Visst bör vi utvisa kriminella

Några borgerliga debattörer har berört frågan om utvisning vid grova brott, till exempel våldtäkter, och för figurer på vänsterkanten blir det ännu ett exempel på hur personer som Ivar Arpi eller Alice Teodorescu fiskar i lite grumligare vatten än de själva. Idag skriver Oisin Cantwell på temat i Aftonbladet och det levereras och tas som vanligt emot som den förnuftiga sanningen, efter att de mindre vetande har fått komma till tals. Inledningen lyder:

"Att stater inte utvisar eller avvisar människor om deras liv eller frihet är i fara eller om risk för tortyr föreligger är en internationell princip som de flesta länder håller högt.
Principen heter 'non-refoulement', är rättsligt reglerad i EU:s så kallade skyddsgrundsdirektiv och omfattar alla flyktingar som riskerar omänsklig behandling på grund av till exempel politisk övertygelse, trosuppfattning eller sexuell läggning."

Det blir sedan dags att håna de vanliga motståndarna:

"Att denna princip ogillas i miljöer och på sajter som drömmer sig tillbaka till ett pursvenskt Sverige där fosterlandsförrädare, förespråkare av massinvandring och rabiata feminister ännu inte lyckats med tokigheter som att kriminalisera våldtäkt inom äktenskapet är inte förvånande."

Det där var så dumt att argumentationen nästan överskrider kriterierna för att utgöra en "halmgubbe". Eftersom jag själv sannolikt tillhör den "miljö och sajter" som avses, vågar jag påstå att det knappast är någon på vår sida som vill legalisera våldtäkter inom äktenskapet. Rimliga krav som förbud mot våldtäkter, kvinnlig rösträtt och olika former av jämlikhet, har de som idag kallar sig feminister lämnat långt bakom sig, och fokuserar istället på könsöverskridande identiteter, användandet av nyspråk i form av "hen" och "en", och ofta ett faktiskt uttalat hat mot män, särskilt vita sådana. Cantwell räknar sedan upp några borgerliga skribenter, som han kräver lite mer av än personer ur ovan nämnda "miljöer", och nämner bland annat Ivar Arpi:

"Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi ville inte vara sämre. I en ledare i går skrev han att 'Den som begår grova brott i Sverige bör utvisas, oavsett situationen i hemlandet'.
Efter att ha fått klart för sig att kravet bröt mot internationella konventioner ändrade han i texten. Sverige 'bör se över vilket manöverutrymme som finns utifrån internationell lag' för att upphäva människors asyl."

Omformuleringen innebär en skillnad som är så pass stor att den senare versionen närmast blir tandlös. Jag har, till skillnad från Arpi, ingen upphöjd position att försvara, så jag deklarerar gärna att även dessa internationella konventioner är till för att brytas, liksom den berömda asylrätten. Också Aftonbladets Karin Pettersson tyckte att Arpis omformulering var värd att uppmärksammas, även om hon nöjde sig med att göra det på Twitter. Hon var dock noggrann med att använda vänsterns vanliga nedsättande uttryck för människor på vår sida:

Efter ytterligare en uppräkning av borgerliga skribenter, som till skillnad från den alltid lugne och insiktsfulle Oisin Cantwell, är "uppjagade", påpekas:

"Jag kan glädja de uppjagade debattörerna med att kriminella utlänningar redan i dag utvisas. Endast svenska medborgare har en grundlagsskyddad rätt att vistas i Sverige.
Om en person med annat medborgarskap begått ett brott som kan leda till fängelse och som förväntas ge ett strängare straff än böter ska åklagare ta ställning om hen ska begäras utvisad."

Det finns dock mängder av exempel på när utvisningar ändå inte skett, nu senast de marockanska "gatubarnen" som verkar ha någon sorts fri lejd att göra vad de vill i Sverige. I det fallet förefaller det bero på, och här får någon gärna korrigera mig om jag har fel, att deras nationalitet inte kan styrkas. Det skulle dock kunna åtgärdas genom ett språktest, då den marockanska varianten av arabiska inte är svår att identifiera. En ännu bättre väg är att stärka relationerna med Marocko och undvika meningslöst poserande genom att erkänna "Västsahara". I andra länder diskuterar man nu huruvida man kan frånta nationaliteten för dem med dubbel sådan, och då också utvisa "bi-nationella" till ursprungsländerna. Avslutningen utvecklar det som anges i rubriken:

"Det är inte orimligt att kräva skötsamhet av människor vi ger skydd. Och det måste vara tillåtet att diskutera hur grov kriminaliteten ska vara för att rätten att vistas i Sverige ska upphöra. Jag har all förståelse för att det uppfattas som stötande att mördare och våldtäktsmän inte sätts på första bästa plan efter avtjänat straff. Men ibland har vi inget val. Förbudet mot att utvisa människor som riskerar döden eller tortyr är generellt och undantagslöst. Att rucka på den principen vore barbariskt."

Låt oss då vara barbariska, även om jag underkänner användandet av ordet av samma skäl som det inte är ett särskilt gott argument att hävda att någonting är "anständigt". Man kan nämligen också se det som något oanständigt eller barbariskt att ge afghanska eller marockanska män full frihet att här attackera kvinnor sexuellt eller begå andra brott. De afghanska lycksökarna och de marockanska kriminella borde naturligtvis inte vara här från första början, men att låta dem stanna även vid grov brottslighet är groteskt. Nu riskerar ju få av dessa tortyr i hemlandet, då de knappast är politiska flyktingar, men den aspekten är i min mening irrelevant för Sveriges vidkommande.

Även jag förstår problematiken kring att skicka tillbaka en person som kan straffas med döden när Sverige inte har dödsstraff, men jag ser det som fullt acceptabelt att en person som missköter sig här drabbas av vilken konsekvens det än må vara i hemlandet, eftersom denne individ uppenbarligen inte har här att göra. Dessutom är det, återigen, få av de som kommer till Sverige som är förföljda i hemlandet av politiska skäl, för vilka asylrätten egentligen är avsedd, vilket gör att inga repressalier drabbar dem från hemlandets stat, bortsett från olägenheten att behöva återvända till fattigdom eller en krigszon. Personer som har begått ett grovt brott i hemlandet, men inte kan utvisas då landet ifråga till exempel har dödsstraff, är en annan fråga som vi inte behöver gå in på här.

Om denna uppfattning gör oss till barbarer, är vi i gott sällskap. Låt mig påminna om hur Marine Le Pen besvarade en fråga om denna aspekt när det gällde terrorister:




(Hela inslaget kan ses här.)

Dagens citat: Anne Ramberg

"Med Sverigedemokraterna som vågmästare i riksdagen och med en vice talman som omfattar Sverigedemokraternas människosyn finns en inte obetydlig risk för att odemokratiska järnrörsmän får inflytande såväl över lagstiftningsprocessen som rättstillämpningen."
Anne Rambergs blogg

Anne Ramberg, generalsekreterare i svenska Advokatsamfundet, går in i debatten om politiskt tillsatta nämndemän, för att direkt diskvalificera sig själv genom användandet av "människosyn" och "järnrörsmän". På vilket sätt SD är odemokratiskt är fortfarande en gåta, liksom hur det är möjligt att referenser till järnrör fortfarande anses oerhört fyndiga inom etablissemanget. Och ja, i sin text får Anne Ramberg även in "människors lika värde".

SD och nämndemännen

Så var då debatten igång igen, angående de politiskt tillsatta nämndemännen i landets domstolar. Detta lite märkliga system ifrågasätts med jämna mellanrum och nu alltså igen, och då med anledning av SDs representanter. Debatten i tidningarna drog igång igår, då SvD riktade in sig på migrationsdomstolarna. Det finns totalt fyra sådana; i Stockholm, Göteborg, Malmö och Luleå, och nämndemännen utses av partierna i de olika regionerna och landstingen. SvD berättar att Anne Ramberg på Svenska advokatsamfundet oroas av utvecklingen att allt fler från ett invandringskritiskt parti är med och avgör migrationsmål:

"Det hotar domstolarnas trovärdighet, det är en djupt olycklig utveckling."

Även en advokat från Luleå, Bo Forsberg, uttalar sig:

"Blotta misstanken hos dem som ska få sin sak prövad att de inte står inför en opartisk rätt, är ett problem för domstolen."

Det är som sagt en märklig ordning att politiker ska vara med och besluta i domstolar, men det har ingenting med Sverigedemokraterna att göra. De är sannolikt inte mer inkompetenta eller partiska än andra representanter. I dessa migrationsdomstolar sitter också representanter från partier som vill ha helt fri invandring, vilket tydligen inte upplevs som ett problem. Alla representanter har lagar att följa och de brukar gå på domarens linje.

Dagen efter har debatten breddats till att omfatta alla domstolar. I Expressen skriver Eric Erfors under den inte alldeles resonerande rubriken "Varning för SD-domarna":

"Naturligtvis finns det nämndemän från andra partier som uppträder vansinnigt, men hobbydomare från SD torde vara grovt överrepresenterade."

Varför det, eller som man brukar säga; källa på det? Med tanke på mängden nämndemän runtom i landet, lär det finnas rent olämpliga deltagare från alla partier. Erfors konstaterar att antalet SD-nämndemän kommer att fördubblas, för att sedan låta föraktet lysa igenom:

"Eftersom partiet har svårt att fylla stolar i fullmäktige och kommunala nämnder runtom i landet måste risken anses vara stor att ett gäng nya SD-genier ikläder sig rollen som skandalbefläckade amatördomare."

"SD-genier" och "skandalbefläckade", alltså. Expressen håller stilen. Erfors menar vidare att anledningen till att nämndemannasystemet kvarstår är att riksdagspartierna inte vill stöta sig med sina egna organisationer, vilket kanske stämmer, men han måste sedan skruva upp idiotierna:

"De anses nämligen 'tillföra en vidgad kompetens'.
Inte kan det vara islamofobi och rasism som åsyftas?"

Nej, det är sannolikt inte vad som åsyftas, lika lite som kommunism eller Miljöpartiets drömmar. Tanken är troligen att den tillförda kompetensen består i att det handlar om "vanliga människor", en princip som gäller också i USA med deras jury-system. Den stora frågan är huruvida dessa politiskt tillsatta personer verkligen tillför någon kompetens eller om de faktiskt låter sig påverkas av egna politiska åsikter. SvDs juridiske kommentator Mårten Schultz uttalar sig också kritiskt om sverigedemokrater, men hans alster tillhör ändå de mer resonerande. Framför allt inser han något som journalister alltid verkar blinda inför:

"Flera har ju avslöjats med att uttrycka olämpliga åsikter i sociala medier och liknande. Men ska man vara helt fullständig i den analysen måste man också ta i beaktning att de granskas hårdare."

SD och dess företrädare utsätts för rena kampanjer, medan övriga partiers företrädare knappast granskas alls. Som vanligt har ingen i media hittat någon företrädare, i detta fallet nämndeman, från något annat parti som har sagt något olämpligt, exempelvis på sociala medier. Det finns all anledning att fundera över systemet med politiskt tillsatta "amatördomare", men det beror inte på sverigedemokrater.

Etablissemangets desperata kamp mot information

Det finns en anledning till att jag ofta talar om medie- och politikeretablissemanget. I ett friskt land skulle den ena granska den andra, men i Sverige är de två sammanväxta och de etablerade mediernas roll har blivit att agera megafon för de etablerade partierna. Eftersom dessa medier är så likriktade och ständigt förtalar all verklig opposition, är nyfikna medborgare tvingade att söka information ur andra, alternativa källor.

Ända sedan forum som Avpixlat blivit en betydande informationskälla, har makten försökt att förtala och på olika sätt stoppa dessa sidor. De senaste dagarna har särskilt den så kallade Juridikfronten varit aktiv för att med juridiska medel försöka stoppa det fria informationsflödet. De kallar sig partipolitiskt obundna, men skriver samtidigt:

"Föreningens stadgade ändamål är att tillse att legitima rättsliga processer inleds och drivs mot företrädare för nationalistiska och högerpopulistiska partier och organisationer, i syfte att belysa och motverka dessas brottsliga och eljest klandervärda gärningar."

Man vill alltså inte endast motverka brottslighet, utan även "eljest klandervärda gärningar", vilket innebär all form av nationalism och kritik mot den förda invandringspolitiken. Som ett led i sin strävan att tysta obekväma röster, inledde man en kampanj mot Avpixlat, med förevändningen att sajten begår brott mot lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor – ofta kallad BBS-lagen. Det handlar alltså om den vanliga fixeringen vid att Avpixlat inte har någon ansvarig utgivare eller offentlig redaktion. Syftet med att ta upp detta, brukar vara att man vill avslöja vilka individer som står bakom sidan, så att dessa kan angripas på olika sätt, helst fysiskt. Denna gång är syftet att hitta en juridisk väg att stänga sidan.

Som ett nästa steg försöker man nu sätta dit de sverigedemokratiska riksdagsledamöterna Kent Ekeroth och Thoralf Alfsson, genom att leta upp kommentarer på deras bloggar som skulle strida mot lagen om hets mot folkgrupp.

Ordförande för denna förening är
"den demokratiske socialisten" Martin Tunström

Alla referenser till olika lagar är naturligtvis endast förevändningar och rent trams, då det är uppenbart att Juridikfronten är ytterligare en av dessa vänsterorganisationer som hellre tvingar andra till tystnad än argumenterar själv.

I dagens Aftonbladet, på kultursidan givetvis, hoppar AFA- och Expomänniskan Petter Larsson på tåget. Han inleder med att hylla sina kamrater i Juridikfronten och avslutar med att nöjt kunna avslöja att personerna bakom Avpixlat förefaller vara svenskar, och därför kan förföljas:

"Avpixlat-redaktionen har bland annat svarat med att det inte är en svensk sajt - och därför inte lyder under svensk lag. Vilket är löjligt, eftersom den skrivs på svenska och riktar sig till svenskar. Nu visar dessutom skärmdumpar från Avpixlats Disquskonto, som jag tagit del av, att flera av de ansvariga - administratörerna - tycks vara verksamma i Sverige."

Vänstern verkar enbart sysselsätta sig med att försöka förstöra för andra, och slutsatsen kan inte bli annan än att de saknar alla egna argument eller visioner. När såg vi senast någon patriot försöka förbjuda den kommunistiska hatbloggen Aftonbladet kultur?

"Även etniskt danska sexköp bör förbjudas"

De flesta känner väl till att jag anser att Aftonbladets Anders Lindberg hamnar fel i princip varje gång i debatten. Då han dessutom har sin ledarsida att propagera på, blir heller inte argumenten särskilt viktiga.

Idag ondgör sig Anders Lindberg över ett förslag som han egentligen borde tycka var bra, men då det kommer från "högerextrema" Dansk Folkeparti, måste han bara markera avstånd. Partiet uppmanar, för att motverka trafficking, danska män att inte köpa sex av utländska medborgare. Lindberg anar dock hemskare syften, där det förstås handlar om rasism och främlingsfientlighet.

Sedan slirar han in på lite vanliga mantran, som bör användas oavsett ämne:

"Den verkliga förklaringen är nog att Dansk Folkeparti hatar utlänningar.

Att högerextremister ogillar när folk med olika etnisk bakgrund eller hudfärg ligger med varandra är väl inte direkt någon nyhet.

I grunden handlar förbudet mot sexköp om människosyn. Dansk Folkepartis politik är på sätt och vis logisk. Alla människor är inte lika mycket värda."

Man skulle ju också kunna hävda att förslaget vittnar om en god människosyn, då avsikten är att förhindra att kvinnor blir offer för trafficking. Jag har mycket svårt att tro att vad som ligger bakom DFs förslag skulle härröra från de tankegånger Lindberg presenterar.

"Men den grundläggande frågan är fortfarande hur man stryper efterfrågan."

Ja, lycka till med att strypa efterfrågan på sex, Anders!

"Ett viktigt steg vore att ta bort kryphålet i den svenska lagen som säger att det är tillåtet för svenska män att köpa sex, bara det sker utomlands."

Nja, nu är ju inte det ett kryphål, utan en helst logisk princip, som gäller även övriga brott; man följer lagen i det land man befinner sig. Skall vi här straffa exempelvis iranier som bryter mot iransk lag? Överhuvudtaget är det lite märkligt att diskutera sexköp från någon sorts moraliskt perspektiv. Hämtandet av fruar i hemlandet skulle man ju också kunna se som en form av sexköp. Detta har dock Anders Lindberg inga problem med, särskilt som just Dansk Folkparti har försvårat denna typ av trafficking.

Mats Dagerlind om vapenkontroll

Avpixlat har fyra vassa återkommande krönikörer, varav en är Mats Dagerlind. Han skriver alltid mycket insiktsfullt och välformulerat, och det är förstås uppenbart att han alltid tänkt längre och djupare än våra motståndare i medieetablissemanget.

Idag skriver han om medborgarnas rätt till vapen, och det är en av få gånger jag inte riktigt håller med honom.

"Den svenska vapenlagsdiskussionen behöver utvidgas till att omfatta den dimension som i USA är den mest framträdande - medborgarens rätt att försvara sig, sin familj och sin egendom med vapen. En sådan diskussion saknas helt idag men blir alltmer angelägen i takt med att staten abdikerar från sitt ansvar att garantera medborgarnas säkerhet."

"För att åtminstone återställa jämvikten behöver den laglydige medborgaren nu ges samma befogenhet att försvara sig med skjutvapen som den kriminelle egenmäktigt tar sig."

Visst är det uppenbart att den svenska staten idag inte kan garantera medborgarnas säkerhet, eller ens är särskilt motiverad att göra det. Denna abdikation ser vi i form av en ineffektiv poliskår, och ett mycket liberalt rättsväsende, som ständigt visar sig vara i otakt med den allmänna rättsuppfattningen. Ett tydligt och aktuellt exempel är förstås fallet med sjukpensionären Cedvander, som nästan misshandlades till döds av ett invandrargäng, där gärningsmännen dömdes till några timmars samhällstjänst.

Det är lite pinsamt att hamna på samma sida som amerikanska liberaler, men jag är övertygad om att fler vapen leder till mer våld i samhället. Jag förstår argumenten att brottslingar får tag i vapen iallafall, och att hederliga medborgare då måste ha rätt att skydda sig själva. Utvecklingen i samhällen med generösare vapenlagstiftning, som exempelvis USA, visar dock att antalet dödsskjutningar blir högre, bland annat därför att brottslingar blir mer benägna att använda vapen, samt att hederliga medborgare riskerar att använda sina vapen av misstag.

Istället för att ge upp statens ansvar, och beväpna medborgarna, skulle jag vilja se att vi förstärkte polis och rättsväsende. I fallet Cedvander kan man tänka att han kunde försvarat sig om han varit beväpnad, men det är nog ännu troligare att samtliga av ligisterna burit vapen. Med en sund politik skulle dessa förövare sitta bakom lås och bom i åtskilliga år, men framför allt skulle de inte kommit till vårt land från första början. Den effektivaste åtgärden mot våldsbrottsligheten är förstås att upphöra med massinvandringen.

Fortsätter raserandet av det svenska samhället är det nog inte omöjligt att allt fler medborgare till slut väljer att beväpna sig, legalt eller illegalt.

MP vill se fler stämningar

Bland allt annat vansinne i Miljöpartiets partiprogram finns följande avsnitt:

"Samhället förlorar på att människor blir diskriminerade på arbetsmarknaden. Miljöpartiet vill att det ska bli lättare att driva diskrimineringsmål i domstol. Arbetet mot rasism och diskriminering måste börja redan i skolan. I kontakten med svenska myndigheter ska det vara möjligt att använda det språk man kan bäst."

Redan i skolan skall indoktrineringen påbörjas alltså. Jag kan ju upplysa miljöpartisterna om att det var så redan på min tid på 70- och 80-talen, vilket säkert bidragit till att jag idag är "högerextremist", med låg tolerans mot kommunistisk och mångkulturalistisk propaganda. Den sista meningen är också fantastisk; varje myndighet skall alltså kunna kommunicera på ett hundratal språk, medan svenska inte alls anses nödvändigt för invandrare.

Med anledning av en debattartikel i SvD, var det dock diskrimineringsmålen jag tänkte ta upp.



I inlägget skriver miljöpartisterna  Åsa Jernberg och Awad Hersi under rubriken "Fler aktörer bör driva diskrimineringsmål". Man ser ett egenvärde i att dessa mål ökar:

"DO har signalerat att det behövs fler aktörer som driver diskrimineringsmål och det är uppenbart att det finns ett stort behov av detta. Den dynamik och samverkan som kan förväntas uppstå mellan DO, antidiskrimineringsbyråer och andra aktörer kommer att driva fram en skarpare processföring, bättre prejudikat och fler rättsfall."

Nu vill jag ju invända att det redan idag verkar förekomma en hel del lukrativa okynnesstämningar med romer som inte blir insläppta i grupp med stora stöldkjolar, eller niqab-täckta kvinnor som inte får arbeta som barnskötare. Senast idag blev två romska kvinnor tilldömda 50 000 kronor var, att betalas av en restaurangägare. Som jämförelse kan nämnas att den nästan ihjälslagne Carl-Eric Cedvander, med men för livet, fick ett skadestånd på 75 000.



Slutligen vill jag inte undanhålla er miljöpartisternas fina avslutning:

"Stockholm ska vara en stad där alla människors kompetens tas tillvara och rättigheter respekteras. I Stockholm ska alla människor ha lika möjligheter till jobb, bostad och utbildning. Så bygger vi en modern och mänsklig stad med framtidshopp."

Skadestånd till misshandelsgäng

Jag brukar här inte ta upp enskilda kriminalfall, men gör idag ett undantag, då fallet dels är omskrivet, dels visar på hur sjukt dagens Sverige är.



Förra året misshandlades 61-årige sjukpensionären av ett invandrargäng i Kortedala i Göteborg. Cedvander höll på att dö, och fick men för livet:

- Han har förlorat synen på ena ögat.

- Han minns ingenting från de senaste två åren.

"- Han har förlorat styrka i ena armen och benet och han har drabbats av svåra talsvårigheter.

– Jag kan tänka på en gaffel men sedan hör jag mig själv säga kniv. Jag anstränger mig för att säga rätt ord men det blir fel, har Carl-Eric Cedvander sagt i polisförhör. Tidigare kunde jag väldigt många namn på blommor och växter, inte minst de latinska. Allt det är borta nu."

Straffet för de två i gänget som ansågs skyldiga blev 140 timmars samhällstjänst. Idag tilldömdes också de två 17-åringar, som man inte kunde beslå med skuld, till skadestånd på 36 000 kronor var.

Förövarna kunde flina i rätten

Cedvander själv, vars liv alltså är förstört, får 75 000 kronor.

Artikel i Expressen
Artikel i Fria Tider

Dagens PK-krönika: Stefan Wahlberg

Vi är vid det här laget tämligen vana vid vilka krombukter etablissemangets apostlar tar till för att vara politiskt korrekta. I Dagens Juridik dyker det idag upp en ledarkrönika i samma anda. Under rubriken "Om det handlar om att ta seden dit man kommer så har hon hamnat rätt med sin muslimska sjal". Själva texten är inte mindre absurd.

"Den snart färdiga juristen Nadia Sultana tar upp frågan i en krönika i Dagens Juridik. Här visar hon inte bara upp sin muslimska sjal som är lika prydlig som vilken blus eller slips som helst som sitter på någon av hennes mer traditionellt klädda svenska kolleger. Hon framhåller också att hon är stolt över sin sjal och att den är en del av hennes personlighet och religion."

Problemet är dock att en jurist inte befinner sig i domstolen för att visa upp sin personlighet, och än mindre sin religion. På många arbetsplatser förväntas man bära exempelvis kostym eller uniform, då detta är en del av ens yrkesutövning. Vad denna Nadia visar är istället att religionen kommer först, och den skall dessutom manifesteras med specifik klädsel.

"Så om det handlar om att ta seden dit man kommer – vilket flera personer som har kommenterat krönikan på Dagens Juridik menar – så har Nadia Sultana hamnat rätt med sin muslimska sjal; i toleransens, vidsynthetens och religionsfrihetens land."

Ja, Stefan, självklart tycker du det. Det absolut viktigaste för en god människa i offentligheten verkar idag vara att böja sig framåt för islam. Att sedan ideologin islam inte direkt står för tolerans och vidsynthet skall man inte fundera över.

Slutligen spårar han ur fullständigt i sin iver att omfamna islams roll i Sverige:

"I själva verket handlar nog detta mest om sådant som ska vara ”svenskt” – vad nu det är för någonting i en ständigt föränderlig värld? Lagstiftaren Jimmie Åkesson tillhör ju knappast den svenska urbefolkningen och inte ens det svenskaste av det svenska, våra tre numera giftasvuxna kungabarn, är mer än 25 procent svenska."

Detta har vi också hört förut - det finns ingenting som är svenskt. Utom möjligen då islam, en liten färgklick vi alla kan lära oss något av. Angreppet mot Jimmie Åkesson antar jag syftar på att han har mörkt hår. När det gäller att angripa SD går det plötsligt bra att plocka fram rasbaserade argument.

Vi lever sannerligen i en uppochnervänd värld.

Brottsbalken 19 kapitlet 1 §

 Högförräderi

"Den som, med uppsåt att riket eller del därav skall, med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas, företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, dömes för högförräderi till fängelse i tio år eller på livstid eller, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år."