lördag 6 september 2014

Förtroendet för president Hollande nu 13%



När jag här skriver om fransk politik är det nästan undantagslöst kopplat till Front National, våra franska vänner i Europa. Många läsare har dock uttryckt uppskattning över att här kunna läsa om fransk, belgisk och holländsk politik överhuvudtaget, då det ytterst sällan nämns i etablerad media. Jag är naturligtvis inte objektiv, utan en varm anhängare av Front National, Vlaams Belang och PVV, men jag vågar ändå påstå att mina inlägg är under av saklighet, jämfört med de undermåliga och oftast rent lögnaktiga små artiklar som ibland dyker upp om dessa rörelser i vår statsmedia. Jag må hylla exempelvis Marine Le Pen, men framför allt, och det är den stora skillnaden, visar jag vad hon, och andra, själva säger, och antar sedan att läsaren själv är begåvad nog att ta ställning till om mina egna kommentarer är något värda.

Nåväl, detta inlägg handlar inte direkt om Front National, utan om den sittande socialistiska regeringen, men jag vill visa på hur oerhört svag den är, och hur rätt Fronten och Marine Le Pen har i sin kritik och sina krav på en upplösning av Nationalförsamlingen, vilket skulle innebära nyval. Nedanstående diagram visar de lägsta förtroendesiffrorna som uppnåtts av franska presidenter under den Femte republiken, alltså sedan 1958:




Som vi ser av diagrammet ovan, var Jacques Chirac (UMP) nere på 16%, men det var vid slutet av hans andra mandat, när fransmännen förberedde sig för presidentvalet 2007. När det gäller Hollande, befinner han sig inte ens halvvägs genom sitt femåriga mandat, men är redan i ett läge där endast 13% alltså uppger att de har förtroende för honom.

François Hollande har dragits med ständigt sjunkande förtroende sedan en längre tid, men när nu den politiska säsongen inleddes i september, skulle allting vända med en mängd nya utspel och en acceleration av olika reformer. Det blev en kraschlandning direkt, då ekonomi- och industriministern Arnaud Montebourg upprepade gånger kritiserade regeringens egen ekonomiska politik, vilket ledde till att den fick upplösas ännu en gång, efter endast fem månader, och premiärminister Manuel Valls tvingades utse nya ministrar. 

Kort därefter publicerade presidentens tidigare "flickvän" Valérie Trierweiler sin bok om deras förhållande, kallad "Merci pour ce moment", vilket kan översättas med "Tack för den här stunden". Där avslöjar hon mindre smickrande sidor av presidentens privata och politiska liv, något som inte lär stärka Hollandes popularitet. Undersökningen som visar att endast 13% har förtroende för president Hollande genomfördes före publiceringen av denna bok.

Le Figaros chefredaktör förväntar sig att Hollandes siffror fortsätter att sjunka och kommenterar:

"Problemet när man är på 13% i popularitet är att man inte längre egentligen kan regera. Man har inte längre något stöd. Inte ens i sitt eget läger har François Hollande något stöd. 44% av de socialistiska sympatisörerna stödjer honom, vilket betyder att majoriteten av dem inte gör det." 



Thomas Thévenoud fick lämna
den nya regeringen efter en vecka.

Igår kom ytterligare ett bakslag för regeringen, då den nyutnämnde statssekreteraren för utrikeshandel, Thomas Thévenoud, tvingades avgå, efter att det visade sig att han dels betalat in sin skatt för sent, dels haft odeklarerade inkomster. Han uppges ha blivit inkallad till Manuel Valls och blivit avskedad med orden "Vi kan inte behålla dig".






2 kommentarer:

  1. Du är en pärla i det svenska medielandskapet Tobbe. Tycker att det är få journalister som skriver så välformulerat, fyndigt och kunnigt som du gör. Så när du inte uppdaterade din blogg på några dar blev jag riktigt orolig.
    Att vi läsare får veta lite om Europa är mycket kul. Något sådant skulle vi aldrig få levererat från ex. DN eller SvD där det mesta förvrängs innan det får lov att nå oss läsare.
    Exempelvis, var just inne på Expressen med Jenny Madestam och ledarsidans ältande över SD "rätta" (suck) ansikte och Fis förträfflighet. Allt som sägs har sagts i Expressen varje dag och blir ju bara en upprepning inte mer rätt för det.
    Att gå från Expressens förkrympta människor till denna sida är som en stor sten ramlar från ens bröst.

    SvaraRadera
  2. "Jag är naturligtvis inte objektiv, utan en varm anhängare av Front National, Vlaams Belang och PVV, men jag vågar ändå påstå att mina inlägg är under av saklighet, jämfört med de undermåliga och oftast rent lögnaktiga små artiklar som ibland dyker upp om dessa rörelser i vår statsmedia."

    Det här är lätt att hålla med om. Faktum är att du redan genom att erkänna att du inte är objektiv har visat prov på större ärlighet än så kallad "mainstreammedia".

    SvaraRadera