torsdag 8 maj 2014

En fin människa vill lära oss andra




Jag minns när Sverige en gång i tiden gick till folkomröstning om huruvida vi skulle gå med i EG/EU eller ej. Frågan var naturligtvis mycket komplex och följaktligen spelade en mängd mer känslomässiga och ytliga aspekter in. Den som såg sig som en landsortsbo och lite vänster, var emot, medan den som kände sig som ständigt resande och språkkunnig, var för.

En av de faktorer som mest försvårar debatten kring invandringspolitiken, är att den alltid tenderar att kretsa kring hur människor ser på sig själva. Det har alltså uppstått ett vi-och-de-tänkande, där den som vill ha en omfattande invandring är god, medan den som vill begränsa den följaktligen är ond. Frågan uppstår då naturligtvis hur någon kan välja att vara ond, när det är så mycket bättre, och inte minst lättare, att vara god? Goda människor försöker ibland förklara detta med alltifrån bristande utbildning till bitterhet över livets svårigheter.

Idag läser jag om en mycket god människa, skådespelare i en mycket fin teaterpjäs, kallad "Jag heter Mikael", som utspelar sig i 1980-talets Storbritannien. I DNs artikel, med den pedagogiska rubriken "Alla behöver uppleva ett sammanhang", möter vi skådespelaren Tomas Norström. Hans värdegrund kommer från själva paradiset och hans människosyn ligger så högt i himlen att ingen sverigedemokrat ens skulle kunna se den. Dock skulle han inte vara alldeles fulländad om han inte också ställde svåra, om än retoriska, frågor till sig själv.

"Skådespelaren Tomas Norström är antirasist och emot all främlingsfientlighet. Inför föreställningen ”Jag heter Mikael” ville han utforska varför extrema grupper och partier lockar anhängare. Och funderade samtidigt över om han själv alltid är så god och rättänkande."

I pjäsen spelar Tomas en man som känner sig allt mer attraherad av ett "främlingsfientligt" parti. Denne man är alltså på väg att tillhöra den onda delen av mänskligheten, vilket gör att Tomas också tvingas skärskåda sig själv för att se om det trots allt skulle kunna finnas någon brist.

"Ibland märker jag tendenser hos mig själv som jag inte gillar, som när jag passerar den sjunde tiggaren på väg till tunnelbanan. Jag vet att de har det svårt, men kan ändå bli ändå irriterad. Hur långt är då steget till att tycka att tiggeri borde förbjudas?

 Jag tror att alla som deltar i debatten om invandring, flyktingar och rasism skulle behöva sätta sig ned en stund och reflektera över sina egna brister och tillkortakommanden. Är vi ”rättänkande”, jag räknar mig dit, helt utan skuld till att Sverigedemokraterna fått ett allt större stöd? Jag tror att vi måste försöka förstå varför det partiet lockar så många".

Eller så kanske ni skulle släppa alla skygglappar och fundera helt fritt, utan fixering vid vem som är god och vem som är ond? Kanske är vägen framåt att förbjuda tiggeri? Kanske du egentligen tycker att invandringen borde stramas åt? Det är också fullt möjligt att du ändå inte tycker så, men om du verkligen vill förstå partiets väljare, är det hög tid att komma ur det där märkliga hörnet du målat in dig i.

Mötet med Tomas bjuder också på lite ofrivillig humor, eller, om man så vill, hyckleri:

"Tomas Norström är uppvuxen i Södertälje, staden som sedan 1960-talet upplevt en stor invandring. Först kom finländare, jugoslaver, chilenare ... sedan assyrier och syrianer. Och under senare år har människor på flykt undan våldet i Irak och Syrien sökt sig till den gamla industriorten.


– Min barndomsstad har blivit mångkulturell och det är en positiv utveckling. Men det är viktigt att vi för ett samtal om varför främlingsfientligheten breder ut sig."

Tomas säger alltså att det har varit bra för Södertälje att bli mångkulturellt. Det kan ju i och för sig diskuteras, men Tomas bor förstås iallafall kvar där?

" Det är lätt att säga att man är en övertygad antirasist och mot alla former av främlingsfientlighet när man bor på Södermalm i Stockholm – som jag gör. Visst finns det invandrare här. De arbetar i restauranger eller i skomakerier och butiker, men de bjuder sällan miljoner på bostadsrätterna i de här kvarteren."


Tomas har av någon anledning lämnat Södertälje,
trots dess mångfald.

Nu förstår jag inte. Södertälje är ju idag fantastiskt rikt på olika kulturer och ändå vill Tomas bosätta sig på homogena Södermalm? Han ska dock lära oss vilken typ av människa som kan lockas av ett "främlingsfientligt" parti:

"Huvudpersonen Mikael är en ensam man utan social gemenskap. Hans arbete på ett lager är enahanda och kollegerna tycker illa om honom. Hans fru har stuckit sin väg. Mikael känner sig inte längre igen sig i sitt ordinära bostadsområde, det har flyttat in så många annorlunda människor. När han så en dag stöter på en representant för National front möter han en människa som förstår honom, har tid att lyssna och är mycket vänlig."

Just det, som vanligt kan inte en enda människa attraheras av politiken hos dessa partier, särskilt inte av kritiken mot invandringspolitiken. Men om denne Mikael nu bara ville ha lite gemenskap, kunde han inte ha fått det i Labour eller Tories? Tomas upprepar gång på gång sin vilja att förstå dessa märkliga "främlingsfientliga", men då hela hans ansats är fel, blir det omöjligt:

"Det är ett försök att motarbeta dem som skyller allt det onda på invandrare. Men samtidigt vill jag försöka få publiken att förstå drivkrafterna bakom att Sverigedemokraterna växt sig så starka."

Om partiet hade "skyllt allt det onda på invandrare" skulle det troligen inte ha blivit särskilt stort. Det är uppenbart att du inte förstår oss alls, Tomas. Vi förstår dig dock alltför väl, men låter dig påta vidare på Södermalm.





9 kommentarer:

  1. Takk for denne glimrende teksten. Som lærer ved innvandrerskoler gjennom 15 år, og bosatt i et område med et stort flertall innvandrere - har jeg sett og opplever daglig hvor totalt mislykket masseinnvandringen har vært for Norge.

    I dens kjølvann en samfunnsutvikling jeg misliker og er imot: spesielt økt kriminalitet og utrygghet, omfattende utnyttelse av velferds systemet, asylindustrien og de enorme kostnadene som uthuler velferds staten.

    Jeg har av den grunn - en tid tilbake - bestemt meg for å gjøre min stemme hørt blant kolleger, venner og kjente. Og ved valg: FrP - etter å ha brukt mye tid på å sette meg inn i innvandringsrelaterte fakta.

    Ikke uten å betale en pris: ondskapens stempel er jeg nå tildelt blant annet av en Rektor - som burde vite at jeg er en god person privat så vel som i mitt arbeid etter å ha kjent hverandre i mer enn 20 år. Men nei - jeg er plutselig blitt ond..

    Nok om det - deler av denne teksten skal jeg skrive om til eget bruk og sende de som nå har stemplet meg som ond, bitter, misunnelig, egoistisk, spør meg om - er du blitt rasist med mer.

    Spesielt poenget ditt med å stille spørsmålet: " hur någon kan välja att vara ond, när det är så mycket bättre och inte minst lättare att vara god?" - finner jeg å være et svært godt spørsmål. Takk.

    SvaraRadera
  2. Det är säkert, för att han vill ha nära till arbetet, som han bor på Södermalm, inget annat

    SvaraRadera
  3. Berättigad fråga, varför lämnade han paradiset Södertälje? Som dyrkare av det mångkulturella samhället borde han gott ha kunnat stanna kvar...

    SvaraRadera
  4. Pjäsen "Jag heter Mikael" spelas upp av den vänsterradikala teatergruppen Oktoberteatern som tidigare sparkats ut av socialdemokratiskt styrda Malmö på grund av oförblommerad propagandaverksamhet. De tog sitt namn av Lars Forssells verk Oktoberdikter, vilket förhärligade Lenins statskupp.
    Idag är de dock inte lika revolutionsromantiska men har som så många andra blivit bittra komunister kulturmarxister istället.

    http://tommyhansson.wordpress.com/2014/04/30/kulturpolitik-i-sodertalje-skandalen-oktober-fortsatter/

    Nästan alla skådespelare är ju kommunister eller kulturmarxister så man får betrakta det som en sorts yrkesskada.

    Stig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att det lyser kommunist lång väg av Tomas Norströms attityd och utstrålning så jag googlade lite men fann inget om hans politiska inställning eller bakgrund men däremot om Oktobergruppen som jag länkade till.

      Stig

      Radera
  5. Den yttersta formen av främlingsfientlighet är väl när man väljer att bo omgiven enbart av fränder och likasinnade?

    SvaraRadera
  6. Gör som jag: bojkotta all svensk kultur efter Ingmar Bergman plus Södermalm.
    Bojkotta Melodifestivalen, Let's Dance, Lotta Bromé, landskamper, Thorsten Flinck, Plura, Steffo, Fredrik & Filip, allt i princip! Lämna Svenska Kyrkan.

    SvaraRadera
  7. Antirasist är ett kodord för antivit. Det är den "vita" rasen som är på väg mot avgrunden, och det kan vi tacka ex. vänstervriden media, politisk korrekthet, massinvandring av muslimer mm. Jag trodde aldrig jag skulle bli en av de som på riktig allvar menar att David Lanes "14 words" är vad som måste göras för att bevara den vita rasen, Nu har jag sett avgrunden. Personer som Sebbe Stakks släpps fram i media, samtidigt som alla som kommer i hans närhet vet och blir varse hans intellektuella nivå och begåvning. Man kallar nu Janne Josefsson för nazist. Hur, när och varför?

    SvaraRadera