Även Fredrik Virtanen funderar kring asylhaveriet

I det förra inlägget tittade vi på vad en tidigare socialdemokratisk minister hade att säga om dagens asylhaveri. Igår kände även Aftonbladets ledarkrönikör Fredrik Virtanen sig manad att skriva några rader om saken, under den idag något olyckliga rubriken "Panikslagna politiker som sprider paranoia". Även Virtanen tycker förstås att all oro i denna situation är gravt överdriven, vilket han verkar bygga på ett personligt möte:

"Jag träffade en hårt slitande flyktingvolontär som inte alls klagade, tvärtom var hon lika förbryllad över alarmismen och ljud­volymen som jag."

Det beror sannolikt på var man befinner sig. Om Migrationsverket, och dess svårt politiskt korrekte generaldirektör Anders Danielsson, slår larm kanske vi ska ta det på allvar. Virtanen ser också ett speciellt mardrömsscenario:

"Den parlamentariska delen av soppan kan faktiskt sluta med att Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverige­demokraterna bildar ett nytt block i svensk politik."

Det skulle vara en oändligt mycket mer logisk och rationell konstellation jämfört med vad vi har upplevt under det senaste året. De tre kan tillsammans införa ett asylstopp, troligen utan någon större protest från de respektive partiernas väljare. I värsta fall, om det tar emot hos Moderaternas och Kristdemokraternas partiledningar, kan man kalla det för "tillfälligt" och sedan förlänga det allteftersom. Varför skulle SD i detta läge vara "icke rumsrena"? Vi bjuds sedan på en lång rad epitet som slutar med den där jämförelsen med hur det ser ut i Syrien, som är populär i dessa dagar:

"De liberala partierna Centern och Folkpartiet sympatiserar inte med järnhögerns brutala slag i luften. Folket luras av ­panikslagna politiker som vill stoppa ­flödet till SD, av rasisternas ­”alternativa medier” (hatsajterna popstjärnan Niklas Strömstedt sjöng om i ”Lyckolandet”), av ­invandringskritiska högerledarskribenter och av under­finansierad gammelmedia som på nyhetsplats framför att katastrofen äger rum här i Sverige och inte i Syrien, Irak eller Afghanistan. Rädsla och panik piskas inte längre bara upp från mordbrandshets­arna."

Om alla antingen är rasister eller lurade, är det ju tur att vi har omvärldsanalytiker av Virtanens kaliber för att klargöra det ena och det andra. Det blir sedan direkt barnsligt:

"Men. Hur står det till med denna kris, egentligen? Har du själv besvärats av något flyktingbarn? Vilket ”system” är på väg att ”kollapsa”? Det humanistiska systemet, i så fall."

Nej, sannolikt har de flesta inte besvärats av något flyktingbarn, men jag måste tydligen ännu en gång förklara att invandringskritiken inte handlar om någon aversion mot den enskilde flyktingen, utan funderingar kring landet och dess framtid, då vi höjer blicken något från vår direkta vardag. Om Virtanen inte förstår vilket system det är som kollapsar, så får vi väl upplysa om att det handlar om det system för ett organiserat mottagande av nyanlända som Migrationsverket ansvarar för. Den akuta krisen förefaller handla om boende, men till det kan läggas bland annat de långa handläggningstiderna som är ett resultat av asyltrycket. Slutligen blir det då dags för flera av vänsterns favorittankar:

"Pengar saknas inte, egentligen. Det finns tonvis miljarder kronor att omfördela från storföretag, de superrika, de rika och medelklassen till välfärden utan att någon ens skulle behöva svettas.
[...]
Och i december handlar vi julklappar för 16 miljarder kronor."

Det är en förmildrande omständighet att Virtanen faktiskt lägger till medelklassen, istället för att enligt socialistiskt manér tänka sig att oändliga summor finns att hämta hos de rika. Utan medelklassen skulle Socialdemokraterna dock vara ett betydligt mindre parti, så det finns gränser för hur mycket man kan omfördela. Julklappsargumentet har vi gått igenom förut.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det är ett demokratiskt problem att det stora regeringspartiet Socialdemokraterna har en påfallande oförmåga att attrahera intelligenta människor.