Anders Lindberg försöker sig på historia och matematik

Lund den 30 november 2005.

Många tycker att man ska ignorera politiskt korrekta posörer i allmänhet, och Aftonbladets ökände Anders Lindberg i synnerhet. Jag håller inte med, eftersom han i vilket fall som helst läses av tiotusentals och sitter i var och varannan debattsoffa. Dessutom tror jag faktiskt att han verkligen tycker det han skriver, till skillnad från självupptagna taktiker som Anne Ramberg och Alexandra Pascalidou.

Trots att jag tar del av det mesta som Lindberg får ur sig, förblir han något av ett mysterium. Hur är det möjligt att så ofta hamna alldeles fel, och varför fortsätter han alltid att helt oberörd försvara teser som sedan länge blivit motbevisade och inte hjälper hans socialdemokrati på något sätt?

Det första som kanske förvånar i dagens ledarkrönika, med rubriken "Jimmie Åkesson kan skratta hela vägen till nyvalet", är att han verkligen ägnar en stor del åt SD:s mytomspunna rötter, på exakt det sätt som år efter år visat sig vara ett tämligen oskarpt vapen. Vi får inte riktigt allt i dagens text, men inledningen är så utnött att det blir lite skrattretande:

"Fotografiet av Gustaf Ekström, tidigare SS-officer och medgrundare till SD, är lite suddigt. Stödd på sin käpp står han till hälften gömd bakom en staty, men hans ansikte är lätt att känna igen. Bilden togs av fotografen Jonn Leffmann vid 30-novemberfirandet 1994 till minne av krigarkonungen Karl XII i Lund och Gustaf Ekström var inte den enda nazisten på plats."

Här glömmer Lindberg av någon anledning att skriva "Rottenführer", vilket ju låter särskilt otäckt och är ett ord som självaste statsministern noggrant brukar inkludera. Jag skulle tro att de flesta som i dag stöder SD, och säkert en mängd andra, uppfattar referenserna till "rötterna" som enormt krystade. Ska dessa tillbakablickar till 1990-talet, följt av tillbakablickar till 1940-talet, få oss att nu vilja se Stefan Löfven som statsminister under de kommande fyra åren? Att denne Ekström ständigt lyfts fram visar i vanlig ordning att motståndare inte tycker att det finns mer reella problem med partiet.

Egentligen beror demoniseringen av SD på att det har ifrågasatt den tidigare enda acceptabla inställningen i invandringsfrågan, men det lär inte längre skrämma någon, vilket gör att man hellre vill skruva upp det hela till "nazistiska rötter". Jag låter Anders själv berätta om vad som här är viktigast:

"Han dog året efter att fotografiet togs, 87 år gammal. Det var detta parti som Jimmie Åkesson gick med i."

Medan Stefan Löfven gick med i ett parti som fortfarande genomförde tvångssteriliseringar och vi nu har en andre vice talman i riksdagen som gick in i ett uttalat kommunistiskt parti med kopplingar till några av världens diktaturer. Ytterst få framför det som relevant i dagspolitiken.

Även i Anders Lindbergs och Stefan Löfvens
parti har man funderat kring dessa frågor.

Jag har nämnt det tidigare, men jag har fördelen av att faktiskt ha besökt ett SD-möte 1991. Tillställningen var givetvis mindre professionell och strömlinjeformad än i dag, men någon nationalsocialism predikades inte och det var knappast skinnskallar som dominerade publiken.

Sedan kommer då den socialdemokratiska taktik som tydligen är så genial att den ska trummas in varje dag:

"Ulf Kristersson står uppenbarligen beredd att bilda en M-regering med SD:s aktiva stöd, tvärtemot vad Alliansen sa under hela valrörelsen. Om Centerpartiet och Liberalerna accepterar att en regering bildas med ett blåbrunt regeringsunderlag så kommer SD att få en unikt stark position med stort inflytande över exempelvis statsbudgeten."

Anders Lindberg älskar att säga "blåbrunt", vilket för många av oss enbart är löjeväckande, men som han själv troligen ser som ett genialt sätt att nöta in färger. Denna fullständigt genomskinliga retorik verkar dock ha fungerat på många centerpartister och liberaler, till den grad att de även denna gång lutar åt att ge Socialdemokraterna frikort.

Efter lite vanligt nonsens om Hörby och Ryssland, får vi en rejäl dos hyckleri:

"I Halmstad har SD i stället gått in för att skapa kaos. De borgerliga partierna har fler mandat än de rödgröna men för att sabotera röstade SD på Socialdemokraternas kandidat Krissi Johansson till kommunstyrelsens ordförande. Situationen påminner starkt om när SD röstade på Alliansens budget efter att Stefan Löfven blivit vald till statsminister 2014. När inte SD får som de vill med sin hink och spade kastar de sand omkring sig."

Så låter det alltid från dessa håll. SD ska isoleras, men samtidigt falla in i systemet som bygger på att något av de tidigare blocken är större än det andra. Om Alliansen i stället stödde Socialdemokraterna, skulle det troligen utmålas som ett under av mognad, och Socialdemokraterna kan obstruera hur mycket som helst utan att anklagas för att "kasta sand". Varför skulle SD spela med i det spelet?

Vad Anders Lindberg vill se har vi också hört till leda:

"En bättre lösning än att låta SD få makt som i Hörby eller ge dem möjlighet att skapa kaos som i Halmstad är naturligtvis att samarbeta över blockgränsen. Frågan är hur stor krisen måste bli innan politikerna från de demokratiska partierna inser att de inte har någon annan möjlighet."

Då ska väl Stefan Löfven och Aftonbladets ledarsida deklarera sitt stöd för Ulf Kristersson? Jaså, "över blockgränserna" betyder bara att C och L har en skyldighet att stödja en vänsterregering. I sin egen sandlåda börjar Lindberg sedan försöka sig på lite förljugen matematik:

"Men det går alldeles utmärkt att isolera SD, bara viljan finns. Bara 44 procent röstade på SD, M och KD, partier som i någon mening ingår i ett konservativt block. Och knappt 18 procent röstade på SD. Det finns ingen som helst rimlighet att den majoritet av väljarna som röstat på andra partier ska underkasta sig minoritetens vilja bara för att den är högljudd."

Och bara 33 procent röstade på S och MP, vilket klättrar upp till 41 procent om Vänsterpartiet räknas in. Återigen ska alltså ett par allianspartier ta ansvar för att Löfven kan regera vidare, eftersom de annars kallas "blåbruna" av figurer som Anders Lindberg. Det går ju att isolera MP, S och V om bara viljan finns, men den verkar förstås inte vara särskilt stark hos C och L.

En bild av det som Socialdemokraterna vill se
som en förkrossande seger.

För säkerhets skull återvänder Lindberg till den där "händelsen" för 24 år sedan som ska skrämma folk över till vänstersidan:

"På fotografiet från 1994 har Gustaf Ekström tagit av sig hatten under ceremonin. Bredvid honom står män utklädda till karoliner och en kravallutrustad polis. Det är dessa rottrådar, dessa värderingar och denna rörelse man får på köpet om man öppnar sitt hem för SD. Har man tagit Jimmie Åkesson i båten får man ro honom i land."

Allvarligt talat, L och C, tar ni verkligen dessa resonemang på allvar? Tycker Jan Björklund fortfarande att adopterade barn är relevant för nästa regeringsbildning? Då hoppas jag att Jimmie Åkesson kastar sand på er hela vägen ut ur riksdagen.