Kommunen som skrämmer etablissemanget

Kommunstyrelsens nye ordförande Stefan Borg (SD)
intervjuas av Aftonbladet.

Valet till riksdagen skapade en hel del besvikelse bland sverigedemokrater, och förstås en dos skadeglädje hos de vanliga misstänkta, men det finns också ett antal kommuner som lyckades skärra politiker och mediefigurer. När SD i Hörby i går meddelade att man bildat ett styre med stöd av Moderaterna haglade fördömanden, och som vanligt främst från personer som ändå aldrig skulle rösta på vare sig Moderaterna eller SD.

Socialdemokraterna, till exempel, verkar fortfarande tycka att deras mest kraftfulla vapen mot "Alliansen" är att den skulle behöva få stöd av SD. Socialminister Annika Strandhäll, som aldrig är för blyg för att framföra pinsamheter på Twitter, tyckte att Hörby gav ett gyllene tillfälle att plocka upp vapnet ännu en gång:

Det skulle självklart vara en vettig hållning även nationellt. Bland de upprörda mediefigurerna märks bland andra Aftonbladets Petter Larsson och Kvällspostens Csaba Perlenberg. Den sistnämnde ger på ledarplats ordern "Uteslut Ljungman och Hörbymoderaterna", och inleder med:

"Nu jublas det igen. Fast denna gång kommer hejaropen från Hörby. Ständigt denna skånska skam. Och nu är segern ('Seger eller dö') komplett: Sverigedemokraterna blev det största partiet med 35,30 procent i kommunvalet – en ökning med 14,20 procent. Socialdemokraterna rasade med 10,09 procent till 15,06 procent."

Oförmågan att skilja mellan procent och procentenheter förtar en del av textens eventuella seriositet, men även ordet "skam" är lite märkligt i sammanhanget. I andra kommuner har andra partier blivit störst, utan att någon tycker att väljarna på dessa platser ska skämmas. I Degerfors blev Vänsterpartiet med liknande siffror störst, samtidigt som Kristdemokraterna i Markaryd samlar nästan 40 procent och därmed blir kommunfullmäktiges absolut största parti. Det enda skälet till att väljarna i Hörby skulle skämmas är förstås att just personer som Strandhäll och Perlenberg bestämt att SD, som enda parti, inte tillhör "de anständiga" eller "de demokratiska partierna".

Det är dock intressant att han faktiskt nämner siffrorna. Så här såg staplarna ut efter Hörbys kommunval:

M tappar 2 mandat, S inte mindre än 4, och SD får 14 av totalt 41 platser. Vad tycker då de som nu fördömer Moderaternas samverkan att de i stället skulle ha gjort? Skapat en allians med S, C, L och KD?

Faktum är att Hörby faktiskt har styrts på ett liknande sätt under den gångna mandatperioden. I det som lokala medier kallade "Regnbågskoalitionen" regerade Socialdemokraterna tillsammans med MP, C, KD och L. Denna koalition föll så småningom samman, då Centerpartiet lämnade, och inte heller väljarna verkar vilja belöna Socialdemokraterna för denna insats. När jag, i samband med en artikel i Nya Tider, talade med Stefan Borg efter valet 2014, sade han profetiskt:
– För övrigt anser jag att när de andra partierna arbetar emot oss på detta huvudlösa sätt så arbetar de egentligen för oss. Vilket vi kommer att vinna på i nästa val.

Ärligt talat är det svårt att se hur kommunen skulle kunna styras om SD helt isolerades. Även utifrån verkar det naturligast och mest logiskt att SD i Hörby leder styret med stöd av M och SPI. Å andra sidan är det inte bara de moderata företrädarna som retar Perlenberg, utan också kommunens väljare:

"Och det är här den verkliga skandalen finns. Att Hörbyborna satt sin tillit till ett parti som har rasistiska inslag i sitt partiprogram, med tal om 'nedärvd essens', är en sak. Men att Moderaterna validerar och tvättar rent SD är den verkliga skandalen."

Så ser det kanske ut om ens elfenbenstorn befinner sig på tryggt avstånd från Hörby, men resonemanget är egentligen absurt. På vilket sätt skulle det absolut största partiet, som stöds av mer än en tredjedel av invånarna, behöva "valideras" och rentav "tvättas" genom att söka stöd från Moderaternas fem ledamöter? Dessutom präglas kommunalpolitik av rena sakfrågor, och en hel del pragmatism, vilket gör att lokalpolitikerna inte behöver förhålla sig till gamla block och ideologiska analyser av "nedärvd essens". För övrigt är det lite fascinerande hur gärna SD:s motståndare ältar något uttryck som någon sverigedemokrat har använt, och citatet från Mattias Karlsson behöver tydligen upprepas ännu en gång:

"Hörbymoderaterna är alltså uppbackade av Skånemoderaternas ordförande. Därmed finns det ingen anledning för lokala M-partiföreningar i de övriga 32 skånska kommunerna att tro annat än att det är fritt fram att göra samma sak i sina respektive kommuner. 'Okej, kör! Seger eller dö!' "

Exakt, och det fanns inte mycket till anledning tidigare heller. Varför är det absolut nödvändigt att en tredjedel av invånarna i Örkelljunga eller Bjuv helt lämnas utan inflytande, för att ge plats åt ett antal mycket mindre partier?

Partiledningen i Stockholm är dock inte nöjd med att Moderaterna i kommuner agerar pragmatiskt, och till Aftonbladet säger vice partisekreterare Anders Edholm:

"Det valtekniska samarbetet i Hörby strider mot Moderaternas riktlinjer. Vi ska inte samarbeta med SD lokalt, regionalt eller nationellt."

Möjligen är sådana uttalanden del av någon strategi som flyger mig förbi, men att det egna partiet inte ska försöka få inflytande för sin politik, eller försöka samsas med ett antal partier längs hela skalan bara för att ett annat ska demoniseras, är mycket märkligt. Till saken hör också att Moderaterna i Hörby länge varit ett parti i fritt fall. 2010 fick de 35,7 procent av rösterna, 2014 hade stödet sjunkit till 15,7 procent, och i år alltså till 11,0. Med det utgångsläget är det ju alldeles fantastiskt att man får delta i kommunens styre, något som åtminstone inte borde kritiseras från den egna partiledningen.

Vill Moderaterna ens regera? Så länge som Socialdemokraterna glatt tar stöd från både MP och V, finns det ingen moralisk aspekt som gör ett samarbete med SD omöjligt. Framför allt ska man inte låta sig hunsas av de som varken vill Moderaternas eller Sverigedemokraternas bästa. När personer som Annika Strandhäll och Stefan Löfven utmålar detta scenario som jordens undergång, är det ett mycket genomskinligt försök att splittra Alliansen. Att de fyra partierna deltar i detta spel, hellre än att ta makten, är närmas obegripligt.