Snöflingor och markeringsbehov

Med jämna mellanrum dyker de upp, de där artiklarna om hur någon modigt har stått upp mot det som brukar kallas "främlingsfientlighet och rasism". Uppenbarligen letar medierna aktivt efter ett sådant innehåll på sociala medier, eftersom dessa artiklar brukar ha sitt ursprung i inlägg på Facebook. Så också i fallet som vi ser ovan, men Moa Karlberg var själv lite mer aktiv än så. På sin Facebook-sida lade hon upp texten i ett brev som hon säger sig ha skickat till Taxi Falköping, rimligen med förhoppningen om att den aktuelle föraren skulle förlora sitt arbete. För säkerhets skull såg hon till att inkludera Falköpings Tidning, P4 Skaraborg och Skövde Nyheter i inlägget. Antingen har Aftonbladet hittat inlägget, eller så har Moa eller någon hon känner sedan kontaktat tidningen, ty det resulterade i alla fall i en artikel. Vi får veta:

"Han började säga att det fanns många somalier i Falköping och att de skulle ta över Sverige.
Moa började ifrågasätta mannen och undrade var han hade fått det ifrån varpå han sa att 'de har sagt det själva'.
– Han sa att 'deras vanor' inte fungerade här, och jämförde med thailändare som enligt honom 'är bra folk'."

Att just somalier skulle ta över Sverige är det nog få som tror, men från muslimska företrädare har sådana tankegångar presenterats och jag har själv hört hur marockaner i Nederländerna säger samma sak. Att sydöstasiater och östasiater integreras bättre i europeiska samhällen än muslimer har noterats i alla västeuropeiska länder. Dessutom kommer invandringspolitiken, så som den fortfarande bedrivs, faktiskt leda till att svenskarna byts ut och andra alltså kommer att ta över. När den nya regeringen bildades hade den fyra utlandsfödda ministrar, varav en var islamist.

Man får lov att ifrågasätta uppfattningar, men det intressanta är behovet av att "säga ifrån" i just denna fråga. Det beror helt enkelt på den där föreställningen om godhet, där vissa känner att de har rätt rent universellt och att det är deras plikt att markera när åsikter som avviker från deras egen framförs. Därför blir det också mycket känslor i dessa sammanhang, och Moa är inget undantag:

"Det var obekvämt och obehagligt, jag brukar inte möta de här åsikterna i mitt vardagsliv, jag blev ställd."

Nej, ibland möter man åsikter som inte framförs i ens egen familj, förening eller kurs i genusvetenskap. Jag möter av och till åsikter i vardagen som avviker från mina egna, men jag vågar påstå att det inte "känns obehagligt", eller att jag bara måste markera kraftfullt. Däremot diskuterar jag gärna, vilket i och för sig kan få den andre att reagera med hela känsloregistret. I USA kallar man personer som Moa "Social Justice Warrors", alltså "krigare för social rättvisa", vilket inte är en komplimang. Även begreppet "Special Snowflakes" har hittat hit och blivit till "snöflingor".

Nu var ju inte detta den första snöflingan som Aftonbladet valde att lyfta fram. Så sent som den 1 december kunde vi läsa om en Johanna Pettersson, som hörde ett samtal på en restaurang som inte föll henne i smaken:

Det handlade självklart om invandring, och Johanna var bara tvungen att gå över till det andra bordet, för att med sedvanlig självgodhet meddela:

"Ursäkta, men kan ni ta ert rasistiska skitsnack någon annanstans."

Eftersom jag dels insåg att hon dittills bara fått ryggdunkar, dels alltid är nyfiken på hur andra människor tänker, valde jag att kommentera under hennes inlägg på Facebook:

Det blev ett par kommentarer fram och tillbaka, innan jag fick fram ett erkännande av själva kärnan:

Anledningen till att jag drog in läggningen i denna fråga är att jag tyckte att det var ett utmärkt exempel, eftersom det har varit incidenter där till exempel krogägare har skickat ut gäster som visade upp sin homosexualitet på ett lite väl demonstrativt sätt, vilket har lett till ramaskri i medierna och där personer som Johanna skulle reagera. Min poäng var också att vissa människor säkerligen uppfattar två personer av samma kön som håller hand som lika provocerande som Johanna tycker att det är med åsikter som hon anser vara rasistiska. Jag försökte förklara för henne det principiella i att låta alla ha alla åsikter, men det gick helt enkelt inte in. En av Johannas vänner illustrerade rätt väl oförståelsen inför detta i inte minst denna fråga, när hon skulle bemöta mina försök till att förklara principen:

Detta är också etablissemangets geniala drag. Genom att överföra vissa politiska frågor till personens godhet och moral, till exempel genom att kalla det "människosyn", blir de omöjliga att diskutera på ett normalt sätt. Då blir det logiskt även för lägre stående att gå fram till ett restaurangbord och säga till andra gäster att lämna lokalen, eller helt enkelt misshandla de med fel åsikter. Behovet av att berätta om när man på detta sätt "säger ifrån" och rentav kontakta medier för att få maximal spridning är ytterligare en aspekt av denna snedvridning. Ännu en är att många av berättelsernas sanningshalt kan ifrågasättas, antingen genom berättelsernas detaljer eller genom de välfunna svaren som historiens hjälte omedelbart hade, men det beror förstås på de där ryggdunkarna som dessa människor uppenbarligen behöver.