När det ska hycklas om hyckleriet

Aftonbladets Linnea Swedenmark har ännu inte gett sig
in i denna debatt, men så här föreställer jag mig att alla
posörer gör när de tänker på sin egen människosyn.

Inom etablissemanget finns det så många posörer att ett antal uttryck har uppfunnits för att beskriva fenomenet, och fantastiskt nog lyckas dessa människor dessutom hyckla kring vad uttrycken betyder. Med jämna mellanrum har någon debattör känt sig manad att skriva någon text om hur de inte alls har någonting emot att bli kallade för politiskt korrekta, om det tydligen betyder att tycka att också kvinnor är människor, att man ska vara solidarisk med människor på flykt och så vidare. De tycker sig då lyckas slå två flugor i en smäll, där uttryckets mening medvetet misstolkas, samtidigt som de ännu en gång kan påpeka hur goda de är.

Igår utbröt samma typ av trams kring ironisk användning av just ordet "godhet", efter att Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé nämnt något om "godhetssignalering". Det är till att börja med intressant att notera vilka som kände sig träffade när godhet kom på tal.

Expressens kulturchef, givetvis:

Liksom en av DN:s ledarskribenter:

Att hon inte vill förstå hur ordet används behövde tydligen upprepas:

Aftonbladets Karin Pettersson kände sig förstås också kallad, och kompletterar med en färsk historia:

Staffan Landin, som är mest känd för att ha använt sin 5-årige son i invandringsdebatten, låg troligen vaken länge:

Researchgruppens Loan Sundman vet antagligen att hon tramsar, men kunde inte låta bli:

En som troligen är alldeles uppriktig när han inte förstår funderade också:

Jag försökte hjälpa honom, men i stället för att få ett svar dök jag upp i vad som kanske skulle vara sarkasm:

Även en TT-reporter fick associationer till just Jesus:

De vanliga kändisposörerna ryckte in och nedanstående var så begåvat att självaste Malena Ernman vidarebefordrade meddelandet:

Det är svårt att veta hur många av dessa som faktiskt inte förstår hur "godhetsapostel" eller "politiskt korrekt" används, men vi vet att inte alla mediefigurer är genier, så jag gör en ny insats för att förklara. Som de flesta förstår är det inte godhet som hånas, utan denna strävan att framstå som god, vilket också är skälet till att jag ofta kallar dessa människor posörer. Henrik Schyffert gör ingenting för flyktingar, men genom att symboliskt uttala sig för omfattande asylinvandring och vifta med långfingret mot SD får han på nytt utrymme i media och plötsligt priser som komiker. Av samma skäl anses Alexandra Pascalidou nu vara en duktig "journalist", medan Malena Ernman vid det här laget har skrapat ihop en handfull priser enbart för sitt twittrande. 

Det är inte patrioters eller moderaters fel att det raljeras kring "godhet", utan är en naturlig följd av hur dessa posörer själva agerar och uttalar sig. Att ta människor som kallar sig själva för "de anständiga" på allvar är mycket svårt, vilket gör att humor ligger nära till hands. Att debatten om invandringspolitiken, i den mån den alls har tillåtits, i åratal har framställts som de goda mot de onda, har nog också gjort sitt till. Avslutningsvis kanske det ska sägas att även vi som motsätter oss asylinflödet menar att vi står för någonting gott, som exempelvis fungerande ekonomi, välfärd och ett folks överlevnad, även om det inte ger samma lukrativa godhetspoäng på den offentliga scenen.