Så hyllades Niklas Strömstedts poserande ännu en gång

Jag har inte följt TV4:s "Så mycket bättre", men genom övriga mediers referenser har det varit omöjligt att helt undgå vad som där har utspelats, inte minst då den bortglömde Niklas Strömstedt använde sin medverkan för lite politiskt poserande, som gav honom välbehövlig uppmärksamhet.

Igår var det tydligen dags för någon sorts sammanfattning av programmet, vilket gav Aftonbladet ännu en möjlighet att hylla utspelet. Festligt nog lyckades man till och med göra Andreas Kleerup, känd för olika drogeskapader, till något av en hjälte. Som vanligt blir kritik mot politiskt korrekta posörer "näthat", medan de posörer som uttrycker hat mot exempelvis Sverigedemokraterna gör viktiga markeringar och fantastiska insatser. Låt oss titta på den bejublade minuten av det senaste programmet:




Självklart har han fått en mängd "kärlek". Det är så twittervänstern fungerar. Någon skriver en mening om hur dumma sverigedemokrater är, eller hur mycket man står upp för fina värderingar, och inlägget hyllas och delas i all oändlighet, särskilt som kritiska röster sedan länge är blockerade.

Naturligtvis har Niklas Strömstedt all rätt i världen att säga sin mening, men hans åsikter är inte vad som är anmärkningsvärt i denna historia. Problemet är hur enormt uppblåst det blir i media, samtidigt som ingen deltagare i programmet skulle ha kunnat uttrycka en motsatt åsikt. Då skulle en verklig hatstorm bryta ut och personen ifråga skulle kanske inte ens få medverka i nästa avsnitt.

Aftonbladets Markus Larsson släpps också fram, för att ägna tre minuter åt programmets trams:






Observera hur denne Larsson utan tvekan utnämner Niklas Strömstedts "Lyckolandet" till den starkaste tolkningen, trots att det objektivt sett fanns en mängd starkare bidrag rent musikaliskt. Att säga någonting negativt om SD och Avpixlat trumfar följaktligen varje konstnärlig prestation. I Kalle Larssons värld blir en ren uppräkning av oppositionella medier "genialiskt". Mest patetiskt torde användandet av ordet "civilkurage" bli i detta sammanhang. Föga förvånande menar Karlsson dessutom att Ulf Ekbergs politiska bakgrund borde ha uppmärksammats.

Att kultureliten på detta sätt poserar, som om deras kändisskap i sig gör dem till goda analytiker, är inte unikt för Sverige. Låt mig påminna om hur Jean-Marie Le Pen kommenterade fenomenet i sin senaste veckojournal:

"Jag tror att det är fullständigt ineffektivt. Att se dessa miljonärer paradera...Det är ett tillfälle för dem att synas. Vissa av dem talar man aldrig om. De är där, man vet inte deras namn, men de finns på listan över de som kämpar mot Front National. och de hoppas att det ger dem en liten belöning någonstans. Och så finns de som är kända, som hoppas få förlåtelse för sitt luxuösa leverne, för att framstå som kämpar för den socialistiska demokratin."

Låt oss avsluta med att ännu en gång lyssna till den tolkning av Niklas Strömstedts "Om" som har skapats av en Jocke Larsson: