"Sverige bäst på integrationspolitik"

Svenska Dagbladet berättar idag om den nyligen släppta rapporten Migrant Integration Policy Index, som undersöker integrationspolitiken i 38 länder och finansieras av EU:s integrationsfond, EU-kommissionen och International Organization for Migration. Sverige hamnar högt, men när vi tittar närmare på de kriterier som använts och uttalanden från forskarna kan vi mellan raderna läsa det som de flesta av oss ändå förstår. Den huvudansvarige forskaren Thomas Huddleston kommenterar Sveriges rankning:

"Ambitionsnivån i Sverige är mycket hög, det är anledningen."

I klartext betyder det att Sverige satsar stora resurser på mottagande och integration, men det säger inte så mycket om resultaten. Områden som nämns där Sverige ligger i topp är diskriminering, arbetsmarknad och familjeåterförening. Att vi har en stor anhöriginvandring, där många efter uppehållstillstånd letar upp en partner i hemlandet, är ingenting positivt, inte heller för integrationen. Tydligen är inte heller diskrimineringen så omfattande som många vill göra gällande för att exempelvis förklara lägre sysselsättningsgrad.

Vi får också veta att svensk integrationspolitik bedöms ge goda sociala, ekonomiska och demokratiska rättigheter för invandrare. Självklart får nytillkomna demokratiska rättigheter och ekonomiska fördelar, men det är inte samma sak som att de integreras eller ens vill integreras.

Pieter Bevelander, professor på Malmö Högskola, som varit med och tagit fram den svenska underlaget till Mipex-index, bjuder på en sanning när han påpekar hur ett land med många humanitära flyktingar inte kan jämföras med ett som har hög arbetskraftsinvandring:

"De statistiska underlagen skiljer sig helt enkelt för mycket åt de europeiska länderna emellan."

Vi är vana vid att jämförelser görs med exempelvis Kanada, där poängen är att invandrare lyckas bättre där, vilket skulle bevisa att det är svenskarna som brister i sina ansträngningar. Rapporten och ovanstående uttalanden visar dock att det knappast är satsningar som saknas, utan att vi helt enkelt har en annan typ av invandring, där utbildningsnivån är lägre och där dessutom arbeten saknas. I rapporten nämns också brister i Sverige, som faktiskt är ganska allvarliga. Man nämner bland annat att vi har en låg sysselsättningsgrad bland utrikes födda, sämst av alla länder i OECD enligt statistiken, och att andelen nyanlända som inte får godkänt i nionde klass och klarar behörigheten till gymnasiet, ligger på nästan 50 procent.

Sverige misslyckas alltså med integrationen, trots att ambitionen och resurserna ligger på topp. Det är naturligtvis självklart, eftersom Sverige tar emot flest asyl- och anhöriginvandrare per capita i hela Europa. Det handlar helt enkelt om volymerna, och typen av invandring, som ingen ambitionsnivå i världen kan hantera.