onsdag 30 november 2016

Gellert Tamas och yttrandefriheten




På lördag skulle Gellert Tamas, tidigare mest känd för sina fantasier kring "apatiska barn" och nu för någon sorts granskning av "extremhögern", delta i ett samtal om sin bok "Det svenska hatet" på Akademibokhandeln. Detta evenemang har nu ställts in av Akademibokhandeln, med hänvisning till någon diffus hotbild, men tydligen har inga faktiska hot inkommit. Personligen tycker jag att Gellert Tamas är en ytterst osund figur, men jag tycker samtidigt att han absolut ska kunna presentera sin bok. Om det nu finns en hotbild, hade Akademibokhandeln kunnat snäppa upp säkerheten något och till exempel ha ett par vakter på plats.

Nu till det intressanta i denna historia. Samma personer ur kulturvänstern som ägnade veckor åt att kräva att bokförlaget AlternaMedia (som ger ut Nya Tider) inte skulle få delta på Bokmässan i Göteborg, är nu mycket upprörda över Gellert Tamas uteblivna boksamtal. Lika framträdande som DN var i mobben mot Nya Tider, lika aktiva är de nu i att förfäras av detta inställda evenemang. I dag ägnar Björn Wiman saken en hel krönika, med den från honom svårt hycklande rubriken "Exakt så här ser det ut när auktoritära rörelser börjar hota yttrandefriheten". Som ni förstår handlar det hela på något sätt om "värdegrund", och Wiman är fortfarande sur för att makarna Adelsohn erkände att de läste Avpixlat:

"Jag står fast vid att Lena Adelsohn Liljeroth var en anständig kulturminister. Men också vid att hennes uttalanden i DN-intervjun var ett symtom på en livsfarlig glidning längs en värdeskala, en glidning som nu går mycket snabbt."

Både Sverigedemokraterna och 1920-talet dras in i alstret, innan det blir dags för Gellert Tamas uteblivna framträdande:

"Det är också exakt så här det ser ut när de lågintensiva hoten kommer krypande: demagogiska nålstick, trakasserier, en och annan rökbomb, bränder… Det händer saker med hela samhället, som i förlängningen riskerar att leda till tystnad och självcensur."

Observera att inget hot, oavsett intensitet, ska ha inkommit och framför allt inte några rökbomber eller bränder. När det gäller röster som han själv ogillar, förespråkar Björn Wiman däremot just tystnad och censur.


Björn Wiman hetsar mot Nya Tiders
medverkan på Bokmässan.


Han deltog flera gånger i morgonsofforna för att förtala Nya Tider och skrev i DN bland annat om Bokmässan:

"Men den här tidskriften står för en vedervärdig ideologi som man med gott samvete kan hålla borta från anständiga sammanhang."

I själva verket står Nya Tider inte för någon ideologi, inte heller "nazismen" som Wiman lyckades nämna sju gånger i ett inslag, men det intressanta är den eviga upprepningen av ordet "anständig", som alltså är kriteriet för om något ska få synas eller ej. DN:s ledarskribent Amanda Björkman har i dag också kommit ut som en stor vän av pressfriheten:



När Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk syntes några minuter i SVT var frågan om yttrandefrihet tydligen mycket mer komplicerad, och hans medverkan gjorde enligt Björkman sändningen till "en fars". Oroad över det inställda samtalet med Gellert Tamas är också den ökända yttrandefrihetshataren Kristina Lindquist, som på DN Kultur har gjort ett antal utfall mot Nya Tider. För bara en månad sedan fick vi angående både SD och Nya Tider veta att:

"Men den som tar en debatt med högerextremister säger faktiskt med den handlingen att hen är beredd att lyssna till sådana argument, vilket i sig är en normalisering av det otänkbara. Att ta den debatten är att gå in i ringen och säga till fascisten: Jag erkänner dina premisser, nu börjar vi."

Kristina Lindquist är inte mycket för debatt i något sammanhang. Min ordinarie profil på Twitter har hon blockat sedan länge, och när jag från en alternativ profil ställde frågan varför dagens händelse är en tragedi medan Nya Tider ska stoppas, blev reaktionen omedelbar:




Avslutningsvis vill jag ännu en gång påpeka att jag tycker att Gellert Tamas kan få ha ett samtal om sin bok utan att någon hänsyn ska tas till verklig eller påstådd hotbild. Vad jag vill belysa i detta inlägg är som så ofta etablissemangets hyckleri i dessa frågor. Att vilja skydda det man gillar och tysta det man ogillar är en föga principiell hållning. Jag kan tycka att Gellert Tamas sprider lögner och "vedervärdig ideologi", men det skulle vara alltför pinsamt att därför kräva att han inte ska få framträda i en bokhandel. Ovan nämnda mediemänniskor verkar på allvar tycka att det som de själva ogillar på något universellt plan är oacceptabelt och de är uppenbarligen helt blinda inför det faktum att andra människor kan ogilla någonting annat, som inte för den skull måste förbjudas. Det som ni tycker är anständigt kanske jag tycker är oanständigt, även om jag inte använder den typen av känslouttryck. Intressant nog har ingen av dessa mediemänniskor nu stått för åsikten att endast staten kan vara ett hot mot yttrandefriheten eller att Akademibokhandeln är en privat aktör som ska få göra som de vill, vilket var ett vanligt förekommande argument kring Bokmässan.

I september skrev Pascalidou under ett upprop för
att stoppa Nya Tiders medverkan på Bokmässan.


Det är mycket sådant i dessa dagar. Alla ska få vistas på Grand Hôtel, fram till den dagen då SD förlägger ett evenemang där och vi plötsligt ser protester och hot om bojkott. På samma sätt tycker vänstermänniskor att kritiken mot deras hyllningar av Fidel Castro är överdriven, trots att vi vet att de skulle bli rasande om någon moderat eller sverigedemokrat hyllade exempelvis Augusto Pinochet. Dessutom är det i dag de etablerade medierna som verkligen utgör ett hot mot det fria ordet. Främst genom att trumpeta ut samma budskap i kombination med ekonomisk styrka, men också genom att verkligen förespråka att röster med andra budskap tystas.





9 kommentarer:

  1. Tack, Tobbe kan inte sägas bättre. DN har blivit gapig
    och för en balanserad människa omöjlig att läsa. Har varit prenumerant på den tiden det var en tidning med stil och klass. Inte fast jag skulle få den gratis skulle jag vilja ha den. Påminner om kvällsblaskorna mer och mer.

    SvaraRadera
  2. "Ovan nämnda mediemänniskor verkar på allvar tycka att det som de själva ogillar på något universellt plan är oacceptabelt och de är uppenbarligen helt blinda inför det faktum att andra människor kan ogilla någonting annat, som inte för den skull måste förbjudas."

    Alltså, hur kan man överhuvudtaget leva sitt liv med en sådant ologiskt synsätt på tillvaron? Det får gärna någon som gör det, exempelvis Kristina Lindquist, förklara för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att sälja sig till åsiktsprostitution är dessvärre lönsamt i dagens sjuka samhälle. Garanterar att dessa småkryp byter snart åsikt när förnuftet tar över...

      Radera
  3. Först bör det konstateras att Gellert Tamas självklart ska få framträda och tala om sin bok på en bokhandel utan att behöva ställa in p.g.a. att en hotbild föreligger mot honom. Polisen får väl sätta in resurser för att möta en sådan förhöjd hotbild mot honom helt enkelt. Samma sak gäller principiellt i fallet Tamas som i fallet Vilks.

    Sedan då till Björn Wimans hyckleri. Han skriver om "när de lågintensiva hoten kommer krypande: demagogiska nålstick, trakasserier, en och annan rökbomb, bränder… Det händer saker med hela samhället, som i förlängningen riskerar att leda till tystnad och självcensur."

    När jag läser detta vill jag bara påminna om behandlingen av Sverigedemokraterna och partiets företrädare genom historien. Hur många sverigedemokrater har inte blivit utsatta för diverse lågintensiva hatkampanjer? Kampanjer som ibland utvecklats till något värre som att lägenhetsdörren blivit nerklottrad med okvädningsord eller hot. Ibland att en sten kastats in i partiföreträdarens hem. Det är väl känt att inget riksdagspartis politiker är så utsatta som sverigedemokrater. Idag tror jag dock att situationen är bättre än förr då ledande politiker för partiet numera har livvaktsskydd. Partiet har också en säkerhetsavdelning som samarbetar med polisen.

    Varför nämner jag då detta? Jo, det är för att medierna under väldigt lång tid bagatelliserade denna vardag för sverigedemokrater. Ett organ som Expo men också vanlig press har många gånger gjort sig löjliga över den hotbild sverigedemokrater haft att hantera. De har hetat att sverigedemokrater som berättat om detta velat profitera på sitt martyrskap.

    När medierna inte gjort sig löjliga över hoten och trakasserierna har de istället valt att mörka händelserna. Särskilt innan SD kom in i riksdagen skrevs det nästan inte ett ord i pressen om hur partiet och dess företrädare systematiskt utsattes för hot och trakasserier.

    I en rapport av Säkerhetspolisen som jag läste en gång framgick att våldsvänsterns modus är just att ägna sig åt lågintensiva trakasserier och hot. De tar sällan till grovt våld mot sina meningsmotståndare. Det beror framförallt på att grovt våld är något som inte ens svenska massmedier skulle kunna bortse från att skriva om.

    Så det fenomen som Björn Wiman nu beskriver är inget nytt. Dock valde han och DN länge att blunda för hoten och trakasserierna. Det gick an så länge det var något som bara drabbade sverigedemokrater. Jag tror faktiskt aldrig att ett ord har skrivits om att detta utgjort ett hot mot demokratin. Ändå kan man tycka att det borde ligga när till hands att skriva med den vinkeln när just ett politiskt partis företrädare trakasseras. Men så tyckte dessa politiker fel saker. Och tycker man så fel så får man räkna med lite hot och stryk. På annat sätt kan jag inte tolka DN och andra mediers tystnad under många år om detta.

    Om det fanns en ärlighet och principfasthet inom medierna i deras försvar av yttrandefriheten kunde man respektera dem. Det gör det inte. Journalisterna har en väldigt skev syn på världen. Ena dagen kampanjar de för att förhindra att ett riksdagsparti hyr en hotellokal. Andra veckan gnyr de över att en kollega fått ställa in ett framträdande p.g.a. att en hotbild finns mot honom.

    Kan de bli konsekventa någon gång? Kan de sluta upp med att ge sitt redaktionella stöd åt att brölvänsterns kampanjer mot SD:s rätt att hyra lokaler? Kan de sluta att trakassera små marginaliserade tidningar som vill hyra en plats på en bokmässa? Kan de det? Om de kunde skulle jag lyssna mer på en filur som Björn Wiman. Men inte som det är idag då, för att tala med Orwell, vissa djur är mer jämlika än andra. Selektiva yttrandefrihetsförsvarare som Wiman förtjänar ingen respekt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant, så sant. Kan inte bättre sägas!

      Radera
  4. Sedan då det här om Björn Söder och att omdana det svenska systemet. Vad han menar med det är ju lite svårtolkat. Att SD utformar en mediepolitik som inte gillas av vänstern är dock inte otäckt. Det finns i och för sig ingen rätt given av Gud att svensk public service måste vara vänsterprofilerad.

    Det finns ingen rätt given av Gud att vi ska ha ett generöst presstöd i Sverige som framförallt gynnar vänsterorienterade och vänsterliberala medier. Man kan och bör skära kraftigt i SVT:s och SR:s budget. Ökade migrationskostnader bör, tycker jag, framförallt finansieras genom att man skär ner anslagen till medier och kulturverksamheter.

    Det handlar inte om något förbud mot vänstermedier. Däremot ska de få skramla ihop till finansieringen av sin verksamhet på egen hand. Jag tycker det inte är mer än rätt och inte ett dugg otäckt. Jag vill slippa betala för att matas med vänsterpropaganda dag ut och dag in.

    SvaraRadera
  5. Och hela tiden är de så förvånade att vi föraktar och ser ner på dem.

    SvaraRadera
  6. Etablissemangets hyckleri är ju vämjeligt, naturligtvis, men samtidigt så får man ju konstatera att de faktiskt har vunnit genom att använda sig av de här metoderna - hyckleriet, de dubbla standarderna, lögnerna.

    Jag har länge varit för, och själv haft, ett extremt principiellt förhållningssätt, men börjar nu vackla. Lögner behöver vi inte ägna oss åt, då sanninngen är på vår sida, men kanske skullle vi börja argumentera för att Nya Tider har rätt att vara på bokmässsan för medan Tamas, som uppenbart inte är anständig med tanke på det hat han hyser mot vårt land, väl bör acceptera faktum och vara tyst om nu inte Akedemibokhandeln vill ha honom där. Han får väl bli lite mindre kontroversiell och ett privat företag får ju ändå göra som de vill.

    Lite äckligt, visst, men samtidigt så får vi konstatera 1 att vänsterns metoder har fungerat extremt väl, 2 vi behöver all hjälp vi kan få då vi har media mot oss samtidigt som 3 våra motståndare uttnyttjar alla fega knep som finns mot oss. Och även om vi inte hatar dem, så hatar de oavsett vad oss.

    SvaraRadera
  7. Jag använder Gellert Tamas ord: det är obehagligt.

    SvaraRadera