lördag 15 februari 2014

Erik Ullenhag motsätter sig försörjningskrav. Förstås.




Formellt sett finns det sedan fyra år faktiskt ett formellt krav på att den invandrare som vill ta hit anhöriga, måste kunna försörja sig själv. Kravet kom från Moderaterna, givetvis med motstånd från de mindre partierna, inte minst Kristdemokraterna.

I praktiken visar sig dock denna princip knappt gälla alls, utan endast för en procent, där många av de övriga anhöriga kommer till hushåll med endast försörjningsstöd som inkomst. Problemet verkar vara att det finns en mängd undantag från kravet, som resulterar i att 99% slipper undan. Moderaterna tillsatte en arbetsgrupp, vars resultat nu är klart och som innehåller ett mer omfattande försörjningskrav. Föga förvånande gör detta Erik Ullenhag (fp) ledsen:

"Nej, det tror jag inte är en väg framåt. Vi har öppnat för ett visst försörjningskrav, risken om man öppnar ytterligare är att du hamnar i en situation där du splittrar barnfamiljer. Det är ingen bra start i Sverige att vara skild från ett barn, att ha ett barn på andra sidan jordklotet."

Och? Erik Ullenhag tycker alltså att det är ganska lagom att 1% tvingas försörja sina egna anhöriga. Liknande resonemang är ju inte direkt ovanliga i dagens Sverige, men det visar tydligt hur snedvridet klimatet är i detta land. Det är säkert tråkigt för många människor runt om i världen att vara skilda från sina barn, men för det har svenskarna inget som helst ansvar och de har framför allt inte någon skyldighet att svara för deras försörjning. Svensken har inte heller något ansvar för att en somalisk kvinna skaffar tio barn till att börja med, eller att hon sedan väljer att åka själv till Sverige. Hon har alltid möjlighet att återförenas med dem i Somalia, om saknaden blir för stor. Eller varför inte i exempelvis Kenya, varifrån många tar det där flyget till Sverige.



Ullenhag ställer sig dock positiv till Moderaternas förslag om någon sorts upplysning för invandrare kring barnuppfostran, jämställdhet och tolerans. Vi får anta att han på allvar tror att några pekpinnar vid ankomsten suddar ut generationer av klankultur, hederskultur och islam. Om kurdiska fäder fick veta att vi är skeptiska till mord på döttrar, så skulle de se ljuset och slippa besvärliga situationer med fängelsestraff och andra tråkigheter. Om Sverige istället låtit bli att fokusera på jordens allra värsta kulturer, hade naturligtvis någon sådan undervisning inte behövs, lika lite som obligatorisk svenskundervisning. Vi förstår att undervisning om jämställdhet och tolerans inte är riktad till kanadensare och holländare.

Erik Ullenhag har funderat kring dessa frågor på sitt eget barnsliga sätt:

"Man kommer hem till mamma och pappa och säger ”Jag ska vara ute på stan sent i kväll”, och så säger mamma och pappa ”Nej, det får du inte, du ska vara hemma”. Då säger barnen, som har kommit in snabbare i svenska samhället, att ”Om jag inte får vara ute, då kommer socialen och tar mig”. Där finns tydligt ett kunskapsunderläge, där barnet vet mer om det svenska samhället än föräldrarna."

Han förklarar:

"I rollen hur du uppfostrar barn i Sverige är det viktigt att vi är tydliga med det regelverk som finns, men också att vi är tydliga med att du som förälder faktiskt har ett ansvar för att uppfostra dina barn."

Det skall vi alltså vara tydliga med? Jag vill dock i vanlig ordning ifrågasätta om en stor invandring av dessa grupper verkligen är odelat positiv för Sverige. Varför inte ställa lite krav från början på den som invandrar, avseende både kultur och utbildning, och avskaffa allt vad integration och undervisning heter, eftersom det inte behövs för de människor som faktiskt kan bli en tillgång för vårt land?

SvD

Både Tobias Billströms och Erik Ullenhags funderingar är egentligen ointressanta. Själv ser jag diskussioner kring försörjningskrav och undervisning i västerländskt leverne som helt irrelevanta, eftersom grupperna det handlar om överhuvudtaget inte skall komma hit. Dessutom kommer Alliansen med all sannolikhet att försvinna i september, varefter vi får en ny upplaga av Miljöpartiets migrationspolitik, då istället med stöd av Socialdemokraterna.




6 kommentarer:

  1. Tobbe, jag har kommenterat din blogg på min blogg. http://motenmedmanniskor.wordpress.com/den-stora-utmaningen-del-1/den-stora-utmaningen-del-6-fakta/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, har nu läst! Jag tycker att du som vanligt är nyanserad, men jag tror att du underskattar fulmedias roll och likriktning.

      Radera
    2. Tack, det kommer mera när andan faller på. Du gav ett vänligare omdöme än din supporter som kallade mig för "solidaritetseuforiker" :) Det ordet kommer nog att inspirera mig till något inlägg framöver.

      Kommentera gärna det där med "fulmedia" närmare.

      Radera
    3. Fulmedia är när man hänger ut oskyldiga som endast använt sig av sin grundlagsskyddade mänskliga rättighet till åsikts- och yttrandefrihet men maskerar dömda våldsmän bara för att de har ett annat ursprung än svenskt.

      Radera
  2. Ett spot on-inlägg som vanligt, men bara en liten reflektion kring ett av Ullenhags uttalanden som visar hans bristande verklighetsförankring:
    " Då säger barnen..." Nej, då säger sonen, för de tycks inte ha några problem att dra gränser och uppfostra när det gäller döttrarna. Vilka slutsatser drar unge master Ullenhag av det?

    SvaraRadera