Bisarra argument för att åter maximera inflödet

I fredags tittade vi på hur den före detta moderate statssekreteraren Mikael Sandström fick uppmärksamhet för ett långt inlägg om invandringspolitiken. Många ville tolka det som att han skämdes och ville be om ursäkt, något som knappast syntes i själva texten. Sannare är att han nu säger det som många har sagt mycket länge och som egentligen är rena självklarheter. Motivet för utspelet verkar inte ha varit något annat än att synas för att erbjudas nya positioner. Inlägget var helt meningslöst och borde ha mötts med tystnad, liksom han själv har straffat ut sig från all framtida debatt om invandringen.

I gårdagens Aktuellt fick han dock lägga ut texten igen och intrycket av pretentiös opportunist blev inte mindre:

En på många sätt värdelös intervju, där fokus låg på de mest meningslösa frågorna. Varför fråga honom varför en välfärdsstat inte kan kombineras med öppna gränser, som ju är en självklarhet, när den enda relevanta frågan är varför han inte sade någonting under alla sina år vid makten. Intressantare var den lilla debatten som följde, mellan Arena Idés Lisa Pelling och Expressens ofta utmärkta ledarskribent Anna Dahlberg:

Det är både komiskt och ledsamt att se hur fullständigt irrelevant verklighet och logik verkar vara för vänstermänniskor av Pellings snitt. Till att börja med tycker jag att hela grundinställningen är grotesk, där man inte tittar på hur världen ser ut eller vad som kan göras, utan endast på hur inflödet till just Sverige ska maximeras. Bara några månader efter förra höstens toppar säger Lisa Pelling alltså på fullt allvar att "vi ska absolut tillbaka" till den politik som gjorde Sverige så attraktivt att 10 000 personer knackade på i veckan. Självklart kan vi öppna dörren för en halv miljon människor varje år, men då vill jag inte höra ett ord mer om skola, sjukvård eller annan välfärd, för då är det slut.

Mest vansinnigt är kanske att Pelling kallar dagens något striktare politik för "kontraproduktiv". Man kunde möjligen haft överseende med denna formulering om hon inte förstod vad ordet betyder, men om dagens politik säger hon verkligen:

"Den bidrar inte till att fler länder i Europa tar sitt ansvar, som vi desperat behöver, och den bidrar inte heller till att underlätta den stora integrationsutmaningen, som är den stora utmaningen just nu."

Var det många länder som inspirerades av den humanitära stormakten när dörrarna var öppnare? Nej, det var förstås ingen som såg oss som ett föregångsland i detta avseende och man går inte "före" om ingen följer efter. Då går man själv. Helt obegriplig är naturligtvis tanken att ett större inflöde på något sätt skulle underlätta integrationen. För övrigt skulle jag vilja se att det vilseledande språket ifrågasattes och att frasen "ta sitt ansvar" ersätts med vad det konkret handlar om; ett stort inflöde. Om dessa människor tror på sina idéer, borde de inte behöva dölja dem i språkridåer. 

Lisa Pelling ska dock ha en liten stjärna för att hon faktiskt belyser Mikael Sandströms opportunism, även om hon gör det av partipolitiska skäl. Därefter blir det direkt förljuget igen, där hon utmålar dagens politik och helt öppna gränser som de två extremerna. I själva verket är dagens politik just ett mellanläge, mellan höstens asylfest och ett asylinvandringsstopp. Tiotusentals kommer att ha sökt asyl i Sverige även detta år och vi kommer att ha beviljat över 100 000 uppehållstillstånd. Redan förra årets skörd kommer att belasta samhället under många år framöver, tillsammans med tidigare och kommande års inflöden. 

Tämligen fantastiskt är också att Lisa Pelling "inte kan se", en i och för sig träffande formulering, att asylinflödet skulle orsaka kris för socialtjänst, skola och bostadssituationen. Visst uppstod problem på dessa områden före asylkulmen 2015, men de där 163 000 förbättrade knappast något och det var inte heller det första året som Sverige tog emot ett enormt antal asylsökande. 

Mot slutet bjuder Lisa Pellling på en kaskad av mantrat "ta sitt ansvar" och det är förstås intressant att det enda ansvaret som svenska politiker verkar ha är för andra länders medborgare. Enligt Pelling är allt annat "lösbara problem" och visst, då är det ju bara att köra på. Mitt anspråkslösa förslag är annars att vi från och med nu inte beviljar en enda asylansökan och låter de 100 000 som väntar i Migrationsverkets system stanna där till de kan skickas tillbaka. Det skulle innebära att våra politiker tog sitt ansvar för landet de är satta att sköta.