En lite bättre liberal attackerar Alice Teodorescu och SD

Csaba Perlenberg tittar ut i dagsljuset,
lika obehagligt som den friska luften.

Av någon anledning har skribenten Csaba Perlenberg på senare tid gått in för att attackera Göteborgs-Postens Alice Teodorescu, kanske för att han själv tidigare har skrivit där och därmed hyser ett personligt agg. Han ser sig hursomhelst som liberal och vill i dagens Expressen säga att han är en godare liberal än Teodorescu, eftersom den avgörande frågan som alltid är hur man förhåller sig till Sverigedemokraterna. För säkerhets skull tar han i ordentligt och lögnerna flödar redan från start:

"Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Partiledaren Jimmie Åkesson gick med i partiet när dess medlemmar öppet bar bruna skjortor. När skinnskallar med nazistsymboler trampade asfalt i partiets demonstrationståg."

Sedan SD bildades 1988 har partiet naturligtvis förändrats, växt och professionaliserats, men de fantastiska beskrivningar som nu sprids om partiets yngre år är minst sagt överdrivna och var och en kan genom bilder konstatera att bruna skjortor inte förekom i någon större utsträckning. När Perlenberg helt enkelt slår fast att "Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti" ansluter han sig till en taktik som verkar vara på modet, där man inte besvärar sig med några exempel eller analyser, då det är lättare att bara utnämna en motståndare till det ena eller det andra. I morse såg vi också ett exempel på fenomenet, då SVT Gomorron Sveriges kulturpanel ännu en gång skulle diskutera den bokmässa som inleds i morgon. Ärligt talat trodde jag att panelen denna gång skulle tala om ett antal utställare och författare, men det blev återigen en lögnkavalkad mot Nya Tider. Eftersom jag redan har skrivit en hel del om denna medverkan, kan vi här nöja oss med att konstatera, vilket var poängen, att Kristina Lindqvist obesvärat slår fast att för henne själv är Nya Tider "nazister" och sedan utgår från denna egna verklighetsuppfattning:

På samma sätt väljer Csaba Perlenberg att i stället för att tala om till exempel SD:s invandringspolitik, själva skälet till att partiet har setts som en paria, fokusera på fiktiva "bruna skjortor" och "nazistsymboler". Jag besökte faktiskt själv ett möte med partiet i början av 1990-talet och kan konstatera att ingenting av detta förekom i ett enda fall. 

Taktiken är på sitt sätt fascinerande och rör sig bortom det man normalt sett menar med uttrycket "halmgubbe", som brukar handla om att man attackerar något som en motståndare inte riktigt tycker eller har menat. I de fall vi nu talar om, ger man först motståndaren en egen etikett, som man sedan förser med ett antal egenskaper och åsikter som man tycker hör ihop med den valda etiketten. Så skulle man kunna "argumentera" mot det mesta; "För mig tillhör Kulturpanelen Amish-gruppen, och därför borde de inte sitta i en tv-studio som kräver elektricitet". Av någon anledning väljer Perlenberg, sannolikt också av personliga skäl, att attackera Lars Hansson (SD) i Göteborg:

"I Göteborg står Sverigedemokraternas kommunalråd Lars Hansson i kommunfullmäktige och insinuerar på det mest raljanta och fördomsfulla vis om att det bland EU-migranterna kanske finns 'romska terrorceller'. Vid det socialdemokratiska kommunalrådet Dario Espigas sista fullmäktigesammanträde i våras undrade samme Hansson om Espiga (som bott i Sverige i över 40 år) var en papperslös flykting."

Vad uttrycket "romska terrorceller" åsyftade känner jag inte till, men diskussionen handlade om socialhjälp till romska tiggare i Göteborg och det poängterades att gruppen bland annat ägnade sig åt stölder. Däremot har Lars Hansson tidigare kommenterat den där andra "historien":

"Dario och jag är kompisar. Det är min ende riktige kompis i Socialdemokraterna. Jag gick upp och höll ett avskedstal till honom. Jag sa lite skämtsamt 'du är väl inte papperslös fortfarande'. Jag blinkade till honom och han blinkade tillbaka. Du kan fråga honom själv, han är en god vän till mig och från min sida var det ett skämt."

Något sådant kan man förstås också blåsa upp till något det inte är. Det är dock Alice Teodorescu som är huvudmålet för texten:

"I söndagens SVT Agenda menade hon dock att Alliansen borde samarbeta med SD i 'enskilda frågor'. SD skulle nämligen kunna gå att uppfostra, göras rumsrena. Men varför är det Alliansens ansvar att göra SD rumsrena? Enligt Teodorescu finns det nämligen en gyllene chans att garantera ett borgerligt maktinnehav för en lång tid framöver. Men vad syftet är med en Alliansregering som stöds av SD om liberala kärnvärden undermineras är oklart."

Egentligen är det oändligt mycket märkligare att agera som Alliansen har gjort hittills; att låta bli att ta makten, trots att man kan göra det när som helst, och rentav göra upp med Socialdemokraterna om att inte ställa till besvär. Om nu Socialdemokraterna decennium efter decennium kan regera med hjälp av Vänsterpartiet, borde det sannerligen inte vara kontroversiellt om Moderaterna samarbetar i någon form med SD. Dessutom, om nu den påstådda rasismen är problemet, lär den finnas även inom Moderaterna, vilket tydligt framgick i det så kallade "valstugereportaget", där moderata valarbetare lade ut texten om olika folkgrupper.

Moderater utvecklar det rumsrena
partiets värdegrund.

Perlenberg ser dock till att gå vidare till ett annat populärt tema i mediekretsar:

"Men låt oss lämna partiets rasism därhän. Den är ju så tröttsam och besvärlig, om än genom Teodorescus försorg så överraskande lätt att svära sig fri ifrån. Låt oss tala om enskilda frågor. Låt oss exempelvis tala om den gemensamma förutsättning som både Alice Teodorescu och jag delar för vår yrkesgärning: yttrandefriheten och tryckfriheten."

Jo, många journalister hävdar verkligen att SD vill avskaffa yttrande- och tryckfrihet, företeelser som vi för övrigt vet är långt ifrån självklara i dagens Sverige. Festligt nog kan vi redan några rader längre ned få en bild av hur Perlenberg egentligen ser på frågan om åsiktspluralism:

"För att inte nämna hur systematiskt SD arbetar med slasktrattsmedia för att sprida halvsanningar och direkta lögner vars syfte är att göda främlingsfientlighet."

Detta skrivs alltså i exakt samma inlägg där han själv bjuder på en mängd halvsanningar och direkta lögner för att i stället göda demokraturen. När SD:s kamp mot yttrandefriheten ska illustreras, blir det också viktigt att slira rejält på sanningen:

"Ett axplock av sverigedemokratiska utspel kring mediepolitiken de senaste åren gör gällande att svenska journalister bör åsiktsregistreras alternativt anställas efter ett kvotsystem baserat på politisk tillhörighet, public service avskaffas och ansvariga utgivares befogenheter skall begränsas. Partisekreteraren Richard Jomshof har på sin Facebooksida öppet beklagat sig över att 'media i Sverige inte fungerar som media i Ungern'. Där oppositionella medier trakasseras och tystas och där staten kontrollerar informationsflödet på ett Sovjetliknande vis."

Nej, Ungern påminner inte om Sovjetunionen på något vis. Så sent som idag kommunicerade jag själv med en ungersk journalist, utan någon statlig övervakning eller censur, vilket alltså inte skulle ha skett i Sovjetunionen. Anledningen till att tankar kring åsiktskvotering eller avskaffande av public service ens uppstår, beror förstås på den befintliga situationen i Sverige, där vi ständigt ser hur journalister, och inte minst deras chefer, i högsta grad verkar ha åsiktskvoterats för att få en stabil vänsterdominans. Vid detta har vänstern uppenbarligen vant sig, eftersom vi nyligen såg hur en kritisk fråga kring SSU:s rasseparatism ledde till omedelbara krav på en programledares avgång, fenomen som vi också kunde notera när frågan "Hur många invandrare tål Sverige?" en enda gång råkade ställas, eller hur samma vänster rentav ville se Thomas Mattssons avgång, efter att krönikören Ulf Nilsson nämnt någon positiv aspekt av kolonialismen. 

Så ser nämligen vänsterns syn på yttrandefrihet och demokrati ut. Att alla åsikter får uttryckas är för dessa människor direkt förkastligt och det räcker inte att deras egna åsikter har majoritet; de måste vara allenarådande. Sålunda skapar en enda oppositionell tidning på en bokmässa ett enormt hat och människor kunde på allvar samlas 2010 för att  demonstrera mot att endast 94,3 procent valde att inte rösta på SD. 

Mot slutet blir Csaba Perlenberg närmast poetisk, även om det inte riktigt döljer hans agenda:

"SD:s rasism är till sin natur demokratiskt destabiliserande. Det genomsyrar alla andra frågor. Således existerar det inga enskilda frågor. Det finns endast enskilda personer som tar ställning för eller dagtingar med grundläggande demokratiska och liberala kärnvärden. Vissa driver liberal opinionsbildning mot mörkerkrafterna, andra gör deras analyser till sina.

Det är inte "mod" att säga det som fler borde protestera mot, Alice Teodorescu. Det är inte fritänkande att kedja sig fast vid den mast vars höjd för stunden må växa, men vars skugga faller tyngst och störst."

Frågan är förstås som vanligt hur demokratiskt sinnad den är som själv talar om "mörkerkrafter" som "fler borde protestera mot". Att påstå att Alice Teodorescu har kedjat fast sig vid någon mast, vilket alltså skulle vara SD, är sannerligen att ha en flexibel inställning till sanningen. Intrycket efter denna text blir helt enkelt att Csaba Perlenberg har samma uppfattning som Eric Rosén, Björn Wiman, Gunnar Ardenius och alla de andra, en hållning som inte är mer komplicerad eller principiell än att just det som de själva ogillar ska tystas. Det kan vara värt att notera att jag själv inte en enda gång har protesterat mot DN:s eller Expressens närvaro på Bokmässan i Göteborg.