Den tragiska debatten om nyanlända och arbetsmarknad

Att bevittna vänstern och högern debattera sätt att få asylinvandrare in på arbetsmarknaden är en sorglig upplevelse. Båda sidor har sedan länge bestämt sig för att Sverige ska och måste ha en enorm asylinvandring, utan några analyser, men sitter sedan med problemet att hantera konsekvenserna. Att många liberaler vill använda massinvandringen för att krossa arbetsmarknaden och lönebildningen känner vi till, men de är åtminstone logiska. Vänstern, där vissa rentav vill ha helt fri invandring, drar då igång sina vanliga klagovisor om orättvisa, klassklyftor och behovet av kollektivavtal och fackföreningar. Inte heller jag vill se något låglöneproletariat, men hur tänker vänstern sig att det inflöde de alltid värnar om ska absorberas? Sin vana trogen luftar de olika statliga "integrationsåtgärder" och att alla nya arbetstillfällen ska "skapas" i offentlig sektor.

Denna strid har åtminstone fört med sig det positiva att båda sidor tvingas visa att asylinvandringen inte är någon tillgång. Om den hade varit det, skulle naturligtvis varken integrationspolitik eller anpassning av arbetsmarknaden behövas. Detta tjafs mellan höger och vänster har nu pågått ett tag, men ett debattinlägg i dagens Aftonbladet från självaste Erik Ullenhag (L) påminde mig återigen om det hopplösa läget. Ullenhag är som bekant aldrig rädd att använda floskler och lyckas dessutom stava fel på SD:s partiledares namn:

"Stefan Löfven, Jimmy Åkesson och facket väljer därmed att blunda för den stora integrationsutmaning Sverige står inför. Konkreta förslag för att se till att människor som flytt till vårt land ska komma i arbete avvisas reflexmässigt i en ohelig allians av dem som drömmer sig tillbaka till folkhemmet. Globaliseringen ställer krav på en arbetsmarknad som fungerar annorlunda än i gårdagens Sverige."

SD ville inte ha denna "utmaning" till att börja med och om partiets politik hade genomförts för något decennium sedan skulle problematiken inte heller ha funnits. Det är också enormt förljuget att som vanligt blanda ihop Sveriges destruktiva asylpolitik med globalisering. I en globaliserad värld skulle vi kunna konkurrera om välutbildad arbetskraft, vilket vi knappast gör, alldeles utan att sänka några löner. Förslagen om att "sänka trösklar" visar enbart att vi tar emot fler och sämre utbildade människor än vad vi kan absorbera. Att Ullenhag ens för in SD i denna fråga beror förstås på att högern alltid vill placera partiet på vänsterkanten, precis som vänstern alltid vill sätta det på högerkanten, en taktik som blev pinsamt tydlig när partiledarna i Almedalen fick uppgiften att placera varandra längs skalan.

Vi kan notera att Ullenhags retorik trots allt har förändrats något:

"Sverige har tagit ett stort medmänskligt ansvar i en svår tid. För att integrera alla människor som nu sökt sig en fristad i Sverige krävs stora insatser. Arbetsförmedlingen beräknar att gruppen utrikes födda snart kommer utgöra hälften av alla arbetslösa i Sverige."

Nu påminns vi tydligen inte längre om att "600 000 utlandsfödda går till jobbet varje vecka" och de som tidigare sågs som stora tillgångar kräver plötsligt "stora insatser". Det var vi många som påpekade redan när Ullenhag var integrationsminister och ljög närmast dagligen, men värre är att inga insatser i världen kan lösa denna skapade "utmaning". En nästan helt irrelevant åtgärd presenteras också:

"På kort sikt är det viktigaste att snabbt korta handläggningstiderna. Regeringen har flaggat för att asylsökande kan behöva vänta upp till två år på besked om att få stanna i Sverige."

Det finns många skäl till att förkorta handläggningstiderna, inte minst för att snabbt kunna ge avslag, men det har mycket lite med arbetsmarknaden att göra, eftersom problemet är att det i genomsnitt tar många år för den nyanlände att efter uppehållstillstånd komma in på arbetsmarknaden, om det någonsin sker. En viss ärlighet smyger sig in:

"Men den stora utmaningen är inte att sysselsätta de syriska läkarna, utan i stället hur de runt hälften av de nyanlända som saknar gymnasieutbildning ska kunna komma in på den svenska arbetsmarknaden."

Just det, arbetsmarknaden behöver dem helt enkelt inte. Här har vänstern en poäng när den menar att högern vill skapa arbeten som idag varken finns eller behövs, exempelvis personer som packar matkassar i livsmedelsbutikerna. Erik skulle dock inte vara Ullenhag om han inte direkt därefter kommer med motsägelsefullt nonsens:

"Det är bra att Sverige är ett invandringsland och att människor söker sig hit. De som nu flytt krigets Syrien kan med rätt reformer bidra till att vi blir ett rikare land. Men det förutsätter att vi för en politik som möter de utmaningar Sverige står inför."

Varför är det bra? På vilket sätt blir ett land rikare genom att utbildningsnivån sänks? Ullenhags avslutning återkommer till den där alliansen han föreställer sig:

"Den allians som nu bildats mellan SD och S som blundar för den verkliga integrationsutmaningen och vägrar sänka trösklarna in på arbetsmarknaden riskerar att göra att politiken, i stället för att ta tillvara möjligheten som de människor som flytt hit är, skapar ett stort utanförskap."

Nej, Erik Ullenhag, det är du, Fredrik Reinfeldt och några till som har skapat ett stort utanförskap och det skulle vara mer klädsamt om ni åtminstone erkände ert misslyckande och förräderi.