onsdag 9 mars 2016

Liten vänsterstrid om asylvolymerna


Vänstermänniskor som aldrig haft ett hederligt arbete
har ofta en förkärlek för rutiga skjortor, som de känner
signalerar "arbetarklass".


I fredags efterlyste den gamle marxisten Göran Greider i Aftonbladet, givetvis på kultursidan, en "tredje väg" i migrationspolitiken. Han menade:

"Debatten är fortfarande extremt polariserad mellan en alarmistisk höger och en önsketänkande vänster och, på samma sida, en gränslös nyliberalism som jublar över den ökade lönepressen nedåt."

Den tredje väg han efterlyser kan sammanfattas av nedanstående stycke:

"Om Sverige skulle sätta ett tak på låt oss säga max 70 000 flyktingar per år (en godtycklig siffra) skulle det innebära att asylrätten – garanterad teoretiskt (men inte alls i praktiken) i FN:s flyktingkonvention – dramatiskt urholkas, ja. Samtidigt vore det med EU-mått en oerhört generös nivå och kanske en nivå som en majoritet av svenska folket skulle acceptera."

Greider har en poäng när han menar att asylrätten inte är anpassad för ett så stort tryck av migranter. Den skapades inte för att möjliggöra rena folkvandringar från fattigare områden, utan för att stater skulle ta emot ett mindre antal människor som av politiska skäl tvingades lämna diktaturer. Själv vill jag naturligtvis inte se en sådan tredje väg, med ett högt satt maxtak, eftersom jag vill att Sverige helt slutar att bevilja asyl. En mening i Greiders text är för övrigt lite rolig:

"Jag har inte hört Löfven eller Romson formulera något sammanhängande och långsiktigt om hur de ser på migrationen."

Jag har inte hört Löfven eller Romson formulera någonting sammanhängande och långsiktigt, någonsin. När det gäller migrationen har Stefan Löfven varken intellektuell kapacitet eller praktiska möjligheter att göra det, medan Åsa Romson helt enkelt vill maximera asylinvandringen och helst se en fri sådan, vilket i sig inte är särskilt långsiktigt.

Nåväl, Greiders inlägg får idag "kultursidans" Martin Aagård att reagera, vilket i kommunistisk anda sker under rubriken "Låt det kosta". Det ska få kosta, eftersom man kan låna pengarna:

"Sverige byggdes med lånade pengar. När de stora infrastruktursatsningarna skulle genomföras, när Sverige moderniserades med stormsteg och byggde järnväg, elektricitet och telefoni, lånade Sverige upp sig över öronen."

Jämförelsen blir endast begriplig om man inser att Aagård ser asylinvandringen som samma typ av investering. Att massinvandring från tredje världen skulle innebära framsteg av samma typ som järnväg och telefoni är förstås minst sagt tveksamt.




Texten bjuder på många märkliga tankar:

"Sverige är bevisligen världens mest attraktiva land. Det är hit flyktingströmmarna går.
Och den svensk som inte förmår att vara tacksam för det hamnar i en märklig position. För hur hade alternativet sett ut? Att vi inte vore det tryggaste och mest ekonomiskt attraktiva land uppå jord?
Så låt oss först gratulera oss själva. Tillsammans byggde vi det här makalösa landet där nästan alla kan se en framtid, oavsett utbildningsnivå eller kön."

Att svenskarna genom generationer har skapat ett relativt välfungerande och rikt land betyder inte på något sätt att det är en fördel att vara attraktivt för asylinvandring. Det är imponerande att Aagård erkänner att det finns ekonomiska drivkrafter bakom migrationen, men han glömmer att generösa regler kring asyl, anhöriginvandring och åldersbestämmande är minst lika lockande. Tankar kring om hur historien kommer att se på dagens utveckling är alltid intressanta:

"Men historieböckerna om vår samtid kommer knappast att handla om stolthet. De kommer snarare att beskriva ett historiskt svek. Framtidens dokumentärfilmare kommer att korsklippa bilderna på Åsa Romsons tårar med bilder på flyktingbarnen i Idomeni som sprejas med tårgas för att de ska hålla sig borta från Europa."

Detta är en vanlig bild hos asylfanatiker, där de har svårt att överhuvudtaget tänka sig att de kanske har fel i ett längre perspektiv. Själv är jag mycket mer övertygad om att man kommer att se denna period med enorm asylinvandring som ett stort misstag och kommer att hålla dess förespråkare ansvariga för det förfall som kommer att påverka oss under lång tid framöver. Beskrivningen av händelserna i Idomeni är som vanligt förljugen, eftersom det var en aggressiv skara vuxna män som utsattes för tårgas när de försökte forcera gränsbarriären. Att vissa barn inte hölls undan tumultet säger mer om migranterna än om Europa. Genom texten blir det allt mer uppenbart att Aagård inte riktigt förstår frågan:

"Så vad är det Greider fruktar ska hända med det mest framgångsrika land uppå jord om flyktingvågen inte stoppas? Förutom att S-regeringen ska tvingas avgå fruktar han ökad arbetslöshet. Vilket är en legitim oro. Arbetslösheten minskar, men är fortsatt ett problem. Samtidigt ökar BNP, men vi bör vara på vår vakt! Tillväxten är på topp, men det kan vända närsomhelst! Konjunktursvängningarna kommer troligen aldrig att synkroniseras med krigen i vårt närområde, men få konjunkturlägen har varit så lämpliga som dagens för att ta emot nya medborgare."

Asylinvandringens kostnader sträcker sig över år och alltså över både bättre och sämre konjunkturer och kommer dessutom att påverka vårt land i generationer. BNP per capita har i princip legat stilla under de senaste åren, men även om vi skulle ha en stark tillväxt är det inget giltigt argument för massinvandring. Analysförmågan är genomgående pinsamt låg:

"Med det sagt är segregation ett av våra största samhällsproblem. Tyvärr kommer den inte att lösas genom att vi försämrar möjligheten att söka asyl."

Den kommer inte gärna heller att förbättras av fortsatt inflöde. På mycket lång sikt skulle det kanske gå att minska segregationen, utanförskapet eller vad man nu vill kalla det, men en absolut förutsättning för att det ens ska vara möjligt är förstås att inte fylla på med fler utmaningar. En inte ovanlig, men fortfarande irrelevant parallell dras också upp:

"Mest av allt fruktar dock Greider lönedumpning. Ett välbekant argument. Sverige befinner sig i en situation som påminner om USA för 100 år sedan. Strax innan landet blev världens största kulturella och ekonomiska stormakt. Det var dit Asiens och Europas fattiga och förföljda sökte sig. Skulderna var låga (det skulle ändras när USA året efter gick med i första världskriget). Antalet invånare födda utomlands var 15 procent. Exakt samma siffra som hos oss i dag."

Då tar vi det igen. En huvudsakligen europeisk invandring till USA för 100 år sedan är inte samma sak som invandring till dagens Sverige från Afghanistan, Mellanöstern och Afrikas horn. Aagård blandar friskt äpplen och päron och slutsatserna är lika märkliga som alltid:

"Så visst kommer det att kosta. Migrationsverket behöver till att börja med 28 miljarder extra. En skräcksiffra. Det är samma summa som statliga Vattenfall skrev ner sitt värde med i fjol. Men till skillnad från Vattenfalls usla affärer där pengarna bara går upp i rök så investeras Migrationsverkets pengar i Sverige."

Det visar ju snarare att staten kanske inte ska äga företag, något som Aagård och andra vänstermänniskor annars brukar vilja. Visst kan man i någon mening säga att Migrationsverkets pengar stannar i Sverige, men verksamheten i stort syftar ju till att rasera landet och byta ut befolkningen. Då är det rentav bättre om pengarna "bara går upp i rök". Ibland är den verklighetsfrämmande naiviteten så stor att det blir parodiskt:

"Sverige kan förändra EU endast genom att vara ett exempel. Hur ska vi få övriga EU-stater att ändra uppfattning om vi själva inte gör det?"

Hur har det gått hittills tycker du, Martin Aagård? När Sverige så sent som förra året tog emot 163 000 asylsökande, blev då Estland och Danmark så inspirerade att de också öppnade gränserna? Sanningen är att land efter land nu försöker försvara sina gränser och att även vi har ett val om vi vill tillåta inflödet att fortsätta. De senaste åren har vi fungerat som avskräckande exempel, inte som något föredöme. Göran Greider hade uppenbarligen rätt när han kritiserade den "önsketänkande vänstern".



9 kommentarer:

  1. Det föds minst en idiot dagligen Undrar hur många av dom blir journalister ?

    SvaraRadera
  2. Greider surrar om "lönepress nedåt", tyvärr gäller det inte PK-media, den klarar sig bra på de statliga subventionerna.

    SvaraRadera
  3. Ja ack, Greider och hans uniform. Lite komiskt att han vurmar för den röd - svarta kombinationen, alltså kommunist - faschistiska.

    SvaraRadera
  4. Edward Ulfertz9 mars 2016 16:20

    Jämför gärna med invandringen till USA,
    men glöm då inte att i USA lever urbefolkningen i reservat.

    SvaraRadera
  5. Hur historieböckerna kommer att skildra vår tids migrationspolitik kan man redan nu med stor säkerhet förutse genom att se hur synen på massinvandring har förändrats hos vanliga människor som står med båda fötterna på marken. För 15-20 år sedan var nästan alla positivt inställda till massinvandring och kulturberikning och det var inne att säga "tyyyypiskt svenskt" med syrlig min som om svensk kultur gav en smak av ättika i gommen. Sedan blev de "apatiska flyktingbarnen", "skäggbarnen", asylbedrägerierierna, gruppvåldtäkterna, bilbränderna, skottlossningarna, morden, assistans- och bidragsbedrägerierna, bisarra muslimska krav och kränkta muslimer som kräver skadestånd av DO för att vissa svenskar inte kryper för dem så vanligt att ordet "kulturberikning" miste sin romantiska klang och har idag istället fått en ironisk innebörd.
    Man hör aldrig mer någon säga "åhh vad spännande det är med alla invandrare från spännande kulturer". Så kanske snacket går i fikarummen på Aftonbladet, Expressen och DN (om ens där) men inte bland vanliga vettiga människor som lever i verkligheten.
    Men om framtidens historieböcker kommer att skrivas av oikofobiska fanatiker som Martin Aagård och Henrik Arnstad kommer det att gå i samma tonläge som bland dessa journalister idag: Vi gjorde inte tillräckligt för att byta ut den svenska befolkningen mot araber och afrikaner och vi utplånade inte den svenska kulturen och välfärden tillräckligt snabbt för att det ska kunna kallas för "humanitet" och "solidaritet".

    Stig

    SvaraRadera
  6. Martin Aagård gör nu alltså klart att det är höginvandringsförespråkarnas linje är att bekosta invandringen genom massiva lån. Detta kommer inte att vara lönsamt på kort eller lång sikt är min bestämda uppfattning. Det är frågan om total vansinnespolitik. Detta är inte första gången representanter för ytterkantsvänstern förespråkar ökad belåning som en lösning. Det var många förespråkade att staten skulle uppta stora lån för att rädda krisande företag under de senaste finanskrisen också. Detta är något slags universalmedicin som vänstern förespråkar. Låna och spendera så blir allt bra.

    Hur går det för länder som på allvar för den typ av politik som vänstern förespråkar? För 10 år sedan skrev vänsterpartister lyriskt om Venezuela och deras sociala satsningar. Idag, när oljepriserna radikalt sjunkit och regimen inte längre kan spendera pengar, skriver de inte ett skvatt om det långsiktiga resultatet av denna politik.

    Martin Aagård på sin vänsterkant liksom motsvarigheten Johan Norberg på högerkanten har en otroligt destruktiv inverkan på samhällsutvecklingen. Min uppfattning är att sådana som Aagård och Norberg egentligen inte är intresserade av att finna lösningar på politiska problem. Istället skriver de och intar sina positioner i debatten för att påvisa hur fina och moraliska människor de är. De önskar sig säkert också ett vackert eftermäle och att någon i framtiden ska skriva om hur Aagård och Norberg stod ondskan emot genom sina modiga texter.

    Den här människotypen tror jag inte i grunden bryr sig något särskilt om vad slags politik som bedrivs. Inte mer än någon annan. Det är dock viktigt för dem att få lysa som moraliska övermänniskor.

    Att fatta beslut eller förespråka en linje som långsiktigt säkrar Sverige som en välmående nation ligger inte för dem. Sådant får de onda grisarna hålla på med alltmedan Aagård och Norberg sitter högt uppe bland molnen på sina piedestaler och bekymrar sig över världens gång. Detta är egentligen vad det hela kokar ned till. Striden på kultursidorna handlar inte om att finna några faktiska lösningar.

    Allt som skrivs på de där sidorna handlar bara om att offentligt demonstrera vem som är godast och mest moralisk.

    Ungefär samma drivkraft upplever jag att författare som skriver mycket om svenska politikers agerande under andra världskriget har. Dessa författare vill sällan belysa ett historiskt skeende. Det egentliga syftet med deras skriverier är istället att offentligen demonstrera sin moraliska överlägsenhet.

    Därför ska inte Martin Aagård eller Johan Norberg tas på allvar. De vill inte delta i en riktig och viktig debatt. De vill bara positionera sig själva som goda människor som står över den simpla pöbeln i moraliskt hänseende.

    SvaraRadera
  7. Idealister är de farligaste människor som finns (hit räknas även religiösa och politiska extremister). Sådana som inte förmår se världen som den är, utan är besatta av sin vision av hur den *borde* vara.

    De gjuter säkert en liten from tår när de läser igenom sina visionära alster, och tycker att de helt enkelt är himla bra, fina och moraliskt högtstående.

    Hoppas faktiskt allt mer på en rejäl bostadskrasch, plus lite tillfälliga flyktingbostäder i journalisternas närområde - när det svider rejält i det egna skinnet brukar sådana här vanföreställningar skingras ganska snabbt...

    SvaraRadera
  8. Det pratas om historiens dom över vår tid. Det kommer inte att finnas några historiker kvar att beskriva vår tid när islam tagit över. Inga historiska minnesmärker som kan påminna oss heller - som i Kosovo eller Palmyra....

    SvaraRadera
  9. Världens mest attraktiva... Ungefär som den stackars gruppvåldtagna kvinnan på Viking Cinderella var skeppets mest populära.

    SvaraRadera