lördag 24 maj 2014

Vi vill också vara stolta, Karin Pettersson




Om man ska tro svenska medier och politiska partier handlar årets Europaval inte så mycket om arbetsrätt eller miljöfrågor, utan är ett val helt för och emot "Extremhögern". Inte mig emot. Jag ser gärna att kontinentens ödesfrågor, invandringen och unionsbyggandet, hamnar i debattens fokus. Vår sida gynnas redan av att frågorna lyfts upp, men dessutom är det närmast omöjligt för våra motståndare att vinna en debatt om dem. Fredrik Reinfeldt har själv förklarat att den enda möjligheten för honom att vinna en debatt mot Jimmie Åkesson, var om denne kom full och började slåss.

Följaktligen har de senaste dagarna varje regimpublikation varit fyllda till brädden med krönikor, ledare och reportage om varför man måste stoppa denna berömda extremhöger. Ofta uttrycker de det som att det är viktigt att gå och rösta, för då begränsar man på något magiskt sätt denna extremhögers framgångar. Ty de patriotiska partiernas framgångar måste ha skett genom naturkatastrofer, snarare än blivit valda för att representera några medborgare.



Dagens första krönika står Aftonbladets Karin Pettersson för, som tycker att man ska "Rösta för ett land att vara stolt över". Gör vi inte alla det? Troligen röstar man på ett EU- och invandringskritiskt parti för att man inte är stolt över ett land där lagarna stiftas i Bryssel och där skottlossningar tillhör vardagen. Nej, för Karin Pettersson handlar stoltheten inte om sådana futtigheter, utan om "öppenhet" och "rättvisa", vilket på nyspråk betyder stor flyktinginvandring. Därmed ogillar hon Sverigedemokraterna, men tycker sig se en stor folkrörelse mot detta riksdagsparti:

"Här hemma har Jimmie Åkessons EU-valsturné kantats av vända ryggar, protesterande brandmän och en och annan vuvuzela. En antirasistisk folkrörelse håller på att växa fram. Den får kraft från människors vardagliga anständighet. Den är bevis för ett civilsamhälle som fungerar, på demokratiska reflexer som är intakta."

Nej, det handlar inte om någon "folkrörelse". Det är inte 50 000 personer som dyker upp på ett SD-möte för att vända rygg eller skrika, av det enkla skälet att det inte är ett normalt beteende. Jag har ingen aning om när Vänsterpartiet eller Miljöpartiet håller möten och jag skulle aldrig få för mig att stå och skrika obsceniteter mot dem. Hur störande av ett demokratiskt partis möten är själva beviset på att demokratin fungerar är ett mycket oklart. Demokratin skulle däremot ha segrat om polisen plockat in vartenda ett av de störande elementen exempelvis på Götaplatsen i Göteborg och Jimmie Åkesson kunde ha hållit sitt tal.

Karin undrar sedan vad "denna motståndskraft" kommer ifrån:

"På många saker. På de politiska partiernas vägran att erkänna Jimmie Åkessons beskrivning av invandring - och vissa människor - som ett problem. På att de stora medierna står upp för värderingar om öppenhet, anständighet och anti­rasism.
Men framför allt kommer kraften från var och en som orkar. Som ser det som en självklarhet att ta sig till torget när Jimmie Åkesson talar, och drar med sig vännerna dit. Som tar diskussionen på en arbetsplats, eller på Facebook, när fördomsfulla åsikter uttrycks."

Jag trodde aldrig att en journalist skulle erkänna att de stora medierna underblåser en stämning av hat mot SD, som legitimerar alltifrån störande av möten, till hot och våld mot enskilda företrädare. Tack för att den lilla sanningen ofrivilligt slank ur dig. Hur kan det vara en självklarhet, eller ens rimligt, att ta sig till varje plats Åkesson besöker, för att störa? Jag tror nämligen inte för en sekund att Karin Pettersson tycker att det skulle vara helt rimligt av mig, med en skara vänner, att dyka upp vid varje socialdemokratiskt möte, för att skapa bråk. Dock försöker jag naturligtvis ofta ta diskussionen när liberala och socialistiska åsikter uttrycks i min närhet.

Mot slutet spårar det, som så ofta, ur fullständigt:

"Det är en farlig tid vi lever i. På vår kontinent biter sig arbetslösheten fast på katastrofala nivåer. Risken är stor att populism och rasism kommer att växa sig allt starkare.
I SSU:s redan klassiska valfilm uppmanar Rainer Höss - sonson till Auschwitz-kommendanten Rudolf Höss - Europas medborgare att inte glömma sin historia.
I morgon går vi till val.
Rösta för öppenhet, rättvisa och trygga villkor.
Rösta för ett land att vara stolt över."

Visst, låt oss titta på SSUs film:




Och detta är alltså varför jag skulle rösta på Socialdemokraterna? Rainer Höss ska inte säga ett ord om hur jag ska rösta. Han har inte ens träffat sin mer berömde farfar, då denne hängdes 1947, men verkar idag vara helt sysselsatt av sitt efternamn. Jag har sett en intervju med denne Rainer, och det är inget geni som framträder. Framför allt ger hans efternamn honom ingen större legitimitet än, säg, Malena Ernman. Klart är dock att även SSU tycker att hela Europavalet handlar om högerextremism och att det är fullt relevant att använda denne Rainer som politisk analytiker.

Glöm aldrig. Att rösta. Stå upp för att vi även i framtiden har ett Europa, en kontinent av nationer. 




4 kommentarer:

  1. Hotet mot västvärlden är globalismen och mångkulturalismen. Det är en muterad form av marxismen. Vi har ingen frihet idag i Sverige. Åsikterna är styrda av en elit. Tyck som dem annars är du ute. Det gäller i allt från växthusgaserna, genus till mångkultur. Skatterna är fortfarande väldens högsta. Räknar du in moms och punktskatter betalar många idag 70% av sina inkomster i olika skatter. Det är inte frihet.

    SvaraRadera
  2. Det är bara att inse att loppet är kört, kulturmarxismen och Gramsci har vunnit.

    http://polytempik.blogspot.se/2014/03/ruttnande-rabulistisk-reaktionar.html

    SvaraRadera
  3. Om vi nu ska tala om far- och morfäder, varför då inte tala om Robert Aschbergs farfar, Olof Aschberg, som smugglade vapen och tvättade pengar åt Bolsjevikerna under deras "Röda Terror"-kampanj. För detta belönades Olof med en förmögenhet och också ryska kyrkliga ikoner plundrade från systematiskt mördade präster.

    SvaraRadera
  4. Det finns klara paralleller mellan 1920 - 1930-talen och nu fast inte på det sätt som de försöker påskina. Grogrunden då var den misär som Frankrike medvetet skapat i Tyskland i och med Versaillesfreden, idag skapas misären av ohämmad import av arbetslöshet och förhållningslöshet gentemot globalisterna.

    Vad som hade hänt om kommunisterna istället för nazisterna tagit makten vet vi inte men spåren från DDR och Sovjet förskräcker. Vi ska heller inte glömma att Stalin gav Hitler frikort att starta krig genom Molotov–Ribbentrop-pakten.

    Om vi nu ska lyssna på någon ska vi inte sätta tilltro till ett okänt barnbarn till en ökänd mördare utan hellre till Thilo Sarrazin. Det är inte bara Tyskland som håller på avskaffa sig självt utan även resten av västvärlden. Så låt oss rösta för ett land att vara stolt över. Med betoning på land, nu och i framtiden

    SvaraRadera