Det märkliga valet

Så har det då gått ett par dagar. Det lite speciella med årets val var att de som gick bakåt också sågs som vinnare, medan några vinnare i stället sågs som förlorare. Trots att Moderaterna och Socialdemokraterna förlorade flest väljare, tillsammans nästan 300 000, verkade de tämligen nöjda med utfallet och både Löfven och Kristersson ser sig nu som näste statsminister. Då ska man komma ihåg att Socialdemokraterna verkligen gjorde sitt sämsta val på över 100 år, medan Moderaterna får gå tillbaka till Bo Lundgrens dagar för att finna ett lägre resultat.

De märkliga reaktionerna på detta val beror förstås på förväntningarna, som också fick Kristdemokraterna att jubla över 6,4 procent och Miljöpartiet över att de ens fick vara kvar i riksdagen.

Det var också förväntningar som gjorde att Sverigedemokraternas ökning med 4,7 procentenheter och över 300 000 nya väljare togs emot med besvikelse, uppgivenhet och rentav skepsis. En första- eller andraplats föreföll garanterad, sympatisörer satt och gissade allt djärvare, och några tänkte sig ett resultat kring 30-strecket. Att det landade på 17,6 procent gör av naturliga skäl att många nu resonerar kring ett eventuellt valfusk. Att valmyndighetens hemsida, där alla resultat skulle uppdateras, under stora delar av kvällen gick ner spädde ytterligare på dessa spekulationer.

Utan att ta ställning till huruvida valet gick rätt till, kan vi konstatera att det finns ett par fenomen som rent objektivt är märkliga eller åtminstone förvånade. Den mest uppenbara diskrepansen gäller förstås alla de opinionsundersökningar som visade avsevärt högre siffror än det som sedan blev valresultatet. SD har tidigare vanligen underskattats, vilket har förklarats med den så kallade "skämmighetsfaktorn", som innebär att inte alla som röstat på partiet vill berätta det för någon från ett opinionsinstitut. Nu ser det snarare ut som att det i stället skulle finnas en "skrytfaktor", där folk uppger att de ska rösta på SD för att sedan lägga sin röst någon annanstans.

Det är naturligtvis också fullt möjligt att SD förlorade väljare under dagarna före valet, där de negativa mediekampanjerna trots allt påverkat ett antal människor. Det förklarar dock inte den kanske märkligaste diskrepansen, som gäller vallokalsundersökningen. Där uppgav alltså, på väg ut från vallokalen och för en främmande människa, en större andel att de röstat på SD än det som ett par timmar senare blev valresultatet.

Absolut mest förvånande var nog AfS mycket svaga resultat. Jag inser att det är lätt att fastna i en bubbla, där man ständigt ser utrop från personer som tillkännager sin avsikt att rösta på bland annat detta parti, men det borde ha en mycket större potential redan bland besvikna sverigedemokrater.

Bland patrioter ser vi nu de förväntade och fullt förståeliga reaktionerna. Besvikelse är mänskligt och ilska kan vara produktiv, men vad vi ska undvika är uppgivenhet. En del menar att detta var sista chansen och att det svenska folket förtjänar sin undergång då det tydligen saknar vilja att rädda sig självt, men många med den hållningen har sagt ungefär detsamma i många år.

Vi kan kort begrunda de landvinningar vi, och jag använder "vi" för att jag vet att jag främst talar för likasinnade, faktiskt har haft. Låt mig börja med att bryta valhemligheten och erkänna att jag röstat på SD sedan 1994. Partiet fick då    13 954 röster, vilket motsvarade 0,25 procent, och vi kunde nöjt konstatera att det i landet sammanlagt blev fem mandat. När vi nästa gång röstade, 1998, erövrades åtta kommunala mandat.

Nu sitter vi och gnäller över att det bara blev 17,6 procent och 1,1 miljoner röster. Samtidigt är jag i kontakt med sverigedemokrater som fått över 30 procent kommunalt, i många fall där blivit största parti och funderar på hur de ska kunna fylla platserna i utskott och nämnder. Vid partiets första val 1988 fick SD 1 118 röster i hela riket. 2018 får de betydligt mer redan i exempelvis Åstorp. Hur har det då gått i Dals-Ed och Höör, undrar ni. Jodå, i Dals-Ed erhöll man 12,8 procent, fyra mandat, medan SD i Höör blev kommunens största parti med 22,6 procent av de kommunala rösterna.

Jag minns fortfarande när jag besökte ett av partiets öppna möten 1991. Av någon anledning fanns två personer från SSU på plats bland publiken, och de uppgav att de var där för att "visa sitt motstånd". Denna handlings effektivitet kan nu minst sagt ifrågasättas. När jag ställde frågan om ett eventuellt ungdomsförbund till dåvarande partiledaren Anders Klarström, blev svaret att man funderade på ett sådant. 2015 utesluts hela ungdomsförbundet, med tusentals medlemmar, för att det varit alltför nationellt sinnat. När jag nyligen träffade Anders Klarström talade vi just om hur hela landet förändrats sedan dess. Efter Klarström tog Mikael Jansson 1995 över som partiledare och fortsatte i denna roll till 2005, när SD hade börjat bryta igenom på allvar. Han har under den senaste mandatperioden varit riksdagsman för landets tredje största parti, samtidigt som Björn Söder med jämna mellanrum håller i riksdagens talmansklubba.

Låt oss också titta på vad som vid detta val hände i Skåne. Begrunda det faktum att SD blev största parti i de flesta av landskapets kommuner. Partiet som en gång hade två mandat i Höör har där nu nio och är största parti. I Hörby blev stödet 35,4 procent, i Bjuv 33,5. Och så vidare. I Örkelljunga fick SD i ett distrikt nästan 50 procent.

De flesta kommuner i Skåne hedras nu med den
gyllene färgen, då SD där blivit största parti
bland rösterna till riksdagen.

Vi är många som tycker att valresultatet var en besvikelse, men det är på många sätt nu det börjar. Det är svårt att se någon konstellation som i detta läge kan samlas utan att bakslag och svekdebatter uppstår. Antingen blir det någon sorts "ohelig allians", eller förblir SD vågmästare. Annie Lööf kan bli statsminister, men då lär den patriotiska opinionen eldas på ytterligare.

Låt oss avslutningsvis betänka vår vän Jean-Marie Le Pens ord, som 90 år fyllda fortfarande säger att "livet alltid börjar i morgon". I de nyligen utgiva memoarerna får vi en längre version, som kanske ska tillämpas nu: