onsdag 28 maj 2014

"Skilj på SD och deras väljare"




Det gick bra för Sverigedemokraterna i valet till Europaparlamentet, så bra att det först nu börjar tränga in i etablissemanget och dess organ, efter att euforin över Feministiskt Initiativ börjat lägga sig. Att partiet ökade från 3,3% till 9,7% förstod nog den mest imbecille krönikör redan dagen efter, men när mediekåren nu börjar titta på de lokala siffrorna, visar det sig att SD är näst största parti i 106 av Sveriges 290 kommuner.

Det verkar som att insikten om att ganska många människor runt om i landet numera har rätt att kalla sig sverigedemokrater, gör att mediefigurerna börjat fundera på en ny taktik. De känner fortfarande ett närmast patologiskt behov av att bekämpa partiet, markera avstånd och se ned på väljaren, men den nya given är att det är skillnad på partiet och väljaren. Partiet är fortfarande ondskefullt på alla de vis, men etablissemanget vill nu visa att det känner med människan bakom sverigedemokraten, som bara behöver finna en annan kanal för sin frustration, låga utbildning och allmänna utsatthet. Det gäller nu för vår självutnämnda elit att visa vägen.

Idag dyker två krönikor upp med detta budskap. Låt oss börja med den lite mer polerade, som vi finner i GP, och som har just rubriken "Skilj på parti och väljare". Den är författad (ett storslaget ord i sammanhanget) av före detta SSU-basen Niklas Nordström, som numera tydligen är vice kommunalråd i Luleå kommun.



Har man en gång säkrat posten i toppen av SSU, krävs det inte någon exceptionell intelligens för att åtminstone bli minister. Slutar man då istället som vice kommunalråd i sin hemstad, väcker det onekligen en del frågor. Självklart hindrar inte Nordströms egen blygsamma kapacitet honom från att se ned på sverigedemokraten:

"Men det är ändå Sverigedemokraternas och liknande partiers framgångar i Europa som lämnar många av oss med en obehaglig känsla och rädsla. Något är radikalt fel när främlingsfientliga och intoleranta krafter vinner mark."

Tror du, Niklas? Man skulle kunna tro att invandringskritiska partiers framgångar signalerar att det är någonting radikalt fel med just invandringspolitiken, men som vi vet är det en analys som man inte kan göra. Vi vet också vilken förklaring till detta felaktiga röstningsmönster som gäller, särskilt när det kommer från en vänstermänniska:

"Jag vill tro att för många av SD:s väljare är deras röst ett sätt att markera missnöje med saker och ting. Att de flesta bara känner sig utanför, bortglömda, utan ett jobb eller har fastnat i ett sammanhang som känns hopplöst."

Självklart. Det skulle vara mycket intressant att höra renässansmänniskan Nordström förklara det sambandet från sitt elfenbenstorn.




Nästa inlägg, med delvis samma grundbudskap, är vulgärare och kommer från Ehsan Fadakar, som etablerat sig som ännu en av våra experter på utanförskap, främlingsfientlighet och sverigedemokrater. Ehsan är så arg idag att orden knappt räcker till, i den mån de gör det i vanliga fall:

"Vilket jävligt läge vi befinner oss i. Populisternas förenklade blufflösningar har fått fotfäste i Europa. Den äckliga rasismen och smutsiga främlingsfientligheten tränger sig in i folks medvetanden och som ett virus slår den ut empatin och medmänskligheten.
Och spelplanen just nu gynnar bara hatarna – och de vinner."

Detta första lilla stycke bjuder på många av de klassiska flosklerna som förblir lite svårförståeliga. Det sägs alltid att invandringskritiker kommer med enkla lösningar på komplicerade problem. Är det inte fantastiskt om man kan hitta det? Varför är minskad eller stoppad invandring, som det ju handlar om, alltid en blufflösning? Varför är det absolut nödvändigt att köra på, alldeles oavsett hur det ser ut på olika samhällsområden?

Den märkligaste meningen är dock den sista. Alla som har någon form av kritik mot invandring är per definition en hatare, trots att verkligheten visar att det tvärtom alltid är vänstern och de så kallade "antirasisterna" som står för hatet, vilket exempelvis Jimmie Åkessons vårturné, eller Ehsans krönika, visar. Ehsan förstår lika lite som Niklas hur någon kan rösta så fel, men han har lärt sig vilka förklaringar man får tänka på som vänstermänniska:

"Kanske är det en missnöje med arbetslösheten som var konsekvensen av den omfattande åtstramningspolitiken och med dem som genomförde den. Kanske är det ett långfinger mot etablissemanget." 

Slutligen kommer den då, den nedlåtande rösten uppifrån, som känner avsmak, men ändå vill försöka sträcka ut en hand:

"Det är som att vi ännu inte förstått skillnaden mellan en SD-väljare och en SD-politiker. När den ena är orolig och frustrerad är den andra smart och livnär sig på den oron. Det är den förvirrade väljaren vi måste fokusera på, inte den rasistiske politikern. Han kan aldrig byta åsikt."

Kära vänstermänniskor, låt mig själv välja mina partisympatier. Efter att ha spottat på väljarna i alla år, kan ni inte plötsligt försöka er på någon sorts låtsad välvilja. Särskilt inte ovanifrån, då jag inte känner mig underlägsen en enda socialdemokrat.






12 kommentarer:

  1. Jag vill nog påstå att det inom alla partiers väljare finns en stor mängd människor som röstar med magkänslan. Finns det rasister inom SD? Helt klart. Är dessa i majoritet? Med mycket stor sannolikhet inte.

    I mitt eget fall så var vägen ganska lång innan jag tog ställning för SD.
    Invandringskritiken är såklart en stor faktor då det är HELT uppenbart att förd politik inom detta området inte fungerar eller för den delen har fungerat på många år.

    Mitt steg tog jag efter att jag helt enkelt tagit mig tid att läsa partiprogrammet noga ett par gånger. Som när det gäller alla partier så finns där så klart saker jag inte helt håller med om. Men till övervägande del så såg jag till min förvåning att detta i stort stämde med det jag själv tyckte.

    Min tveksamhet var dock inte helt borta då jag faktiskt tyckte att en hel del av partiets företrädare uttryckte och förde sig på ett sätt som jag inte riktigt kände mig bekväm med.

    Men med det faktum att partiet nu vinner mark så tror jag att fler och fler vågar kliva fram och bli aktiva och då blir det mindre plats för eventuella rättshaverister och såna som inte kan hålla sig till partiprogrammet.

    För att återknyta till ämnet så verkar dessa krönikörer mena att om man inte helt tar ställning för det mångkulturella samhället så är man outbildad och helt enkelt inte förstår bättre! Eller, påläst om partiet och därmed en fullblodsrasist som inte kan botas!

    Inget av detta anser jag stämma på mig själv. Jag är helt enkelt mån om det landet jag föddes i, och vill att detta fortsatt skall vara ett bra land att leva i för kommande generationer. Den politik som förs idag anser jag var en väg som leder år motsatt håll. Vilket jag personligen ser tecken på överallt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket nykter tankegång & analys Andreas. Håller med och tänker/tänkt i precis samma banor.
      Man bör inte sympatisera med ett parti för lättvindigt, utan att läsa på om det och ifrågasätta. Lika lite som man ska kritisera ett parti utan att verkligen läst på.
      Tänk vad många det är som kritiserar och hatar SD och dess väljare utan att ens brytt sig om att överhuvudtaget läsa på. Många har nog endast gått på mediernas propaganda och utifrån den bildat sig "sin egna åsikt".
      J

      Radera
  2. Jag förstår hur han känner det, Ehsan Fadakar, om det nu inte är spelat. Jag skulle vara lika förtvivlad om F! fick 10% och dessutom kanske var på väg in i regeringen.

    SvaraRadera
  3. SJUNKANDE ÅLDER OCH UTBILDNINGSNIVÅ

    Andelen arga unga lågutbildade män på landsbygden växer stadigt hela tiden, även i städerna. De utgör nu 9,7 procent av de röstberättigade.

    kung_och_fosterland

    SvaraRadera
  4. Om vänstern sträcker handen till SD-väljarna så sträcker Bonnier handen till SD-ledningen. Jag har fem exempel på välvillig vänlighet mot Åkesson i Bonniertidningar. Som på en given signal har dessa poppat upp de senaste veckorna och eftersom vi talar om Bonnier så har säkert en signal också givits.
    Jag tolkar detta som att en varm famn öppnas och att den av riksdagsgruppen länge åtrådda acceptansen som ett seriöst parti äntligen infrias.
    Länkning till artiklarna är inte möjlig på den här bloggen.
    J_B

    SvaraRadera
  5. - Titta, det står en älg på vägen..
    - Bromsa inte! Det är bara en förenklad blufflösning!!!

    SvaraRadera
  6. Nån enkel lösning finns inte. 35 år av misstag kommer att ta 35 mödosamma år att rätta till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Edward Ulfertz28 maj 2014 kl. 17:46

      I mina mest pessimistiska ögonblick brukar jag tvivla på att det någonsin går att rätta till.

      Radera
  7. Så länge valanalytikerna ( t ex Niklas Nordström, SAP) inte ser elefanten i rummet, kommer de att trampa snett hela tiden

    SvaraRadera
  8. "I landet (Sverige) där tolerans för olika och kärlek till mångfald varit svensk­hetens kärna röstade nästan 10 procent på ett parti som vill bränna ner allt det där." Ehsan Fadakar har en underlig syn på svenskhet...

    SvaraRadera
  9. Marcus Birro beskriver idag SD:s väljare som unga män på landsbygden
    http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/sd-talar-pa-ett-sprak-som-valjarna-forstar/

    Problemet med Birros resonemang är att när SD når 15 % finns inte längre ett demografiskt underlag för hans ”insikter” :-)

    Undrar om han tänkt så långt?

    SvaraRadera