Den senaste slöj-kränkningen

Vi börjar känna igen de här historierna nu. Muslim vägrar skaka hand med sin chef, blir kränkt, får skadestånd. Muslim vill jobba i restaurang, men vägrar befatta sig med fläskkött, blir kränkt, får skadestånd. Muslim vill jobba med barn, men insisterar på att klä sig som Spökplumpen, blir kränkt, får skadestånd.

Jag tänkte först inte ta upp detta senaste fall av detta mönster, men efter att ha läst ett par artiklar om historien, inser jag att jag ändå har ett par kommentarer. När denna Safad först kom på intervju, bar hon ingen slöja, blev erbjuden provanställning, för att sedan dyka upp i slöja. Ägaren kände sig med rätta lurad, men Safad blev kränkt:

"Jag var ledsen och chockad"

Precis som övriga kränkta individer, förstår hon inte alls vad ett arbete handlar om:

"Jag kom dit tidigare i dag och skulle provjobba. Då kollade hon på mig och sa: "du har ju sjal på dig. Du kommer att förstöra vår image, vi har inte på oss sådant här". Jag tänkte aldrig att det var någon big deal, jag skulle jobba och inte predika om min religion."

I verkligheten innebär en anställning att man måste göra en hel del anpassningar, inte minst när det gäller klädsel. I de anställningar jag själv haft, har det förväntats att man burit kostym. Skulle jag ha dykt upp naken eller i kycklingdräkt, skulle jag troligen inte behållit tjänsten särskilt länge. På samma sätt skulle en person med en hakkorstatuering i pannan få svårt vid anställningsintervjuer. Jag har gjort dessa liknelser förut, men jag måste tydligen göra dem igen, eftersom dessa muslimska fall ständigt dyker upp. Man kan hålla på med hur mycket slöjor, nudism eller voodoo man vill, men man kan inte kräva att ta med sig detta till en arbetsplats.

I det aktuella fallet skulle Safad arbeta i en godisbutik och ägaren resonerar fullständigt rimligt:

"Jag kände mig lurad. Vi har haft kontakt flera gånger och då har hon inte haft slöja. Hon skulle vara mitt ansikte utåt och jag vill att chokladen ska synas."

Media måste då fråga om det inte handlar om diskriminering, men får återigen en rimlig förklaring:

"Nej, det är ingen diskriminering. Det här är mitt företag som jag vill ska gå bra."

Uppenbarligen är det ingen diskriminering, eftersom Safad blev anställd, alldeles oavsett sin etnicitet och till och med religion. Hennes offerroll känner dock inga gränser:

"Även om arbetsgivaren skulle ändra sig så har Safad Al Hajeh bestämt sig:
– Nej, jag skulle aldrig känna mig trygg med att min chef har behandlat mig på det sättet. Jag skulle inte känna mig säker."

Känna sig säker? Skulle chefens klädkrav leda till att hon skulle slå dig? Någon som dock går helt på Safads linje är förstås Diskrimineringsbyråns Lina Gidlund, som främst är orolig över att Safad inte vågade ha slöja vid första kontakten:


Lina Gidlund, dhimmi och verksamhetschef
på Diskrimineringsbyrån i Uppsala

   "Utifrån det jag hör låter det som tydlig diskriminering av den här kvinnan, eftersom att hon inte får provjobba på grund av sin religion. Om det var så att hon inte valde att ta på sig slöja vid första mötet av rädsla för att inte få komma in på arbetsmarknaden så är det allvarligt och någonting vi måste arbeta med."

Ja, det här borde väl vara värt några tusenlappar, Lina?

Expressen
SVT