Kakmonstret och drevet

I flödet har jag följt historien om hur Audi lanserade en reklamkampanj där Karin Hermansson, i folkmun kallad "Kakmonstret", skulle medverka, vilket skapade en liten storm mot företaget som därför avbröt kampanjen. Många patrioter har jublat, eftersom det ses som en seger i det pågående kulturkriget, där sunda människors inställning för en gångs skull har fått genomslag.

Personligen är jag motståndare till den här typen av kampanjer, främst därför att de påminner mig om de ständiga vänsterdreven mot det ena och det andra. Färskt i minnet finns naturligtvis tramset kring Grand Hôtel och European Freedom Awards, där en liknande kampanj på sociala medier ledde till pudlande från hotellet. Min inställning är att ett hotell ska få boka vilka gäster de vill och bilföretag använda vilka personer de vill i sin marknadsföring. Mot detta kan man invända att det var vänstern som började och att det också är glädjande att vår sida någon gång kan få gehör. Den stora skillnaden är att kränkthetsvänstern alltid har stöd av i stort sett samtliga medier, vilket vi inte bara såg när det gällde Grand Hôtel, utan också när kulturvänstern rasade mot en enda oppositionell tidnings medverkan på Bokmässan i Göteborg. I båda dessa fall lyckades medierna dessutom stämpla de förhatliga som "nazister", trots att denna ideologi knappast är applicerbar på vare sig Nya Tider, SD eller Nigel Farage. På samma sätt får nu Hermansson stöd, där Nyheter24 bjöd på den minst oväntade analysen:

Nonsens. Hon är främst avskydd på grund av sina hatfyllda uttalanden om poliser och män, samt sin allmänt vulgära och dumdryga framtoning. Att denna positionering dessutom ger henne utrymme i det ena programmet efter det andra, och nu i en reklamkampanj, hjälper inte heller. Vi kan också se hur medierna inte bara glatt har anammat smeknamnet "Kakan", uppenbarligen lanserat av henne själv eftersom få andra skulle associera henne med någonting trevligt, utan dessutom alltid presenterar henne med en mängd titlar, som "debattör", "konstnär" och rentav "dj". Vi talar trots allt om en människa som skryter om sin sexuella läggning, fetma, psykiska diagnoser och, direkt skrattretande, enorma begåvning.

Expressen ger idag också utrymme till Elaine Eksvärd, som på senare tid vill positionera sig som politiskt korrekt, för en text till försvar av Hermansson. På sätt och vis instämmer jag i rubriken "Vi kan inte låta en mobb leda agendan", men den blir ju parodisk eftersom dessa ord aldrig hördes kring Grand Hôtel eller Bokmässan. Elaine Eksvärd vill verkligen inte förstå varifrån motståndet kommer och hennes tolkning blir ytterst vinklad:

"Orsaken är hennes tidigare kritiserade uttalanden om poliser på Twitter. Två giftiga grodor slank ur Kakan för länge sedan och Audi häver alltså samarbetet, detta utan att kolla det hav av giftiga grodor hennes mobb har i sina cv:n."

Varför skulle Audi kolla vad varje protesterande röst tidigare har sagt, är det praktiskt möjligt, och skulle Elaine Eksvärd själv kunna redogöra för deras "cv:n"? Att det handlar om två enstaka meddelanden på Twitter är en ren lögn, eftersom Hermansson har fortsatt leverera hat mot patrioter, män och givetvis vita män sedan dess, något som Nyheter Idag har uppmärksammat.

Elaine Eksvärd

Elaine fortsätter:

"De hade kunnat ta avstånd från hennes uttalande, betonat att hon tagit avstånd från det och dessutom nämna att de startade samarbetet för att de tycker att hon står för en massa annat bra."

Vad är allt detta "annat bra"? Det kan man sannerligen fråga sig, men Elaine Eksvärd kan även förklara polishatet:

"Det polishat som frodas i världen är fel, men också förståeligt där till exempel svarta avrättas av män i blå uniform. Ja, det är orättvist mot alla bra poliser. Det berättigar inte hatet, men det är en förklaring på det."

Borde inte en retorikexpert skriva "förklaring till det"? Beskrivningen av polisen är både felaktig och handlar om USA, men det är inte heller varför Hermansson säger sig hata polisen. I hennes fall handlar det om att "de förtrycker homosexuella" och "skyddar nazister", men ska framför allt ses som poserande inför den vänsterkrets hon vill tillhöra. Att Elaines ställningstagande också är politiskt blir snart tydligt:

"Audi är ett varumärke som inte förstår mänsklighet, såvida det inte kommer från en mobb av män som vill straffknulla Kakan. Ett fegt varumärke går på 'starka reaktioner på nätet'. Vilka är det som är aktiva där tror ni? De som inte står ut med feminister som Kakan Hermansson, eller feminister överhuvudtaget. Men inte bara det, de står inte ut med 'hen', 'pk-maffia', svartskallar och hela baletten. Jag syftar inte på de som sakligt ifrågasatte samarbetet, jag syftar på mobben."  

Återigen ger Elaine Eksvärd sig in på ett ämne som hon inte riktigt känner till, eftersom hon knappast har några belägg för att de som rasar mot Audis val automatiskt avskyr allt det andra som räknas upp. Vi har, som sagt, sett att en mängd varumärken och aktörer snabbt viker sig för reaktioner på nätet, vilket de säkert helt enkelt ser som taktiskt riktigt. Denna taktik kan man ju i och för sig ifrågasätta, när man ser resultatet av exempelvis Bokmässans hantering. Uppenbarligen är det inte heller bara de som hatar "hen" och "pk-maffia" som finns på nätet. Vad "mänsklighet" har med saken att göra är obegripligt, men sannolikt är det samma impuls som när "människosyn" anses vara ett argument i invandringsdebatten, och Elaine avslutar med den retoriska höjdpunkten:

"Det bor inte människor hos Audi."

Karin Hermansson är ett motbjudande stycke dumhet och bekräftelsebehov, medan Elaine Eksvärds försvar inte var mycket att hurra för, men historien lyfter en större fråga. Bör vår sida anamma vrålvänsterns metoder? Rent principiellt tycker jag egentligen inte det, men många menar att handsken är kastad och att motståndarna ska mötas på den nivå där de själva agerar. Följaktligen ska vi då störa demonstrationer, hetsa mot hotell och kritisera marknadsföringskampanjer. Det är inte vackert, men kanske har tiden kommit att sätta hårt mot hårt? Å andra sidan går det rätt bra för oss ändå, alldeles utan proffsdemonstranter och mediehus.