Reinfeldt och hans groteska livsuppgift

Efter att snabbt ha lämnat den politiska scenen efter valet 2014, får Fredrik Reinfeldt sina pengar från banker, bokförsäljning samt väl tilltagna bidrag från den svenska staten. Med jämna mellanrum dyker han dock upp i mediebruset för att förkunna mångkulturens välsignelse, och om man ska säga någonting positivt om denne man, är det att han åtminstone inte vänder kappan efter vinden, eller verkligheten, likt exempelvis den Mikael Sandström som vi nyligen tittade på.

För mig är Fredrik Reinfeldt fortfarande en gåta. Han är uppenbarligen fullt intelligent och verkar rentav ha humor, men när diskussionen hamnar vid invandring och mångkultur är det som om något brister i honom och känslorna tar över. En person med den erfarenheten borde kunna bemöta kritik mot invandringspolitiken med något mer genomtänkt än "jaha, ni ger er på invandrarna".

Han är också något unik i sitt sätt att argumentera för ett stort inflöde. Vi får inte höra någonting om flyktingkris i världen, solidaritet med utsatta eller döda på Medelhavet, utan han säger rent ut att målet är att befolkningen ska blandas upp. Igår var han gäst hos Skavlan, och möjligen är jag sist på bollen, men något ska väl även jag säga om detta framträdande.

Hans förljugna sätt att argumentera är enormt provocerande, eftersom han med all sannolikhet vet att han levererar svammel och rena lögner. Alternativet är att han verkligen inte förstår bättre, men troligare är att han antar att de som lyssnar inte gör det. Vi minns hur han på fullt allvar berättade att han såg stora lediga ytor när han flög över landet, skogar och ängar som borde fyllas med migranter. 

I Skavlan talar han också verkligen om att människor som kommer hit behöver få lite mat och lite värme, vilket direkt följs av att de "tar nya tag och betalar tillbaka". Reinfeldts sätt att tala om "tidsperspektiv" stämmer inte heller med verkligheten, eftersom vi ser att många går arbetslösa år efter år och mycket av problematiken också överförs till nästa generation. Lite oturligt för Reinfeldt, om han nu ens noterade det, var att två personer sköts ihjäl i Rinkeby knappt två timmar efter att han uttalat dessa ord. 

Han skäms inte heller för att dra de allra tröttaste argumenten om att vi behöver fylla på med utomeuropéer för att dessa ska ta hand om de gamla och den rena lögnen att Sverige alltid har varit ett invandrarland, som om ett årligt inflöde av tiotusentals muslimer är en alldeles naturlig del av utvecklingen. Att egna barnkullar ska ersättas av utomeuropeiska sådana har vi hört förut, och det förblir en grotesk tanke, men får applåder av publiken. Sannolikt hölls en skylt upp som uppmanade till det, men med lite ryggrad och eget tänkande hade man också kunnat låta bli. 

Självklart kallar han också SD och alla andra som påtalar problem med hans linje "extremister", vad som nu skulle vara extremt i att vilja bryta en utveckling som uppenbarligen inte fungerar. Reinfeldt är förvånansvärt uppriktig när han dels säger att han "har vigt sitt liv" åt detta projekt, och dels uttryckligen säger att målet är att vi "ska blandas". Att det skulle skapa tolerans är så verklighetsfrämmande att vi egentligen borde häpna, särskilt när vi ser den direkt motsatta tendensen i Europa och den övriga världen. Varför är inte shia och sunni toleranta mot varandra i exempelvis Irak eller Syrien, när de har varit grannar i århundraden? Känner européer allt mer sympati för islam, ju mer kontakt de får med denna ideologi och dess anhängare? 

Många vill hävda att Fredrik Reinfeldts linje är ett resultat av en större konspiration för att skapa den nya världsordningen, men jag får snarare intrycket att hatet mot svenskar bottnar i någon personlig problematik. Kanske har han i unga år inte känt sig accepterad som svensk, vilket vi kan ana genom att den där svarte cirkusdirektören så ofta kommer upp. Möjligen har denna känsla av utanförskap i sin tur lett till en revanschlust där svenskarna ska krossas som någon sorts vedergällning. Om han nu var en slipad agent för större krafter, borde hans agerande vara mindre infantilt och känslosamt, men i stället för listiga planer och väl genomtänkt resonemang, får vi känslosvallande utläggningar om en svart förfader, att vi måste blandas och att man inte ska "ge sig på invandrarna". Nåväl, jag vet att inte alla delar min uppfattning, men kommentarsfältet är öppet för reflektioner.