Idiotin kring "monokultur" trampar vidare

Jesper Bengtsson upprepar den nu 

populära argumentationen.

Detta är tydligen den nya trenden i vårt vänsterliberala etablissemang. Den som har kritiserat och kritiserar det mångkulturella experimentet sägs propagera för "monokultur" och finurligt nog innebär det alltså att kritikern har islamiska diktaturer i Mellanöstern som förebild. I går tittade vi på hur en advokat försökte sig på denna argumentation, och landet som valdes blev Saudiarabien. I dag skriver mediefiguren Jesper Bengtsson ungefär samma sak i Göteborgs-Posten, men väljer i stället Iran, och rubriken blir förstås "Mullorna i Iran är också emot mångkultur".

Vi får först en beskrivning av hur Bengtsson uppfattar Iran, och vi förstår omedelbart vart det ska leda:

"De tror sig om att ha upptäckt det bästa sättet att leva som människa. Enligt strikta religiösa lagar och med rötterna i ett mycket ålderdomligt samhälle. De vill styra hur människor klär sig, hur människor umgås, vilka de älskar samt vilka seder och traditioner som är värda att bevara."

Den uppenbara "poängen" kommer snart:

"Paradoxalt nog tycks samma kulturellt monolitiska tankar vinna mark även i Sverige. Senast var det Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor som slog fast att Sverige nu borde begrava det 'mångkulturella projektet'. Sverigedemokraterna, Sd, har länge drivit samma linje. De som kommer till vårt land ska bli svenskar, klä sig som vi gör här, fira svenska högtider och leva som vi alltid gjort. Punkt."

Visst, självklart blir det paradoxalt om man på detta sätt helt vänder på verkligheten. I den faktiska verkligheten driver personer som Bengtsson på för att vi ska ha ett stort inflöde av främmande kulturer som också har "rötter i ett mycket ålderdomligt samhälle". 

Att vilja skydda sin lilla markyta och bevara det egna samhället är inte samma sak som att bestämma "hur människor umgås" eller "hur människor klär sig". Globalt sett är nog svenskar bland de folk som i lägst grad vill reglera hur människor umgås eller klär sig, men nu ska vi alltså skapa en allt större grupp där sådana aspekter är helt avgörande. 

Förljugenheten fortsätter, men en passage innehåller en festlig detalj:

"Människor i Sverige har alltid levt med olika kulturer och sätt att sköta vardagen. Samer, judar, finnar och svenskar har alltid samsats inom landets gränser."

Oj, samma uppdelning som fick hela etablissemanget att i månader och år rasa mot Björn Söder. Själva retoriken har hörts sedan det mångkulturella projektet sjösattes. Redan då fick vi veta att "Sverige har alltid varit blandat" och med sedvanlig språklig fyndighet möttes "Bevara Sverige svenskt" med "Bevara Sverige blandat". Nej, aldrig tidigare har en så stor del av befolkningen varit född utomlands och aldrig tidigare har nyanlända kommit från så avlägsna platser. Självklart är det lättare att "samsas" om minoriteterna är små och antingen har kommit från grannländer eller befunnit sig här i sekler. Det är långt ifrån en situation där vi delar ut i runda slängar 100 000 uppehållstillstånd per år. En sådan invandring leder inte till att alla uppgår i en harmonisk "smältdegel", utan till just det vi ser: Konflikter och etniska bihang i eller utanför varje stad.

Avslutningsvis är det intressant att "ska bli svenskar" nu ses som en fasansfull ambition, medan det vid projektets inledning utmålades som en alldeles sann bild av vad som skulle ske. De som kritiserar "mångkulturen", egentligen asyl- och anhöriginvandringen, vill inte så mycket att "de ska leva som vi alltid gjort", utan framför allt att de själva ska kunna fortsätta gör det.