torsdag 12 maj 2016

Migrationsfrågan till Miljöpartiet?




Aftonbladets Anders Lindberg är som bekant mannen som aldrig har sett ett problem som inte bäst löses genom att det tas till Sverige och inte heller ser några som helst begränsningar för invandringen till vårt land. När Miljöpartiet och dess roll i regeringen i dessa dagar diskuteras, lär det därför inte förvåna någon att han idag skriver under rubriken "Miljöpartiet bör få vinna flyktingpolitiken". Han hänvisar till alla de eftergifter Miljöpartiet har fått göra i regeringssamarbetet och nämner Bromma flygplats, Förbifart Stockholm, flyktingpolitiken, försvarsutgifterna, vapen­exporten och köp av nya Jasplan. Personligen kan jag tycka att ministerposterna i sig borde vara en tillräcklig belöning för Miljöpartiet och obehaget av att behöva samarbeta med dem en tillräcklig eftergift av Socialdemokraterna. Anders Lindberg motiverar sin rubrik med rent valtaktiska överväganden:

"Om Miljöpartiet, och därmed den rödgröna regeringen, ska ha en chans i nästa val behöver de ha segrar att redovisa för sina väljare. Men då måste de lära sig att välja sina strider."

I själva verket kan vi nog slå fast att den enda anledning Lindberg behöver för att lämna över invandringspolitiken till Miljöpartiet är att det skulle innebära störst volymer. Han sätter sitt hopp till den stundande partikongressen:

"Det självklara valet för ombuden på Miljöpartiets kongress borde vara flyktingpolitiken. Än så länge har inte riksdagen beslutat om tillfälliga uppehållstillstånd och försämrade möjlig­heter till familjeåterförening. Om Miljöpartiets kongress sätter ner foten kan besluten fortfarande stoppas."

Dessutom verkar den frågan faktiskt vara allra viktigast för miljöpartisterna och det var partiets eftergifter här som chockerade både medlemmar och utomstående bedömare mest. Det var också denna fråga som fick Åsa Romson att snyfta och Gustav Fridolin att med vulgära formuleringar fördöma sin egen regerings politik. Sällan har hyckleri och begär efter makt till varje pris visats upp så tydligt. När Anders Lindberg sedan ska ange skäl till att Stefan Löfven ska kompromissa, blir det för honom själv inga problem att kompromissa med logiken:

"För det första är det en dålig politik som försämrar integrationen genom att skapa orimliga väntetider och mer passivitet. För det ­andra behövs inte förändringarna eftersom antalet asylsökande minskar till följd av fästning Europa. För det tredje ligger det i Löfvens intresse att inte Miljö­partiet kapsejsar helt."

Det som försvårar integrationen allra mest är just de volymer som åtstramningarna syftade till att minska. Det är också dessa volymer som gör väntetiderna i Sverige orimligt långa, något som även jag instämmer i att de är, eftersom Migrationsverkets handläggare inte hinner med. Verket får ständigt nya anslag och kan se se sin redan imponerande personalstyrka stadigt växa, men resurserna räcker ändå inte till. Lindbergs tredje punkt kan ha sin riktighet, men den andra är rent nonsens som vi har hört förut. Åtgärderna föreslogs som sagt för att minska asyltrycket, och när så faktiskt sker kan det knappast vara ett skäl till att direkt försöka få upp det igen. Den där fästningen är ytterst porös och Turkiet har visat sig vara en inte alldeles pålitlig samarbetspartner som gränsvakt.

Nåväl, Anders Lindbergs hållning är förutsägbar och varför det inte är en bra idé att låta Miljöpartiet styra migrationspolitiken behöver vi inte utveckla här. Den intressanta frågan är snarare huruvida Lindbergs scenario kan bli verklighet. Miljöpartiet har hittills visat sig vara berett till vilka eftergifter som helst för att få sitta i regeringen och det är inte alls omöjligt att de skulle nöja sig med att få fritt spelrum kring invandringen. Genom de föreslagna panikåtgärderna efter höstens kulmen har dock Socialdemokraterna visat sig ha åtminstone en fot i verkligheten och troligen ett antal företrädare som kan se problem med en obegränsad invandring. Hur Fredrik Reinfeldt kunde komma undan med sin migrationsöverenskommelse, dessutom för att straffa SD-väljare, är ett mysterium.




Det finns förstås en viss risk att Socialdemokraterna tycker att överlämnandet av ett politikområde skulle vara ett pris värt att betala för att ha en nöjd samarbetspartner och lugn och ro på övriga områden. Det är inte alla som inser att detta enda område påverkar även de övriga. Å andra sidan är ökad invandring knappast någon valmagnet och varken Socialdemokraterna eller Stefan Löfven har råd att förlora särskilt mycket mer stöd i opinionen. De må ha intresse av att det lilla koalitionspartiet inte kapsejsar helt, men det skulle vara oändligt mycket värre för dem om det egna partiet gjorde det.

Det finns anledning att se positivt på den uppkomna situationen och ljust på framtiden. Om de föreslagna åtstramningarna klubbas igenom, och dessutom fortsätter att i viss mån dämpa volymerna, kanske medlemmarna kommer att tvinga Miljöpartiet att lämna regeringen, med en parlamentariskt ännu svagare regering som följd. Om Socialdemokraterna begår misstaget att ge efter för miljöpartistiska krav på detta område, kan de själva komma att tappa ännu fler röster, möjligen med interna stridigheter och avgångskrav som följd. Det ser inte ljust ut för regeringen, men jag hoppas att den håller hela vägen till valet 2018, då landet kanske äntligen är moget för en verklig förändring.





5 kommentarer:

  1. Anders Lindberg har till råga på allt taffliga kunskaper i svenska. "...vinna flyktingpolitiken"?
    "....vinna om flyktingpolitiken"
    heter det väl. Lindberg kanske kan smita in på en sfi-lektion.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, han menar som att vinna ett pris, att de får den tilldelad helt enkelt.

      Radera
  2. Jeg vil igjen berømme Tobbesmedieblogg for meget god analyse. Tobbe skriver virkelig bra og klartenkt. Dette fortjener et stort publikum.

    Vi har jo vårt å stri med i Norge også, med et mediekorps som er sterkt venstrevridd. Det vi imidlertid ikke har i samme grad, er redaktører for pressestøttede (skattebetalerfinansierte) institusjoner, som i samme grad forsøker å ydmyke vanlige folk. Mennesker som bare følger sin politiske samvittighet, skal fremstilles som mindreverdige.

    Med en spissformulering: Tobbe, og mange andre alternative skribenter, kan sees på som en avradikaliserende faktor. Folk kan lese her, og få en forhåpning om at fornuften vil seire til slutt.

    SvaraRadera
  3. Suck i vilken mardröm blev Turkiet gränsvakt?
    Den galnaste bocken till trägårdsmästare. Varför inte Sahlin till finansminister också.
    Snälla väck mig,någon!

    SvaraRadera
  4. Anders Lindberg är troligen medveten om att han tappat nära nog allt förtroende som seriös samhällsdebattör. Han är journalistikens svar på Henrik Arnstad. Medveten om att det inte finns någon väg tillbaka till sans och måtta vad gäller skriverierna om invandringen, måste han fortsätta med floskler och orimligheter. Förhoppningen är väl att undret ska inträffa. Opinionen och samtliga politiker och journalister ska åter igen kraftsamla och återgå till att öka massinvandringsvolymen. Kanske kan man enas om att förbjuda SD som lök på laxen. Om inte detta sker är Anders Lindbergs saga som trovärdig journalist all.
    Han påminner om lindansaren mellan två skyskrapor. Det finns ingen väg tillbaka. Allt som gäller är att fortsätta framåt i den tilltagande blåsten, på den allt slakare linan.
    Han lär ha sagt "jag vet precis vad jag gör" för några år sedan.
    Den som lever får se!

    SvaraRadera