tisdag 21 oktober 2014

Karin Pettersson med infantilt försvar av beröringsskräck


Karin Pettersson försöker skärma av verkligheten

Karin Pettersson är både socialdemokrat och ledarskribent, men håller sig med jämna mellanrum över sina kollegor Fredrik Virtanens och Oisin Cantwells nivå. Det betyder inte att hon är utmärkt på något sätt, men åtminstone lite mindre usel än de andra. Idag går hon dock alldeles vilse i floskler och pinsamheter. Under rubriken "Liberalt svek om SD är oförsvarligt" oroar hon sig för liberalerna, och vi förstår direkt att det handlar om att de skulle "normalisera" det oberörbara partiet.

Redan i inledningen blir det infantilt, då Pettersson hakar på mediernas försök till demonisering av Mattias Karlsson, en process som inleddes direkt när det tillkännagavs att han skulle täcka upp för Jimmie Åkesson:

"Jimmie Åkesson är sjukskriven. I hans ställe vikarierar Sverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlsson. För några år sedan sa han i en intervju med Sveriges Radio att han inte anser att Zlatan Ibrahimovic är svensk utifrån hur han ­'tänker, agerar och talar'."

Oj, sade han något så fullständigt oacceptabelt för bara några år sedan? Mediernas fixering vid denne Zlatan är genant, och än mer idiotiskt är att SD alltid måste tillfrågas om honom. Mattias Karlsson fick alltså upprepade frågor om huruvida Zlatan är svensk, svarade först att han inte bedömer enskilda individer på det sättet, för att sedan trassla in sig i resonemanget ovan. Egentligen behöver ingen tillfrågas om det, då verkligheten inte är så komplicerad: Zlatan Ibrahimovic är född i Sverige av en bosnisk far och en kroatisk mor.

Det visar sig att Mattias Karlsson i etablissemangets ögon har gjort fler oförlåtliga övertramp:

"Mattias Karlsson analyserade nyligen EU-valet i ett inlägg på Facebook. Där skrev han att vår tids stora politiska konflikt står ­mellan 'värdekonservativa patrioter och kosmopolitiska kulturradikaler' och att 'den stora avgörande striden om vår civilisations, ­våra kulturers och våra nationers överlevnad har gått in i en ny, mer intensiv och mer avgörande fas'."

Själv skulle jag inte ha uttryckt mig exakt så, men det är ju inget anmärkningsvärt i uttalandet och framför allt inget chockerande. Särskilt den sista meningen är ju alldeles korrekt. Sedan blir det dags att uppmana till den där bojkotten och beröringsskräcken:

"SD är i dag landets tredje största parti. De är i riks­dagen för att stanna.
Vad deras politik får för genomslag är dock upp till andra.
Det borde vara mycket lätt för demokratiskt sinnade politiker och opinionsbildare att bestämma sig för hur man ska förhålla sig till SD.
Det borde räcka att läsa citaten ovan."

Ja, dessa "demokratiskt sinnade" politiker, dit Pettersson troligen även räknar Vänsterpartiet, kan ju fortsätta att posera och leka sandlåda. Till slut kommer ändå de patriotiska krafterna att vara så starka att det inte spelar någon roll vad "de andra" gör. Etablissemanget kan ju blunda för obekväma åsikter, men samhällsutvecklingen kommer att ticka på oavsett.

Det är idag den borgerlige mediefiguren PM Nilsson som har irriterat Karin Pettersson:

"I en stort uppslagen ledare i Dagens Industri uppmanade i går den politiske chefredaktören PM Nilsson ­näringslivet att närma sig SD och försöka forma det till ett borgerligt stödparti. Det är viktigt att 'nya och stora och växande partier har förståelse för grundläggande marknadsekonomiska mekanismer och inte blir en destruktiv kraft', skriver han.
I texten finns ingen ideologisk argumentation eller moralisk komponent. Där finns ingen redogörelse ­eller värdering av SD:s politik eller historia. Den är endimensionellt makt­politisk."


PM Nilssons mer genomtänkta och klarsynta
ledarartikel kan läsas här.


I själva verket är det ju just en ideologisk bedömning PM Nilsson gör. Sverigedemokraterna är ett mittenparti som mycket väl kan stödja en företagarvänlig politik. På andra sidan står destruktiva krafter, där Vänsterpartiet vill förstatliga och utöka den offentliga sektorn, medan Miljöpartiet vill bestraffa allting som är en förutsättning för företagande och tillväxt. "Endimensionell maktpolitik" är precis vad vi ser från de övriga partierna nu, där Stefan Löfven kan kompromissa om allting och samarbeta med vem som helst, så länge som SD isoleras. I många kommuner, som i "regnbågskoalitionens" Hörby, är detta spel än tydligare.

Pettersson bjuder sedan på en liten floskelkavalkad:

"PM Nilsson har hittat en lösning – bygg det med stöd av riksdagens rasister.
Målet helgar medlen, makten får kosta vad den kosta vill. Att behålla vinster i välfärden är viktigare än att försvara människovärdet."

"Rasister" och "människovärde". Är det märkligt att få människor längre kan ta etablissemangets utspel på allvar? Mot slutet blir det dags för den alltför bekanta bottennivån:

"Nu vill alltså den politiske redaktören på en av Bonniers största tidningar att det svenska näringslivet ska närma sig ett parti som formats ur en nynazistisk miljö och vars ledande företrädare häver ur sig rasism och vevar med järnrör på stan."

Dessa formuleringar diskvalificerar fullständigt den som yttrar dem. Att skriva att ledande företrädare "vevar med järnrör på stan" är helt enkelt imbecillt, men verkar alltså fortfarande vara en relevant och fyndig markering i dessa mediekretsar.

Det är sedan länge tydligt att det mediala etablissemanget lever i en alldeles egen värld, där man är så avskärmad från verkliga problem och andra åsikter, att man upplever att de egentligen inte finns. Utanför redaktionerna pågår verkligheten och för varje dag vaknar allt fler svenskar som genomskådar elitens Potemkin-kulisser.




6 kommentarer:

  1. Tja, alla vet vad Aftonbladets Karin Pettersson tycker, det är samma malan-
    de om rasism och nazism när det gäller SD. Men det hade varit betydligt in-
    tressantare att få veta; "vad tycker läsarna, är de lika intoleranta, fördum-
    made och förblindade som Karin Pettersson och de andra chefsideologer-
    na på Aftonbladet?"

    Ja, det får vi aldrig veta, eftersom AB tycks vara lika rädda för sina läsares
    åsikter som för SD:s framgångsrika politik. Ganska märkligt, för det var ju
    faktiskt en sosse, (Mona Sahlin) som med sitt svamlande i 2010 års valrö-
    relse öppnade upp för SD:s inträde i riksdagen. Att sedan Stefan Löfven
    är inne på exakt samma väg, är kanske något som gått Karin Pettersson
    spårlöst förbi, och att det jäser bland S-väljarna...tja, hur ska hon veta det,
    när AB kör med enkelriktad kommunikation och stängda kommentarsfält?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aftonbladet var in och kikade 11:59 enligt mediacreeper... hoppas det var Pettersson själv!

      Radera
  2. Vi som genomskådat bluffen med järnrör kan ju skratta/gråta varje gång som företrädare för media och politiker öppnar munnen, MEN den hemska sanningen är att det än så länge fungerar. Jag har vänner som tycker som jag men när järnrören kommer på tal så slår det slint. "Ett parti som springer runt på stan och viftar med järnrör kan man inte sympatisera med".

    Det här vet naturligtvis media och fortsätter som alla goda marknadsförare att upprepa budskapet. Ett påstående behöver ju inte vara helt sant för att man ska fortsätta att påstå det. Man fortsätter tills dess det inte fungerar längre.
    Jämför gärna med Spendrups reklam mot tysk "fulöl" som bara var ljug. Tyska öl har striktare regler än svensk, men det spelade ingen roll så länge det var roligt och folkkär artist (Robert Gustafsson).
    Tack för bra Blogg
    Mr G

    SvaraRadera
  3. NSDAP och SD har egentligen bara två riktigt stora likheter. Båda är ett svar på destruktiva krafter som vill/ville förstöra respektive land.

    Kommunismen hade redan i början av 1900-talet försökt göra revolution både i Ryssland och Tyskland. 1917 lyckades man i Ryssland och faktum är att Bavaria också togs över av en revolutionär, Kurt Eisner 1918. Det fanns 5 miljoner socialister/revolutionärer i Tyskland och det pågick en kamp mellan de som önskade se en revolution liknande den i Ryssland som sedan blev Sovjet och de som ville kämpa emot den.

    I Sverige har SD uppstått enbart därför att det finns krafter i det svenska samhället som har kommit att fullständigt dominera utbildning, media och politiken. Dessa krafter vill inte införa kommunismen men man vill ge bort Sverige så att alla som vill ska kunna komma hit till vårt lilla land och detta även om man inte kan försörja sig. Det är en form av kommunism eftersom svenskarna ger till alla utlänningar. Dock sker övertagandet inte genom en revolution utan genom att man helt enkelt tagit över de flestas hjärnor genom att man kontrollerar all information i samhället.

    Där finns likheten. Kommunismen var grym men mångkulturalismen är också grym då den ju långsamt tränger undan ett folk som under tusentals år bott i och byggt upp det svenska samhället.

    SvaraRadera
  4. Varför är det så viktigt att Zlatan är
    svensk.När det annars är oviktigt

    SvaraRadera
  5. Ett litet meddelande för att belysa mobbning och stötta de utsatta:

    År 2011 sade en 60-årig kvinna upp sig från sitt jobb på Prevent i Stockholm där hon hade arbetat i hela sitt liv för att Jessica Nilsson Frisk, en tjej i 30-årsåldern som bara arbetat där några år, tillsammans med sina kollegor hade hjälpt en utomstående, dömd kriminell narkoman att under flera års tid förtala och mobba kvinnans jämnårige son på en oerhörd nivå bakom ryggen på henne. När detta framkom ljög Jessica även och påstod sig ha blivit hotad av sonen. Den nya VD:n - Maria Schönefeld - och även Jessicas egen chef Mats Quist, tog hennes parti fullt ut. De ljög ända till slutet när facket kom in för att hjälpa kvinnan. VD:n försökte till och med lägga hela skulden på sonen för att ingen skulle få veta sanningen om mobbningen.

    Den äldre kvinnan klarade därefter inte av att arbeta kvar där längre. Hon hade då arbetat där i över 40 år och varit anställd längst av alla och hade bara några år kvar till pensionen. Sonen var lätt utvecklingsstörd och hade blivit mobbad hela sitt liv och mådde redan väldigt dåligt, det visste alla. Mammans jobb var det enda ställe där han inte hade upplevt att folk varit elaka mot honom och alltid hade känt sig trygg.

    Jessica själv stod helt utanför hela tiden och behövde inte ens vara med på ett möte. Hon bad inte ens om ursäkt när kvinnan berättade hur fruktansvärt hon hade mått och att det var det absolut värsta hon varit med om i hela sitt liv.

    Den då 50-årige narkomanen, som tidigare jobbat där som vaktmästare, brukade droger även på arbetstid och som den nya VD:n varken hade träffat eller ens visste vem han var och därför heller inte ville veta något om, fortsatte att besöka jobbet drogpåverkad även långt efter att kvinnan sagt upp sig. Han var lika välkommen fortfarande. Han är dömd och finns med i Lexbase.se. Prevent jobbar just för att skapa en bättre arbetsmiljö, få ned olycksfall och motverka mobbning. Nu drivs det av en ledning som hjälper utomstående kriminella narkomaner att förtala de anställdas barn.

    Alla ni som tar avstånd från mobbning och elaka människor som gör ont mot andra och vill stötta de utsatta: sprid detta vidare. Arbetet heter PREVENT och ligger på Ringvägen 100 i Stockholm. (www.prevent.se).
    Tack för ordet!

    SvaraRadera