Skammens andra dag

Den 1 juli förra året fick personer som vistas illegalt i Sverige rätt till fri sjukvård, vilket fick bland andra Jimmie Åkesson att tala om en "skammens dag". Även detta år, på samma datum, ser vår statsminister till att skicka en liten loska på svenskarna, denna gång i form av generösare regler för de asylsökande som klassas som "barn".

Detta års ytterligare uppluckring är, liksom den förra, ett resultat av en överenskommelse mellan regeringen och Miljöpartiet. Att Miljöpartiet, som ju är ett parti av och för idioter, strävar efter fri invandring är ingen överraskning, men Moderaternas agerande väcker en del frågor.

Det uttalade målet med överenskommelserna är att isolera Sverigedemokraterna. Är inte det ett mycket märkligt sätt att fatta politiska beslut? Borde inte partier ha egna åsikter som de försöker genomdriva? Politiska beslut får verkliga följder för ett verkligt land, och att då basera dessa på någon sorts mobbningslek känns mycket tveksamt. Man kan inte undgå att få känslan att detta agerande styrs av en enda individ, nämligen Fredrik Reinfeldt, som hyser en förvånansvärt irrationell, infantil och hatisk inställning till Sverigedemokraterna. Än mer bisarrt var Reinfeldt självbelåtna och föraktfulla uttalande om att de som röstat på Sverigedemokraterna istället som straff fick Miljöpartiets migrationspolitik. Jag är dessutom övertygad om att en majoritet av Reinfeldts väljare hellre skulle ha sett en överenskommelse med Sverigedemokraterna, men 2014 finns inte längre någon ursäkt för att rösta på Moderaterna.

Många liberaler vill ha massinvandring för att krossa välfärdsstaten, medan Fredrik Reinfeldt faktiskt verkar drivas av ett genuint hat mot det svenska folket. Maria Ferm är helt enkelt svagbegåvad. Om det senaste beslutet säger hon:

"Det här är en stor och viktig förändring, som betyder mycket för dem som berörs."

Det gör den säkert, men den betyder också en del för landet och dess framtid, även om detta bara blir ytterligare ett litet hål i den sjunkande skutan.

Beslutet innebär att bestämmelsen om ”synnerligen” ömmande omständigheter ändras. Från den första juli skall det uttryckligen anges i utlänningslagen att barn under 18 år, och därmed deras föräldrar, får beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är ”särskilt” ömmande. Några exempel på vad som nu skall ge asyl är:

• Om ett barn i Sverige har en svår sjukdom, och ett uppbrott på ett avgörande sätt skulle få märkbara negativa konsekvenser för barnets sjukdomstillstånd.

• Om ett barn i hemlandet har upplevt svåra traumatiska händelser, som orsakat allvarliga besvär och ett återvändande påtagligt skulle förvärra besvären.

• Om ett barn är omhändertaget av sociala myndigheter.

• Om ett barn, som saknar nätverk i hemlandet, har fått ett nätverk i Sverige och att avsaknaden av detta nätverk skulle äventyra barnets utveckling.

De två första punkterna blir ju något av en present till bland annat Balkans romer, som ju saknar egentliga asylskäl, men som oftast verkar kunna visa upp sjuka barn eller historier om traumatiska upplevelser i hemlandet. Dessutom skall vistelsetiden i Sverige vägas in i asylbeslutet, vilket alltså blir ytterligare en belöning till de som dragit ut på processen, överklagat många gånger, eller helt enkelt stannat kvar illegalt. Det blir alltså allt svårare att avvisa den påhittige asylsökaren. Dessutom vill migrationsminister Tobias Billström gärna skjuta till:

"Listan är inte uttömmande, det står också uttryckligen. Det måste alltid göras en individuell prövning."

Visserligen är Billström mycket förtjust i byråkrati, men frågan är varför man helt enkelt inte inför fri invandring, eftersom allting ändå går i den riktningen. Med det slutgiltiga steget skulle Reinfeldt få spotta rejält på svensken, Miljöpartiet bli nöjda och avvecklingen av nationalstaten bli effektivare.

Överhuvudtaget skall årets beslut leda till så generösa regler som möjligt och man ser även till att täcka in de som simulerar apati:

"Barn som har överklagat ett utvisningsbeslut ska också få en mer generös prövning. De nya omständigheter - till exempel vad gäller medicinska hinder - som kommer fram behöver inte ha ”samma allvar och tyngd som när det gäller vuxna personer” för att ett barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd."

• Att ett barns föräldrar, efter ett avvisnings- eller utvisningsbeslut, drabbats av sådana psykiska problem att de inte kan ta hand om barnet utan stöd av släktingar i Sverige och tillräckligt stöd inte finns i hemlandet.

• Att ett barn lider av ett allvarligt sjukdomstillstånd som uppkommit eller förvärrats efter ett beslut om avvisning, och det är oklart om barnet kan få vård i hemlandet.

Dessa nya regler verkar ha en tydlig inspiration från medierna, då deras återkommande snyftartiklar ständigt tar upp fall liknande de som beskrivs ovan. Det är inte svårt att föreställa sig en tårögd Maria Ferm, som förfasas över att en stackars romsk familj måste återvända till Kosovo, trots att sjukvården där är sämre och familjen bitit sig fast i Sverige i ett par år.

Vänsterpartiet beklagar att det nya beslutet inte också omfattar vuxna utan barn. Det är inte konstigt att positionerna blir allt mer polariserade och låsta, vilket SvDs analytiker Göran Eriksson också nämner:

"Polariseringen i frågan har ökat, och det är förstås något som kan gynna partier som har tydliga - extrema säger de om varandra - positioner. Det gäller förstås Miljöpartiet, som driver regeringen i mer generös riktning, det är Vänsterpartiet, som kritiserar Miljöpartiet för att inte nå tillräckligt långt, och det är Sverigedemokraterna."

SvD I
SvD II

Att Sverigedemokraternas linje uppfattas som extrem säger mer om dagens Sverige, än om partiets faktiska politik. Själv skulle jag snarare beskriva situationen som ett eskalerande vansinne, där SD utgör den enda förnuftiga rösten. Det är troligt att de rödgröna vinner valet i september, men det är ytterst osannolikt att det innebär en förnuftigare migrationspolitik. Oavsett vilket block som regerar landet, förblir det Miljöpartiet som bestämmer på detta område. Möjligen kan asylströmmen skena ytterligare, med hjälp av Vänsterpartiet.

Inte heller nästa mandatperiod kommer Sverigedemokraterna få något inflytande, då vilket borgerligt parti som helst är berett att stödja Stefan Löfven, för att utestänga förnuftets röst.