Andrev Waldens tur

När Andrev Walden idag som kanske krönikör nummer tio, och förhoppningsvis den siste, vill berätta vad som är folket och att all oro inte ska tas på allvar, är hans text förstås totalt ointressant, men jag ska göra mitt bästa för att bemöta även den med någon ny infallsvinkel. För att förstå komiken och varför jag nu ens nämner detta alster, bör ni komma ihåg att jag trodde att Heidi Avellans försök i denna genre skulle bli det sista. Men nej, två dagar efter att "kultursidans" Petter Larsson gav oss uppmaningen "Lägg ner fjäsket för ytterhögern", känner Walden uppenbarligen att tidningen behöver hans version "Köp inte radikalhögerns dramaturgi". Den mest anmärkningsvärda aspekten är kanske att Aftonbladet verkligen betalar för detta, att ingen säger till skribenten att han är sist på bollen och att det skulle kännas pinsamt att publicera ännu en text med exakt samma resonemang efter att alla andra redan har skrivit det.

Vi får den obligatoriska referensen till moderaten Tomas Tobés användning av ordet "godhetssignalering", följt av en attack mot högerskribenten Alice Teodorescu. Att måltavlorna plockas från högern, snarare än "extremhögern", är ingen slump och Andrev Walden ska som legitim åsikt nämna att "74 procent av svenskarna vill begränsa vinstuttaget" och att han inte "kan komma på någon annan fråga där oron är större". Vad han därmed avslöjar är att "radikalhögerns" frågor inte är legitima, medan vänsterns är det. Det är särskilt intressant då han menar att 20 procent av befolkningen, alltså denna "radikalhöger", inte kan anses utgöra folket, medan Vänsterpartiets 7 procent tydligen gör det.

Vi har också kunnat få Waldens visdomsord i någon sorts bildform

Vi inser att exempelvis SD inte talar för hela folket, men det är inte poängen i diskussionen om etablissemang och folk. Problemet är att de som oroas av asylinvandringens konsekvenser inte alls har samma mediala plattformar och rentav isoleras i parlamentet. Jonas Sjöstedt kan tala om vinster i välfärden, riskkapitalister och giriga direktörer i all oändlighet utan att kallas populist, medan vänstersidor som Politism och ETC kan driva denna linje utan att någonsin kallas för "hatsajter". Dessutom undrar jag om någon verkligen är orolig för vinster i välfärden, och hur dessa personer i så fall fungerar. Att känna avund inför att vissa tjänar mer pengar än en själv är mänskligt, och verkar driva alla Vänsterpartiets analyser, men om det får en att känna oro har man större problem. Särskilt om man samtidigt förespråkar omfattande asylinvandring och tror att det inte kommer att påverka välfärden.

Den dramaturgi som Andrev Walden syftar på i rubriken och som naturligtvis upprör honom mest handlar om media:

"Likhetstecknet mellan etablissemang och mainstreammedia är den höger­radikala rörelsens kanske största drama­turgiska framgång. Bilden har fått så starkt fäste att journalisterna i dag är mer förknippade med eliten än både kungabarn och börsdirektörer."

Etablissemanget i dessa sammanhang handlar inte om inkomst, utan om den roll man spelar. De etablerade medierna i inte minst Sverige går maktens intressen och gör allt för att förmedla den påbjudna ideologin kring invandring och mångkultur. Denna makt över samtal och tankar har inte kungabarn och sannolikt inte ens börsdirektörer, även om dessa grupper provocerar vänstermänniskor av Waldens snitt alldeles särskilt. Själv provoceras jag av exempelvis Anne Rambergs överklassmanér och klassmedvetna arrogans, men det beror mer på hennes poserande än på förmögenheten i sig. Denna oförmåga att förstå vad vi menar med etablissemang, fick också många vänstermänniskor att glatt dela en bild från Donald Trumps och Nigel Farages första möte:

Den stora poängen med bilden var att dörren bakom de båda består av guld, eller åtminstone har denna färg. Kommentarerna som följde med denna bild handlade om hur dumma patrioter var som trodde att Donald Trump inte skulle tillhöra etablissemanget. I själva verket vet vi att han är förmögen, men det betyder inte att han inte skulle kunna gå till angrepp mot just etablissemanget. Det bevisas om inte annat av att de uppenbarligen upplevde honom som ett hot under hela presidentvalskampanjen. Andrev Walden har sannolikt mindre ekonomiska resurser än Donald Trump, men som medverkande i alla medier, boende på Södermalm och predikande varje politiskt korrekt ställningstagande, tillhör han ändå i högsta grad det svenska etablissemanget. Som för att trumma in mitt påstående, får vi mot slutet:

"Och kom ihåg att jämställdhet, tolerans och alla männ­iskors lika värde ­inte är ­något elitprojekt."

Då var det ju synd att du valde att verkligen använda idiotfrasen "alla människors lika värde", som vi får i ansiktet från just etablissemanget varje gång försök att debattera invandring eller tiggeriturism görs. Det är massinvandringen och folkutbytet som är elitprojektet, inte de tomma fraser som används för att vifta bort kritik mot det.

Man kan som sagt undra varför dessa figurer repeterar vad alla andra i samma ankdamm redan har sagt, men att de nog mest poserar för varandra framgår redan när vi tar en titt på Twitter. Eskilstuna-Kurirens ledarskribent, som också har bjudit på exakt samma resonemang, är nöjd:

Vänstersajten Politisms redaktör tyckte att även denna tionde kopia behöver uppmärksammas:

Södermalms kanske finaste asylaktivist har också något att säga:

En av de mer omhuldade "komikerna" var särskilt förtjust i det sista tramset:

Det stycket sågs som mycket briljant av ytterligare en mediefigur, som också har arbetat för Aftonbladet:

Chefen för Göteborgs stadsteater blir den som tar i allra mest:

Och ni skulle inte utgöra ett etablissemang?