torsdag 13 mars 2014

Så var det nazistdags igen




Emellanåt är det väldigt mycket nazism i Sverige. Ja, inte i verkligheten förstås, men ibland inträffar något som gör att det samlade medieetablissemanget får använda detta älskade ord ovanligt mycket. För ett tag sedan attackerades någon form av evenemang i Kärrtorp av alldeles riktiga nationalsocialister från Svenska motståndsrörelsen, vilket genererade hundratals artiklar i veckor. Visserligen har liknande attacker utförts från vänsterhåll sedan urminnes tider, men hos vårt etablissemang är dessa snarare någon form av civilkurage.

Häromdagen inträffade tydligen ett antal knivskärningar i Malmö, där ett par av gärningsmännen sägs ha kopplingar till SvP. Jag vet inte mer än vad jag läst i etablerad media och deras utsagor får man ju alltid ta med en rejäl skopa salt. Har någon knivhuggit en annan person oprovocerat, så skall gärningsmannen naturligtvis straffas, svårare än så är det inte.

I media är logiken dock helt annorlunda. Ett våldsdåd begånget av vänstern är ingen händelse alls, medan ett våldsdåd begånget av nazister handlar om hela samhället, kräver veckor av mediebevakning, och helst med tillbakablickar till Lasermannen och Ny Demokrati. Även juridiskt är det här lite knepigt. Man har, efter vad jag antar är amerikansk förlaga, kommit på fenomenet "hatbrott".

Jag förstår inte alls poängen med den principen. En våldshandling eller ett mord skall straffas rejält, oavsett om det skulle visa sig att gärningsmannen hatar någon särskild grupp. Ty det är inte alla grupper som går att hata på detta sätt. Låt oss säga att någon av någon anledning hyser ett särskilt hat mot busschaufförer och en dag bestämmer sig för att knivhugga en. Det skulle inte generera något högre straffvärde. Skulle busschauffören vara svart, skulle dennes hudfärg plötsligt bli en mycket viktig del av rättsprocessen, trots att det var offrets roll som busschaufför som störde förövaren.

En av alla de ökända mediefigurerna, som nu känner sig kallad att skriva av sig om all nazism, är förstås Oisin Cantwell. Redan inledningen är idiotisk:

"Det är utmärkt att regeringen ger polisen i uppdrag att bli bättre på hatbrott.
Beklämmande nog har samma regering de senaste sju åren ansett det vara viktigare att jaga papperslösa än rasistiska våldsverkare."

En sannare beskrivning är kanske att polisen har både som uppgift att ta hand om personer som begår våldsdåd, och att leta upp individer som vistas illegalt i landet. Samt personer som kör för fort i trafiken eller fuskar med skatteredovisningen. När det gäller de illegala, kan man snarare säga att regeringen tillämpat ett märkligt dubbelspel, där man å ena sidan har en på papperet kontrollerad invandring, samtidigt som man förolämpar polisens arbete när de tillämpar politikernas lagar, och dessutom erbjuder vård och skolgång till de illegala. Oisin Cantwell är inte nöjd med vad han uppfattar som prioriteringar:

"Ta det senaste regleringsbrevet. Rubriker som "Bekämpningen av mängdbrott" och "Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut". Inte en rad om det skydd kvinnor som blir misshandlade för att de bär slöjor eller bögar som sparkas ner på gatan behöver."

Problemet är att myndigheter huvudsakligen måste förhålla sig till verkligheten, medan mediefigurer som Cantwell kan skapa en helt egen verklighet, som kan avvika hur mycket som helst från den faktiska. I Cantwells värld behövs det säkert en enorm myndighet enbart för att hantera "kvinnor som blir misshandlade för att de bär slöjor". Eftersom en enda uppdiktad händelse ledde till en fantastisk mängd artiklar och olika manifestationer, kan vi misstänka att detta inte är en särskilt vanlig händelse. Jag tror faktiskt att det knappast förekommer överhuvudtaget, att en etnisk svensk misshandlar en okänd kvinna för att hon bär slöja. Jag vågar även gissa att i 99% av de fall en beslöjad kvinna blir misshandlad, blir hon det av sin egen make eller annan släkting.



Framför allt, vilket jag återigen måste återkomma till, så är misshandel ett brott som skall bestraffas, utan att man behöver väga in huvudbonader och sexuella läggningar. Jag är osäker på hur det ser ut i Sverige idag, men i Nederländerna sker misshandel av homosexuella i princip uteslutande av marockanska ungdomar, med religiösa motiv. De homosexuella kommer inte att få en lättare situation genom den etniska omvandling Cantwell är en stor vän av. Ytterligare en händelse som brukar dyka upp i dessa krönikor saknas naturligtvis inte heller här:

"I november i fjol kunde därför den nazistiska organisationen Svenska motståndsrörelsens på 75-årsdagen av Kristallnatten, inledningen till Förintelsen, tåga genom Stockholms gator."

Svenska motståndsrörelsen är uttalade nationalsocialister, så där råkar Cantwell träffa lite rätt, men det var fortfarande till stöd för Gyllene Gryning de tågade, och inte för att fira Kristallnatten, som journalisterna bestämt sig för. Att de kunde tåga var inte heller särskilt märkligt, eftersom Sverige faktiskt har mötesrätt, hur mycket Oisin Cantwell än må hata det.

Nu undrar ni troligen varför inte Cantwell redan har dragit in Sverigedemokraterna i det här. Det kommer förstås:

"Nazismen i Sverige tycks bli allt djärvare. Kärrtorp och Malmö är troligen inte hatbrott i juridisk bemärkelse, men det handlar om våldsbrottslighet av liknande art.
Dessa politiska våldsverkares självförtroende stärks rimligen av att ett rasistiskt parti har tagit plats i riksdagen och av högerextremismens landvinningar i betydande delar av Europa."

Själv visste jag inte att ett rasistiskt parti tagit plats i riksdagen, men om det nu har hänt, vill jag ändå fråga Oisin på vilket sätt det är "rimligt" att enstaka våldshandlingar grundar sig i helt andra partiers närvaro i riksdagen.

För att avsluta med lite humor, kan vi titta på när SVTs "Kulturpanelen" dryftade saken. Betänk att personerna som sitter där alltså i någon mån ska utgöra Sveriges intelligentsia. Om man sedan lyssnar på vad de säger, får man en både komisk och tragisk upplevelse.


)
Bengt Westerberg var tydligen en hjälte när han inte ens kunde sitta i samma soffa som Ny Demokratis företrädare. Vi andra uppfattade det som synnerligen arrogant och patetiskt. Tänkaren Denise Rudberg efterlyser följaktligen att någon reser sig upp om en sverigedemokrat närmar sig en morgonsoffa.

Sedan följer komik på hög nivå när soffans intellektuella funderar på vad vanliga människor kan göra åt all denna nazism. Denise Rudberg tänker sig att man nog kan läsa på om nazism. Kulturmänniskan Camilla Lundberg inleder med att det finns "något allmänt luddigt om högerextremism", för att sedan konstatera att "antisemitism är en oerhört viktig beståndsdel i det här". Det visar sig att för Camilla har även antisemitism "blivit lite luddigt". Björn Wiman får sedan avsluta med det alltid obligatoriska och alltid mycket viktiga:

"Man kan ju påminna om att vi har ett riksdagsparti i Sveriges riksdag som har sina ideologiska och faktiska rötter i nazismen. Det bör man påminna om ganska ofta tycker jag."

Sammanfattningsvis alltså storartade strategier från Sveriges intelligentsia. De båda damerna ska läsa på om nazismen och Björn Wiman ska påminna om det där riksdagspartiet lite oftare.



9 kommentarer:

  1. Så bra!
    Drömmer om den dan något så klartänkt kan publiceras i en vanlig tidning.
    Jag har i stort sett helt slutat konsumera svensk mainstreammedia för att bibehålla min psykiska hälsa (klarade inte ens av att se hela klippet). Skulle du Tobbe eller någon annan kunna ge ett allmänt utlåtande om det skönjs någon förändring eller om det fortfarande är nattsvart i media när det kommer till förnuft och objektivitet?
    /Plainview

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min kommentar blir då att det är precis som vanligt i fulmedia, men att jag är absolut övertygad om att pendeln svänger och att det som idag är "högerextremt" är det som kommer att vara mainstream framöver....fram till dess får ni förlita er till denna blogg ;-)

      Radera
    2. Måste bara säga att du sätter helt och hållet spiken rätt. mycket bra skrivet , i den allmänna mediala världen går det knappt att få någon neutralt skrivet, utan allt är starkt vinklat . ove

      Radera
  2. Dom måste ha vridit sig som maskar i kontrollrummet. Krismöte!

    SvaraRadera
  3. Polisutredningen utgår väl tills vidare ifrån att det var 15-30 vänsterextremister som oprovocerat attackerade några nationalsocialister som drevs på flykten men upphanns.

    Dessa försvarade sig sedan med knivar.

    Man skulle ju tycka att brottsrubriceringen i detta fall skulle vara "provocerad misshandel", inte mordförsök.

    Dessutom borde ju också den attackerande parten stå till svars.

    Det kan nämnas att finländska Hufvudstadsbladets Norden journalist Matts Lindqvist i HBl 11.3. framställer nazisterna som de primärt skyldiga och att det rörde sig om en attack med nazistiska förtecken.

    Sveriges PK journalistik sprids till Svenskfinland via den största finlandssvenska dagstidningen.

    Kritiska insändare refuserar tidningen i princip så det blir aldrig någon verklig debatt eller ifrågasättande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den slutgiltiga polisutredningen låter ju vänta på sig, man frågar sig dock hur objektiv polisen förmår vara.

      Det har ordnats flera antinazistiska demonstrationer därefter med stort massmedieuppbåd.

      Polisens uppgift är ändå att lagföra de skyldiga oberoende av politiska förtecken.

      Är detta möjligt i dagens Sverige?

      Radera
  4. Det talas jämt om nazister men är det någon som sett någon? Skicka en bild i så fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte sett någon, men däremot är jag säker på att deras antal kommer att öka ju närmare valet vi kommer. Menar förstås i media inte i verkligheten.

      Radera
  5. Jens Lagerkvist15 mars 2014 kl. 20:10

    När etablissemanget sprider uppfattningen om att SD skulle ha sina "rötter i nazismen" så normaliserar etablissemanget nazismen, vilket leder människor till mer radikala ställningstaganden. Medias oförmåga till nyansering skapar den framtid som de själva fruktar.

    SvaraRadera