torsdag 18 september 2014

"Antimuslimism"...


Ikväll 22.00 har vi återigen chansen att
få se Rashid Musa, i SVT Debatt.

...är tydligen ett ord vi ska lära oss. På SVT Opinion skriver idag ökände Rashid Musa, ordförande för Sveriges Unga Muslimer, att "SDs framgång beror på antimuslimismens normalisering". Varför han använder detta bisarra ord, istället för det mer vedertagna "islamofobi", har antagligen någon viktig innebörd, som exempelvis att det "inte handlar om rädsla för islam, utan om attacker mot alla oss muslimer".

Som vanligt är det stora problemet i världen denna "islamofobi", och de enda offer som räknas muslimer:

"Under valvakan försökte både proffstyckare och experter ge sin syn på SD:s valframgångar. Det talades om arbetslöshet, ökade klyftor och ett generellt missnöje mot etablissemanget som grundorsaker till deras framgångar.

Detta menar vi är en enkel förklaringsmodell för att inte våga beröra det verkliga problemet, nämligen den växande islamofobin."

Nej, jämfört med "islamofobin", bleknar naturligtvis "arbetslöshet, ökade klyftor och ett generellt missnöje mot etablissemanget". I verkligheten är det stora skälet till att rösta på SD, och förlåt att jag upprepar mig, att sätta stopp för den ohämmade invandringen. Sedan följer lite annat nonsens, som vi också hört förut från dessa kretsar, bland annat om Sveriges "koloniala historia":

"Om vi ska förstå Sverigedemokraternas framgångar måste vi först och främst förstå Sveriges och Europas koloniala idéhistoria. Att svenska muslimer beskrivs som främmande, kvinnoförtryckare och våldsverkare är knappast någon ny företeelse.

Islam och muslimer har sedan 1500-talet beskrivits som en negativ motpol till västvärlden. Där väst står för det goda och civiliserade och öst står för det onda och ociviliserade."

Att många får ett intryck av kvinnoförtryck och våld kommer inte ur några obskyra myter från 1500-talet, utan är snarare något som religionens utövare själva lyckas ge nya bilder av dagligen. Att islam är någonting främmande i Sverige behöver vi väl knappast diskutera? Någonting som däremot tydligen har diskuterats mycket, har helt förbigått mig:

"Sedan dess har vi i Sverige diskuterat svenska muslimer som ett hot mot den nationella säkerheten, yttrandefriheten och demokratin."

Har vi i Sverige, i meningen det offentliga Sverige, någonsin haft en diskussion om det? Vi påminns ännu om Breivik och "järnrörsskandalen", men att det genomfördes ett självmordsattentat mitt i Stockholm verkade glömmas bort inom en vecka. Någon diskussion följde aldrig.




Musa bjuder sedan på några exempel på den förföljelse som muslimer här har utsatts för:

"Allt ifrån moderaternas medborgarkontrakt som innebar att asylsökande skulle skriftligt lova att efterleva svenska 'skyldigheter, rättigheter och värderingar' till folkpartiets krav om språktest och burkaförbud."

För många låter nog ovanstående som tämligen rimliga krav på nya medborgare. Observera också att den muslimska gruppen är den enda som, i land efter land, kränks av, och konstant motsätter sig, krav på integration i nya länder. Om det är viktigt att inte lära sig landets språk, att inte leva enligt landets normer eller nödvändigt att klä sig enligt saudiska lagar, bör man kanske inte heller bo här.

"Med andra ord, svenska muslimer ses som ett problem som ständigt måste åtgärdas i form av hårdare lagar eller krav."

Nja, några särskilda lagar för muslimer har vi väl ändå inte, bortsett från de sharia-lagar som många av anhängarna själva vill införa? Att muslimer som grupp inte integreras väl i Väst, är inte en "syn", utan en verklighet som skapas av gruppen själv.

Direkt under Musas inlägg dyker två representanter för "Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén" upp med en artikel. Undertecknarna, Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi, oroar sig intressant nog för att "Ny terroristlag kan hota folkrätten".


Det är naturligtvis talande att dessa muslimska aktivister direkt oroar sig för en lag mot terrorism, särskilt som de sedan sätter "terrororganisationer" inom citationstecken:

"Alliansen har tillsammans med Socialdemokraterna uttalat sig om att ett tillägg till den nuvarande terrorlagen som en central del i kampen mot terrorismen. Detta trots att den lagstiftning som nu föreslås inte har fungerat i de länder som infört kriminalisering av så kallad terrorträning eller anslutning till ”terrororganisationer”."

På något märkligt sätt kommer terrorlagstiftning inte bara att få en religiös koppling, utan även en "raslig":

"Det möjliggör att terror och osäkerhet kan användas i rasliga och religiösa termer vilket innebär att politisk och ekonomisk status quo upprätthålls i länder där västvärldens geopolitiska intressen får styra vilka åtgärder som känns rimliga."

Det är dock som vanligt dessa debattörer själva som för in "ras" i bilden och talar om "vita" och "icke-muslimer":

"Att döma av debatterna om terroristbekämpning som förs just nu, antar vi att det vita och ickemuslimska majoritetssamhället i allmänhet, och Ohlsson i synnerhet, verkar se skärpningen av terrorlagen som föreslås som absolut rimlig, eftersom de kommer utan kostnad för det vita majoritetsamhället."

Dessa båda kvinnor har även fått utrymme på Aftonbladet för att utveckla sin oro för lagar mot terrorism. Där skriver de bland annat:

"Oss veterligen finns ingen empiri i Sverige som säger att personer som befunnit sig i beväpnade konflikter utomlands skulle utgöra ett säkerhetshot mot Sverige när de återvänt hem."

Nonsens. Bland annat Mehdi Nemmouche, som sköt ihjäl fyra personer vid det judiska museet i Bryssel i maj i år, hade dessförinnan tillbringat ett år i Syrien med det som då kallades ISIS. Att det skulle saknas empiri i just Sverige är helt irrelevant. Denna "empiri" kommer nog så småningom.

Även Rashid Musa har varit ordförande för "Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén", som redan då verkade mest upptagen av att försvara terrorism. Bland annat lät man Munir Awad tala på en konferens, där han fick lägga ut texten om att han torterats utomlands. Awad är den otursförföljde svärsonen till Helena Benaouda, den beslöjade finska konvertiten, tillika ordförande för Sveriges Muslimska Råd, som i TV, enligt klassisk kitman, påstod att hon aldrig stött på några radikala muslimer. Uttalandet var lite märkligt, då hennes dotter och svärson först hamnade i Somalia, där de greps misstänkta för samröre med Al-Qaida. Oturen slog till igen, när de befann sig i Pakistan och greps för att ha försökt kontakta en terrororganisation. I en intervju med SvD kommenterar Rashid Musa dessa två händelser och hans tal på konferensen:

"I svenska medier har han hängts ut som terrorist, trots att det bara rörde sig om misstankar."

Helena Benaouda och Fredrik Reinfeldt
när de tillsammans flinar åt svensken.


Musa får då frågan vad han tänkte när Munir Awad 2010 återigen hamnade i olyckliga omständigheter, och greps tillsammans med tre andra personer i Köpenhamnsområdet, misstänkt för att ha förberett ett attentat mot tidningen Jyllandspostens redaktion. I lägenheten där de greps fann man bland annat en k-pist med ammunition. Rashid Musa svarar:

"Han är fortfarande bara misstänkt, inte fälld. En person förblir oskyldig tills han är dömd. Det finns en farlig tendens att muslimer döms på förhand."

Egentligen finns det bara en stor fråga, och jag har ställt den förut i sådana här sammanhang. När vi ser bilderna på dessa övertydliga religiösa attribut, och läser om vilka problem aktivisterna har med alltifrån det vita majoritetssamhället, förbud mot heltäckande klädsel och lagstiftning mot terrorism, måste vi fråga oss: 

Vad gör egentligen dessa människor här?






8 kommentarer:

  1. De är här för att förstöra det västerländska samhället - fast väldigt många naiva västerlänningar ännu inte har förstått det. Och när de förstått det kan det vara försent.
    /Gunnar B.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, jag tror inte att varje enskild individ är här med det uppsåtet. Men ett stort inslag av gruppen och religionen leder oundvikligen till det i praktiken.

      Min avslutande fråga ska även läsas som "Varför låter vi människor likt den här typen av aktivister, som förkastar det omgivande samhället och ställer krav på allt utom sig själva, vara här?"

      Radera
    2. Jag menar inte heller att varje enskild individ har det uppsåtet. I mitt hem har kommit och gått en iransk muslim som en son i huset, vän till vår biologiske son. Likaså har jag jobbat mycket nära två läkare som definierar sig som muslimer, medan de i själva verket kan betraktas som ateister. Båda mycket, mycket fina människor.
      Ändå ligger det väldigt mycket i vad Mona Walter och Ayaan Hirsi Ali påpekat. De muslimer som står under imamernas inflytande får lära sig att de är här för att förstöra den västerländska demokratin, både handgripligen och demografiskt.
      /Gunnar B.

      Radera
  2. Ett anslag talar om att det ska starta en fotbollsskola för barn.
    Tid och plats anges, liksom att de barn som vill delta ska vara ombytta till lämpliga gymnastikkläder.
    Så kommer dagen för fotbollsskolan.
    Till träningen kommer barn i gympakläder. Alla utom fem stycken, som kommer i säckiga kläder, vilka gör det svårt för dem att röra sig ledigt.
    Tränaren observerar detta, men låter det passera.

    Innan träningen börjar berättar han för kortfattat för barnen om olika ord som används i fotboll: frispark, offside, passa med mera.
    När han gått igenom orden frågar han om barnen minns vad de betyder, och repeterar dem ett och ett. Alla räcker upp handen utom barnen i säckiga kläder.
    Efter en stund frågar tränaren varför de inte tycks ha lärt sig ett enda ord.
    "Vi har egna ord för det där", svarar pojken trotsigt.

    Nåväl, tänker tränaren, de lär väl sig allt eftersom.
    Så är det dags att börja spela. Lagen delas in och träningsmatchen kan starta. De fem barnen i säckiga kläder utmärker sig dock genom att bryta mot reglerna.
    En tar bollen med händerna, en annan håller fast motspelaren och så vidare. Tränaren blåser och avbryter spelet för att gå igenom reglerna på nytt.
    Då säger ett av barnen, som tycks vara talesperson för de övriga; "Det där är dina regler, vi vill ha egna. Du får skriva om regelboken".

    Nu tryter tålamodet hos tränaren som föreslår att barnen lämnar planen om de ändå inte tänker spela fotboll. "Varför det?", utropar ett av barnen, "Vi har samma rätt att gå på fotbollsskola som alla andra"…

    Och så vidare….


    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där har även mina barn varit med om. De tröttnade och ville inte vara med längre då "tränaren" inte sa till på skarpen. Det är som om fair play inte existerar i vissa kretsar. Så tråkigt.

      Radera
  3. Nja, alltså islam kan aldrig vara ett genetiskt problem, och kritik mot ideologin och dess utövare kan aldrig vara rasism, då den har följare av alla raser. Just därför är det så dumt att stämpla all diskussion kring islamisering som rasism.

    De flesta muslimer är inte araber. Det finns fler muslimer i Indien än i hela arabvärlden. Det största muslimska landet är Indonesien. Det finns kristna araber. Islam är en ideologi precis som vilken som helst. Det är därför som det är löjligt att kalla kritik mot denna ideologi och dess anhängare för rasism, särskilt när samma människor gärna generaliserar kring exempelvis sverigedemokrater.

    SvaraRadera
  4. Muslimska företrädare tycks ha en väldigt uppförstorad självbild; svenskar i allmänhet skiter väl högaktningsfullt i muslimer. Det vi stör oss på är att ni med er bisarra klädkod tydligt kränker det övriga samhället genom att markera att ni inte vill tillhöra det. För att vi inte är goda nog för er?

    SvaraRadera
  5. "Vad gör egentligen dessa människor här?"

    Suger bidrag, vad annars?

    V

    SvaraRadera