lördag 2 januari 2016

Bo Pellnäs och 1800-talsmänniskan


Då dessa två figurer ser sig som "arbetare",
innebär kritik mot undermåligt språkbruk "klassförakt".


De senaste två dagarna har det varit något magert med inlägg på denna sida, vilket jag vill hävda inte beror på egen lättja, utan på mindre aktivitet i medierna. Twittervänsterns hyllningar av Fredrik Virtanens senaste alster, en ganska säker indikator på att någonting är uselt, gjorde att jag ett tag funderade på ett ta upp det här:





Till att börja med är det lite roligt att jag endast känner till dessa hyllningar eftersom Fredrik Virtanen själv retweetade dem. De brukar göra det, dessa krönikörer. Jag tänkte som sagt att det här borde finnas en text att bemöta, men sedan läste jag den. Rubriken är satt till "Förlåt att jag svär, jag är arbetarklass" och texten handlar ungefär om att Virtanen skulle vara arbetarklass, att han är socialist, och så något om att patriotiska partier är dåliga. Att svordomar ingår har ingenting med klass att göra, utan är närmast obligatoriska då vänstern vill försöka säga någonting som för dem är viktigt. Jag utmanar er att läsa stycket och i kommentarsfältet ange vad som kan ha varit "så bra av Virtanen".

Denna måhända ointressanta inledning skulle tjäna till att dels urskulda den i min mening alltför låga aktiviteten på denna sida de senaste två dagarna, dels visa vilket arbete det trots allt innebär att i dagens etablerade media finna någonting som ens är värt att kommentera.

För att bjuda på någon sorts substans, tänkte jag att vi istället kunde titta på ett inlägg som visserligen publicerades i torsdags, men främst har uppmärksammats idag. Det är skrivet av Bo Pellnäs, som genom internationella militära uppdrag och skrivandet av ett par böcker borde ha någonting intressant att säga. Tonen och insiktsfullheten sätts dock direkt genom rubriken "Dessa 1800-talsmänniskor".

Precis som jag just gjorde, inleder han med att meddela att han har svårt att komma på någonting vettigt att skriva, men hittar sedan en infallsvinkel genom att, föga originellt, attackera Europas patriotiska partier:

"Sverige måste beslutsamt och tydligt bidra till att hejda den Europeiska Unionens pågående sönderfall. I land efter land hotas nu unionen av ultranationella politiker, som opportunistiskt och hänsynslöst spelar på människors rädsla och främlingsfientlighet. Inte sällan för att främja den personliga makten."




Jag undrar fortfarande varför alla andra partier anses ta upp berättigade frågor och föra fram legitim kritik, medan patriotiska partier alltid "spelar på" eller "utnyttjar" sina kärnfrågor. Jag vet att ni har hört mig säga det förut, men "främlingsfientlighet" är ett av alla dessa nonsensord och kritik mot EU och massinvandring behöver inte alls bottna i någon rädsla. Huruvida vissa politiker vill "främja den personliga makten" är svårt att avgöra, men jag tror inte att Jimmie Åkesson eller Marine Le Pen drivs mer av denna faktor än till exempel Gustav Fridolin och Veronica Palm. De ovan beskrivna politikerna ska sedan räknas upp:

"Jaroslaw Kaczynski i Polen, Viktor Orban i Ungern, Marine Le Pen i Frankrike, Timo Soini i Finland, Jimmy Åkesson i Sverige, Pia Kjærsgaard i Danmark och Siv Jensen i Norge måste bemötas, deras förledande retorik avslöjas så att alla ser dem som de 1800-talsmännniskor de i realiteten är."

Jag vet inte riktigt hur Pellnäs har gjort sitt urval, men uppräkningen avslöjar en hel del. Spelar det någon roll att han stavar fel på Åkessons förnamn? Ja, jag tycker faktiskt det, då det indikerar att inte heller analysen är särskilt noggrant gjord. Vidare är inte Pia Kjærsgaard längre ledare för Dansk Folkeparti, utan Kristian Thulesen Dahl, dessutom sedan tre år. De nämnda personerna representerar också partier med stora olikheter.

Pellnäs uslaste drag är att föraktfullt kalla dessa personer för "1800-talsmänniskor", vilket som vanligt ska visa att de inte har förmått anpassa sig till den moderna tiden, vars viktigaste komponent är öppna gränser och nationalstaternas avskaffande. Det stämmer att tanken om nationalstaten växte fram under 1800-talet, men det är inte samma sak som att globalism och muslimsk expansion måste vara framtiden.



Det spårar sedan ur rejält:

"Får de hållas riskerar våra barnbarn att dö i ett nytt stort europeiskt krig. Du tror att jag överdriver? Då ska Du noga lyssna till vad de säger. Det är tydligt vart de kan komma att föra oss." 

Bo Pellnäs är trots allt något av en militär analytiker och det skulle därför ha varit intressant om han hade kunnat utveckla denna tanke eller komma med någon sorts bevisföring. Någon sådan får vi förstås inte. Istället kommer då de där metaforerna och bildspråket som är populärt i politiskt korrekta kretsar:

"Av ett historiskt arv som fortfarande lever sitt krälande och dolda liv i många nationers mörka källarutrymmen och som snabbt kan utvecklas till dödliga monster väl släppta ut i dagsljuset."

För att inte tala om alla kalla vindar och mörka strömningar. Dagens europeiska nationalism handlar inte om att plocka fram något historiskt arv från 1800-talet, utan är framför allt en reaktion på EU:s federala mål och massinvandringens förödande konsekvenser. Det blir sedan dags för det där självmålet som ofta uppstår i dessa sammanhang:

"Tro inte att människor på Balkan är grymmare än vi eller mer omoraliska. Men fast de länge hade levt tillsammans tvekade de inte att på 1990-talet döda varandra när misstron mot grannarna väl var väckt, rädslan växte och snart var förvandlad till hat."

Det där kan ju diskuteras, till exempel med bakgrund av att tyskarna under andra världskriget många gånger förfärades av Ustasjas metoder och framfart, och åtminstone vid ett tillfälle kände sig nödgade att militärt befria ett av Kroatiens koncentrationsläger. Självmålet består dock i att Pellnäs använder just ett mångkulturellt, om än inte i dagens betydelse, land som exempel. Uppenbarligen fungerade det inte att fösa samman grannfolk i en stat, varför man kan fråga sig hur Afrika och Mellanöstern friktionsfritt ska inlemmas i Europa. Ännu ett litet självmål presenteras när Ryssland som vanligt ska kritiseras:

"Det är ingen tillfällighet att politiker som Orban och Le Pen har bra relationer med den ryske presidenten Putin. Nedmonteringen av fria medier och demokrati i Ryssland stöds av en kraftfull propaganda, som på kort tid förändrat ryssarnas syn på sig själva och sin nation."

Det är ju exakt den roll medierna i Sverige har. I viss mån har de säkerligen också förändrat många svenskars syn på sig själva, som slumpmässiga invånare i ett land utan folk eller egen kultur. Från Bengt Magnussons attacker under TV4:s julvaka, till den oändliga strömmen av krönikor i de tryckta medierna, inpräntas budskapet att svensken inte har rätt till något eget land och att alla invändningar mot det pågående folkutbytet utgör rasism och är förkastliga. Pellnäs alster håller inte en särskilt hög intellektuell nivå, men jag kan åtminstone instämma i hans avslutning:

"För övrigt anser jag att värnplikt bör återinföras."




13 kommentarer:

  1. Tobbe du behöver inte känna någon press i att producera många inlägg. Vi stannar, du står stark i debatten!
    Pellnäs är att klassificera som någon sorts politisk korrekt knekt som sannolikt inte skulle tveka att ta till vapen mot svenska nationella.

    SvaraRadera
  2. Jag tvivlar på att (allmän) värnplikt fungerar i ett multikulturellt, multietniskt samhälle. Den avskaffades nog inte utan anledning, inte bara ekonomisk

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt. Tobbe verkar inte ha tänkt igenom saken. Sätta vapen i händerna på nåra tusen män med oklara lojaliteter.
      Lite som SDs ökade barnbidrag. Vilka gynnas mest?

      Radera
  3. Har läst några alster av Pellnäs sedan tidigare, riktigt drypande av PK. Kväljande. Uppfattade honom då som antisemit och det verkar ju vara PK nuförtiden.

    SvaraRadera
  4. Det är bättre att den Europeiska Unionen förfaller än att den Europeiska civilisationen går under pga massi vandring av folk från världens mest underutvecklade länder med följaktligen underutvecklade invånare som av pk-människor mystiskt nog betraktas som kulturberikare, pensionsräddare och initiativrika entreprenörer. Det blir ju högst tragikomiskt när Bo Pellnäs påstår att " ultranationella politiker, som opportunistiskt och hänsynslöst spelar på människors rädsla och främlingsfientlighet. Inte sällan för att främja den personliga makten".
    Vad är EU om inte ett Babels torn som för europeiska proffspolitiker är den politiska karriärens högsta mål med topplöner och massor av förmåner. Om Marine och Marion Le Pen, Geert Wilders, Viktor Orban och  Nigel Farage envart hade varit ute efter personlig makt hade decgivetvis satsat på att bli PK-politiker och istället för att "spela på människors rädsla" (vilken har vissa orsaker...) så hade de soelat på människors naivitet, önsketänkande och fastlåsning i ideologiska tankebyggen som socialism och liberalism. Att vara ledare eller sitta i partiledningen för stigmatiserade partier är knappast något snabbspår till makt och feta arvoden.
    Enligt Bo Pellnäs är SD, Front National, Dansk Folkeparti och Frenskrittpartiet ultranationalistiska partier men vilka partier är då bara nationalistiska? Eller finns det inga nationalistiska partier utan man måste alltid lägga till prefixet "ultra" eller "extrem". Det är symptomatiskt för människor med ett fanatiskt, dogmatiskt och dualistiskt tankemönster att bara se ytterligheter.
    Bo Pellnäs kan väl inte mena att svenskfientliga partier islamistkramarpartier som Socialdemokraterna, Centern, Liberalerna och Moderaterna i ett enda avseende är nationalistiska och att alla partier till höger om dem är ultranationalistiska.

    Vad är det för fel med att vara 1800-talsmännniska? 1800-talsmännniskan hade massor av kunskaper om naturen och om hantverk och om att klara sig själv i besvärliga situationer som hade tagit livet av 2000-talsmänniskan. August Strindberg var en 1800-talsmännniska men sannolikt dubbelt så intelligent som 1900-talsmänniskan Bo Pellnäs som på ett tonårsaktigt sätt föraktar alla som levde innan han själv föddes. "Det är ju rena rama 1800-talet" sa man när man var i puberten, är Pellnäs kvar där än...?

    Stig

    SvaraRadera
  5. Bra artikel trots "nyhetstorka". Det är en fröjd att läsa dina alster, du får alltid till genomtänkta analyser som effektivt dissikerar våra ängsliga PK knektar.

    SvaraRadera
  6. Så enligt Pellnäs medför kärlek till och omsorg av det egna landet och folket att man riskerar båda genom att starta krig mot andra länder och folk?

    Jag tror att Pellnäs är alltför influerad av sin tid på Balkan 1992–1993 för att se klart. Det Pellnäs missar är att Jugoslavien nästan uteslutande befolkades av sydslaver med möjligen albanerna undantagna. Det som framförallt skiljde grupperna i detta försök till mångkultur var religionen och det var också den kanske främsta orsaken till våldsamheterna. I Sverige håller vi på att göra om det jugoslaviska misstaget utan den kontrollmekanism som den totalitära kommunistiska regimen utgjorde och de enda som opponerar sig är vi som värnar detta land.

    Vad Pellnäs också missar är att det enligt uppgift bara förekommit en gång i historien att ett demokratiskt land förklarat ett annat demokratiskt land krig och det var när Storbritannien förklarade Finland krig. Några stridigheter bröt dock aldrig ut mellan länderna. Däremot är det fullt möjligt att inom det Sovjet 2.0 som EU håller på att utvecklas till osämja mellan medlemmarna kommer att leda till en tillbakagång för Europa.

    Om man hatar sitt land och sitt folk, hur ska man då kunna respektera andra?

    SvaraRadera
  7. Det vore positivt om man kan kunde återupprätta den starka självkänsla Europa hade på 1800-talet

    SvaraRadera
  8. Ja SD hatar sitt land, eftersom befolkningen består av att minst 70% av folket föraktar just SD. Vad SD anhängare inte inser när de uttalar sig är att de uttalar sig från ett nazistiskt grundat parti!
    Oavsett vad som sägs från dessa så kommer det antingen att tolkas som rasistiskt, odemokratisk, människo fientligt och med en i allra högsta grad dold agenda. Så om ni vill bli tagna på allvar och inte anser er vara tidigare nämnda kriterier så byt parti!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha, och vilket parti skulle vi då rösta på?

      Radera
    2. Intressant tankegång ovan! Utveckla den gärna genom att lägga samma tankeraster på dessa andra partier, och då i ett lite längre historiskt perspektiv.

      Radera
    3. Mycket tjat om hat nu för tiden, är det en sjukdom att bara se hat omkring sig? Även om 70 % föraktar SD är det inte en anledning för sverigedemokrater att hata de som väljer andra partier av olika anledningar. F.ö. var det inte enbart nynazister som startade SD utan även BSS som inte var nazister.
      Jag tror att det är ytterst få människor som tror att SD har en dold agenda som bygger på SD:s nazistiska förflutna. Man måste antingen vara paranoid eller ha en mycket livlig fantasi om man tror att SD vill ta makten med våld, införa diktatur, utse Åkesson till diktator, förbjuda fackföreningar, förbjuda fri press och yttrandefrihet och utrota judar. Dessa saker är nazismens grundpelare och man kan inte ta bort en enda av dem när man pratar om nazism. Om en stor del av befolkningen mot förmodan är så paranoida kan man ändå inte hålla inne med sina åsikter för att de tror att man önskar sig en svensk führer, koncentrationsläger och folkmord.

      Radera
  9. Lysande skrivet som alltid, Tobbe! Vilken usel svenska Bo Pellnäs dessutom skriver.
    "Av ett historiskt arv som fortfarande lever sitt krälande och dolda liv i många nationers mörka källarutrymmen och som snabbt kan utvecklas till dödliga monster väl släppta ut i dagsljuset."
    Usch!

    SvaraRadera