söndag 6 mars 2016

"SD:s bakgård" och medierna




I dagens Aftonbladet bjuder Anders Lindberg på en längre artikel som han är mycket nöjd med, säkert framför allt uttrycket "SD:s bakgård". I verkligheten är det ett tämligen vinklat reportage från Ungern och har ingenting med Sverigedemokraterna att göra. För att redan från början lämna all objektivitet och seriositet åt sidan, inleder man med ett uttalande från Expos Daniel Poohl:

”Sverigedemokraterna skulle aldrig säga det själva, men de vet mycket väl. Om de ska kunna genomföra sin politik behövs de metoder som nu används i Ungern och Polen.”

När Anders Lindberg sedan själv ska beskriva SD:s ideologi blir det förstås också tendentiöst:

"Under ideologiska etiketter som 'socialkonservatism' och 'nationalism' finns en genomtänkt vision av ett annat samhälle där män är män och kvinnor är kvinnor – där kulturer och folk inte blandas. Det är ett rike där ledaren kan tala direkt till sitt folk utan en massa onödig kritik och där media tillsammans med staten slår vakt om kultur, familj och harmoni."

"Ledaren" som talar direkt till sitt folk? Det är knappast någon som ser Jimmie Åkesson som en stor ledare som en dag ska få absolut makt. De övriga påståendena kan ha en viss riktighet, men då endast i förhållande till det rådande läget, som man man måste jämföra med.

Att många vill se män som män och kvinnor som kvinnor är helt enkelt en reaktion på dagens mycket bisarra strömningar, där könen ska utplånas och mycket av debatten, som vanligt importerad från USA, handlar om hur det inte alls finns två kön, en tanke som man förkastar som "binär". Dessa nya ideal, som sannolikt omfamnas av ett mycket litet antal, sprids i alla medier och ett av de senaste exemplen var när en könlös individ i Metro förfasades över att kungafamiljens nya medlem "påtvingades" ett kön. Samtidigt envisas medierna med att använda dessa kretsars ord "hen" och "en", trots att knappast någon använder dem i verkliga livet.

Samma sak gäller påståendet att många, här i form av SD, inte skulle vilja att folk och kulturer blandas. I verkligheten är det få personer som har några problem med att till exempel i Sverige träffa turister eller själva åka utomlands. Motståndet gäller den exempellösa massinvandringen, av främst muslimer, som leder till att folket byts ut och hela samhället raseras, samt den från ovan påbjudna ideologin mångkulturalism.

Det är dock tankarna kring mediernas roll som jag finner mest intressanta. Antagligen tycker Anders Lindberg på fullt allvar att Sveriges medier kritiskt granskar makten, trots att det är lätt att se att de alla följer en påbjuden ideologi. Aftonbladets artikel ägnar mycket utrymme åt påstådd eller verklig rasism, men jag undrar om inte oron som vanligt handlar om just medierna:

"Ungefär 1000 personer fick sluta på public service och en ny medielag har gjort huvuddelen av TV, radio och tidningar till språkrör för det styrande partiet. De fria medier som finns är små och når framförallt närmast sörjande."

Känns det igen? Problemet för Anders Lindberg och hans gelikar handlar inte om några principer och han är förstås fullständigt obekymrad när medierna istället fylls av en likriktad agenda som går i hans egen riktning, som vi för enkelhetens skull kan kalla kulturmarxistisk. Kanske är det en utopi att tro att medier någonsin kan vara opartiska och oberoende, och i så fall skulle det snarare vara välgörande om de svenska medierna, efter decennier med en viss inriktning, en dag fick en annan. Ty om vi ska vara ärliga, visst skulle vi gärna se att 1 000 personer fick gå från SVT och SR? Personer som Anders Lindberg kan då skapa sina egna alternativa medier och de som vill att alltifrån nationaldag och luciafirande till Melodifestivalen ska handla om arabisk och muslimsk kultur kan göra sådana insatser på bloggar och på Youtube.

Ungern har också fått kritik från västeuropeiska liberaler för politiska reformer, vilket också uppmärksammas i dagens text:

"På grund av valsystemet, en blandning av enmansvalkretsar och val med partilistor som är skräddarsytt för att gynna Fidesz är det nästan omöjligt att avsätta Orban.
Och om oppositionen skulle vinna kan den ändå inte ändra politiken.
– Viktor Orban har gjort så att stora delar av politiken inte kan ändras utan två tredjedels majoritet i parlamentet, säger Akos Komassy, tidigare rådgivare till tre socialdemokratiska premiärministrar och nu oppositionsledare i distriktet Józsefváros i Budapest."

Upprördheten innebär ett rent hyckleri, eftersom jag aldrig hör dessa röster kritisera valsystemen i Frankrike och Storbritannien. Front National blir vid proportionella val, som det till Europaparlamentet, landets största parti med runt en fjärdedel av rösterna, men har endast en ledamot i parlamentet av totalt 577. I Sverige har vi proportionella val, men vi ser hur sex partier utan att skämmas rentav ingår en överenskommelse för att hålla ett enda parti, nu stött av en femtedel av befolkningen, utanför allt inflytande. Miljöpartiet stöds av en mycket liten del av befolkningen, men får ändå igenom sin politik under både formellt borgerlig och socialdemokratisk majoritet. Viktor Orbáns Fidesz har åtminstone ett mycket bredare stöd. Ytterst få ungrare, polacker, tjecker eller slovaker vill ha en stor muslimsk invandring av Sveriges slag.

Låt oss avslutningsvis titta på hur våra egna "oberoende" medier ser ut bara idag.

Aftonbladet:

 DN:
 SvD:




7 kommentarer:

  1. Problemet är att AL aldrig kommer att erkänna detta.
    Han är så djupt övertygad om att han har rätt.

    SvaraRadera
  2. En överväldigande majoritet av befolkningen (minst 90 %) är inte homosexuella, hermafroditer och transvestiter och de ser sig som män eller kvinnor. Begreppen "manligt" och "kvinnligt" är en biologisk och psykologisk realitet och har ingenting alls med socialkonservatism och nationalism att göra. Att som Anders Lindberg och hans vapendragare inom den dekadenta flumvänstern klassifiera elementära biologiska och psykologiska realiteter och en enhetlig sammanhållen kultur som en sorts "ideologisk etikett" är i mina ögon ett tydligt tecken på mentalsjukdom och begreppsförvirring.
    Insinuationen att SD vill skapa ett samhälle med censur och där media är i symbios med stat och regering är en ren projektion av tillståndet i Sverige idag och sedan ca 25 år tillbaka.
    Vad blandkultur innebär borde en multikultifanatiker som Anders Lindberg själv inse och inte förväxla det med etnisk blandning. Om alla vita, svarta, gula och röda (det är visserligen få indianer i Sverige) vore överens om att homosexuella har rätt att leva, kvinnor ska ha samma juridiska rättigheter som män och inte diskrimineras av sharialagar i muslimska enklaver, kvinnor ska få klä sig som de vill och "opassande klädsel" är ingen ursäkt att sextrakassera och våldta dem då vore det inget problem med etnisk mångfald. Men nu råkar irakiska och afghanistanska islamister inte vara blonda män och kvinnor och somaliska islamister med en lika medeltida kvinno- och samhällssyn råkar faktiskt vara svarta.
    Ingen Sverigedemokrat har t.ex. någonsin kritiserat Mehmet Kaplan och Waberi för att de har svart hår utan för deras illa dolda islamistiska agenda.

    Stig

    SvaraRadera
  3. Lindberg är egentligen inte värd att kommentera. Han motarbetar sig själv med sina vettlösa påståenden. Det brukar heta att var och en blir salig i sin tro.
    Har hört honom antyda att SD om dom kom till makten skulle det bli diktatur. Han är i stort behov av vård!

    SvaraRadera
  4. Hans senaste alster handlar om Polen. Om jag skulle ge honom ett råd vore det att inte bara prata med sina ideologiska vänner utan även med de han anser vara sina politiska motståndare, alltså högern. Som det är nu så är hans artiklar ganska ensidiga och skänker definitivt inget ljus över vad som sker i Ungern och Polen.

    SvaraRadera
  5. Det vore passande om Lindberg åkte till Ungern och Polen och tog reda på vad ett brett tvärsnitt av befolkningen anser och redovisade detta på ett ärligt sätt. Som det är nu verkar Lindberg ringa till Göran Greider för att få anvisningar om vad han ska skriva.

    SvaraRadera
  6. När man noterar att Lindberg redan på de första raderna tar till halmgubbeargumentation - är det då någon anledning att fortsätta läsa?
    Knappast...

    SvaraRadera
  7. Tankefigur:

    Om Anders Lindberg saknade Aftonbladet som plattform, vem skulle då läsa hans alster?

    Skulle hans eventuella blogg dra läsare? Kanske i samma utsträckning som Interasistmen?

    (litet opassande fniss)

    SvaraRadera