fredag 5 september 2014

Dagens hatkrönika mot SD


Nina Åkestam

Dagarna fram till valet, kommer vi inte bara att få se glada artiklar om FI, vilket vi tittade på igår, utan förstås även dagliga små "avslöjanden" om "skandaler" i SD. Därtill kommer då de eviga krönikorna mot partiet, som aldrig verkar sina, trots att nyckelord som "järnrör" och "obehaglig människosyn" sedan länge är ordentligt utslitna.

Bland de större aktörerna toppar troligen Aftonbladet när det gäller frekvens och intensitet i dessa kampanjer, men jag skulle nog säga att Metro ligger på minst samma nivå. Där har man en uppsättning av skribenter, varav de flesta är generande usla (som Lisa Magnusson och Fridah Jönsson), nästan samtliga är ordentligt vänster (som Göran Greider), och absolut alla naturligtvis är brinnande motståndare till SD.

I just en krönika i Metro varnade liberalen Johan Norberg för att allt "tjat" om SD gynnade partiet, även om han verkade ha givit sig själv frikort, då han troligen såg sitt inlägg som särskilt relevant. Denna uppmaning kunde naturligtvis ingen krönikör hörsamma, då de på något sätt måste få utlopp för allt sitt hat mot partiet och vad de tror att det står för. Även dagens krönika i Metro handlar om SD, är ihoprafsad av en Nina Åkestam, och har rubriken "Fortsätt lyfta upp SDs usla politik i ljuset". Nina Åkestam är 30 år gammal och bor på, ni gissar det kanske, Södermalm.

"Det är bara några dagar kvar till valet. SD-parodierna snurrar snabbt i mina sociala medier. Min favorit är Youtubefilmen ”Best of SD”, där ett hopklipp av mumlande och blankt stirrande lokalpolitiker inte kan svara på ens de enklaste frågor (- Men hur vill ni locka fler företag till Filipstad? – Ehh…). Kolla upp den om du inte har sett den. Det är hur kul som helst, om än lite öppet mål. Det är ju lätt att skratta åt ett parti som saknar konkreta planer för det mesta av sin politik och som kallar sig ”Sveriges enda oppositionsparti” fastän de röstar med den sittande regeringen i nio frågor av tio."

Det här beteendet känner jag igen från bland annat Twitter, där vänstern förefaller ägna oändlig tid åt att länka fram och tillbaka olika saker om SD, där det alltid går ut på att visa hur dumma partiets väljare eller företrädare är. Att hitta en lokalpolitiker, som blir svarslös inför en journalist är säkert inte svårt, i något parti. Det finns garanterat både mer och mindre begåvade företrädare bland SDs hundratals förtoendevalda i landet, ett förhållande jag också tror gäller alla andra partier. Skillnaden är att vi SDare faktiskt inte tillnärmelsevis är så fixerade vid något av de övriga sju riksdagspartierna, som de är av SD. FI går ju nästan öppet ut med att deras viktigaste roll blir att blockera en vågmästarställning för SD, medan man kommer att villkorslöst stödja en rödgrön regerings alla förslag.

Sedan blir det snabbt lite paradoxalt i Åkestams text. Hon skriver om att SD skulle sakna konkreta planer, för att sedan hylla Miljöpartiet. Det är nog ingen vågad gissning att hon även tycker bra om FI, som verkligen inte har någon politik som fungerar i praktiken, eller funderat kring tråkiga detaljer om hur den ska genomföras eller finansieras. Sedan blir det direkt obildat:

"Men frågan är om det hjälper att dela, lajka och garva? Är det inte så att de som röstar på SD vet vad de ger sig in på? Jag är inte så säker. Faktum är att efter förra valet var det nästan en tredjedel av SD:s väljare som uppgav att de egentligen tycker att något annat parti är bättre – den klassiska definitionen av en taktikröst."

Nej, Nina, det är sannerligen inte definitionen av en taktikröst. Mina läsare förstår säkert det också, men för just henne kan jag förklara att en taktikröst främst handlar om att rösta på ett mindre parti i sitt block som riskerar att åka ur riksdagen, vilket skulle äventyra hela konstellationen, exempelvis moderaten som taktikröstar på Kristdemokraterna. På ett sätt måste den sverigedemokratiske väljaren faktiskt vara mer upplyst, då denne först måste ta sig förbi mediers svartmålning och göra ett val han eller hon initialt kanske tvekade inför. Ingen miljöpartist behöver möta ett sådant motstånd, och därmed rannsaka sig själv. Nina Åkestam ger själv bevis för att analysen kan vara ganska grund när man vurmar för MP:

"För nu börjar det bli allvar. I vissa undersökningar seglar SD upp som tredje största parti, och får därmed riktig politisk makt. Tredje partiet får av tradition utse andra vice talman i riksdagen. De blir tredje part ut i riksdagsdebatterna. För att inte prata om vad det innebär för det politiska samtalet att Sverige har ett rasistiskt parti som TREDJE STÖRSTA. Då handlar det inte längre om att ”röra om lite”. Det är läskigt, på riktigt.

Det parti som tävlar med SD om den där tredjeplatsen är Miljöpartiet. Det parti i riksdagen som har störst förtroende i miljöfrågor, som driver den mest öppna asylpolitiken, som har jämställdhet som en självklar grundbult i allt. Och inte minst: som enligt SD själva är partiets största fiende och motpol."

Det stämmer att MP har störst förtroende i miljöfrågor, men Åkestam har kanske inte noterat, eller blundat och skrikit när det meddelades, men SD har störst förtroende i invandringsfrågor. "Den mest öppna asylpolitiken" ger inte det förtroendet hos väljarna.

Hon verkar inte heller riktigt förstå vad politisk makt är. Den består definitivt inte främst av att utse andre vice talman, eller att tala som nummer tre i debatter. Den viktigaste faktorn för att kunna utöva politiskt inflytande i riksdagen för SD, vilket redan skett i ett antal omröstningar, är att partiet får behålla sin ställning som vågmästare. Åkestam fortsätter sin analys av skillnaderna mellan det goda Miljöpartiet, "större inflytande av miljötänk", och det onda Sverigedemokraterna, "fascism". Eller "miljövän" kontra "rasist".

Tack Nina, för en text som visserligen är idiotisk, men troligen sammanfattar hur många miljöpartister ser på valet.





7 kommentarer:

  1. Ägarnas ursprungliga plan 1 med Metro var förstås att tjäna pengar, men jag gissar att plan 2 är att utnyttja den som propagandakanal.
    Från detta perspektiv kan det vara värt att driva tidningen med liten eller ingen vinst om man istället ser det som en investering i attitydpåverkan.
    Att driva mer öppen PR eller reklam vore sannolikt mer kostsamt, och är lättare att genomskåda.
    Metro är en produkt som till det yttre ser ut som en dagstidning, men med vars hjälp man hoppas påverka dem med bristande kunskap/logik, sämre ekonomi, svagt intresse för politik, dåliga språkkunskaper etc etc. Kort sagt en skapad underklass, vilken kan visa sig behjälplig genom att den utan att förstå det låter sig duperas till att "tänka rätt" – så som makteliten önskar.

    Metro är i mina ögon en genomrutten produkt. Dagens utgåva har som toppnummer "Så röstar kändisarna", varpå utvalda representanter som Stefan Sundström, Dogge Doggelito, Kartellen-miffot med flera får manifestera sin fabless för sunkvänster och feminister och sin självklara avsky för SD.
    Redan artikel-idén i sig (liksom urvalet av "kändisar") visar vilken begåvningsnivå man ser i läsekretsen.

    SvaraRadera
  2. "Är det inte så att de som röstar på SD vet vad de ger sig in på? Jag är inte så säker. Faktum är att efter förra valet var det nästan en tredjedel av SD:s väljare som uppgav att de egentligen tycker att något annat parti är bättre – den klassiska definitionen av en taktikröst."

    Vilket bimbo. Att SD har många taktikröstare skulle alltså tyda på att de inte vet vad de ger sig in på? En taktikröstare om någon vet väl just det. Och i SD:s fall handlar det säkerligen om vad man kallar saktaktikröstning, dvs. att man röstar på ett parti som inte är förstahandsvalet på grund av en viss sakfråga (i SD:s fall givetvis invandringsfrågan). Här kan man läsa mer om taktikröstning i svenska val:

    http://www.henrikoscarsson.com/2012/01/stod-och-taktikrostning-i-svenska-val.html

    "Den viktigaste faktorn för att kunna utöva politiskt inflytande i riksdagen för SD, vilket redan skett i ett antal omröstningar, är att partiet får behålla sin ställning som vågmästare."

    Frågan är dock vad den ställningen är värd om de övriga partierna isolerar SD i invandringsfrågan, SD-väljarnas överlägset viktigaste. På lång sikt vore det kanske bättre om några av de små (och invandringsextrema) allianspartierna ramlar ut ur riksdagen så att Moderaterna blir direkt beroende av SD:s stöd om de vill återkomma i regeringsställning. Det blir ju väldigt svårt med en "dansk" eller "norsk" utveckling så länge alliansen består. Egen majoritet för de rödgröna behöver då inte bli så negativt för SD utan en förutsättning för inflytande i den viktigaste frågan för partiet på lite längre sikt, förutsatt att alliansen sprängs sönder genom att några partier faller ut ur riksdagen. Det absolut viktigaste för SD i dagsläget är inte att till varje pris behålla rollen som tungan på vågen utan att fortsätta växa kraftigt. Det kommer att öka pressen på de övriga partierna att styra undan från deras vansinneskurs i invandringsfrågan och innebära ett så mycket större inflytande för SD där när det väl kommer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lars: Håller med om din analys, men den norska utvecklingen verkar ju den svenska borgerligheten inte mogen för än. Min kommentar om politisk makt gällde mer allmänt, och då som svar på idiotierna om att få utse andre vice talman osv.

      Radera
    2. Nej, och den norska utvecklingen är väl inte särskilt sannolik heller. SD kan nog i bästa fall få en roll liknande den som DF tidigare hade i Danmark. Men även det kommer att bli oerhört svårt. Sverige är ju helt tokextremt och går inte att jämföra med något annat västland. Ett minst lika sannolikt scenario är väl att vi till slut får en verklig "sjuklöver" som bildar "stora koalitioner" för att isolera SD, samtidigt som invandringspolitiken för oss till ett fullständigt samhälleligt sammanbrott där kanske SD:s demokratiska linje blir helt överspelad. Det svenska etablissemanget är ju närmast religiöst övertygade i den här frågan och verkar inte sky några som helst kostnader och problem för att fortsätta med vansinnet. Reinfeldts tal är ett bra exempel på det. Nu är det upp till folket att välja väg och avgöra vårt lands öde. Tiden är knapp.

      Radera
  3. Jag har helt och hållet slutat ta såna här skribenter på allvar. Jag tror inte ens att de själva tror på vad de skriver utan helt enkelt bara är svaga personligheter som ger efter för konformitet.

    Det skulle dessutom kunna förklara varför helt andra typer av åsikter är så dominerande i en diskussion där alla deltagare är anonyma.

    SvaraRadera
  4. Nina Åkestam är ett bortskämd patetisk liten elit människa som spelar moral polis. Hon är en misslyckad person med noll meriter.

    SvaraRadera