Det lite finare Vänsterpartiet

Här har det ännu en gång varit ett längre uppehåll, men jag kan inte säga mer än att det kommer att vara så ibland. Nu har jag emellertid fått ett tillfälle att kommentera en text här, och det må vara en lite ovärdig inledning, men det blir Alex Schulmans senaste alster. Hans poäng, och den är sannerligen inte ny, är att det är fel att överhuvudtaget jämföra Vänsterpartiets historia med Sverigedemokraternas, eftersom det förstnämnda partiet sägs ha "gjort upp" med sin historia, även om det är lätt att misstänka att acceptansen snarare handlar om den gamla vanliga principen att kommunismen i sig trots allt är god, eftersom den vill gott, till skillnad från ett antal andra ideologier som alltså vill ont.

Schulmans inledning må syfta till att ge någon sorts inledning genom en vardaglig inramning och referenser, men den är inte alldeles logisk. Hans dotter ska först ha önskat en bil för 12 000 kronor, för att därefter nöja sig med en docka för 200 kronor, vilket ska ha varit en medveten manipulation från hennes sida. Detta överförs sedan till den berömda "normalisering" som alltid oroar etablissemanget när det handlar om SD:

"Det finns något i den här episoden som får mig att tänka på förskjutningen i dagens politiska debatt, hur saker och ting äger rum utan att man ens tänker på det. Normaliseringen. Hur åsikter som bara för ett år sedan skulle vara oacceptabla i städade forum nu yttras på ledarplatser på våra stora tidningar. Det sker utan att vi märker det, i tysta steg, långsamt förskjuts tonen och samtalen."

Det är ju inte en parallell. Inledningen skulle ha varit relevant om Schulman ville säga att först presenterades "jättemycket nazism", vilket sedan fick befolkningen att acceptera "lite nazism". Det är dock inte vad hans text vill säga, utan snarare att man inte får jämföra med Vänsterpartiet och dess historia:

"Att likställa SD med V är att normalisera rasism. I ett liknande försök att normalisera SD, när Liberalerna skickade ut en trevare om att eventuellt börja samarbeta med SD i höstas, sa Jan Björklund till DN: 'SD och V är rätt liknande partier. Båda har djupt odemokratiska rötter i partiernas moderna historia. Så de bör behandlas lika.' "

Ah, denna rasism som alltid kan åberopas, värre än något annat. Jag är förvisso ingen expert på något av partierna, men jag är inte säker på att en jämförelse utfaller till Vänsterpartiets fördel. Vänsterpartiet kommer ur en ideologi och partier som verkligen har förespråkat diktatur och vi känner till hyllningarna av exempelvis Stalin. Det anses vara lite festligt, som när Gudrun Schyman fick en barnkör att sjunga "Sången om Stalin". Dessutom hade partiet i decennier kontakter och understöddes av fullfjädrade diktaturer i bland annat Östeuropa. Något sådant arv har inte SD. Vi vet ungefär vad Schulman kommer att säga, men här är ett stycke:

"Detta är en livsfarlig lögn att sprida. Vänsterpartiet har rötter i kommunismen, men partiet har gjort upp med sin historia och ingen kan i dag säga att V utgör ett hot mot demokratin. SD:s rötter finns i nazismen, men till skillnad från V så lever ju idéerna fortfarande i partiet. Det presenteras det ju bevis för regelbundet i medierna. Det känns nästan generande att behöva påminna om vad SD är för parti, men tydligen absolut nödvändigt."

Detta skulle jag kalla för rent trams. Visserligen tror jag inte att vare sig V eller SD utgör något faktiskt hot mot demokratin, men jag är säker på att det inom V finns fler personer som hyllar Lenin än det finns personer som hyllar Hitler inom SD. Vurmen för kommunismen är inte heller svår att finna, från röda stjärnor till sympati för Kuba och bilder av just Lenin. Det roligaste av allt är ju att Schulman på fullt allvar verkligen åberopar "medierna" för att visa vad SD är, som vanligt som om granskningen av de olika partierna sker på ett likvärdigt sätt. Vi får sedan välkända exempel på när någon företrädare ska ha uttryckt sig rasistiskt, och jag skulle kunna kommentera vart och ett av dem, men låt oss nöja oss med att titta på avslutningen:

"Det finns hundratals fler exempel, naturligtvis, som alla enskilt visar att SD inte bara har rötter i nazismen, utan att de här idéerna fortfarande lever i partiet.
Att likställa SD med V är att normalisera hatet, rasismen, nazismen.
Hur kan ni, Jan Björklund och Anna Kinberg Batra?
Hur vågar ni?"

Nej, det är det inte, utan snarare ett fullt rimligt sätt att visa vad "de rödgröna" får stöd av, om nu SD ska anses icke rumsrent. Jag betvivlar starkt att nationalsocialismen "lever i partiet". Finns det rasister och rasistiska uttalanden inom SD? Självklart, liksom det förekommer i andra partier. De som vill visa upp sådant värnar naturligtvis inte om partiet, utan vill göra den eviga poängen att en strävan att begränsa invandringen helt enkelt är rasism, vilket bevisas genom enskilda uttalanden. Låt mig avslutningsvis upprepa min hållning i frågan: SD är redan "normaliserade", genom ett stöd från över en miljon svenskar. På samma sätt har de hundratusentals svenskar som lägger sin röst på Vänsterpartiet rätt att bli representerade i riksdagen. Så enkelt är det, bortom "grumliga vatten", "mörka krafter" och "kalla vindar".