På DN:s ledarsida försöker Erik Helmerson i dag använda vad han troligen tycker är ett fyndigt grepp för att håna tidningens ständiga motståndare. Genom att likna sin relation till "högerpopulisterna", vilket här helt enkelt verkar begränsa sig till SD, med ett förhållande vill han rada upp några punkter där partnern är jobbig. Det är rätt fånigt och förstås ensidigt, men låt oss se om vi kan lära oss något eller åtminstone bemöta det.
Den allra första punkten lyder:
"De fördummar andra i omgivningen: deras grälsjuka tonfall och bittert aggressiva ordval smittar av sig. De har fått många som borde veta bättre att tro att livet och politiken är ett stort Twitterkonto."
Så kanske det ser ut för en socialist eller liberal som inte höjer blicken. I själva verket stöter man på mängder med personer från "andra sidan" som är minst lika grälsjuka och aggressiva. Många behöver ingen fördumning, då de troligen inte varit särskilt skärpta innan de hörde sitt första motargument. Det gäller även högt uppsatta figurer. När Jimmie Åkesson citerade en välkänd passage skriven av Wilhelm Moberg blottade många både sin brist på bildning och sina ryggmärgsreflexer så fort det handlar om exempelvis SD. Orden skrevs 1941, men liberalen Olle Wästberg ryckte omedelbart ut:
"Nyss beskrev Jimmie Åkesson i sitt Almedalstal Sverige som 'Sex och en kvarts miljoner levande svenskars land'. D v s att 3.750.000 i vårt land inte räknas som svenskar. Det säger mycket om SD och vad som kan hända om de får inflytande."
När socialförsäkringsminister Annika Strandhäll, aldrig rädd för att blotta sin nivå på just Twitter, fick förklarat att det faktiskt var ett gammalt citat från en stor författare, blev svaret:
Men visst, det kanske är Åkesson som genom sitt citat gjorde dessa personer dumma. För övrigt gör Twitter genom sin utformning att debatt gärna blir hätsk och föga konstruktiv. Helmerson fortsätter under samma punkt:
"De kan i princip bara tala om en enda fråga. Sjukvård, försvar, skatter, skola, trygghet – allt kommer i slutänden att handla om invandring. Jag säger inte att detta är en oviktig fråga, tvärtom, men även om Aktuellt är ett viktigt tv-program vill ju normala människor ofta sticka emellan med 'Wahlgrens värld' eller 'Game of thrones'. Ingen står i längden ut att dela väggar med en enfrågeperson."
Nja, det där är en överdriven bild som Helmerson och övriga själva skapat, på samma sätt som ett gammalt citat omedelbart får Wästbergs tankar att gå till folkmord på miljoner människor. På denna sida berör jag ämnet oproportionerligt mycket, men sverigedemokratiska företrädare har många gånger talat om de uppräknade ämnena utan att flika in något om migration. Sedan är det ju en ödesfråga som påverkar så gott som alla övriga samhällsfrågor. Det är förstås också festligt att Helmerson verkligen ser frågan som "Aktuellt", medan de övriga är ren underhållning.
Nästa punkt är lite intressant:
"De är för toleranta mot den högerextrema grannen. Nej, SD-politiker i gemen vill inte förvandla Sverige till fjärde riket, men när någon som verkligen vill göra det skriver något bitskt om invandring är risken stor att SD-politikern, eller andra högerpopulister, kastar sig fram och ger en glad tumme upp. Risken är också påtaglig att de inte protesterar när någon i sociala medier spårar ur och attackerar en motståndare med förolämpningar och till och med hot. Man är ju ändå, liksom och typ, någonstans på samma sida. Den som påpekar att detta kanske är dumt agerat och att populisten borde hålla rågångarna mot extremismen bättre kan räkna med att bli anklagad för Brunsmetning, ett ständigt tjat som i sig är ett tillräckligt skäl att tröttna på högerpopulister."
Ja, vad är problemet med att ge "tumme upp" när man instämmer? På de sociala medierna sitter man vanligen inte och granskar varje persons totala historik för att kommentera eller ge bifall. Andra halvan av ovanstående passage utgör stort hyckleri, eftersom de som Helmerson här tycker borde hålla "rågångarna" mot extremismen själva ständigt kallas för bland annat "högerextremister". Det har helt enkelt blivit omöjligt att veta vem som inkluderas i "högerpopulister", "högerextremister", "rasister" eller "nazister". Det är ett tillräckligt skäl att tröttna på dessa debattörer långt innan de själva tröttnar. Dessutom kan man "typ vara på samma sida" utan att dela samtliga åsikter.
Därefter får vi lite trams om Ryssland och Putin innan det blir dags att avhandla "kränktheten" som en irriterande aspekt. Faktum är att "blev du kränkt nu?" är ganska vanligt mothugg från de stackars fördummade. Vanligen är man inte kränkt varje gång man bemöter något eller påpekar en felaktighet. Den sista punkten är minst lika vanlig bland dessa fördummade:
"Whataboutismen. Oförmågan att ta ansvar för egna dummerjönserier. Den nya högerpopulismen har gjort 'men du då' och 'det var faktiskt han som började' till stor statskonst."
Detta löjliga ord har mången vänstermänniska omfamnat med stor förtjusning. Tidigare ansågs det fel att hyckla och hyckleri kunde påpekas, men nu räcker det att ropa "whataboutism!" vid varje sådan anklagelse. En vanlig jämförelse är inte exakt samma sak som "men du då".
Avslutningen är lite rolig:
"Och just detta är alltså ett av de största skälen till att vi tröttnat på högerpopulismen: Den gör oss själva sämre."
Här blir ju reflexen att säga "nej, det gör ni så bra själva", men det kanske rentav finns lite sanning i påståendet. Möjligen var vänstern och liberalerna bättre så länge de fick tala om sina favoritämnen och invandringen inte fick beröras. När denna heliga ko blev omöjlig att undvika spårade de ur, eftersom det inte finns några vettiga argument för experimentet och dess följder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar