Ännu lite generöst överseende från ovan

Helena Trotzenfeldt säger sig vilja prata med sverigedemokrater,
något hon uppenbarligen aldrig har gjort.

Ibland har jag lockats av tanken att skapa en politiskt korrekt opinionsartikel, där varje floskel och förvirrat resonemang ingår, från "kalla vindar" till att 1930-talet tydligen är tillbaka. Roligast skulle då vara att dessutom få den publicerad i en av de värdegrundscertifierade tidningarna, vilket ju Egor Putilov en gång lyckades med.

Eftersom namnet Helena Trotzenfeldt inte sade mig något, började jag fundera på om hennes text på Expressens debattsida i dag möjligen skrivits i samma syfte. Det visar sig dock att hon även tidigare skrivit inlägg på exakt samma tema, borgerligas eventuella samarbete med SD, och rentav givit ut en bok med titeln "Motargumentboken: om att bemöta främlingsfientlighet, rasism och nationalism" 2015, festligt nog just innan asylinvandringen spårade ur fullständigt.

Först förvånades jag över att en författare skrivit en så pass torftig text, men kom sedan att tänka på att även Katarina Mazetti bär samma titel, utan att några som helst spår av briljans kan skönjas. Att Trotzenfeldt är dataingenjör förvånar desto mer, men inte heller en sådan utbildning är en garanti för att man också formulerar begåvade samhällsanalyser.

Dagens text ska handla om att det går bra att tala med sverigedemokrater, och nivån ligger på botten redan från de första raderna:

"Så jag pratar med Sverigedemokrater. Och en del är trevliga. Jag vill säga det, för en gång skrev jag i en artikel att så sällan är fallet, och det var lite trist påhoppigt av mig."

Eller så är det bara lite idiotiskt att på det sättet generalisera om över en miljon svenskar, och rimligen lär varje riksdagsparti hysa både trevliga och mindre trevliga personer, något som dessutom är en subjektiv beskrivning. Möjligen kände Trotzenfeldt dock att passagen blev lite väl positiv, så vi får direkt en motbild:

"Men ofta är SD:s sympatisörer aggressiva – de hotar, de hatar, de hånar, för de känner sig svikna av oss som delar deras pursvenska blod, men inte deras alarmistiska världsbild."

Nja, det där är nog snarare en bild av hur sociala medier fungerar, där själva formatet inbjuder till en polarisering. Jag gissar att de flesta SD-väljare ändå varken hatar eller hotar på nätet, och i den analoga vardagen är det nog ännu färre som skulle bete sig på detta sätt. Att sverigedemokrater, eller andra invandringskritiker, ofta bemöts aggressivt är också ett faktum. Även "deras pursvenska blod" är en okunnig generalisering, eftersom samtliga sympatisörer sannerligen inte är pursvenskar. Samtidigt har Trotzenfeldt en lite speciell, för att inte säga rejält fördomsfull, syn på hur sverigedemokrater tycker och tänker:

"Den där bilbränder, terrordåd och dödsskjutningar är vardag överallt, där invandrare är lata och självsvåldiga och konsumerar alla skattepengar på lyx och gamla därför inte får sylt på pannkakorna och där vi är utsatta för en invasion av människor från Mellanöstern och Afrika, och alla som kommer är allmänt otäcka och vill oss illa." 

Detta är ämnen och fenomen som berörs i debatten, men knappast någon hävdar att det "är vardag överallt" eller att "alla som kommer är allmänt otäcka och vill oss illa". Samtidigt förekommer dödsskjutningar någon gång i veckan, och både bilbränder och islamistisk terror är helt nya fenomen som har skett mer än en gång. Trotzenfeldt gör förstås också det vanliga tankefelet att tro att varje kritiker av invandringspolitiken ogillar varje enskild invandrare.

I förrgår.

Inte ens ren fakta kan hon riktigt hantera:

"Morden i Pittsburgh i lördags, i Sverige Rakhmat Akilov och Anton Lundin och i Norge Anders Breivik – alla arga män som hade hat mot offrens folkgrupp som enda motiv."

Hur arga de var kan jag inte bedöma, men varken Akilov eller Breivik riktade sig mot en särskild folkgrupp. Om någon undrar hur i hela friden dessa figurer kom in i en text om varför man ska prata med sverigedemokrater, så är alltså kopplingen den där ilskan hon föreställer sig. Här har förstås lite bättre människor ett ansvar:

"Vi behöver förstå och möta de arga medmänniskorna där de är." 

Men Helena, du förstår ju inte och verkar inte vilja förstå. Om någon fortfarande tvivlar på det kommer sedan en beskrivning ur någon sorts parallell verklighet:

"Sverigedemokraternas främsta företrädare, partiets politik och partiets motioner står för nyfascism, främlingsfientlighet, och då främst muslimhat och hat mot folk från Mellanöstern och Afrika, för homohat och avsky mot feminister och för ett slutet Sverige." 

Det är fortfarande fantastiskt att vissa hållningar i vissa frågor automatiskt blir "hat". Jag tror att det är få som faktiskt hatar, i ordets riktiga bemärkelse, varje enskild asylinvandrare eller varje homosexuell person. Vad vi ser är en slentrianmässig sammanlänkning av egentligen helt olika frågor, där exempelvis Donald Trump automatiskt får stämplar som "rasist" och "homofob". Själv tror jag inte att han är varken det ena eller det andra, men hans motståndare vill gärna på samma gång attackera allt som ger dem den där känslan av godhet. Självklart skulle Helena Trotzenfeldt inte kunna visa vad i SD:s politik och motioner som står för nyfascism eller hat mot olika grupper, lika lite som hon skulle kunna förklara hur avsaknad av en omfattande asyl- och anhöriginvandring gör ett land "slutet".

Trotzenfeldt ser sig som moderat och notera hur hon motiverar, till synes på fullt allvar, varför partier inte ska samarbeta med SD:

"...vi som röstat fram representanter till riksdagen ska kunna känna oss säkra på att de inte ger efter i frågor som kan leda oss mot ett nytt trettiotal."

Upplysta människor utanför riksdagen, som Trotzenfeldt, kan däremot tala med sverigedemokrater, och då som vanligt genom sina överlägsna intellekt tala dessa tillrätta och berätta hur allt egentligen ligger till, eftersom trollen spricker i solen och allt det där. När hon verkligen skriver ut hur ett samtal med den okunnige meningsmotståndaren kan se ut, blir det än mer pinsamt:

"Det är knepigt. Ofta går diskussionerna så här:
– Jag röstar SD på grund av kriminaliteten.
– Vilken kriminalitet syftar du på?
– Invandrarna.
– OK, men kan du precisera vilken kriminalitet som oroar dig?
– Dödsskjutningarna.
– Jaha, det är förstås illa. Men du vet att det inte dör fler i dag på grund av dödligt våld än det gjort under tidigare år? Risken att du eller någon du känner blir dödad är alltså inte större än för tio eller tjugo år sedan.
– Ha! Lev du i din bubbla! Läser du inte tidningarna?!
Ungefär. Det kan kännas lönlöst."

Jadå, Helena, din oförståelse och harem av halmgubbar gör förstås de flesta diskussioner rätt lönlösa. Det som alltid irriterar i dessa resonemang, och de är inte ovanliga, är hur den anständige alltid och troligen omedvetet utgår från att denne själv står för intellekt och förnuft, som med lite tålamod kan omvända allmogens efterblivna. Jag tror aldrig att jag har träffat på någon, sverigedemokrat eller ej, som har talat på ovanstående sätt, vilket är särskilt anmärkningsvärt när det presenteras av någon som har skrivit romaner.

Två sverigedemokrater redo att
omfamnas av Helena Trotzenfeldt.

Med all sannolikhet har Trotzenfeldt aldrig talat med någon sverigedemokrat, vilket i den tänkta dialogen ovan framgår även genom innehållet i den efterblivnes korta repliker. Få talar om "invandrarna" i bestämd form, som om de alla skulle kunna ses som en enhet, och om man ska förlöjliga någon sorts schablonbild bör denna snarare handla om en misstro mot etablerad media, än om en blind tro på densamma. På samma sätt skulle den stereotype invandringskritikern förstås dra till med våldtäkter i stället för dödsskjutningar. Dessutom är det intressant att hon, trots att hon har fått tid att formulera de kloka svaren på idiotens oro, i princip säger att skottlossningar inte är så mycket att orda om.

Debattinlägget är alltså varken satir eller ett enstaka tramp i klaveret, eftersom Helena Trotzfeld har producerat liknande alster under en längre tid. 2016 ville hon i Aftonbladet deklarera "Jag är moderat – och hatad av moderater", vilket förstås berodde på att hon har den där särskilt fina människosynen, som delas med Fredrik Reinfeldt och helt handlar om nivån på asylinvandringen. Den gången handlade hennes halmgubbar, detaljerat beskrivna, om moderater som ogillade decemberöverenskommelsen och nog tyckte att man borde ta makten med stöd av SD. Det som kännetecknade gruppen var givetvis att "okritiskt dela artiklar ur Fria tider, Avpixlat och Nyheter idag", "avsky feminister, men samtidigt framhäva jämställdhet som en 'svensk värdering' ", "misstro muslimer" och "hata Fredrik Reinfeldt". Observera att även i detta fall var det främst hennes egen okunskap som blottades, bland annat därför att dagens feministiska ideologi inte handlar om jämställdhet och det är rätt stor skillnad mellan Avpixlat, Fria Tider och Nyheter Idag.

Jag tycker nog att Helena Trotzenfeldt har sagt sitt vid det här laget, och om hon menar allvar med att prata med meningsmotståndare bör hon också vara beredd att för en gångs skull också lyssna.