lördag 15 oktober 2016

Journalisters märkliga förhållande till andras åsikter





Jag har just tittat på den nyligen genomförda debatten på Publicistklubben kallad "Debatten om debatten om debatten...". En stor del ägnades åt att diskutera hur personer med för etablissemanget obekväma åsikter skulle hanteras. Janne Josefsson stod för det som vi kan kalla "det sunda förnuftet", kombinerat med en hel del eftertänksamhet, men alla var överens om att det var ett stort haveri att Nya Tiders Vávra Suk intervjuades under några minuter i Aktuellt. För mig, som ändå tycker mig ha en viss vana av att höra hur medieetablissemanget resonerar, är det obegripligt. Intervjuas inte människor på detta sätt hela tiden? Man menade att upplägget var fel, eftersom den enda acceptabla formen tydligen skulle ha varit en debatt, och man vände sig mot att inslaget direktsändes. I själva verket fick Vávra Suk ett antal kritiska frågor, men det räckte alltså inte. I detta fall tror jag faktiskt att upprördheten egentligen inte beror på formatet, utan på att Vávra Suk svarade väl för sig, medan den nödvändiga motrösten utgjordes av Henrik Arnstad. Det var han som hade vägrat att delta i en debatt och hans insats blev än mer bisarr då han uttryckligen inte ville tala om Nya Tider, utan om hur illa han tyckte om nazism. Just den stormen ska vi nog främst förstå som besvikelse efter Arnstads mycket svaga insats och Vávra Suks välformulerade svar på SVT:s frågor.

En mer allmän förklaring till dessa människors förfäran har dock blivit allt tydligare, och uttrycks i dagens DN genom Amanda Björkmans inlägg "Gör er inte till nazisters megafon". Det första stycket säger oerhört mycket:

"I onsdags publicerade tidningen en intervju med en ung man som beskriver sig som 'stolt nationalsocialist' och medlem i Nordiska motståndsrörelsen. Men i stället för att förklara för läsarna att det är en nazistisk grupp, skriver reportern att 'organisationen beskriver sig själv som en kamporganisation för att samla motstånd mot den folkmordspolitik som bedrivs'.
Läsaren lämnas ensam med en nazists världsbild."

Notera den självgodhet som här förmedlas, fulländad genom föraktet mot vanliga medborgare. "Läsaren lämnas ensam", alltså svag, förvirrad och mottaglig för vad som helst, när denne borde ledsagas och informeras av en representant för medierna. Tanken är att den helt oinformerade vanliga människan får läsa om "en nazists världsbild" och då automatiskt själv absorberar den. Tydligen var reporterns enorma felsteg att denne inte skrev en särskild mening om att "det är en nazistisk grupp", vilket är desto märkligare när den intervjuade inte bara levererar sin världsbild, utan också säger att han är en "stolt nationalsocialist". Det är inte svårt att misstänka att Amanda Björkman helst hade sett att personen inte intervjuades överhuvudtaget, till förmån för någon text om att nazism är dåligt. Ytterligare en passage om den övergivne läsaren dyker upp:

"Gör gärna en intervju med en nazist, hjälp läsarna att förstå världen bättre. Men trumpeta inte okritiskt ut budskapet."

Ärligt talat är vi nog ganska många vid det här laget som faktiskt tvivlar på till exempel DN:s journalisters förmåga och vilja att förklara världen. Framför allt är det tveksamt om jag, eller särskilt många andra, verkligen behöver hjälp från personer som Amanda Björkman för att vi ens ska kunna ta till oss en artikel. Själv tycker jag att det vettigaste intervjuupplägget faktiskt är att objektet själv får definiera sig och berätta om sin egen syn på det ena och det andra. Jag ser inte heller några som helst problem med att man gör på samma sätt med kommunister eller liberaler, och låter mig dra mina egna slutsatser. Saken är dock den att man gör det hela tiden, och protesterna vi nu hör endast gäller när röster från det nationalistiska lägret någon gång får komma till tals. Särskilt tydligt var det kanske i fallet med Aktuellts inslag, där ingen uttryckte någon kritik mot att en person som Henrik Arnstad fick sitta och lägga ut texten minst lika länge som Vávra Suk.


Det har kommit mycket av detta snitt från Amanda Björkman,
en linje som nu samtliga DN:s medarbetare verkar ha beordrats
att följa.


Festligt nog visar Amanda Björkman sedan ytterligare ett problem med att systemmedias journalister ska hjälpa läsaren:

"Vi känner igen diskussionen. Det var inte länge sedan chefredaktören för Nya Tider, en tidskrift med kopplingar till just Nordiska motståndsrörelsen, gjorde Aktuellts sändning till en fars."

På ett par rader presenterar hon här alltså en direkt lögn och en mycket egen tolkning. På vilket sätt hjälps läsaren av påståendet att Nya Tider skulle ha "kopplingar" till NMR, när det helt enkelt inte är sant? Varför får läsaren inte ens veta på vilket sätt Aktuellts sändning skulle ha varit "en fars"? Jag vågar hävda att det för vem som helst skulle vara oändligt mycket mer upplysande att helt enkelt läsa Nya Tiders artiklar och själv se Aktuellts inslag. I denna länk ger jag förvisso egna kommentarer, "hjälper läsaren", men inslaget ligger där helt obearbetat. Denna problematik är för övrigt det ursprungliga skälet till att jag började lägga upp debatter och intervjuer med företrädare för europeiska patriotiska partier, eftersom det är bättre att svenskarna kan se vad dessa personer faktiskt säger, än att de "hjälps" av svensk media med grova lögner, snedvridningar och epitet.

Att det idag finns alternativ media, och framför allt Internet, är uppenbarligen oerhört traumatiskt för ett medieetablissemang vant vid åsiktsmonopol. De kan skriva att Jean-Marie Le Pen har sagt att "förintelsen var en detalj", eller rentav dra till med "bagatell", medan jag någon timme senare kan lägga upp just den intervju där detta påstås ha sagts.

Det finns också många på "vår sida" som menar att man aldrig ska läsa systemmedia, och då inte främst för att sinnet skulle förgiftas, utan för att dessa publikationer inte ska gynnas ekonomiskt. Jag håller inte med. Hundratusentals svenskar läser redan Aftonbladet och Expressen och vi gör oss själva onödigt blinda, precis som etablissemanget, om vi inte tar del av det som där sägs. Dessutom är faktiskt många människor socialister och liberaler, vilket gör det nödvändigt att förstå hur dessa resonerar. Att vägra ta del av meningsmotståndares åsikter, och rentav vilja stoppa dessa från intervjuer och bokmässor, är sannolikt en av etablissemangets största svagheter. Det är inte konstigt att de helt saknar argument och förmåga att förstå till exempel varför över en miljon svenskar nu stöder Sverigedemokraterna.





10 kommentarer:

  1. Tack för denna analys och alla de andra. Men hur länge ska detta låsta läge pågå, egentligen? Väldigt många med mig är så urtrötta.

    SvaraRadera
  2. Jag såg debatten i publicistklubben. Man undrar hur det står till med "ytrandefriheten"?? Det är som i sandlådan journalisterna tål inte andras åsikter.Det är bara PK som gäller.Vavra Suk var superbra i Aktuellt.Han var nog för "braaa"!!

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att det skulle vara väldigt intressant att se och höra intervjuer med Saudiarabiens, Nordkoreas och Kinas ledare och få veta hur de ser på sig själva och hur de motiverar sitt diktatoriska styrelseskick. Men någon sådan intervju kan ju aldrig någon svensk journalist göra för då ger han ju enligt PK-doktrinen denne diktator legitimitet och kan, som DN:s superhypokondriker Kristina Lindquist tror, bli smittad och själv bli islamist eller diktaturkramande kommunist. Skulle de intervjuer som faktiskt har gjorts med verkliga fascister som t.ex. Saddam Hussein och Khadaffi innehållit så provokativa och kränkande frågor som Vavra Suk fick så hade journalisterna visat lite ryggrad men kommit hem till Sverige i en likkista...
    Trots (eller kanske på grund av) att Vavra Suk fick flera tuffa frågor och Arnstad mest fick hålla sövande monologer om tillståndet i Tyskland 1936-1945 var det Suk som överlägset vann över Arnstad när det gäller framförande och då var det inte ens en debatt.

    DN:s Amanda Björkmans "urblåsta Nisse i Hökarängen"-attityd kan stå som själva arketypen för hela journalistkårens gränslösa folkförakt. Deras förakt är så öppet och absurt att man inte ens kan bli förbannad.
    Båda DN-propagandisterna Kristina Lindquist (som tror att fascism smittar) och Amanda Björkman (som tror att Nisse i Hökarängen totalt saknar både immunitet och hjärna) är två skitungar som inte tagit sig ur pubertetens narcissistiska och kaxiga "jag vet bäst och håll käft medan jag talar om hur allting ligger till".
    Den stilen kan de ju köra mot lättduperade tonåringar men större delen av DN:s läsare är säkert dubbelt så gamla som dem själva och tar ingen skit av sådana pubertetsfjollor. Att DN förlorar prenumeranter är bara logiskt.

    SvaraRadera
  4. Journalistens ansvar är att lägga fram fakta. Vara saklig. Som du skriver, Tobbe, är det upp till läsaren att ta ställning. Att bli klappad på huvudet gillar ingen, särskilt inte någon som förväntas betala för det genom exempelvis en prenumeration. Det är i förlängningen precis samma tankesätt som får dessa gutmenschen att orera över människor som vågar vara kritiska mot förd migrationspolitik eller, ve och fasa!, enskilda migranter som begått brott eller beter sig illa. Varför? Dessa människor är antingen offer eller barn eller båda. I Lindquists och Björkmans huvuden är det inte konstigt att de vet bättre när de själva anser sig att ha med barn att göra. De börjar dagen med att lämna på dagis och kommer sedan till jobbet där de nu HÄMTAR på dagis, det vill säga samhället. Det egna barnet har bytts ut till ett annat barn: läsaren, medborgaren, kritikern. En felriktad modersinstinkt, helt enkelt.

    SvaraRadera
  5. "Det finns också många på "vår sida" som menar att man aldrig ska läsa systemmedia, och då inte främst för att sinnet skulle förgiftas, utan för att dessa publikationer inte ska gynnas ekonomiskt. Jag håller inte med. "

    Jag är en av dem som bojkottar Expressens och Aftonbladets tidningar och sajter för att de inte ska gynnas ekonomiskt.
    Jag behöver heller inte läsa deras alster för att få veta hur dessa resonerar för det har jag flera decenniers erfarenhet av och deras "resonemang" utvecklas bara i extrem riktning så jag vet ungefär hur de argumenterar idag jämfört med för sju år sedan då jag sist läste på deras sajter. Det är bara att multplicera galenskapen med 5 ungefär...
    Hur de resonerar i detalj i enskilda fall, som t.ex. Nya Tider på bokmässan, får jag reda på via Avpixlat, Nya Tider, Fria Tider och dig, Tobbe. Det räcker gott och väl och ger en klar bild.
    Nej, vi läsare och "troll" gör inte oss själva onödigt blinda, precis som etablissemanget, eftersom alternativa media citerar PK-medias stolligheter och visar dessutom videoklipp med t.ex. Janne Josefssons debatt mot DN:s  censuranhängare.
    PK-mediernas läsare får däremot inte ens läsa ett minimalt citat från t.ex. Nya Tider (inte ens en kort rubrik) och alla PK-medier är belagda med länkningsförbud till alternativa medier.
    Det är en viss skillnad mellan att bojkotta (men ändå "tjuvtitta" lite) och sticka huvudet i sanden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt enig med Stig i denna frågan om mediebojkott.
      Stig skrev:
      "Jag är en av dem som bojkottar Expressens och Aftonbladets tidningar och sajter för att de inte ska gynnas ekonomiskt.
      Jag behöver heller inte läsa deras alster för att få veta hur dessa resonerar för det har jag flera decenniers erfarenhet av och deras 'resonemang' utvecklas bara i extrem riktning så jag vet ungefär hur de argumenterar idag jämfört med för sju år sedan då jag sist läste på deras sajter. Det är bara att multplicera galenskapen med 5 ungefär"
      AMEN.

      Dessutom så är det egentligen omöjligt att inte ta del av regimmedia. Man absorberar det praktiskt taget genom osmos; löpsedlar, radio butiker och arbetsplatser..alla förbannade gratistidningar som kommer i brevlådan (som i allmänhet delas ut av aktörer som mittmedia, Stampen och Bonnier).

      Massmedia är de stora maktspelarna i samhället. De besitter långt mycket mer reell politisk makt än någon riksdagsman.

      Media är inte "politiskt korrekta".
      Politiker är "medialt korrekta".

      Det minsta man kan göra är att ge tusan i att göda dem med pengar (även om de nu iaf tar pengar från oss via skattsedeln - presstöd)

      Vill man tvunget hålla sig 100% ajour med den psykologiska krigföringen mot oss så finns ju skräptidningarna på varje bibliotek. Köp dem inte. Klicka inte in Er på deras sajter:
      Ge dem inte en krona!

      Radera
  6. Merk at, bak synspunktet om at det var galt å intevjue Suk, ligger et nødvendig premiss.

    Det premisset er at minuttene hvor Suk fikk komme til orde, åpenbart fungerte slik at Suk vant sympati hos flere seere, enn han støtte fra seg.

    Det er så enkelt.

    Så kan man ha to ulike hypoteser.

    En, at dette skyldes en "feil" i intervjuteknikken, forberedelsen hos programleder eller annet.

    To, at dette skyldes at Suk har ganske gode argument, som vinner sympati hos en god del svensker.




    SvaraRadera
  7. Den här åsiktsspalten av Amanda Björkman och hela den töntiga debatten i publicistklubbens regi är avslöjande för den journalistiska mentaliteten. Som jag alltid påpekar när jag får tillfälle är journalister inte experter i någon fråga. De har lärt sig lite journalistisk metod men inte ägnat sig åt någon ämnesfördjupning. Ändå är det frågan om helt otroliga mallgrodor som tror sig veta bättre än andra.

    Den värsta busen och drummeln som deltog i denna debatt var ju utan tvekan den f.d. programdirektören på SVT. Hela tiden när jag satt och såg debatten kom en sak upp i huvudet på mig. Minns jag rätt var han kontroversiell och omdiskuterad som programdirektör då han just tillträtt. Det snackades en del om hans låga kompetens och mycket höga lön.

    Min far kommenterade karlns uppenbarelse i Aktuellt eller Rapport under en intervju med att han såg ut och uttalade sig som man kan förvänta av en nerknarkad slusk. Det omdömet står sig bra fortfarande. Karln var inte bara otrevlig att se på utan han har tydligen också ett hårdkokt kommunistförflutet. Janne Josefsson antydde något om försvar för röda khmererna och det Demokratiska Kampuchea. En sån typ kan inte auktoritativt uttala sig om publicistik och yttrandefrihet.

    Hela journalistkåren framstår ju mer man tar del av detta gängs diskussioner som obegåvade men uppblåsta praktnollor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Som jag alltid påpekar när jag får tillfälle är journalister inte experter i någon fråga."

      Nja, viss specialisering är det för det finns ju sportjournalister, ekonomijournalister osv men de politiska journalisterna ska behärska ett så brett ämne att de inte klarar av det och de borde specialisera sig inom ett fåtal politiska områden så att de har lite hum om vad de svamlar om. Ännu värre blir det när kulturjournalister lägger sig i invandringspolitiken. Cecilia Hagen är ett tragiskt sådant exempel som dessutom påstår att hennes hot och hets mot sverigedemokrater och övriga invandringskritiker bara var ironi som inte ska tolkas bokstavligt. Ingen har ju heller tolkat hennes smädesskrift bokstavligt, ingen tror att det var verkliga råttor hon syftade på. När sådana kulturkrönikörer (eller vad hon nu är) klampar in på ämnesområden de inte alls behärskar blir allting fel och de klarar inte av att bemöta kritiken.
      Men även om journalisterna skulle specialisera sig inom något politiskt område så är de ändå så intellektuellt förslöade att de fortsätter köra med rasiststämpeln och naziststäpeln och åberopa klyschan om "allas lika värde" vilken fråga det än gäller. Det är ju så bekvämt.

      Radera
  8. Jag tror liksom du att en av orsakerna till Vavra Suk-upprördheten var just att de inte lyckades demonisera honom, att han inte kom ur balans och dessutom lyckades leverera en rätt välformulerad drapa om gammelmedier. Att engagera Arnstad var ju helt klart också ett stort misstag i sammanhanget. Förmodligen var det svårt att hitta en "bra" motdebattör. Arnstad levereade inget av värde för dem som ville demonisera Suk. Alla vet ju att Hitler var en synnerligen otrevlig typ. Det var helt enkelt ett väldigt ovanligt inslag på det sättet att den som skulle demoniseras framstod i ganska bra dager, oavsett vad han nu har för åsikter. Jag har inte full koll.

    Men det jag undrar är om Arnstad verkligen valde själv att inte debattera. Den som hörde den efterföljande debatten mellan Janne J och Jan Helin i samma Aktuellt två(?) dagar senare minns hur studioreportern Nike (som plötsligt blir part i debatten, mot Helin) inte mindre än två gånger upprepar att Helin uppmanat redaktionen att INTE tillåta debatter med extremister. Jag tror Helin är den egentliga orsaken till det som många uppfattade som ett haveri.

    Att han inte tar den smällen utan hänger ut sina underordnade tycker jag är en smått historisk händelse. Den visar på att SVT:s nyhetsredaktion f.n. har en fullständigt skrupelfri karriärist beredd att sälja sina egna för at inte själv hamna i dålig dager. Jag gissar att han har extremt lågt förtroende os SVT:s journalister nu vilket kanske kan vara en nyttig läxa för dem.

    SvaraRadera