söndag 21 september 2014

Dagens försök att förstå sverigedemokrater





Igår tittade vi på hur Aftonbladets krönikörer började tröttna på att försöka förstå SDs väljare, samtidigt som de beskrev den otacksamma situation de hade haft, när de generöst och tålmodigt försökt upplysa denna hord av mindre vetande.

Idag gör ett antal krönikörer ett nytt försök att förstå det obegripliga partivalet, med olika grad av framgång. Egentligen är det komiskt att de dag ut och dag in sitter och grubblar kring det här, och diskuterar med varandra, när de istället skulle kunna fråga dessa väljare själva, eller varför inte läsa hur debatten förs i alternativ media.



Nåväl, låt oss börja med Expressens Anna Dahlberg, som så ofta har en del insikter, även om hon förstås är oförmögen att nå hela vägen fram och bjuder på en direkt pinsam avslutning. I dagens krönika väljer hon att fokusera på "oro" och "panik":

"Sverigedemokraternas väljare och fiender har mer gemensamt än man skulle kunna tro. De delar en oro över ett Sverige som håller på att gå förlorat. Jag åt middag i veckan med två vänner som är födda utomlands. Det visade sig att båda hade brottats med mardrömmar och sömnlöshet efter Sverigedemokraternas rekordval."

"Ingen av oss känner någon som har röstat på Sverigedemokraterna. Det är det som gör detta val så anmärkningsvärt. SD är numera Sveriges tredje största parti; ändå kan man röra sig på arbetsplatser och i sociala umgängen utan att stöta på en enda människa som öppet säger sig ha röstat på partiet.
Det säger mycket om den politiska polariseringen och segregationen i dagens Sverige."

Det är lätt att skratta åt reaktionen i det översta stycket och raljera kring hur överdriven den är. Dock kan jag i viss mån förstå att en del personer med utländsk bakgrund kan uppfatta motståndet mot den förda invandringspolitiken som ett motstånd mot dem personligen. För de flesta av oss som faktiskt röstar på SD är det inga som helst problem att dra en klar skiljelinje mellan vårt motstånd mot den destruktiva politiken och den enskilde invandraren. Våra motståndare är inte "invandrarna", utan de politiker och mediefigurer som med total arrogans genomdriver massinvandringen. Vi ska också komma ihåg att medier, och även politiker som Fredrik Reinfeldt, gör allt för att denna sammanblandning ska bli så stor som möjligt. Glöm inte hur Reinfeldt vid snart sagt varje debatt med sverigedemokrater har svarat ungefär med "Jaha, du skyller som vanligt på invandrarna", även efter att Jimmie Åkesson tydligt hade svarat "Nej, jag skyller på dig".

Det andra stycket bjuder på en viss självinsikt om den miljö som vi ofta hånar. I många fall är journalisternas förvåning över valresultatet säkert uppriktig, just därför att de inte känner någon som skulle kunna tänka sig att rösta på SD, men desto fler som glatt deklarerar sina sympatier för FI. Det är därför vi kan läsa att SD "kom in" i riksdagen, som genom en ödets nyck, och att det denna gång var nödvändigt att alla gick och röstade, så att SD försvann, en logik som endast fungerar om man tror att sverigedemokrater inte finns i verkligheten.

Sedan använder Anna Dahlberg sin egen mejlkorg som en indikator på hur oron i samhället växer:

"Jag tror mig ändå veta något om SD:s nya väljare genom min mejlkorg. Jag har genom åren märkt hur mejlen har skiftat karaktär. Förr var det främlingsfientligheten som vällde fram i ett språk präglat av versaler och särskrivningar.
Nu är rösterna helt andra, verserade och många fler. Det är upprivna människor från samhällets alla hörn som frågar sig hur Sverige ska klara det historiskt stora flyktingmottagande som vi står inför.
Denna oro sträcker sig vida bortom Sverigedemokraternas 13 procent. Många av dem som skriver bedyrar att de aldrig i livet skulle ta i en sverigedemokratisk valsedel. Denna oro återfinns såväl på samhällets botten som dess topp - bland politiker, akademiker, tjänstemän och journalister."

Nu vill jag påstå att just hennes mejlkorg inte nödvändigtvis ger en rättvisande bild av partiets väljare. Det har alltid funnits verserade och bildade sympatisörer, men de är mindre benägna att skicka meningslösa mejl till journalister. Själv gör jag det aldrig, utan bemöter hellre deras alster här, så att ett tusental personer kan ta del av mina tankar, istället för att de hamnar i Annas papperskorg.

De personer som "bedyrar att de aldrig i livet skulle ta i en sverigedemokratisk valsedel" ska skämmas och har ingenting att beklaga sig över. Tror de att förändringen istället kommer genom deras mejl till Anna Dahlberg?

Andra hälften av krönikan består av resonemang som är under av klarsynthet, jämfört med vad vi brukar matas med, inte minst i Expressen. Hennes poäng är att antirasisterna kanske har en överdriven oro för fascismens framväxt, medan sverigedemokrater har en överdriven oro för samhällets förfall, men att "vi", det vill säga medieetablissemanget, måste ta båda sidornas oro på allvar. Anna Dahlberg träffar både rätt och fel, men låt mig ge några exempel på när hon bjuder på lite friska fläktar:

"Det är ett tvivel på att det räcker att vi öppnar våra hjärtan. Det är en uppriktig undran om Sverige ensamt kan gå mot strömmen och kombinera ett snabbt växande antal nyanlända med en jämlik välfärdsstat.
Det tvivlet kan inte brunstämplas eller avfärdas." 

"I den motsatta världsbilden är det i stället välfärdsstaten som håller på att krackelera. Man ser framför sig ett segregerat Sverige där motsättningarna ökar, skolan, vården och omsorgen går på knäna - alltmedan eliten i Stockholms innerstad slår sig för bröstet och stoltserar med sin godhet."

Tyvärr spårar krönikan ur mot slutet, kanske för att Dahlberg trots allt måste markera för att behålla sin plats i värmen:

"Det löper en vallgrav av oförståelse genom Sverige. Om eftervalsdebatten i någon mån kan bidra till att överbrygga den vore mycket vunnet. Det handlar inte om att förstå främlingsfientlighet och intolerans. SD förblir ett vedervärdigt parti hur mycket det än växer.
Men den oro som SD suger näring ur kan inte ignoreras. Den måste få ventileras och bemötas.
Så kan ett samtal över vallgraven börja. 'Ja, jag ser din rädsla, men jag tycker att du drar helt fel slutsatser'."

Med ordet "vedervärdigt" försvann i ett slag det mesta av den lilla trovärdighet resten av inlägget byggt upp. Sedan får ni nog tänka om kring det där samtalet över vallgraven. En journalist på Expressen, av alla tidningar, som böjer sig över mig, långsamt förklarar att denne "förstår min rädsla", men att jag på ett odefinierat sätt "drar helt fel slutsatser", kommer inte att vinna över mig till massinvandringsförespråkarna.





I förståelsens tecken skriver även DNs Dilsa Demirbag-Sten, men det handlar återigen om vad journalisterna har gjort för fel i sin folkupplysning och hur de ska kunna förmå människor att inte rösta på SD nästa gång. Förståelsen har dock klara begränsningar, vilket visas genom det närmast maniska upprepandet av ordet "främlingsfientligt".

"Vad gjorde vi då 2010? Samma sak som 2006. Vi gick vidare som om SD:s frammarsch inte hade något med oss att göra eller betydde något för det vi kallar gemenskap.

Men något hade gått sönder och SD presenterade sig själva som de enda som var villiga att plocka upp skärvorna. Det var det som SD:s väljare pekade på genom att lägga sin röst på dem som vill splittra landet. Kanske var det ett tecken på ett annat symptom än bara främlingsfientlighet."

När dessa personer skriver "vi", är det lätt att tro att de menar "vi journalister i etablerad media", men jag misstänker att de faktiskt menar alla, eller åtminstone "alla vi anständiga människor som utgör 87%". Talet om att SD vill splittra landet har hörts förut, men det förblir provocerande. Om det är något som kommer att, och redan håller på att, splittra detta land, så är det naturligtvis massinvandringen, som inte kan skapa annat än klyftor, konflikter och enklavisering.

Det blir sedan dags för en dos självkritik och ett något oklart resonemang om "politisk handling":

"Helt handfallna var vi kanske inte. Vi tog oss tid och energi till att moralisera och det fanns inte en skribent eller politiker som missade tillfället att manifestera sin egen förträfflighet genom att visa sitt förakt för SD. Men ord övergick aldrig till politisk handling. Vi tog inte oron på allvar.

I de politiska rummen tycktes det finnas en tyst överenskommelse att om man bara undvek att prata om elefanten i rummet skulle problemet lösas av sig självt. Men SD lyckades tvärtom fördubbla röstantalet och ta sig in i riksdagen."

Elefanten i rummet är inte SD, som ju ständigt demoniseras i medierna, utan massinvandringens volym och konsekvenser. Att SD fördubblas har ingenting att göra med bristande fanatism hos medieetablissemanget, men desto mer med att de är de enda som vågar peka på denna elefant.

Kära journalister, ni har redan försökt med allt. Det finns ingenting "rätt" som ni nu kan göra för att stoppa Sverigedemokraterna eller kritiken mot invandringspolitiken. Människor ser själva samhällsutvecklingen och har idag dessutom tillgång till alternativ media. Ni blir alltmer irrelevanta och kontrasten mellan verkligheten och era lögner allt större.






18 kommentarer:

  1. Har de aldrig träffat och pratat med en SD väljare så ge dem mitt nr Tobbe,,jag kan skicka det i ett meddelande på FB. Du kan fritt maila dem det och be dem höra av sig.

    SvaraRadera
  2. Vad hade hänt om vi svenskvänner skrev likadant som invandrarna; byt ut SD mot "invandrare"?

    SvaraRadera
  3. Jag blev nyfiken på hur Expressens läsare reagerade på Anna Dahlbergs
    alla floskler, så jag loggade in på Expressen! Men tji fick jag, ingen av hen-
    nes "krönikor" går att kommentera! Men vad tror Thomas Mattsson & Co?
    Att det går att fördumma läsarna ännu mer...genom att strypa deras åsik-
    ter? Tja, då hamnar man obönhörligen på Tobbes medieblogg...eller nå-
    gon av alla de andra fria och oberoende nätsajterna. För övrigt var jag på
    ett större 30-årskalas i går kväll, och tog med mig en utskrift av din krö-
    nika om Fredrik Virtanen och hans tankeförmåga. God mat och gott att
    dricka, och sen högläste födelsedagsbarnet dina åsikter...vilket framkal-
    lade många glada skratt och en förhöjd stämning. Där har du nog minst
    en 25-30 nya läsare, många kände inte till din blogg, men nu vet de var
    de ska kolla när Lindberg, Virtanen och övriga blindbockar ramlat bort
    från verkligheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tobbe, jag brukar skicka dina artiklar till vederbörande journalister (och har skickat också de senaste) med kommentaren "för kännedom". Jag räknar naturligtvis inte med något större genombrott - det är ju inga genier vi har att göra med - utan bara för att demoralisera dem med förhoppningen att droppen långsamt urholkar stenen. Dessutom är dina artiklar så överlägset skrivna ur intellektuell och stilistisk synvinkel, så de borde få mindervärdeskomplex. Men det är inte säkert att de fattar. Det är ju inga genier vi har att göra med, som sagt.

      Radera
  4. NY TAKTIK
    Om man ser PK-elitens förtvivlan över att tappa greppet så liknar den till en del hustrumisshandlarens försoningsförsök. Dock är själva avbönsfasen för svag och själgodheten för stor. Förlåt jag har gjort dig illa men nu skall allt bli bra igen om vi kan komma över våra motsättningar och tala med varandra över vallgraven. Jag vet ju att innerst inne älskling så är du en intelligent, verserad och resonabel person. Låt oss bli vänner igen istället för att skrika åt varandra, snälla.

    Det har ju varit så bra i många år, varför förstöra allt nu genom att rösta på Jimmie. Ja, jag vet han är ju yngre och snyggare än mig. Men jag behöver Dig, kom tillbaka! Julia, låt mig få bli din Romeo igen. Det kan du glömma Romeo, Riddar Jimmies borg är byggd i svensk granit! Jag kommer aldrig tillbaka.

    kung_och_fosterland

    SvaraRadera
  5. En av gästerna på 30-årskalaset, en ganska så naiv bilförsäljare i 25-års
    åldern menade på, att; "tänk om Aftonbladet och Virtanen går i svaromål?"

    Repliken från en annan gäst kom blixtsnabbt; "och var tror du detta svar
    kan läsas...på Tobbes medieblogg, eller tror du på fullt allvar att Virtanen
    i Aftonbladet tillåts gnälla över att alternativa medier driver med honom?"


    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror nog att de känner att de står över en simpel bloggare och lugnt plitar vidare. Just Virtanen skrev ett Twitter-inlägg jag var tvungen att skratta lite åt:

      "Läser populär artikel. Så fruktansvärt illa skriven, enfaldiga imperativ överallt, dåliga meningar. Blir orolig. Skriver JAG lika pöbliskt?"

      (Det handlade inte om mitt inlägg, då det knappast innehöll imperativ överallt, om nu Virtanen vet vad det betyder)

      Radera
    2. Du underskattar dig själv grovt. Att se dig gå upp i ringen mot all samlad dumhet från en självutnämnd "elit" är som att se Tyson i toppform mot Kungen av Kungsan! Ett sant nöje, total överlägsenhet.

      Eftersom tidningarna bedriver agendajournalistik och lever under stor ekonomisk press så kan väl inte underpresterande förlorare som inte kan leverera enligt agendan känna sig säkra i sadeln?

      kung_och_fosterland

      Radera
    3. Tack ska du ha, K o F. Nej då, jag har ett enormt självförtroende och bekräftelsebehov, som suger upp varje positiv kommentar ;-) Dock tror jag inte att krönikörerna vi här diskuterar bryr sig nämnvärt. Vi ska komma ihåg att de, trots sina tillkortakommanden, läses av 100 gånger fler människor än jag. Mina alster följs av 1000-2000 personer, medan vad som helst som trycks i fulmedia troligen läses av några hundra tusen. De får dessutom betalt för att skriva "brunt" och "jag har sovit dåligt inatt", vilket gör att jag får en anledning att påminna om att jag lever på min donationsknapp...(ja, en oblyg knuff, men jag skäms inte ens ;-)

      Radera
  6. Vissa kommentatorer på högersidan, tex Ulf Adelsohn, Dick Erixon och Alice Teodorescu, har redan gissat att SD kommer att få mer än 20% nästa val. Vi kommer att få minst 25%. Jag röstade SD första gången i år efter att ha röstat borgerligt hela livet. Efter intensiva övertalningsförsök röstade de flesta av mina bekanta ändå på alliansen, trots att de håller med SD. Fyra år till av katastrofpolitiken och de kommer garanterat att rösta rätt.

    SvaraRadera
  7. SD´s fiender läser SD-bloggar i stor omfattning;

    http://gnuheter.com/creeper/senaste-Creeper

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gotinna, Länken som du anvisar fungerar inte. Har du gjort något stavfel?

      Radera
    2. Rekommenderar att själv söka på de orden jag angav.
      Denna blogg länkar inte direkt.

      Radera
  8. Första steget har varit att sluta se på tv
    Andra steget var att sluta prenumerera och köpa msm.
    Tredje steget var att sluta läsa dessa tidningar även på nätet.

    Numera går jag till AM (alternativ media) och källan direkt. Allt har blivit så mycket bättre.

    SvaraRadera
  9. Wow, de förstår verkligen inte varför de inte stöter på några som röstar på SD i vardagen? Ja, det säger inte lite om kunskapen och vilken information de tar in och vilken information de låtsas inte existerar.

    SvaraRadera
  10. Bra samanfattning,Tobbe.Din blogg har jag alltid behållning av att läsa

    SvaraRadera
  11. Håller med vargivenum. Har de verkligen inte förstått trots att sanningen ligger i uppenbar dager. Detta är onekligen ett bevis på etablissemangets retarderade tankeförmåga.

    V

    SvaraRadera