De förljugna förklaringarna upprepas

Terrorattacker sker numera regelbundet på europeisk mark. Lika regelbundna är de officiella reaktionerna och förklaringarna från etablissemangets politiker och tyckare. Tankarna går till offrens familjer och det är en attack mot det öppna samhället, men en ny kommentar har på senare tid också blivit obligatorisk, där det visar sig att varje opinionsskribent vet vad varje terrorist vill uppnå. Vi får nu alltid veta att de vill skapa motsättningar i våra länder och skapa misstro mot muslimer, vilket ska göra att fler söker sig till terrororganisationer då de möter negativa reaktioner i Europa. Efter Bataclan fick vi rentav veta att målet var "mångkulturen". Svaret är därför att vi måste bli mer "öppna" och omfamna islam ytterligare lite mer än vi redan gör.

Jag vet inte vem som var först ut denna gång, men i förrgår, dagen efter attentatet i Manchester, kunde i alla fall en Mozhgan Jalali leverera den förväntade texten på den så kallade "skräpsajten" Nyheter24:

"Att ställa grupper, etniciteter och religioner mot varandra – det är precis vad syftet är med terrorattacker."

Varje gång jag läser detta resonemang, och det sker numera som sagt efter varje islamisk terrorattack, vill jag ställa den gamla frågan: Källa på det? Finns det ingenting i ideologin, och de gamla skrifterna, som uppmanar till våld mot "otrogna" och "apostater"? Varför kallas offren då för "korsriddare"? Varför fördöms konserter och liknande som omoraliska? Kan inte målet helt enkelt vara att attackera västerländska samhällen?

Självklart kan Jalali också berätta:

"Idag bevittnar vi samhällen där det växer mer och mer rasistiska och främlingsfientliga rörelser och partier i Europa och Sverige som vill och kan bidra till större polarisering och 'vi och de'-tänkande."

Finns det något "vi och de-tänkande" inom islam? Görs någon åtskillnad mellan rättrogna och otrogna? Ni vet svaret. Det är lite svårt att omfamna och integrera människor som delar upp världen på detta sätt. Att återkommande attacker skapar en reaktion är inte särskilt märkligt. Det märkliga är snarare det enorma tålamod som européer uppvisar. Även textens avslutning kan förklara vad terrorister vill:

"Ökad polarisering i samhället gör att fler radikaliseras och vill ansluta sig till dessa organisationer vilket ger dem guldmöjlighet att kunna rekrytera fler personer. Detta är ISIS strategi och det är precis det vi politiker och svenska folket måste motarbeta och bekämpa."

Detta publicerades som sagt av Nyheter24, som tar in lite vad som helst från olika bloggar och Facebook-sidor, men redan nästa dag är det dags för den evige Anders Lindberg att leverera samma innehåll i Aftonbladet. Efter de pliktskyldiga raderna om attentatets hemskhet, kommer det då:

"De vill dela upp människor efter religion och genom terror skapa konflikter mellan olika grupper. Deras önskan är att vi ska börja hata varandra eftersom vi är olika, att vi ska bli som dem."

Jag frågade honom på Twitter om källa, men fick som vanligt inget svar. Inte heller tog han till sig mitt välvilliga påpekande att det heter "som de". Som om detta inte räckte, kände Gunnar Hökmark (M), av alla människor, idag att Sverige nog behövde ta del av även hans version, denna gång i SvD:

"Sorgen och tragedin förenas med vreden mot dem som mördar i hat och hävdar att det är i religionens namn. De manifesterar bara sitt eget förakt för människolivet och mot varje gud som håller det högt."

Det är mycket som endast görs "i religionens namn" och jag har för mig att vi har hört det förut. Väldigt många, och det visar också opinionsundersökningar, verkar missuppfatta just en religions fredlighet. Texten fortsätter som förväntat:

"Vårt öppna samhälle riskerar varje gång det händer förlora något av sin öppenhet och sin samhälleliga gemenskap. Den risken ökar för varje terrordåd och det är varje terrordåds syfte."

Om Hökmark nu kan berätta om varje terrordåd, skulle jag vilja veta hur han har gjort sin genomgång. Jag är skeptisk till om den där gemenskapen någonsin funnits, eftersom den i så fall skulle vara ensidig, men att den inte förbättras av återkommande attacker är inte alldeles förvånande.

Malmö, med inslag av "vi och de-tänkande"

Hökmarks text bjuder på ett par andra aspekter, men han är ändå inte för blyg för att dra till med:

"Lika lite beror det på religiös tro eller på en grupp av människor som har kommit från någon annanstans."

Det finns alltså inget sådant mönster? Självmordsbombaren i Manchester var född i landet, men föräldrarna var migranter från Libyen och han var aktiv inom en viss religion. Det första jag vill påpeka, och det ser vi i många andra frågor som jag behandlar här, är hur patetiskt det är att olika personer i etablissemanget känner att det är relevant att upprepa exakt samma floskler som redan levererats av tio andra inom samma etablissemang. En annan aspekt, som jag redan nämnt, är förstås att de deklarerar dessa saker utan någon som helst hänvisning. Kan det inte finnas åtminstone något dokument från IS där det klart framgår att målet är "det öppna samhället" och att syftet är att skapa misstro mot muslimer för att dessa ska ansluta sig till rörelsen?

Det finns ett par skäl till att det inte nödvändigtvis stämmer. Ett är att det sannolikt är mer effektivt att låta folkvandringen från Mellanöstern, Afghanistan och Afrikas horn fortgå och främja acceptansen av islam, men framför allt visar de europeiska reaktionerna hittills att något sådant legitimt motstånd inte ligger nära till hands, oavsett hur mycket våld som utövas.