerna i en strid ström.

Är det en konflikt som är svår för dig, eftersom det samtidigt finns många inom framför allt LO-kollektivet som hotar med att stödja Sverigedemokraterna?

Den är svår i det avseendet att jag...öh, eftersom jag tycker så genuint illa om Sverigedemokraternas värderingsgrund. Att de inte står upp för människors lika värde, som är den mest grundläggande värderingen, för mig personligen, för vårt parti. I den meningen är det svårt att ett sånt parti kan få ett ökat inflytande. De flesta som säger sig vilja stödja, eller kunna stödja, Sverigedemokraterna, de står inte för de värderingarna. 

Redan reporterns fråga är bisarr och allt annat än neutral. Jag tror inte att LO-medlemmarna "hotar" med att stödja SD, utan att de faktiskt sympatiserar med partiet och avser att rösta på det. Att sedan journalister och socialdemokrater ser det som ett hot är en annan sak.

I sitt svar träffar Löfven nästan helt rätt i det som alltid skall sägas i detta sammanhang, även om han ännu inte lärt sig att det heter "värdegrund", samt att han kunde ha lagt till någonting om "obehaglig människosyn". Det skulle vara mycket intressant att fråga Löfven om hur den värdegrunden ser ut. På vilket sätt står SD inte upp för människors lika värde? När sa de att människor hade olika värde? Hur "står man upp" för människors lika värde? 

Den sista meningen är också fantastisk, även om vi ofta hör liknande historier om hur väljarna inte förstår vad SD "egentligen" står för. Man får lust att fråga Löfven vilken statistik och analys han kan bjuda på för att underbygga uttalandet.

Blir du stressad av att Reinfeldt markerar så hårt mot SD?

– Nej, varför skulle jag bli det? Han markerar, det är en sak att prata men sedan drar han fram det femte jobbskatteavdraget tillsammans med dem. Det är också därför det är viktigt när jag ger besked i regeringsfrågan att jag gör det utifrån att jag inte tycker att ett högerpopulistiskt parti ska få avgörande inflytande i riksdagen. Om det skulle bli så måste vi kunna samarbeta över blockgränsen. Det kan se ut på olika sätt. Det behöver inte innebära att man sitter i regering tillsammans.

Mycket stort hyckleri, Stefan. Hur gick det till när regeringens förslag om höjd brytpunkt för statlig skatt röstades ned? Då fick nämligen S, V och MP stöd av just SD, vilket gjorde att regeringens förslag inte gick igenom. Följaktligen så fick detta "högerpopulistiska" parti ett avgörande inflytande, som vid ett antal tidigare omröstningar.

I nästa fråga går Löfven från floskler och hyckleri, till rena lögner:

Vad vill du göra åt tiggarna i Sverige?

– Tiggeri beror på fattigdom och fattigdom kommer av att människor inte har arbete, så det är arbete som gäller. Det är därför jag sa det första dagen jag blev vald som partiledare. För vuxna människor är det arbete, arbete, arbete men inte vilka som helst, det ska vara schysta jobb. Men det är klart att arbete för din egen försörjning är själva grunden.

Varenda människa i det här landet borde idag känna till att det tiggeri vi ser på gator och torg inte har någonting med svensk arbetsmarknadspolitik att göra. Det handlar om romer från sydöstra Europa, som reser hit enbart för att tigga, och eventuellt stjäla, vilket de skulle göra även i sina hemländer eller andra västeuropeiska stater. Att använda deras närvaro för någon sorts arbetsmarknadspolitisk poäng är så dumt att det knappt ens kan kallas för ohederligt.

Det är troligt att denne man blir statsminister i september, men det är inte särskilt troligt att vi får se några omvälvande förändringar i politiken, särskilt inte i positiv riktning. Migrationspolitiken kommer som vanligt att sättas av Miljöpartiet, vilket gör all annan politik närmast irrelevant.