söndag 20 november 2016

Ännu en dag av etablissemangets dödssuckar




Varje dag plöjer jag igenom de större svenska tidningarna, samt några utländska. Det kanske låter lite ledsamt och som en tråkig sysselsättning, men när man på detta sätt kan jämföra en lång rad alster blir det särskilt tydligt hur likriktade de är. Kompletterar vi sedan med flödet på Twitter, får vi en fullständigt patetisk bild av samförstånd och inbördes beundran bland människor som egentligen borde ha olika åsikter att debattera. Idag hyllar till exempel Anders Lindberg, som ska vara socialdemokrat, en text av Peter Wolodarski, som ska vara liberal:




När en mediefigur kallar en annan mediefigurs text för "viktig", vet jag av erfarenhet att den kommer att vara allt annat än just det. Nästan undantagslöst handlar det då om ett standardalster kring "alla människors lika värde", behovet av att stå upp mot invandringskritik eller nödvändigheten av att tysta obekväma röster. Så vitt jag kan se av reaktionerna, från både etablissemang och patrioter, är det Wolodarskis alster som är dagens stora prestation på området, men jag tänkte här göra ett större svep genom dagens skörd. Skälet är att varje text för sig inte har tillräcklig substans för att förtjäna ett särskilt bemötande. Man kan invända att dessa texter aldrig "förtjänar" att tas på allvar i någon sorts moralisk mening, men ibland berör de omedvetet intressantare aspekter som kan användas som avstamp.

Så är det inte idag, så låt oss göra några nedslag här och där, och börja med Aftonbladet. Lena Mellin vill berätta att "Det kan tyvärr bli ännu värre än Trump", vilket redan det är lite märkligt, eftersom han inte ens har tillträtt. Å andra sidan tänkte nog samma människor att det inte kunde bli bättre än Barack Obama redan innan denne svors in, och han fick som bekant direkt Nobels fredspris, dels för att han var demokrat, men framför allt för att han är till hälften svart. Den första meningens analytiska djup förvånar ingen:

"Mörkret har sänkt sig över världen."

Som ni förstår handlar denna undergång om Brexit och givetvis Donald Trump. Vi får veta att han "nedvärderar halva mänskligheten", vilket senare följs av:

"Men det kan ­tyvärr bli ännu mörkare. I vår är det presidentval i Frankrike. Det kan vinnas av Marine Le Pen. Hon leder Nationella fronten, ett högerpopulistiskt, nationalistiskt och ­invandrarfientligt parti. De vill isolera Frankrike ­genom att gå ur EU och sätta upp tullmurar och stoppa invandringen."

Jag vet förstås att det egentligen bara handlar om invandringen, men det är intressant hur EU plötsligt också har blivit en symbol för godheten, trots att diskussionen om medlemskap en gång i tiden skar igenom partilinjer. Själv är jag skeptisk till den ekonomiska protektionismen, men den kan jag leva med om nationerna återupprättas och det muslimska inflödet upphör. Mycket intressant är också hur samma människor som har framhållit Hillary Clintons kön, talat om att "spränga glastak" och så vidare, aldrig kommer att poängtera att Frankrike kan få sin första kvinnliga president någonsin eller att hon är den enda kvinnliga kandidaten. Avslutningen blir parodisk:

"Vart är världen på väg? Tyvärr mot ett tillstånd där fakta negligeras, rationalitet föraktas och där människor ställs mot varandra. Det är dags att kavla upp ärmarna."

Lena, tycker du själv att din text var faktaspäckad och ett under av rationalitet? Nej, det har hon sannolikt inte reflekterat över, eftersom vi nu lever i en omvänd värld, där "rationalitet" betyder den gravt irrationella massinvandringen och "fakta" och har kommit att beteckna rena floskler. Det skulle dock vara festligt att nu se Lena Mellin "kavla upp ärmarna", för att ställa sig på barrikaderna för politisk korrekthet. Utan sina ekonomiska resurser har denna samling krönikörer inte en chans mot miljoner européer som är trötta på utvecklingen.

Eftersom vi nu befinner oss på Aftonbladet, kan vi lika gärna beröra Patrik Lundbergs senaste alster. Den korta texten handlar om hat han har tagit emot, något som han likt Veronica Palm har använt för att fiska sympatier från den egna kretsen:

"Min senaste vecka har varit som alla andra. Jag skriver en kolumn och möter tryckvågen. Just den här gången är jag en journalistböghora som ska hängas på torget. Skåpmat."

Jag motsätter mig hatiska och idiotiska meddelanden till journalister, men i detta fall känner jag ingen sympati. Saken är nämligen den att Patrik Lundberg har satt i system att presentera de mest vulgära skrivelserna han säger sig ha fått, medan jag inte en enda gång har fått svar på artiga och fullt rimliga frågor eller motargument. Han har förstås ingen skyldighet att svara mig, men han besvarar varje tillrop om att han ska stå på sig eller meddelanden som bara innehåller ett hjärta.



Man ska inte behöva ta emot hot eller könsord, men som offentlig debattör ska man inte heller bara acceptera hjärtan som återkoppling. Det finns dock en mening som jag tycker är särskilt spännande:

"Då började jag ändå skriva den här texten dagen innan en politisk tjänsteman spelade in en video där han kallade en kvinnlig minister för hora."

Det hände för ett par dagar sedan och så här ser hela texten ut:




Jag skulle älska att "arbeta" för etablerad media, där man får en vecka på sig för att leverera några rader om hur mörkret sänker sig och sin egen godhet. Jag vet inte vad dessa människor får i ersättning, men det rör sig sannolikt om ungefär tio gånger mer än vad jag får för motsvarande längd i Nya Tider, och då måste jag dessutom bjuda på väsentligt mycket mer substans.

I Expressen kan Alex Schulman förklara att "Empatin finns inte längre kvar bland svenskarna", med mycket fina passager:

"För bara ett år sedan blev de allra flesta av oss skakade i grunden när vi såg bilden på pojken på stranden i Turkiet. Vi grät och vi ville hjälpa till."

"Det finns en stor mängd flyktingar i Sverige som nu börjar få sina asylbesked. Många av dem får avslag. Dessutom är mängden papperslösa mycket stor. De håller sig undan myndigheter i rädsla för att bli utkastade. På ett sätt kan man därför säga att nöden bland flyktingar i Sverige är större än någonsin. Det är bara det att medlidandet bland svenskarna inte finns kvar."

Så fick även denne posör in några tusenlappar till. Expressen har en delvis relativt vettig ledarsida, men på "kultursidan" är allt som vanligt. Karin Olsson menar att kritik mot medieetablissemanget går i "tveksamma intressens tjänst" och skriver bland annat:

"Det finns en viktig mediekritik att bedriva. Låt oss göra det. Men kulturkriget mot medier i syfte att på sikt underminera en liberal, demokratisk ordning är något helt annat. De är inte ute efter att få en bättre journalistik, de är ute efter att slippa den."

Som denna journalistik, för att inte tala om opinionstexterna, nu ser ut, är det korrekt att många vill slippa den, men det är ju för att ni är så förvånansvärt usla och likriktade. Få vill köpa en bil som inte rullar eller mat man blir sjuk av.

För att detta inlägg inte ska bli alltför långt, bör vi nu bege oss till DN. Den är lite unik på så sätt att allting numera ligger bakom en betalvägg, om man anses ha läst sin beskärda del. Det gäller även de opinionstexter som ligger på ledarsidan och "kultursidan", vilket kanske blir begripligt om man förstår att dessa människor främst skriver för varandra. Få lär läsa Björn Wimans alster och ännu färre lär hålla med om att allt som han personligen ogillar är "nazism", men han får sin väl tilltagna lön i alla fall och kan idag därför bjuda på ännu ett alster om att också Donald Trump är nazist:



Låt oss så avslutningsvis titta lite på Peter Wolodarskis text, där han kan berätta om hur overkligt det var att Donald Trump vann, en alldeles uppriktig känsla hos vårt medieetablissemang, och vad som nu tydligen är skrämmande i Sverige:

"Jag känner igen den där overklighetskänslan. I söndags kväll deltog jag på ett hörn i SVT:s 'Agenda'. Efter sändningen påmindes jag om hur snabbt extrema saker kan normaliseras. 
Inbjuden för att kommentera valresultatet var även Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Han fick närmast ikläda sig rollen som politisk analytiker, utan att behöva debattera med någon."

Wolodarskis, och han är inte ensam, odemokratiska reflexer sviker aldrig. Om Jimmie Åkesson är gäst, som vilken partiledare som helst, för att ge sin syn på det ena eller andra innebär det att "extrema saker normaliseras". Vi kan vara säkra på att få skulle ha tyckt att det var märkligt om Annie Lööf fick kommentera det amerikanska valet, men när det gäller vissa politiker anser dessa mediefigurer att framträdanden måste ges en viss inramning, förklaras och kritiseras. Annars anses tittarna "lämnas i sticket". Vi minns alla SVT-chefen som rentav fick be om ursäkt för att Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk intervjuades i fem minuter, trots att framträdandet hade föregåtts av veckor med ensidiga fördömanden, där ingen från tidningen fick komma till tals. Självklart förfärades Wolodarski också av att SD fick hålla ett möte med likasinnade, vilket ger en mycket märklig passage:

"Det stora problemet med detta SD-arrangemang var inte själva platsen — Grand Hôtel — utan allt annat: deltagarna, innehållet, de politiska kopplingarna till Putin." 

Jo, vi förstår alla att det var åsikterna och deltagarna som var "problemet", även om det är ett relativt nytt fenomen att Putin alltid ska lyftas fram när dessa partier smutskastas. Någorlunda nytt är också hur demokrati numera definieras, och i Wolodarskis text rentav "statsskicket":

"Vad gör fackförbunden? Vad gör näringslivet? Vad gör de politiska partier som tror på öppenhet, tolerans och respekt för alla människors lika värde, kärnvärden i vårt statsskick?"

Man kan raljera länge kring att vi även här verkligen serveras "alla människors lika värde", men vi vet ju att uttrycket, liksom "tolerans" och "öppenhet", helt enkelt betyder vurmande för omfattande asylinvandring, vilket på ett helt bisarrt sätt har kommit att bli viktigare i Sverige än yttrandefrihet, mötesfrihet och så vidare. Detta är också själva skälet till att etablissemanget på allvar kallar alla partier, förutom SD, för "demokratiska", inklusive det demokratiskt tveksamma Vänsterpartiet.




Wolodarskis ledartext är förhållandevis lång, och precis allt är förljuget, men vi kan avsluta med följande stycke:

"Om du är trött på den slentrianmässiga kritiken mot politiker, sluta klaga och engagera dig i stället i ett parti. Om du är uppgiven över hatet och hoten på nätet, säg emot och uppmuntra samtidigt dem som står för något annat. Dela, kommentera och gilla deras inlägg. Om många agerar så kommer det att göra stor skillnad, och ge en mycket mer rättvisande bild av vad de flesta svenskar står för."

Det är precis det vi gör, men vårt engagemang anses ju inte legitimt. En röst på SD beror på okunskap, tåg som slutat gå och dålig mobiltäckning, samt går på något sätt emot "alla människors lika värde". När vi delar och kommenterar andras inlägg kallas det för "hat", vilket gör att våra egna medier följaktligen blir "hatsajter". Nåväl, såväl Wolodarskis text som DN:s betalväggar visar att deras tid nog är ute, att det verkligen finns ett etablissemang och att nya vindar förhoppningsvis kommer att blåsa bort dem. Även det DDR som Bertolt Brecht ironiserade kring föll så småningom.




16 kommentarer:

  1. De är desperata nu.

    :-)

    V

    SvaraRadera
  2. Bra artikel, hela vänsterpressen och media är desperata! Ingenting har blivit som vänstern har förutspått. För oss som håller på Trump och SD kan verkligen vara glada varje dag när vi bläddrar genom dagspressen på nätet. Detta gäller också vänstermedia från USA och Europa. Hoppas bara på mer Brexit i Europas länder.

    SvaraRadera
  3. Detta är ju helt makalöst dumt. Wolodarski skriver att en överväldigande majoritet av svenskarna ser med oro på Trumps seger och konsekvenserma för världen. Främsta orsaken till denna oro är PK-medias demonisering av Trump och så tycker Anders Lindberg, som är en av "rysarförfattarna", att Wolodarskis inlägg är viktigt.
    Minst 90 % av de stora tidningarna skrämmer skiten ur svenska folket och är sedan förvånade över resultatet som de tycker är "viktigt" att läsa om.
    Det verkar faktiskt som om de inte vet vad de gör. Är de öht nyktra?

    SvaraRadera
  4. Ingen av de jag känner är rädda för Trump eller för att han skulle komma göra allvar av sina löften som att ge vanliga människor möjlighet att komma i jobb igen, att rensa USA från illegalt och kriminellt slödder eller att skapa förutsättningar för att företag stannar i USA och ger arbetsvilliga invånare möjligheter till jobb. Det som Wolodarspy med kumpaner är rädda för är att sanningen om JFK, 9/11, USS Liberty, "federal" reserves och centralbankernas konstitutionsvidriga plundringståg över världen för att berika en handfull judiska maffiafamiljer, det korrupta maffialiknande systemet med cia och Hillary C:s skumrask och allt det andra och att sanningen om det andra världskriget med allt hittepå de anklagat det tyska folket för kommer ut.

    SvaraRadera
  5. Och de orerar om fakta. Jag befinner mig i en miljö som är fakta, om en misslyckad invandring och integration. Men det är ju bara mina fakta. Viktigare är de fakta som presenteras av mediefolket boende i sina enklaver.

    SvaraRadera
  6. Gammal, trött och regimvänlig media som springer globalisternas ärenden har snart bara press-stödet att hoppas på.

    SvaraRadera
  7. Angående ersättning så har Lena Mellin ca 1.5 miljoner i årslön för att skriva sin patetiska smörja.

    SvaraRadera
  8. Om Sverigedemokraterna öppet sympatiserar med Putin är det nog partiets undergång. Putin bryr sig inte om Sveriges alliansfrihet utan ser bara till Rysslands bästa.
    Det är en farlig väg som SD beträder om de uppfattas som vänner till tsar Putin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och du som gör denna otroligt sansade kommentar är? Jag menar TSAR Putin. Det måste ju på ett eller annat sätt innefatta fascism, nazism och allt annat du fick lära dig i...

      Lycka till.

      V

      PS. Hoppas du förstår ironi.

      Radera
    2. Det är en farlig väg som Sverige beträder om vi okritiskt och utan eftertanke inrangerar oss i NATO. Det är en farlig väg som denna försvarsallians beträtt då den, lång tid efter sovjetunionens fall, isolerar och omringar Ryssland.

      Putin och Ryssland har nog många fel och brister. Det finns dock ingenting som vore så positivt för utvecklingen i Europa som om Rysslands isolering bröts. Jag personligen skulle vilja se ett mycket större handelsutbyte mellan EU-länder och Ryssland. Jag skulle vilja att Ryssland blomstrade och fick en närmare relation till länder som Tyskland och Frankrike.

      Detta vore positivt. Det skulle leda till militär avspänning och minska risken för att krig och konflikter drabbar Europa. Hur mycket har gjorts för ett närmande mellan EU och Ryssland? Inte mycket...

      Istället alla dessa försvarsexperter, många gånger starkt influerade av amerikanska kollegor i samma gebit, som pushar på för mer vapenskrammel. Det militärindustriella komplexet i USA är dock beroende av, för sitt existensberättigande, en tydlig fiendebild. Hur ska annars de groteska amerikanska försvarsanslagen kunna motiveras?

      Inte tror jag att man kan lita så mycket till amerikanska försvarsexperters utlåtanden. De talar för sin sak. En stor militär och en stark amerikansk försvarsindustri. För att motivera detta kommer Ryssland väl till pass som djävulsbild...

      Europa bör närma sig Ryssland, handla mer med Ryssland och starkare verka för fred i Europa. Om EU nu syftar till att skapa fred i Europa som det så ofta påstås när det är till att hålla valtal. Varför åker inte EU-ledarna till Moskva i skytteltrafik för att skapa bättre förbindelser och ett klimat av avspänning, ro och handel med Ryssland för? Det undrar jag...

      Radera
    3. Föreslår att du läser bloggen Anthropocene också. Jag tror en majoritet av befolkningen är emot NATO och förhoppningsvis också SD. Rysslands bästa är inget hot mot Sverige.

      Radera
  9. "Putin ser bara till Rysslands bästa."

    Jösses! Du måste vara ett orakel. Hur får man ytterligare visdom från dig?

    V

    PS. Hoppas du förstår ironi.

    SvaraRadera
  10. Önskar man beskriva alla sina psykosomatiska besvär (oro, ångest, rädsla, illamående, uppstötningar, allmän depression och svartsynthet etc.) är det väl bättre att ta det med sin husläkare. Ledarsidorna är inte de här skribenternas personliga terapisoffor. Paradigmskiften är för övrigt alltid smärtsamma - för de som är på väg ut ... behövs nog en del benzo och rödvin här på sina håll. ;)

    SvaraRadera
  11. Minns när Reagan blev president. Fanns bara vänsterfolk där jag jobbade. Tredje världskriget var nära, Reagan en b skådis, media öste på en farligare människa fanns inte på detta klot.

    SvaraRadera
  12. Jag tycker detta med hur medierna vägrar kännas vid att den är en integrerad del av makten i samhället är lustig. En intressant men fläckvis också mindre bra text skrevs 2002 av den nu avlidne sociologen Hans L Zetterberg. Texten heter "Den centrala zonen sätter tonen" och kan läsas i sin helhet här:

    http://www.zetterberg.org/Lectures/l021203.htm

    Några intressanta citat:

    "Varje samhälle har en central zon. Det hävdade en av förra århundradets stora sociologer som hette Edward Shils (1911-95). Zonen är ett gemensamt namn för de institutioner och nätverk där den politiska ordningen hamras fram, de företag där stora rikedomar samlas, de intellektuella centra där ny kunskap växer fram ur forskning, de vrår av samhället där kulturen blomstrar. Den centrala zonen ligger alltså där makten, rikedomen, kunskapen, kulturen och andligheten finns, och där deras eliter kan umgås[1]."

    "Förr i världen var zonens värderingar begränsade till dess närmaste omgivning. Genom statskyrkan kungjordes dock dessa värderingar i hela landet. Man kan inte säga att folk utanför huvudstaden var oberörda. Med landets modernisering fick zonen ett helt annat genomslag. Det började med folkskolans obligatoriska ämnen och betyg i uppförande och ordning. Detta har utvecklats till vår tids paket kring ”skolans värdegrund”, ett täckord för den centrala zonens värderingar. Den centrala zonens genomslag har fått skjuts av marknadens utvidgning och dess effektiva kommersiella budskap och populärkultur. Statlig radio och television blev huvudgator när zonens värderingar spreds. När deras monopol upphävdes hade den centrala zonen så långa tentakler att de nya privata massmedierna i allt väsentligt spred zonens värderingar, inte alternativa värderingar."

    "Som historiskt fenomen är demokrati en proteströrelse mot den centrala zonens dominans. Demokratin kräver att medborgarna själva och inga andra skall vara den härskande klassen."

    "Den ursprungliga tankelinjen säger att i en demokrati måste regeringarna genomföra väljarmajoritetens önskemål. Så står det nog fortfarande i skolans läroböcker. Men bland statsvetarna föraktas denna ståndpunkt och kallas gallupdemokrati och populism.

    Statsvetarnas första omformulering till en mer centralzonanpassad version av tanken på demokratin som verkställare av folkviljan låter så här: Samhället förändras och moderniseras. Då uppstår nya klasser, behov och intressegrupper. De politiskt aktiva inom dessa grupper utvecklar politiska krav. De förenar sig i partier. De demokratiskt valda politikerna förverkligar dessa aktivisters idéer, t ex genom nyordningar, bidrag eller favörer i lagstiftningen."

    SvaraRadera
  13. Avslutningen i Karin Olssons länkade text i Expressen lyder:

    "Det visar på en svårt förvrängd verklighetsbild att beskriva USA som ett Sovjet utan yttrandefrihet, där sanningen måste smugglas under jord för att undkomma censuren. Att jämföra 'alternativa' sajter som till exempel den högerpopulistiska Breitbart och det numera dubiösa Wikileaks med samizdat är inget annat än motbjudande.

    Det finns en viktig mediekritik att bedriva. Låt oss göra det. Men kulturkriget mot medier i syfte att på sikt underminera en liberal, demokratisk ordning är något helt annat.

    De är inte ute efter att få en bättre journalistik, de är ute efter att slippa den."

    Detta avslutande stycke ska förstås så här. Det är fint och bra med mediekritik. Exempelvis kan konservativa och marginaliserade publikationer kritiseras och ska kritiseras hårt. Sätt gärna etiketter som hatmedier, pupulistiska medier m.m. på dessa och försök också avstyra folk från att ta del av deras innehåll. Ta för all del inte heller del av vad som sägs i ryskkontrollerad media. Det är propaganda.

    Vad det är frågan om är att Karin Olsson formerar sig till försvar för den ordning som råder där idag. Hon anser att en viss uppsättning vänsterliberala idéer helt ska dominera medieutbudet och alla politiska diskussioner. Inga andra ståndpunkter ska beaktas eller lyftas fram i ljuset för seriös intellektuell prövning.

    Det är inte frågan om någonting annat än ett desperat försvar för den centrala zonens värdegrund som den enda tänkbara. Det är ett den enda vägens politik i en annan tappning.

    Det finns dock aldrig bara en enda väg att vandra. Den centrala zonen i Sverige har haft fel på flera avgörande punkter. I invandringsfrågan har de haft åt helvete fel. De har också haft fel i ett stort antal värdefrågor. De har också haft fel i sitt devota hyllande av USA:s maktdominans i världen.

    Hans L Zetterberg var en borgerlig ideolog med starka band till M. Han såg nog mycket som var riktigt i sin kritik av S. Däremot var han inte öppen för vilka brister som finns med M:s och de borgerliga partiernas politiska linje.

    Idag har i princip alla partier i Sverige bortsett från SD sammanflutit till en grå massa. De skiljer sig åt bara i små detaljer men inte i någon avgörande fråga. Partierna är livrädda för konkurrens och att deras problemformuleringar ifrågasätts. Dessa partiers medhjälpare i medierna är likaledes livrädda för att deras destruktiva inflytande på samhällsutvecklingen ska skärskådas och ifrågasättas.

    SvaraRadera