Ännu en usel skildring från de amerikanska primärvalen

Det är mycket som förvrängs och förtigs i svensk etablerad media, men någonting de överhuvudtaget inte klarar av att göra är att rapportera om amerikansk politik. Istället för att informera om var olika kandidater står, och varför de attraherar eller repellerar väljare, får vi i princip alltid endast veta att demokraterna är de goda, republikanerna är onda, och många amerikanska väljare beskrivs på ett närmast rasistiskt sätt som helt enkelt dumma. I den nu aktuella primärvalskampanjen blir valet lätt för de svenska journalisterna, för även om det på den demokratiska sidan finns en kandidat som kallar sig för "demokratisk socialist", finns det också en kvinna vilket i dagens identitetspolitiska klimat trumfar allt annat, bortsett från möjligen hudfärg, vilket var aktuellt i de senaste valen. Barack Obama fick till och med Nobels fredspris, inte för att han hade gjort någonting för världsfred, utan för att han var demokrat och till hälften svart. På samma sätt är de svenska journalisternas fiende särskilt självklar denna gång. Jag vet att många oppositionella svenskar idag stödjer Donald Trump, men själv är jag inte alldeles imponerad av honom, vilket inte beror på svensk medierapportering, utan på vad jag själv har sett av honom.

Nåväl, detta inlägg ska inte handla om Donald Trump eller de övriga kandidaterna, utan om hur Expressens Mats Larsson väljer att skildra ett valmöte. Redan i rubrik och inledning får vi veta:

"Journalist brottas ner och folk kastas ut – just det, gott folk, det är valmöte med Trump.
Kaos bor granne med Donald Trump – Mats Larsson rapporterar från ett kaotiskt valmöte inför supertisdagen."

Den här typen av skildringar känner vi igen även från Sverige, där motdemonstranters våldsutövning kan ge rubriker som "Stökigt vid SD:s torgmöte" eller liknande. Naturligtvis kastar man ut personer som har kommit för att störa ett möte, vilket var fallet vid Donald Trumps sammankomst. Så här såg det ut:




Mats Larsson fortsätter på samma spår:

"Men hans vanliga fras blev:
– Kasta ut dem!
Hans motståndare är inte välkomna."

Självklart hade även motståndare kunnat delta i mötet, men knappast om de skriker och är där för att förstöra. "Kasta ut dem" handlade just om dessa bråkstakar, inte om några invandrare som Mats Larsson försöker antyda. Vi serveras ytterligare en fånighet:

"Att dela in publiken i fiender och vänner kan ju nu låta som ett underligt sätt att ena USA på. Det var också något som Zach Jordan, 42-årig apotekare reagerade på.
– Han söndrar ju själv och splittrar en hel del i sina tal. Ärligt talat tyckte jag det var rätt skrämmande härinne. Jag gillade inte stämningen."

Vad har avlägsnande av bråkstakar med att ena USA att göra? Om jag skulle gå in på Expressens redaktion och skandera slagord skulle jag också bli avlägsnad av vakter eller polis. Ingen skulle säga någonting om att "det är stökigt på Expressens redaktion" eller att där råder otäck stämning.

Det är förstås inte bara amerikansk politik som skildras på ett bisarrt sätt i Sverige, även om det kanske blir tydligast där. Jag har aldrig heller sett någon saklig analys kring exempelvis Front Nationals framgångar i Frankrike. Vi är förvisso vana, men egentligen är det fantastiskt att man som svensk alltid måste söka sig utomlands, eller till alternativ media, för relevant information.